Analfabeten av Agota Kristof

Agota Kristof var författare och dramatiker, hon föddes 1935 i Ungern, och dog 2011 i Schweiz. Boken är en självbiografi på bara 50 sidor, som gavs ut 2004, men först nu har kommit på svenska.

Hon föddes och växte upp i en liten by i Ungern. Familjen var fattig. Hennes far var lärare och hon lärde sig tidigt att läsa och skriva. Som barn älskade hon att läsa och fantisera ihop egna berättelser, men hon blev ofta bestraffad och anklagad för att vara både lat och lögnare för att hon alltid satt och läste och hittade på egna historier. 

Som tonåring sattes Agota och hennes syskon på ett internat för fattiga barn. I Ungern var det sovjetiska inflytandet stort efter andra världskriget. När Stalin dog 1953 trodde alla det skulle bli bättre, men så blev det inte. Sen inträffade Ungernrevolten 1956, när folkets uppror slogs ned med vapen och gripanden, och det var då Agota Kristof flydde till Schweiz med sin man och deras nyfödda dotter. 

Hon fann sig aldrig riktigt tillrätta i sitt nya hemland. Hon saknade känslan av att tillhöra ett folk, att vara en del av en kultur. Hon lärde sig ganska snabbt att tala franska, men det dröjde länge innan hon lärde sig skriva på det nya språket. Hon såg sig som en analfabet, därav bokens titel, eftersom hon fick börja om från början med att lära sig språket. 

Boken är bara på 50 sidor, men hon hinner ändå få så mycket sagt. Hon berättar sitt livs historia i ögonblicksbilder, och det handlar om flykt, rotlöshet, och om att återerövra språket. Nyligen gavs det även ut en romantrilogi av Agota Kristof på svenska. Alla böckerna skrev hon faktiskt på franska, så man kan verkligen säga att hon lyckades erövra sitt nya språk. Jag tror att Analfabeten kan vara en bra introduktion till hennes författarskap, och mycket av hennes egna erfarenheter återkommer i hennes romaner.

/Åsa