Den här briljanta romanen är svår att genrebestämma. Är det fantasy, trots att den handlar om gudar som en del människor, om än få, fortfarande tror på? Men eftersom författaren inte är anhängare av återupplivandet av den antika grekiska religionen kan vi för enkelhetens skull kalla romanen för fantasy.
Huvudpersonen, Circe, är en karaktär som borde ha fått en egen bok av en framstående författare för länge sedan, då hon tog världen med storm när hon figurerade i Odyssén, som skrevs av Homeros för över 27 århundraden sedan. Eftersom hon var en av mina favoritkaraktärer då jag läste Homeros mästerverk var jag lite orolig att Madeline Miller skulle reducera hennes mystik genom att försöka förklara henne alltför ingående. Jag hade delvis rätt i mina farhågor. Även om Miller finner ett psykologiskt djup och utmejslar intressanta skillnader mellan människa och gud, tillskrivs Circe småaktiga mänskliga egenskaper som avundsjuka, fåfänga och hämndlystenhet. Men å andra sidan, gudar fick sådana egenskaper under antiken, och vem är jag att döma en grekisk gud?
Huvudpersonen, Circe, är en karaktär som borde ha fått en egen bok av en framstående författare för länge sedan, då hon tog världen med storm när hon figurerade i Odyssén, som skrevs av Homeros för över 27 århundraden sedan. Eftersom hon var en av mina favoritkaraktärer då jag läste Homeros mästerverk var jag lite orolig att Madeline Miller skulle reducera hennes mystik genom att försöka förklara henne alltför ingående. Jag hade delvis rätt i mina farhågor. Även om Miller finner ett psykologiskt djup och utmejslar intressanta skillnader mellan människa och gud, tillskrivs Circe småaktiga mänskliga egenskaper som avundsjuka, fåfänga och hämndlystenhet. Men å andra sidan, gudar fick sådana egenskaper under antiken, och vem är jag att döma en grekisk gud?
Dock är Circe endast en halvgudinna. Hennes far må vara Helios, solguden, men hennes mor var en najad och hon kallar även sig själv för nymf, ett naturväsen som själsligt hör samman med den plats i naturen denna varelse skyddar. Mer än en berättelse om hennes komplexa förhållande med Odysseus handlar boken om att lära sig att älska och förlåta sig själv. Och det är i naturen, i magin Circe kan frambringa från växter, som Circe finner sitt kall. I början av boken använder hon sin magi destruktivt och blir bannlyst till en ö där hon tvingas leva ensam och där hon till sist möter Odysseus. Hon försöker sona sitt brott, men vägen mot återupprättelse är marigt fylld av prövningar. Hon blir tvungen att skydda sig själv, är nödgad att i självförsvar förvandla Odysseus män.
Den här berättelsen en fröjd att läsa, då vi läsare får möta några av de mest intressanta karaktärerna inom den grekiska mytologin. Det är frestande att säga att det är en gudomlig bok. Läs och njut!
/Johan