Monopolet av Måns Wadensjö

Måns Wadensjö är född 1988, och detta är hans fjärde roman. Boken skildrar arbetet i en av systembolagets butiker, sett ur en nyanställds ögon. I boken nämns dock inte Systembolaget vid namn en enda gång, istället sägs bara Butiken eller Firman.

Vi får följa den unga kvinnan Alice, som har pluggat länge och tagit sin examen, men inte lyckats få något jobb än, så hon hoppar på ett timvikariat på Systembolaget. Alice kommer snabbt in i arbetet, hon är duktig på att snappa upp både formella och informella regler, och det verkar vara en bra arbetsgrupp och en bra chef. Det är ju en väldigt speciell arbetsplats, med speciella regler för personalen. Det finns inga vinstkrav och de ska inte uppmuntra till köp. Man pratar också om det sociala ansvaret, att man inte får sälja till minderåriga eller till dem som är synbart påverkade. 

Arbetet i butiken är tungt och det är långa dagar. På kvällen efter stängning ska varorna köras ut i butiken, och på morgonen ska allt plockas upp på hyllorna. Hela året går i bestämda cykler, i veckorna är det fredagarna är som är arbetstoppen. Och under året byggs allt upp mot julhandeln, som faktiskt beskrivs som en enda lång kamp för att överleva. 

Även om Alice är bokens huvudperson, så är hon egentligen bara ett verktyg som låter författaren visa oss den verkliga huvudpersonen som är själva arbetet. För det här är en arbetarskildring i samma tradition som andra samtida författare, ex, Kristian Lundberg, och Susanna Alakoski. Men också jämförbar med de tidigare arbetarförfattarna, som Ivar Lo och Moa Martinson. En hel del är såklart nytt och speciellt för vår tid men annat är detsamma, t.ex. den detaljerade beskrivningen av arbetsmomenten, och vad arbetet gör med människan, fysiskt och psykiskt. 

Men också sammanhållningen i arbetsgruppen, man tillbringar ju mycket tid tillsammans, och upplever situationer som ingen utomstående kan förstå. Där finns också språket med specialuttryck och jargongen mellan arbetskamraterna som ingen annan fattar. Det finns en yrkesstolthet, att kunna något riktigt bra, så bra att andra kommer och frågar… 

Det är ett ovanligt berättargrepp idag, det kan låta lite trist, men man blir faktiskt helt fast i boken, det finns en slags spänning. Måns Wadensjö har själv jobbat på Systembolaget som timanställd precis som bokens Alice, och det märks mycket väl. En viss kritik anas - oklart mot vad? Mot samhället, individen, kollektivet? Boken säger något om dagens samhälle, och om oss alla. På systembolaget finns hela spektrat av befolkningen, man möter både de utslagna på samhällets botten, och de som har det allra bäst ställt, det är bara innehållet i varukorgen som är olika. Det finns en känsla av att allt är utbytbart, både kunder och flaskor, och en meningslöshet i det eviga kretsloppet där hyllor fylls på och töms varje dag. 

Efter att ha läst den här boken går jag in på systembolaget med en ny blick. Jag noterar flaskorna som står i perfekta led, varenda en med etiketten vänd utåt. Jag ser också kassapersonalens granskande blick på varje kund, och vet vad som ligger bakom.

/Åsa