Bokcirkeln i Lyckeby möter hösten igen!

Nu är det snart dags att ta sig an F. Scott Fitzgeralds bok Den store Gatsby. Varför då? Jo, för att Bokcirkeln på Lyckeby bibliotek kör igång igen. Som vanligt följer vi P1 och Marie Lundströms läsplan.

Bokcirkeln ingår numera i programmet Lundströms bokradio. Programmet sänds på lördagar kl. 8.05 med repris måndagar kl. 18.15. Första träffen i radio sänds den 6 oktober och på Lyckeby bibliotek blir första träffen torsdagen den 11 oktober kl. 17.30. Då ska vi ha läst ca 70 sidor i pocketversionen.
Sedan träffas vi de två följande torsdagarna vid samma tid.

Låter det intressant och vill du vara med och diskutera boken under tre oktoberkvällar i höst? Hör då av dig till Lyckeby bibliotek senast måndagen den 8 oktober. Vi har telefon 0455-30 35 40 och vår e-mailadress är lyckeby.bibliotek@karlskrona.se.

Men skynda dig för det är som vanligt ett begränsat antal platser.

/Annika

Hotellet i hörnet av Bitter och Ljuv av Jamie Ford

Hotellet i hörnet av Bitter och Ljuv utspelar sig i Seattle under andra världskriget, och 1986, då huvudpersonen Henry Lee en dag dras till en folkmassa utanför hotell Panama. Hotellet har varit stängt sedan krigsslutet, men nu har den nya hotellägaren gjort fynd nere i hotellets källare; kvarlämnade tillhörigheter från japanska familjer som skickades till interneringsläger efter angreppet på Pearl Harbor. Och när han får se föremålen – framför allt ett för honom väldigt speciellt och vackert japanskt paraply – kastas Henry tillbaka till sin barndom i Chinatown.

Henry minns hur det var att växa upp som andra generationens invandrare i USA under första halvan av fyrtiotalet. Hans nationalistiska far har försett honom med en rockknapp med texten "jag är kines" för att Henry inte ska förväxlas med invandrare från Japan. Hans stränga föräldrar blir mycket stolta när Henry blir stipendiat i en exklusiv skola för vita, men de förstår inte alls vad han som invandrad kines utsätts för där – men han lär sig att hålla tyst och strunta i glåporden. Där lär han också känna japanska Keiko, som blir hans första nära vän och stora kärlek.

Men efter den plötsliga attacken i Pearl Harbour uppstår ett enormt hat mot japaner bland amerikanarna, som leder till att alla stadens japaner förs bort till interneringsläger. Henry lyckas spåra Keiko och hälsa på, och skriver brev, men efter hand tystnar Keikos röst, trots att de lovat hålla kontakten, för de hoppas ju på att kriget ska ta slut så de kan återförenas. När Henry ett helt liv senare, 1986, plötsligt får syn på Keikos familjs tillhörighet i källaren på Hotell Panama, kan han inte låta bli att börja gräva i vad som egentligen hände med Keiko…

Ett lågmält  och inkännande andra-världskrigsdrama om något vi aldrig pratat speciellt mycket om här i Europa, eller funderat kring.

/Tuija

Route 66 och den amerikanska drömmen

1939 kom Johan Steinbecks roman Vredens druvor. Boken handlar om hur  familjen Joad säljer alla sina ägodelar och ger sig av från missväxt och torka i Oklahoma den strapatsrika långa resan, längs Route 66, till Kalifornien där de tror att de ska kunna tjäna stora pengar på att plocka frukt. Framme i Kalifornien visar det sig att de utnyttjas hänsynslöst och får arbeta för låga löner. Peter Kadhammar har tillsammans med fotografen Urban Andersson, under några veckor 2011, rest samma väg som familjen Joad en gång gjorde.

I Route 66 och den amerikanska drömmen finns citat och referenser till Vredens druvor.  Under resan genom halvöde orter träffar författaren en mängd människor som drabbats av finanskrisen. Välbärgade som fått sälja hus och hem, hemlösa, fackföreningsledare, sheriffer, ett äldre par som köpt ett motell på en mindre ort nära Los Angeles fastän det  finns ett stort antal tomma motell i området. Alla säger samma sak som familjen Joad sa i Steinbecks roman, att de ska arbeta hårt och börja om. I boken finns även en skildring av hur författaren fick en hjärtinfarkt då han bevakade en rättegång i Karlskrona. En intressant bok om en resa på denna väg som så många sjungit och skrivit om. Boken inspirerar också till att läsa om Vredens druvor en roman som jag läste som tonåring och tyckte mycket om.

/Katarina

Mer Liv Strömquist!

För er som inte kan få nog av Liv Strömquist i alla dess former och uttryck finns förrutom hennes fem samhällskritiska serieböcker finns en rad ljudklipp att tillgå på Sveriges radios hemsida. Hon är just nu aktuell med novellen Paulo Coelho, nominerad till Sveriges radios novellpris. I novellen genljuder meningen "Om du verkligen vill någonting verkar hela universum för att du ska få din önskan uppfylld" från just Paulo Coehlos mest kända roman Alkemisten, meningen blir ett mantra för några av novellens karaktärer i deras lchf-ande, ståuppande och jakten efter något bättre i livet. Liv fullständigt rasar över människans miljömissbruk och visar flertal exempel på hur människans egoism genomsyrar och fördärvar vår planet. Exempelvis hur en västerlännings diet bidrar till en förändring i den biologiska mångfalden i latinamerika. Återigen ger Liv befogad kritik och ett verbalt knytnävsslag till dem som förtjänar det mest. Lyssna på novellen Paulo Coelho här. Övriga nominerade till priset är Peter Kihlgård, Oline Stig, Rose Lagercrantz och Arkan Asaad. Vem som vinner tillkännages på bokmässan den 29/9 kl. 13.

Ur Prins Charles känsla

Liv Strömquist deltog även i P1's bokcirkel i våras, den om En dåres försvarstal. Lyssna till hennes, René Vázquez Díaz och Åsa Mobergs fina tankar om den dåraktige Strindberg i repris här.

Mitt sista Liv Strömquist- tips för idag är att lyssna på radioteaterversionen av Prins Charles känsla som har spelats på Malmö stadsteater sedan september i fjol. Den sänds i Sveriges radio den 17/12 kl. 13.30.

/Sara

Gustavs grabb i toppen

Nu var det ett bra tag sedan vi tog en titt på vilka böcker som varit mest utlånade under årets gång. På listan ser vi enbart svenska författare och tydligen uppskattas självbiografiska romaner och kriminalromaner.

1. Gustavs grabb av Leif G.W. Persson
2. Änglamakerskan av Camilla Läckberg
3. Felicia försvann av Felicia Feldt
4. Eldvittnet av Lars Kepler
5. Sankta Psyko av Johan Theorin
6. Glasklart av Karin Wahlberg
7. Kaffe med musik av Karin Brunk-Holmqvist
8. Det fjärde offret av Mari Jungstedt
9. Du gamla, du fria av Liza Marklund
10. Till offer åt Molok  av Åsa Larsson

Trevlig helgläsning! Själv är jag uppslukad av Ellen Mattsons Vinterträdet för tillfället.

/Sara

Spökmackar av Henrik och Therese Nerlund

Jag har en fäbläss för övergivna saker och platser, därför kunde jag inte låta bli att bläddra i Spökmackar. Det är något kusligt men samtidigt vansinnigt vackert och fängslande över dessa platser som någon lämnat kvar med alla dess spår och detaljer för oss att utforska. Paret Henrik och Therese Nerlund har tillsammans skapat boken där de dokumenterat ödsliga mackar längs med vägarna i Sverige. Det är främst Gulf-mackar som finns med mycket på grund av att många småmackar aldrig blev en del av Q8-koncernen när de köptes upp. Där det förr var liv och rörelse och trevlig service är det nu istället stilla och tyst. Personligen är jag mycket förtjust i den lilla grönvita pumpen i Valhalla där någon ändå skött om platsen genom att sätta fram en kruka pelargoner intill BP-pumpen, vilket visar på omtanke. Och visst finns det dem som håller ett vakande öga över sin ögonstensmack så att den inte försvinner. Många välbevarade Gulf-skyltar samt uppmaningar om att "Vänligen tanka själv" finns att njuta av i denna bildrika bok. Så för er som hellre tar en liten landsväg än en dundrande Europa-väg och som uppskattar 50- och 60-talsestetik, läs Spökmackar och skänk dem en extra tanke då du ser någon.

/Sara

"En tid för mirakel" av Karen Thompson Walker

Jordbävningen i den Indiska ocean 2004 var så kraftfull att den påverkade jordens rotation runt sin egen axel, vilket förkortade dygnet med en bråkdel av en sekund. Då debutförfattaren Karen Thompson Walker läste om detta och lärde sig att det hon alltid tagit för givet, solens uppgång och nedgång, faktiskt är något påverkbart och föränderligt, blev hon skakad. Inspirationen till hennes första roman, "En tid för mirakel", föddes. Samma skakande känsla som Walker upplevde då hon läste detta får man när man beaktar att Kinas nyligen färdigbyggda vattenkraftsdamm De tre ravinernas damm faktiskt har ökat jordens tröghetsmoment (mått på motståndet att accelerera en kropps rotation), vilket saktat ned jordens rotation. Det handlar även här om bråkdelen av en sekund, men det säger något om de enorma krafter vi idag har makt över. En värre känsla infinner sig när man tänker på klimatförändringarna. Walker fångar på ett oerhört skickligt sätt tiden vi befinner oss i. Det är en tydlig parallell mellan det vägskäl vi står inför nu, då den globala uppvärmningen är ett bevisat faktum, fast ett faktum som en stor del av världen väljer att blunda för, och hur karaktärerna i "En tid för mirakel" fortsätter att leva som vanligt, hur de undviker att tala om det överhängande globala hotet. Katastrofen är krypande långsam, osynlig för blotta ögat, dess mest tragiska konsekvenser kännbara först när det är för sent.

I romanen sker en insaktning av jordens rotation som gör att dagar och nätter blir allt längre. Världens tycks rasa samman, men det handlar om en söndervittring som sker mycket sakta. Jakob Carlander för Corren drar insiktsfullt paralleller mellan den tolvåriga flickan i romanen och Anne Frank: "Barnet, nästan tonåring, klaustrofobiskt fast i en tragedi som människor successivt kommit att acceptera." Att inte ha en framtid att drömma om ter sig näst intill otänkbart för bokens centrala karaktär som, stående på tröskeln till tonårsvärlden, känner rastlöshet inför att få upptäcka vad det innebär att bli vuxen. Men det finns också något hoppfullt i att man förskjuter och förtränger det tragiska, likt karaktärerna gör i boken. Livet måste fortsätta, och om tiden man har kvar att leva håller på att rinna ut, vill man då inte uppleva så mycket som möjligt av livets glädjeämnen, särskilt det oupptäckta vuxenlivets glädjeämnen, innan alltings utslocknande?

/Johan

De anhöriga av Pelle Forshed

De anhöriga är ett seriealbum som innehåller åtta tecknade noveller. Tecknaren heter Pelle Forshed, och om hans bilder ser bekanta ut kan det vara så att de känns igen från serien "Stockholmsnatt" som publiceras i Svenska dagbladet. Pelle Forshed har bland annat arbetat inom hemtjänsten, och det är därifrån han har hämtat ämnen och inspiration för sina noveller, som kan sägas skildra ett vårdbiträdes vardag, främst då inom hemtjänst och äldreomsorg. Det handlar mycket om relationer mellan vårdtagare, vårdgivare och anhöriga. Barndom, ålderdom och döden är andra tunga ämnen som får ta mycket plats. Det är ofta svåra situationer som uppstår, med etiska avvägningar som måste göras. Känslor av skuld, skam och otillräcklighet finns hos både anhöriga och personal. Forshed skildrar vårdbiträdets vardag med både allvar, humor och insikt. Serieformen passar faktiskt rätt bra för ämnet som annars kan vara både tungt och invecklat...

/Åsa

Tre filmfavoriter i höst

Av någon anledning (låt oss säga att det beror på hösten med dess tillhörande mörker) har det blivit många filmkvällar den senaste tiden. Av de filmer som vi på biblioteket köpt in under 2012 har jag än så länge tre favoriter:

Den otroligt välgjorda Tinker, Tailor, Soldier, Spy, baserad på John Le Carrés spionroman Mullvaden från 1974, fick till och med mig på fall - trots min skepsis till detektivgenren. Vi följer den lågmälda Smileys utredande av underrättelsetjänsten, då det figurerar en mullvad bland dem som levererat olämplig information till Sovjet. En diskret och långsam historia med en slutscen så stark att jag faktiskt fällde en tår i min nersuttna fåtölj.

Kammarspelet Carnage skildrar två pars försök till att mötas i en konflikt som gäller deras söner. Sönerna har rykt ihop efter skolan och nu vill föräldrarna komma till en lösning. Kate Winslet spelar en mycket spänd kvinna som är mamma till pojken som "slog". Hon irriterar sig dessutom oerhört mycket på sin förmögna man som flertalet gånger talar i sin jobbtelefon vilket gör att vistelsen hos det andra paret drar ut på tiden. Paret vars son blivit slagen, har en mer "bohemisk" livsstil och detta resulterar i kulturkrockar, missförstånd, whiskeydrickande och snittblommor som i vrede kastas upp i luften.

Den senaste filmen som fick följa med mig hem var Martha Marcy May Marlene. Filmen inleds med några minuters inblick i den sekt som Martha tillhör. Det vilar en tryckt stämning över gården som sektmedlemmarna bor på där en man vid namn Patrick fungerar som sektens överhuvud - den kvinnorna ska åtrå och männen ska idolisera. Martha flyr in i skogen och kontaktar sin syster som genast hämtar henne och sätter henne i trygghet. Systern får tyvärr inte veta sanningen om Marthas bakgrund vilket bidrar till stor förvirring angående de något kontroversiella drag som Martha visar upp. Parallellt får vi även följa de två åren som Martha levde detta ohyggliga sektliv. En obekväm film som väcker frågor såsom : vilket sätt är det så kallade rätta sättet att leva, tänka och bete sig? När går man över gränsen och varför ser gränser olika ut beroende på den kontext man befinner sig i?

Ikväll ser jag Extremt högt och otroligt nära - efter Jonathan Safran Foers roman och mina förväntningar är skyhöga.

/Sara

Mörkt motiv av Louise Penny

Mörkt motiv är den sortens deckare som numera ofta kallas "mysdeckare", "feel-good-deckare" eller "cozy crime". Den utspelar sig i den lilla kanadensiska byn Three Pines. En äldre kvinna hittas död, skjuten av en pil från en pilbåge. Kan det vara en jaktolycka eller finns det någon i byn som önskar livet ur henne? Hon var mycket omtyckt, men hade många hemligheter, och det visar sig att fler i byn har hemligheter... Kommissarie Armand Gamache får ta sig an uppdraget. Louise Penny har jämförts med bland andra Agatha Christie och P D James. Själv kommer jag att tänka på tv-serier som Morden i Midsomer och Twin Peaks under läsningen. Persongalleriet är stort, ledtrådarna många och handlingen ganska oblodig! I december kommer nästa bok om Three Pines på svenska, Nådastöten heter den.

/Åsa

Darling river av Sara Stridsberg

I Sara Stridsbergs smärtsamma roman Darling River: Doloresvariationer, från 2010, får vi följa fyra olika öden som alla löper parallellt om varandra. Med dessa fyra berättelser (Doloresvariationer) vill Stridberg kommentera Vladimir Nabokovs Lolita från 1955:

En av historierna handlar om Lo och hennes pappa som befinner sig vid en flod de kallar Darling River. Tillsammans ägnar de sig åt nattliga bilturer, där fadern bland annat plockar upp prostituerade vilka han sedan ligger med, med Lo som vittne i baksätet. Även Lo har älskare som hon kallar sina bröder. Det är svårt för läsaren att avgöra Los egentliga ålder - hon är ålderslös, ett barn men samtidigt en kvinna – ett mellanting. Stridsberg målar även upp kroppens förfall – hur Los klänningar spänner, hennes illaluktande kroppsdelar och gulnande tänder. Död och förruttnelse återkommer genom hela romanens gång.  

Den andra berättelsen kretsar kring den gravida Dolores som färdas mot Alaska tillsammans med sin make Richard. Även hon är på väg till Darling River för att föda sitt dödfödda barn. Förvanskad av sin graviditet minns hon sin styvfaders övergrepp mot henne.

I den tredje delen får vi ta del av en vetenskapsmans absurda experiment i att tämja en apa. Han tillbringar all sin vakna tid åt att studera apan Ester och få henne att teckna det hon ser. Han tar med henne till havet, söker hennes uppmärksamhet och man undrar över hans egentliga mål med experimentet som mest liknar manlig maktutövning.

Den fjärde delen även kallad ”Ur moderkartan” följer vi en kvinna, som bryter upp, från hem och familj. Även hon färdas genom USA med hjälp av bil och gör allt för att anonymisera och avskärma sig själv från omvärlden så mycket som möjligt – men lyckas hon undfly sin ångest?

Temat för samtliga delar är fångenskap. Lo som är fängslas i sina urvuxna flickklänningar, Dolores, fast i sin kropp präglad av smärta i en bilfärd fylld av omvägar. Och apan Ester, fångad i en bur, maniskt pådriven att teckna, att uppvisa mänskliga drag – att bli en kvinna? Och slutligen modern som trots sin flykt aldrig lyckas rymma från sitt moderskap. Stridsbergs Darling river är fylld av smärta. Och med hjälp av det obeskrivligt vackra språket faller jag bara djupare in i dessa svåra kvinnoöden. En bok som aldrig går ur mig.

/Sara

Stål av Silvia Avallone

Stål utspelar sig i den lilla staden Piombino i italienska Toscana. Det är dock ett helt annat Toscana som skildras än den idyll vi kanske vanligen tänker på... Staden domineras av stålverket där i stort sett alla manliga invånare arbetar. Pojkarna i skolan vet redan att det är där de kommer att tillbringa sina arbetsdagar, precis som pappa och farfar gjort tidigare. I närheten av stålverket ligger ett stort hyreshusområde där de flesta familjer har minst en medlem som arbetar på stålverket, vanligtvis fadern och kanske även sonen, medan kvinnorna oftast är hemmafruar. Området är slitet, nergånget och skitigt, men alldeles i närheten finns fina stränder, och där ute till havs skymtar den mytomspunna ön Elba, som en kontrast till eländet på fastlandet.

I denna miljön växer Anna och Francesca upp. De är 13 år när boken börjar, men tvingas mogna snabbt. De båda flickorna är bästa vänner och har känt varandra hela livet, men kommer från olika förhållanden. Annas familj består av fadern som är en charmig småskurk, som ständigt blir indragen i dåliga affärer, men alltid vill göra det bästa för sin familj. Mamman är politiskt engagerad, och brodern är kvarterets snygging. Francescas familj domineras av fadern som misshandlar Francesca och hennes mamma och håller dem i ett järngrepp. Flickorna hittar tröst och stöd hos varandra och lovar att alltid vara som systrar och att aldrig skiljas åt. Men saker kommer emellan dem; killar, andra kompisar, skolor och oförutsedda händelser…

Den stora behållningen med boken är dels miljön med stålverket och hyreshusområdet som skildras så väl och inkännande, och dels relationen mellan flickorna, som är just i den där svåra åldern när allt händer... Det hela är tragiskt och bitvis uppgivet, men ändå vackert och magiskt skildrat...

Postverket av Charles Bukowski

Charles Bukowski är en av mina absoluta favoritförfattare och i måndags på Café Bokstugan pratade jag mig varm om hans debutroman Postverket från 1971. För er som inte har någon aning om vem Bukowski är eller hur hans språkbruk ter sig ska jag försöka ge er en inblick. Charles Bukowski är en tysk-amerikansk författare och poet som har runt ett 60-tal böcker i tryck. Språket i hans romaner är direkt, rakt, ärligt, rått – stilen kallas ofta för skitig realism. I den självbiografiska Postverket skildras ett hårt arbetarklassliv i slummen genom hans alter ego Henry Chinanski.

Chinanski lever ett anspråkslöst liv där hans största passioner i livet är alkohol, kvinnor och hästkapplöpning. Han inleder morgonen med ett sexpack öl och avslutar sedan dagen med en kvarting whiskey. Till en början lever han tillsammans med Betty, en kvinna som kommer att ha stor betydelse för honom. Men kvinnorna kommer och kvinnorna går, Chinanski stöter sig även med rikemansdottern Joyce och den hårdnackade feministen Fay.

Utöver detta skildrar romanen framförallt tillvaron på postverket. Postverket framställs som en vedervärdig institution som förslavar sina anställda och minimerar deras arbetsvillkor. Chinanski provoceras och plågas av det maktspel som hans chef utsätter honom för: det vill säga långa turer i piskande regn samt oändliga pass utan någon rätt till rast eller lunch. Arbetet tär inte bara på Chinanskis kropp och fysik utan även hans psyke (i kombination med det tunga alkoholmissbruk som han dras med…).

Trots att man som läsare kan uppleva att Chinanskis liv präglas av misär och fattigdom får jag en känsla av frihet och bekymmerslöshet. Och jag tror att Henry Chinanski, ofta och i de flesta fall är en tämligen lycklig man. Han nöjer sig med en kvinnas runda former, en vinst på kapplöpningsbanan och en scotch blandat med vatten. Han reder sig, visar sällan något missnöje över något annat än sitt slitiga jobb och det faktum att han varje morgon måste ta sig igenom en vidrig baksmälla.

/Sara

Höstens deckarnyheter

Nu när kvällarna börjar bli mörkare passar det bra att krypa upp i soffhörnet med en kopp te och en spännande bok. Som vanligt är hösten full av deckarnyheter...

Redan nu i september kommer Stephen Booths senaste i serien om poliserna Ben Cooper och Diane Fry i Peak District, Död och begraven. Det är en serie jag har följt från början och som fortfarande håller hög klass trots att många delar har utkommit, mycket tack vare sina trovärdiga personporträtt och fina miljöskildringar.

I oktober kommer Fjällgraven av Hjorth/Rosenfeldt, som är tredje delen i serien om profileraren Sebastian Bergman. Även om huvudpersonen är mindre sympatisk, så är böckerna både spännande och välskrivna!

I december kommer Nådastöt av Louise Penny. Jag har just läst hennes debut, Mörkt motiv, och det var en riktig mysrysare, så jag ser fram emot mer av samma vara, kanske lagom till jul!

PS! Missa inte Café Bokstugan på stadsbiblioteket kl. 18 ikväll - minst ett spännande deckartips utlovas!

/Åsa