fredag 29 maj 2015
Operation : Operation
Ja, så kan en bok också heta! Och varför, det förstår man om man läst Zac O`Yeah:s förra bok om privatspanaren Hari Majestic. Zac O`Yeah själv är pseudonym för den i Bangalore boende göteborgske finnen Sakari Nuottimäki, som skrivit alla möjliga sorts böcker, och nu kommit med uppföljaren till ”Operation: Sandalwood”, som kom ut 2013. Och det är ungefär lika galet och farsartat den här gången, precis som i den förra – det är ren och skär actionkomedi i bokform!
Den här gången tar Mr Majestic sig an en misstänkt otrohetsaffär, som avlöper på traditionellt Hari-sanslöst sätt, som nästan kostar honom livet. Det slutar i alla fall så pass lyckligt att det slutligen bara rör sig om ett brutet ben, och han hamnar på en klinik i sina egna kvarter, som ligger tvärs över gatan från ett annat sjukhus som drivs av en svensk. Som däremot enbart har välbärgade västerlänningar som patienter. Och han har fått en indikation på att något skumt är i görningen på den svenska kliniken, och att han som privatspanare borde ta sig en närmare titt på vad som egentligen händer där. Och det gyllene tillfället uppenbarar sig när han då själv hamnar på småbusets klinik med ett benbrott han inte kan betala, för att få ihopskruvat. De erbjuder sig istället att lappa ihop benet på välgörenhetsbasis, och när han vaknar upp efter operation så är inte bara benet i ett paket, utan även hans bål är inlindad. Och han upptäcker två obekanta, helt nya ärr som inte fanns där innan… Och han inser efter ett tag att han blivit av med ena njuren, och 70% av sin lever.
Så på jakt efter sin lever och njure som de lite bluffartat tagit ifrån honom, lyckas han ta sig in på sjukhuset tvärs över gatan – och hittar inte bara sina transplanterade organ utan försöker också sätta dit dem som ägnar sig åt den här smutsiga verksamheten - med hjälp av sina galna tokstollar till vänner. Som ställer upp för Hari i vått och torrt. Och det blir en väldigt dramatisk upplösning av hela den här sanslösa historien, där han inte bara lyckas hitta sitt livs kärlek dessutom, utan också sin mamma – han som varit ett föräldralöst hittebarn i 28 år!
Här finns alltså mycket humor, med ett visst mått av allvarligt samhällskritik inbakat – Zac O`Yeah:s böcker skiljer sig ordentligt från mängden, om det är det man vill ha!
/Tuija
Etiketter:
romaner,
Tuijas inlägg
torsdag 28 maj 2015
Linjen av Elise Karlsson
I Elise Karlssons omskrivna roman "Linjen" följer vi Emma, en hårt arbetande kvinna som lever för sitt arbete på ett bokförlag. Hon omges av en steril arbetsmiljö och håller sina kollegor likt fienden; nära men kort. På kontoret jobbar även Billy som Emma så småningom förälskar sig i. Kärleken, likt allt annat i boken är återhållsamt och nästintill känslokallt beskrivet.
Emma funderar mycket över arbete och vad det betyder för henne. Hon arbetar långa dagar, har inga intressen utöver jobbet och saknar även en umgängeskrets utanför arbetsplatsen. Kontoret finns ständigt närvarande i hennes tankar och drömmar och hon ser till exempel ingen mening med att ta ut någon semester under det första året. Allt för att visa framfötterna och säkra sin anställning på företaget.
"Jag gör inte längre kaffe hemma. Äter inte längre hemma. Jobbet matar mig."
Det är många litteraturkritiker som bland annat pekar på att det är Moderaternas arbetarutopi som skildras i romanen med Emma i centrum som den karriärstörstande, överambitösa och hänsynslösa arbetaren som mellancheferna känner sig hotade av. För det är svårt att tycka om Emma... Hon är en mycket osympatisk karaktär som till exempel inte känner någon större oro rörande nedläggningshoten som hägrar, tvärtom tycker hon att det vore skönt att slippa några av de inkompetenta kollegorna:
"För varje person som ger sig av blir luften lättare att andas. [...] Kontoret sträcker sig ut mot evigheten. Inga människor, bara arbete."
Det har kommit en rad böcker nu på temat sysselsättning, arbete och fritid med mera. För visst räknas "Linjen" in som arbetarlitteratur trots att den behandlar andra lager än den traditionella arbetarlitteraturen som ofta skildrar under- och arbetarklassen. Elise Karlssons roman kommenterar dagens kalla och hårdhudade arbetsklimat samt strävan uppåt (och allt vad det medför) och generar verkligen tankar hos läsaren.
/Sara
Emma funderar mycket över arbete och vad det betyder för henne. Hon arbetar långa dagar, har inga intressen utöver jobbet och saknar även en umgängeskrets utanför arbetsplatsen. Kontoret finns ständigt närvarande i hennes tankar och drömmar och hon ser till exempel ingen mening med att ta ut någon semester under det första året. Allt för att visa framfötterna och säkra sin anställning på företaget.
"Jag gör inte längre kaffe hemma. Äter inte längre hemma. Jobbet matar mig."
Det är många litteraturkritiker som bland annat pekar på att det är Moderaternas arbetarutopi som skildras i romanen med Emma i centrum som den karriärstörstande, överambitösa och hänsynslösa arbetaren som mellancheferna känner sig hotade av. För det är svårt att tycka om Emma... Hon är en mycket osympatisk karaktär som till exempel inte känner någon större oro rörande nedläggningshoten som hägrar, tvärtom tycker hon att det vore skönt att slippa några av de inkompetenta kollegorna:
"För varje person som ger sig av blir luften lättare att andas. [...] Kontoret sträcker sig ut mot evigheten. Inga människor, bara arbete."
Det har kommit en rad böcker nu på temat sysselsättning, arbete och fritid med mera. För visst räknas "Linjen" in som arbetarlitteratur trots att den behandlar andra lager än den traditionella arbetarlitteraturen som ofta skildrar under- och arbetarklassen. Elise Karlssons roman kommenterar dagens kalla och hårdhudade arbetsklimat samt strävan uppåt (och allt vad det medför) och generar verkligen tankar hos läsaren.
/Sara
Etiketter:
romaner,
Saras inlägg
onsdag 27 maj 2015
"En värld av is och eld"
Vare sig man föredrar att titta på tv-serien "Game of Thrones" eller att läsa dess förlaga, bokserien "Sagan om is och eld", är den här nyutgivna boken en guldgruva för alla hängivna beundrare av George R.R. Martins mästerliga fantasyserie. George R.R. Martin är även medförfattare till det här tillskottet i litteratur om den värld hans skapat. Verkets titel har ordagrant översatts av Louise Thulin till "En värld av is & eld : historien om Västeros och Game of thrones". Utgivningen av den här nya titeln från Forum, som även ger ut serien ifråga, är en faktaspäckad historiebok som utvidgar vår bild av Martins värld då författarna ingående återger dess historia och djupdyker i olika tidsepoker som en ej namngiven fiktiv historiker ansett vara särskilt viktiga. Mycket som står att läsa i de detaljrika geografiska beskrivningarna och kartläggningen av natur och kultur, med information om kungasläkten, religiösa grupper och handelshus, skulle lika gärna kunna vara en skildring av hur vår medeltid skulle kunna ha sett ut. Men berättelser om historiska händelser som inspirerats av vår världshistoria delar plats med information om drakar och andra varelser som aldrig funnits i vår värld. En del information, som den om släktträd och vapensköldar, känns överflödig, men har man känt dragningskraften till den här omsorgsfullt och fantasirikt skapade världen är det mesta i boken spännande att läsa om.
/Johan
/Johan
Etiketter:
fantasy,
Johans inlägg,
nyheter
tisdag 26 maj 2015
Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler
Även som bibliotekarie kan man bli stående med en bok i handen som man så gärna vill tipsa vidare om, men som är så svår att just tipsa om. Orden försvinner i huvudet på en, och man svamlar fram lite oklädsamt; Ja men, den är så otroligt bra! Lite så känner jag för Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler. För det här är en väldigt bra bok, den är bara svår att prata om. Framförallt för att det är så svindlande lätt att avslöja den bärande vändpunkten, det som gör hela berättelsen till vad den är, och som är just det jag inte kan nämna.
Rosemary var ett pratigt barn. Ett verkligen pratigt barn. Meningarna och orden tog aldrig slut, de bara fortsatte att välla ur henne i en ström som ingen kunde stänga av. Men nu går Rosemary på college. Och pratar knappt överhuvudtaget, inte ett pip om hon inte absolut måste. Något hände där, i en reva mellan den pratglada flickan och den tystlåtna unga kvinnan. Något som fick Rosemarys syster att försvinna spårlöst, något som fick deras bror att välja ett liv på flykt, något som får Rosemarys föräldrar att flytta åter och åter igen. Familjen, och även Rosemary är i spillror. Sakta men säkert leder Fowler oss till de olika ledtrådarna, och vi kan börja nysta i vad som har hänt den här familjen. Mer än så kan jag inte avslöja om själva handlingen, mer än att absolut ingenting är som man tror.
Vi är alla helt utom oss är en stark roman, som med sitt långsamma språk och stora frågor letar sig in i hjärnan på läsaren och sedan vägrar flytta på sig. Jag blir ledsen, jag bli glad och jag blir förbannad. Boken skyr inte undan de stora känslorna, men det blir aldrig kletigt eller tillrättalagt. Huvudpersonen Rosemary är en lurig berättare, hon lindar dig runt sitt lillfinger för att sedan släppa loss dig på boksidor där du förvirrat undrar vad som hände. Så här några dagar efter jag läst klart boken så har jag gått tillbaka och läst om de sidor jag vikt, och tyckt om boken än mer. Så trots min vaghet gällande handlingen, läs den här berättelsen. Men vad du än gör, snoka inte runt på internet om Vi är alla helt utom oss innan du läser! Efteråt kommer du dock att snorkla internet rent på information, men gör det bara inte innan. Då blir jag helt utom mig.
/ Malin
Etiketter:
Malins inlägg,
romaner
måndag 25 maj 2015
Debutdeckare med budskap
"Den första lögnen" är Sara Larssons debut som deckarförfattare. Boken börjar sommaren 1997, då en ung tjej, Josefin, blir våldtagen på en fest i
Visby, där hon är på semester med sin kompis. Förövarna är tre killar i hennes
egen ålder, och en av killarna känner de sen tidigare hemifrån Stockholm.
Josefin vill först inte anmäla våldtäkten, men hennes kompis övertalar henne
och när de är tillbaka i Stockholm anmäler hon killarna. Utredningen och
rättegången blir en mardröm för Josefin som känner sig utpekad och upplever att hon får skulden för
det som hänt. Killarna frias eftersom det inte anses kunna bevisas att Josefin
inte var med på det som hände.
Tretton år senare har de tre killarna gått vidare med sina liv. Oskar, som var den som ledde våldtäkten, har det gått väldigt bra för, han är en känd f.d. landslagsspelare i fotboll, numera föreläsare och coach. Jonas har det också gått bra för, han arbetar på ett IT-företag, men till skillnad mot Oskar känner han stor ånger över det som hände i Visby, trots att han aldrig rörde Josefin den kvällen – men han hindrade ju heller inte sina kompisar. För Rikard har det inte gått så bra, han har levt ett oroligt liv med sprit och droger.
En dag får Jonas en bild skickad till sig på e-post. Den är tagen på festen där våldtäkten skedde, tretton år tidigare. Han blir rädd och kontaktar de övriga två killarna, som han inte har träffat sedan rättegången. Ingen av dem vill att händelsen ska dras upp igen, eftersom det skulle skada både deras relationer och karriärer. De är övertygade om att det är Josefin eller någon av hennes närmaste som vill hämnas, och försöker själva ta reda på vem som skickat bilden. Samtidigt får Oskar en bild skickad till sig som är tagen på hans Thailandssemester med familjen. Fast när bilden togs låg familjen på hotellet och sov, medan Oskar var hos en prostituerad kvinna, som senare hittades svårt misshandlad...
Bokens budskap (för jag är rätt säker på att det finns ett sådant) skulle kunna tolkas som att det inte är en speciell typ av människor som blir varken offer eller förövare. Det skulle kunna hända vem som helst, som befinner sig i fel situation eller sällskap. Gärningsmännen skildras också som tre helt vanliga killar, och författaren dömer ingen. Inget är svart eller vitt, det finns alltid gråskalor. Inte ens Oskar utmålas som helt igenom skyldig eller ond, trots att man tycker genuint illa om honom.
Ett riktigt lyckat grepp är att låta delar av historien berättas av Oskars fru Veronika. Som läsare får man följa henne genom processen när det sakta börjar gå upp för henne att hon inte vet vem hennes man är, eller vad han är kapabel till. Hon går igenom en hel rad av känslor som börjar i förnekelse, övergår i tvekan, och till slut insikt om vad som egentligen hänt. Trots det tunga ämnet är boken spännande, underhållande och överraskande. Jag tycker den känns oerhört välskriven och ”säker” i stilen för att vara en svensk debutdeckare. En varning utfärds dock för detaljerade och realistiska våldtäkts- och misshandelsscener.
/Åsa
Tretton år senare har de tre killarna gått vidare med sina liv. Oskar, som var den som ledde våldtäkten, har det gått väldigt bra för, han är en känd f.d. landslagsspelare i fotboll, numera föreläsare och coach. Jonas har det också gått bra för, han arbetar på ett IT-företag, men till skillnad mot Oskar känner han stor ånger över det som hände i Visby, trots att han aldrig rörde Josefin den kvällen – men han hindrade ju heller inte sina kompisar. För Rikard har det inte gått så bra, han har levt ett oroligt liv med sprit och droger.
En dag får Jonas en bild skickad till sig på e-post. Den är tagen på festen där våldtäkten skedde, tretton år tidigare. Han blir rädd och kontaktar de övriga två killarna, som han inte har träffat sedan rättegången. Ingen av dem vill att händelsen ska dras upp igen, eftersom det skulle skada både deras relationer och karriärer. De är övertygade om att det är Josefin eller någon av hennes närmaste som vill hämnas, och försöker själva ta reda på vem som skickat bilden. Samtidigt får Oskar en bild skickad till sig som är tagen på hans Thailandssemester med familjen. Fast när bilden togs låg familjen på hotellet och sov, medan Oskar var hos en prostituerad kvinna, som senare hittades svårt misshandlad...
Bokens budskap (för jag är rätt säker på att det finns ett sådant) skulle kunna tolkas som att det inte är en speciell typ av människor som blir varken offer eller förövare. Det skulle kunna hända vem som helst, som befinner sig i fel situation eller sällskap. Gärningsmännen skildras också som tre helt vanliga killar, och författaren dömer ingen. Inget är svart eller vitt, det finns alltid gråskalor. Inte ens Oskar utmålas som helt igenom skyldig eller ond, trots att man tycker genuint illa om honom.
Ett riktigt lyckat grepp är att låta delar av historien berättas av Oskars fru Veronika. Som läsare får man följa henne genom processen när det sakta börjar gå upp för henne att hon inte vet vem hennes man är, eller vad han är kapabel till. Hon går igenom en hel rad av känslor som börjar i förnekelse, övergår i tvekan, och till slut insikt om vad som egentligen hänt. Trots det tunga ämnet är boken spännande, underhållande och överraskande. Jag tycker den känns oerhört välskriven och ”säker” i stilen för att vara en svensk debutdeckare. En varning utfärds dock för detaljerade och realistiska våldtäkts- och misshandelsscener.
/Åsa
Etiketter:
café bokstugan,
debutanter,
deckare,
Åsas inlägg
fredag 22 maj 2015
Det här är hjärtat av Bodil Malmsten
Bodil Malmstens sorgedikt "Det här är hjärtat" drabbar mig fullständigt, från början till slut. Det hela börjar med ett telefonsamtal med ett mycket smärtsamt besked nämligen beskedet att en närstående gått bort. Därefter följer minnesbilder av deras relations upp- och nedgångar, saknad, längtan, frustration samt sorg, den svarta, eländiga sorgen som vi alla befunnit oss i vid något tillfälle i våra liv.
"Jag hatar att
du övergav mig
Lämnade mig
på jorden
utan alternativ"
Kanske är det därför jag vill hylla den här dikten, dels för formatet men framförallt för igenkänningen. Det är kanske kan vara så att det är trösterikt att läsa någon annans sorgebearbetning. Men rusa inte igenom texten, det blir lätt så. Läs om, läs långsamt Och under all smärta finns även minnena och ljuset:
"Mitt liv
började när jag mötte dig
Får lilla hjärtat komma ut
och leka?
När du blir stor, mitt hjärta
hjärtat mitt
Jag älskar dig mer än -
vad finns det?
Den blomstertid
Kärlek är att jag vill
att du finns"
/Sara
"Jag hatar att
du övergav mig
Lämnade mig
på jorden
utan alternativ"
Kanske är det därför jag vill hylla den här dikten, dels för formatet men framförallt för igenkänningen. Det är kanske kan vara så att det är trösterikt att läsa någon annans sorgebearbetning. Men rusa inte igenom texten, det blir lätt så. Läs om, läs långsamt Och under all smärta finns även minnena och ljuset:
"Mitt liv
började när jag mötte dig
Får lilla hjärtat komma ut
och leka?
När du blir stor, mitt hjärta
hjärtat mitt
Jag älskar dig mer än -
vad finns det?
Den blomstertid
Kärlek är att jag vill
att du finns"
/Sara
Etiketter:
lyrik,
Saras inlägg
torsdag 21 maj 2015
"Kära Liv och Caroline, : Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli svarar på frågor om livet."
Boken innehåller nio avdelningar med rubriker som Vänskap, Döden och Psyket. Det är
ett hopkok av frågor som de fått från lyssnare till deras pod och Livs och Carolines
svar på dessa frågor ibland i form av ett litet resonemang mellan Liv och
Caroline.
Högt och lågt blandas. Det är ofta mycket roligt. Ofta
intellektuellt och alltid med ett feministiskt perspektiv. Stundom är det elakt
och även smått narcissistiskt.
Formen gör att jag inte tycker att boken passar bra för
sträckläsning – då blir det lite för mycket. Jag läste boken från början till
slut men det måste man ju faktiskt inte göra utan man kan kolla frågor under en
speciell avdelning eller blanda friskt.
Ta till exempel frågan ”Vilka är era bästa raggningstips?”
Och delar av Livs svar:
”Om man verkligen vill
ha ragg (speciellt om man är tjej, och vill ha killragg) så tror jag att det
bästa är att 1) se glad ut 2) se snäll ut 3) se ännu gladare ut… Enligt min
erfarenhet är det dåligt att ragga genom att säga något intelligent. Eller, det
kan funka, men det går snabbare om man bara står någonstans och utstrålar
enfaldig glädje.”
Eller som svar på en fråga om vad det kan ha att göra med att ”män älskar filmer om att bli ett med naturen”. Liv konstaterar bland annat:
”Killar är tokiga i
att flytta ut på landet… - de vill vara ensamma och oberoende ute i spenaten…
De vill vara bland barrträd. De vill ha bar överkropp. De vill elda.”
Det finns 277 sidor med frågor och svar så du har många fler
att se fram emot om du läser boken!
/ Lotta
Livs och Carolines pod heter ”En varg söker sin pod”
Etiketter:
Lottas inlägg
måndag 18 maj 2015
"Timme noll" av Lotta Lundberg
Ibland får man äntligen tag i den där boken man har väntat på att få läsa. Så var det med Lotta Lundbergs ”Timme noll”. Jag hörde henne själv läsa och berätta om boken som hon har fått Sveriges Radios romanpris 2015 för. Så jag var förstås förväntansfull när jag väl började läsa. Men ibland passar inte läsare och författare ihop. Bokens idé tycker jag fortfarande låter intressant. Lotta Lundberg låter oss följa tre olika kvinnor vid olika tider, 40-talets krigsslut i Berlin och 80-talet samt 00-talet. Kvinnor i olika åldrar och vid olika faser i livet. Perioder som för alla tre är ”timme noll”. ”Timme noll” är prisbelönad och recensionerna lovordar boken. Lotta Lundbergs sätt att skriva och berätta var alltför modernistiskt för mig (utan att ha fog för att kalla stilen modernistisk!). Den är löst sammanflätad och mycket lämnas åt läsaren att fylla i. Jag gillar berättande med trovärdiga gestaltningar, miljöskildringar och intressant intrig som håller nyfikenheten uppe. Så ”Timme noll” var inte min ”cup of tea”. Så är det ibland. Det är det som är spännande med litteratur och läsning och egentligen alla konstarter!
/ Carina
/ Carina
Etiketter:
Carinas inlägg,
litteraturpris,
romaner
lördag 16 maj 2015
"Lång väg hem" av Eva Dolan
"Lång väg hem" är en deckare som utspelar sig i Peterborough, en förort norr om London, med många problem som arbetslöshet, utanförskap och konflikter mellan olika etniska grupper. Boken börjar med att en man hittas död i ett nerbränt trädgårdsskjul. Dörren är låst utifrån och det ser ut som om någon medvetet tagit livet av honom.
Det finns tecken på att mannen bott ett bra tag i skjulet. Men paret som äger tomten som skjulet stod på, säger sig inte veta om att någon bosatt sig där. Så småningom identifieras mannen som en estnisk migrant som kommit till England för att arbeta. Fallet hamnar hos hatbrottsenheten inom polisen, eftersom man tror att det finns rasistiska motiv bakom mordet. Där arbetar bland annat kommissarie Zigic, och hans assistent Ferreira, som får i uppdrag att leda utredningen. Från början arbetar man brett, man misstänker paret som äger tomten som skjulet stod på, liksom en man som nyligen släppts från en fängelsestraff dömd för ett rasistiskt dåd. Det visar sig också att den döde mannen hade kopplingar till personer som man tror sysslar med människohandel.
"Lång väg hem" är en mörk men förmodligen ganska trovärdig skildring av ett samhälle som är verklighet i många länder idag, men oftast osynligt för de flesta av oss - ett samhälle där en människas liv inte är värt någonting. Det handlar om hur gästarbetare behandlas och får slita hårt för dålig betalning, och helt utan rättigheter. Det handlar om trafficking, där unga kvinnor arbetar under slavliknande förhållanden och tvingas utföra alla möjliga sorters tjänster.
Polisarbetet skildras nog ganska realistiskt, inte särskilt glamoröst eller spännande utan snarare som hårt arbete, mycket pappersarbete och spaning - ibland utan resultat. Det är inte så mycket action, däremot är det en ganska tuff och rå tillvaro som skildras, i det avseendet att sådan är verkligheten för vissa människor. Historien är spännande med många vändningar, och det är inte lätt att lista ut slutet.
Detta är första boken i en planerad serie om poliserna i Peterborough, och brittiska Eva Dolans debut som deckarförfattare.
/Åsa
Det finns tecken på att mannen bott ett bra tag i skjulet. Men paret som äger tomten som skjulet stod på, säger sig inte veta om att någon bosatt sig där. Så småningom identifieras mannen som en estnisk migrant som kommit till England för att arbeta. Fallet hamnar hos hatbrottsenheten inom polisen, eftersom man tror att det finns rasistiska motiv bakom mordet. Där arbetar bland annat kommissarie Zigic, och hans assistent Ferreira, som får i uppdrag att leda utredningen. Från början arbetar man brett, man misstänker paret som äger tomten som skjulet stod på, liksom en man som nyligen släppts från en fängelsestraff dömd för ett rasistiskt dåd. Det visar sig också att den döde mannen hade kopplingar till personer som man tror sysslar med människohandel.
"Lång väg hem" är en mörk men förmodligen ganska trovärdig skildring av ett samhälle som är verklighet i många länder idag, men oftast osynligt för de flesta av oss - ett samhälle där en människas liv inte är värt någonting. Det handlar om hur gästarbetare behandlas och får slita hårt för dålig betalning, och helt utan rättigheter. Det handlar om trafficking, där unga kvinnor arbetar under slavliknande förhållanden och tvingas utföra alla möjliga sorters tjänster.
Polisarbetet skildras nog ganska realistiskt, inte särskilt glamoröst eller spännande utan snarare som hårt arbete, mycket pappersarbete och spaning - ibland utan resultat. Det är inte så mycket action, däremot är det en ganska tuff och rå tillvaro som skildras, i det avseendet att sådan är verkligheten för vissa människor. Historien är spännande med många vändningar, och det är inte lätt att lista ut slutet.
Detta är första boken i en planerad serie om poliserna i Peterborough, och brittiska Eva Dolans debut som deckarförfattare.
/Åsa
Etiketter:
café bokstugan,
debutanter,
deckare,
Åsas inlägg
onsdag 13 maj 2015
”S” av J.J. Abrams och Doug Dorst
Författaren Doug Dorst må ha skrivit huvuddelen av "S", men idén till boken kom från innovatören J.J. Abrams. Det var också Abrams som stod för de mest fängslande idéerna i "Lost", den banbrytande tv-serien han skapade tillsammans med manusförfattaren Damon Lindelof, som delar hans kärlek till mysterier. Abrams lämnade serien i Lindelofs händer efter första säsongen för att ägna sig åt att skapa film och har nu fått äran att ge nytt liv åt den klassiska filmserien "Star Wars", som i Abrams händer återigen ska skina med nya fantasifulla idéer. Trots sitt arbete med den mest inkomstbringande franchisen genom tiderna har Abrams hittat tid över till att skapa den här experimentella romanen, som Svenska Dagbladets Alexandra Borg kallar "verkligt nytänkande". Till formen är boken onekligen säregen, men det påfallande originella är inte bara dess förpackning i en mystisk papplåda full av material man ska läsa parallellt med boken. Även i bokens berättande innehåll finns nytänkande, för Abrams och Dorst är briljanta berättare som bländar med okonventionell dramaturgi. De vet också att en berättelses själ är dess karaktärer, och de får oss verkligen att bry oss om bokens huvudpersoner. Men det mest unika med boken är ändå tveklöst dess strukturella uppbyggnad. För egentligen rör det sig om två berättelser, en roman inuti en roman. Boken ser ut som en gammal biblioteksbok och har även biblioteksstämplar som ger ledtrådar man behöver då man försöker nysta upp mysteriet. Biblioteksboken har titeln "The Ship of Theseus" och är skriven av en mytomspunnen författare vid namn V.M. Straka. I bokens marginaler finns anteckningar skrivna av en ung man och kvinna, Eric och Jennifer, som är besatta av författaren och hans mystiska försvinnande. De lånar om vartannat boken och blir – rörande nog – kära i varandra genom att läsa varandras anteckningar i marginalerna. En unik korrespondens dem emellan växer sålunda fram.
Man kan läsa den här förunderliga boken på två sätt. Antingen läser man den tryckta texten med huvudberättelsen först och går sedan tillbaka och läser det som skrivits för hand i marginalerna, eller så läser man de handskrivna tolkningarna av texten och den växande korrespondensen parallellt med Strakas roman. Jag växlade mellan alternativen, läste först ett kapitel, hoppade sedan tillbaka för att läsa de handskrivna kommentarerna av Eric och Jennifer. Om berättelsen vi tar del av i "The Ship of Theseus" är ett kärleksbrev till den tryckta boken, är berättelsen som växer fram i dess marginaler, då collegestudenterna Jennifer och Eric börjar lära känna varandra, ett kärleksbrev till marginalia. Medan vi läser Strakas bok tillsammans med dem frågar vi oss om det vi vet om en boks författare påverkar hur vi upplever berättelsen författaren försöker få oss att leva oss in i. Jennifer och Eric har teorier inte bara om författarens mystiska försvinnande, utan även om vem Straka egentligen är. Är bokens översättare och Straka i själva verket samma person? Hur mycket av det vi vet om Straka är i så fall påhittat, något översättaren gjort för att skapa en personkult kring författaren för att kunna vara ifred efter att författaren "försvunnit"? "The Ship of Theseus" är en roman om identitet, vad vår identitet består av, vilka beståndsdelar av en personlighet som kan tas bort innan personen ifråga slutar vara det vi tror att han eller hon är. Sökandet efter Strakas identitet kretsar kring samma spännande filosofiska fråga om identitet.
I romanens förord får vi av dess översättare veta att Straka försvunnit under mystiska omständigheter. Mystik finns överallt i den här boken, från dess komposition till dess karaktärer, och taget tillsammans blir det tydligt att romanen har långt mer att erbjuda än bara sin yttre presentation, att den har mer känsla än yta. För i slutändan är det en bok som växt fram av, och kretsar kring, passion. Dess berättelser handlar om ett passionerat sökande efter sanning. Men för att en bok ska stå sig genom tiderna behöver den – förutom karaktärer vi kan sympatisera med och känna själslig släktskap till – en handling som är spännande även om man bara gör en kort summering av den. "The Ship of Theseus" är en sådan berättelse, och här är min korta summering av den: En man som lider av minnesförlust anländer i en stad han inte vet namnet på. Han är våt, som om han nyligen kommit upp ur havet. Det enda han bär med sig är en samling papper han har i sin rockficka, markerade med ett "S" i fin snirklad stil. Han går in i ett värdshus där han möter en hemlighetsfull kvinna, men han blir överfallen av någon han tycker sig känna igen. Medvetslös förs han sedan till en båt som har nitton sjömän vars munnar är igensydda. När mannen når land nästa gång har flera år gått och han dras nu in i en politisk konflikt, hamnar i en demonstration mot en vapenexportör. Åter tillbaka på båten färdas han sedan till platser som ter sig övernaturliga och upplever märkliga sammanträffanden och kusliga händelser, och hela tiden tänker han på kvinnan i värdshuset som verkade ha svaren på allt.
Under resans gång frågar sig den namnlöse huvudpersonen om han någonsin kommer få minnet tillbaka och svar på vem han är, eller om han bara kan vara den han blivit. Huvudpersonens minnesförlust är ett viktigt element i handlingen, då romanens centrala tema om vad eller vem som skapar vår identitet blir mer än bara hypotetiska frågor då huvudpersonen måste lita på vad andra säger att han är för att kunna hitta sig själv. Berättelsen är drömlik, full av svårtydda symboler men som man inte behöver dechiffrera för att man ska uppskatta handlingen. Eric och Jennifer vill dock lösa alla bokens gåtor och tror sig kunna göra det genom att ta reda på så mycket som möjligt om dess författare. Men i deras efterforskningar kommer oväntade sanningar fram, inte bara om Straka, utan även om romanens översättare. Det här är en bok som kräver en hel del av sin läsare, men det är också en bok som sprakar av fantasi och det är en njutning att ta del av berättelsen och alla teorier kring dess mysterier.
/Johan
Man kan läsa den här förunderliga boken på två sätt. Antingen läser man den tryckta texten med huvudberättelsen först och går sedan tillbaka och läser det som skrivits för hand i marginalerna, eller så läser man de handskrivna tolkningarna av texten och den växande korrespondensen parallellt med Strakas roman. Jag växlade mellan alternativen, läste först ett kapitel, hoppade sedan tillbaka för att läsa de handskrivna kommentarerna av Eric och Jennifer. Om berättelsen vi tar del av i "The Ship of Theseus" är ett kärleksbrev till den tryckta boken, är berättelsen som växer fram i dess marginaler, då collegestudenterna Jennifer och Eric börjar lära känna varandra, ett kärleksbrev till marginalia. Medan vi läser Strakas bok tillsammans med dem frågar vi oss om det vi vet om en boks författare påverkar hur vi upplever berättelsen författaren försöker få oss att leva oss in i. Jennifer och Eric har teorier inte bara om författarens mystiska försvinnande, utan även om vem Straka egentligen är. Är bokens översättare och Straka i själva verket samma person? Hur mycket av det vi vet om Straka är i så fall påhittat, något översättaren gjort för att skapa en personkult kring författaren för att kunna vara ifred efter att författaren "försvunnit"? "The Ship of Theseus" är en roman om identitet, vad vår identitet består av, vilka beståndsdelar av en personlighet som kan tas bort innan personen ifråga slutar vara det vi tror att han eller hon är. Sökandet efter Strakas identitet kretsar kring samma spännande filosofiska fråga om identitet.
I romanens förord får vi av dess översättare veta att Straka försvunnit under mystiska omständigheter. Mystik finns överallt i den här boken, från dess komposition till dess karaktärer, och taget tillsammans blir det tydligt att romanen har långt mer att erbjuda än bara sin yttre presentation, att den har mer känsla än yta. För i slutändan är det en bok som växt fram av, och kretsar kring, passion. Dess berättelser handlar om ett passionerat sökande efter sanning. Men för att en bok ska stå sig genom tiderna behöver den – förutom karaktärer vi kan sympatisera med och känna själslig släktskap till – en handling som är spännande även om man bara gör en kort summering av den. "The Ship of Theseus" är en sådan berättelse, och här är min korta summering av den: En man som lider av minnesförlust anländer i en stad han inte vet namnet på. Han är våt, som om han nyligen kommit upp ur havet. Det enda han bär med sig är en samling papper han har i sin rockficka, markerade med ett "S" i fin snirklad stil. Han går in i ett värdshus där han möter en hemlighetsfull kvinna, men han blir överfallen av någon han tycker sig känna igen. Medvetslös förs han sedan till en båt som har nitton sjömän vars munnar är igensydda. När mannen når land nästa gång har flera år gått och han dras nu in i en politisk konflikt, hamnar i en demonstration mot en vapenexportör. Åter tillbaka på båten färdas han sedan till platser som ter sig övernaturliga och upplever märkliga sammanträffanden och kusliga händelser, och hela tiden tänker han på kvinnan i värdshuset som verkade ha svaren på allt.
Under resans gång frågar sig den namnlöse huvudpersonen om han någonsin kommer få minnet tillbaka och svar på vem han är, eller om han bara kan vara den han blivit. Huvudpersonens minnesförlust är ett viktigt element i handlingen, då romanens centrala tema om vad eller vem som skapar vår identitet blir mer än bara hypotetiska frågor då huvudpersonen måste lita på vad andra säger att han är för att kunna hitta sig själv. Berättelsen är drömlik, full av svårtydda symboler men som man inte behöver dechiffrera för att man ska uppskatta handlingen. Eric och Jennifer vill dock lösa alla bokens gåtor och tror sig kunna göra det genom att ta reda på så mycket som möjligt om dess författare. Men i deras efterforskningar kommer oväntade sanningar fram, inte bara om Straka, utan även om romanens översättare. Det här är en bok som kräver en hel del av sin läsare, men det är också en bok som sprakar av fantasi och det är en njutning att ta del av berättelsen och alla teorier kring dess mysterier.
/Johan
Etiketter:
Johans inlägg,
nyheter,
romaner
tisdag 12 maj 2015
De sju försvurna av Mark Frost
Twin Peaks. Två ord som kan sätta igång en hel generations känslor. En TV-serie som många av oss älskade med en nästan religiös frenesi, och som en del fortfarande får rysningar av. Ni vet den där scenen där Bob kryper över soffan? Håhåjaja, vilken mardröm.
Nu för tiden är det en känslomässig berg- och dalbana att vara Twin Peaks nörd. Ena dagen så får vi beskedet att serien ska återuppstå nästa år (vilket Åsa skriver om här), och i nästa sekund så drar David Lynch sig ur och nu vet ingen hur det blir.
Nåväl, i väntan på besked så hämtar jag upp boken De Sju Försvurna av Mark Frost från magasinet. Mark Frost som tillsammans med Lynch skrev manus och regisserade Twin Peaks. Boken kom ut på svenska 1996, och är nu för tiden rätt så svår att få tag på. Förutom på biblioteket, så klart!
De Sju Försvurna är en härligt fartfylld historia, ett viktorianskt lyckopiller fyllt med spänning, skräck och en del skratt. Vår hjälte är ingen mindre än den begynnande författaren Arthur Conan Doyle, som dras in i en kamp mot ett hemligt sällskap med sju försvurna medlemmar. Det blir en kamp mot ondskan, och kapplöpning mot klockan för att rädda världen. Till sin hjälp har Doyle den mystiske Jack Sparks, en man med många talanger och hemligheter. Inte helt olik en viss Mr Sherlock Holmes… Snart så rusar berättelsen genom dimmiga, gaslampsupplysta gator i London och ut på den engelska landsbygden med sina mörka stora herrgårdar. Och minsann om vi inte även blir instängda under British Museum med en grupp väldigt otrevliga varelser.
Det här är så spännande, pladdrigt, lite otäckt, roligt och alldeles alldeles underbart! Den svenska översättningen är hysteriskt kul, vissa av de viktorianska svordomarna osar en berusad Kapten Haddock lång väg och får mig att fnissa hejdlöst. För oss film- och boknördar så är det bara drömmigt med alla referenser till höger och vänster. Håll särskild utkik efter en viss Bram Stoker och hans historia i andra hälften av boken…
De Sju Försvurna är riktigt bra, och faktiskt något av ett måste för alla som gillar historiska spänningsromaner med en dos av övernaturlighet. Och jag menar, vem gör inte det? För övrigt är slutet på den här boken värt ett helt inlägg i sig, helt fantastiskt roligt uttänkt av Frost.
/ Malin
Etiketter:
historia,
Malins inlägg,
skräck,
thriller
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)