Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



onsdag 31 maj 2017

Rebecca av Daphne du Maurier


Att återbesöka en älskad klassiker är en nervpirrande väg som många av oss drar oss lite för att ta. Kanske den inte håller längre, kanske är jag inte den läsare jag en gång var? Och kanske den inte var så bra egentligen, utan mer att den boken passade mig precis just då?
Så det var med bävan jag öppnade Rebecca och återigen färdades till det mystiska Manderley. Boken har nu kommit i fin nyutgåva från Modernista. Rebecca var en av mina absolut största läsupplevelser när jag var den där tonåringen som ivrigt nosade på dörren till vuxenvärlden. Och jag kan inte nog beskriva glädjen när jag upptäckte att jag nu även som vuxen var tvungen att stanna uppe halva natten för att läsa klart. Som hon kunde skriva, Daphne du Maurier!
Rebecca, tillsammans med Jane Eyre var de två böcker som väckte min kärlek till de mörka historierna, där dimman smyger runt fötterna på en, det drar från osynliga dörrar i stora stengods, och ständigt hör man fotsteg av någon som inte finns.
De här två böckerna la grunden för min resa in i spök- och skräckhistoriernas värld, en värld som ständigt pockar på min uppmärksamhet. Jag har många gånger funderat över varför jag just så gärna vill återkomma dit, där det är mörkt och otäckt, men jag tror att det har att göra med den trygga rädslan där jag som läsare alltid har kontroll. Verkligheten har inte alls samma charmerande drag, om man så säger. Efter de här två klassikerna så kastade jag mig ivrigt över allt som bibliotekarien på mitt landsortsbibliotek kunde ge mig i skräck- och spökväg. Även om hen nog tyckte jag var lite väl ung för Pestens tid. Men det är en annan historia.
Den berömda inledningen med strofen; ”I natt drömde jag att jag kom till Manderley igen”, får läsaren att genast ana lummiga trädgårdar och drömsk herrgård. Vår berättare, den nya namnlösa Mrs De Winter talar med både kärlek och rädsla om Manderley, och vi förstår snabbt att hon och hennes make i bokens början befinner sig utomlands och att det som vi ska få vara med om i berättelsen, det har redan skett. Så börjar vår resa, med att den unga frun kommer hem till Manderley med sin betydligt äldre make, Maxim De Winter. Hon är blyg och nervös, och inte blir det bättre av att bara själva anblicken av godset vid vattnet väcker både förälskelse och rädsla. Snart förstår hon att skuggan av Max förra fru, Rebecca är mer levande än något annat och skräcken slår snart sina klor i henne.
Språket fångar mig som aldrig förr och jag kan som nästan ta på den mättade doften av vansinnigt blommande rhododendron och ljudet av steg som försvinner så fort man vänder sig om. Hur sentimentalt jag än må se på den här romanen, så kan ingen ta ifrån den att det är oerhört smart och vackert skrivet, och spänningen stiger med varje sida för att sedan sjunga ut i öronbedövande crescendo. Så om ni ska klämma en klassiker i sommar, slå er ner kanske redan nu, mellan hägg och syren för att färdas till Manderley igen.

/ Malin

fredag 26 maj 2017

”Ditt liv och mitt” av Majgull Axelsson

Jag har läst en oerhört angelägen och skickligt skriven bok och det är ”Ditt liv och mitt” av Majgull Axelsson.

I programmet Babel på SVT framträdde Majgull i ett avsnitt som bland annat berörde skräck och programledaren Jessica Gedin nämner bland annat skräcken i vad vi människor gör mot varandra. ”Ditt liv och mitt” fylls av elakheter mellan familjemedlemmar och ”kamrater”, elakheterna går över generationsgränser och drabbar de svaga.

Vi får inblick i hur man i början på 1960-talet i Sverige kallade människor för sinnesslöa och idioter. Hur dessa människor bland annat på Vipeholm i Lund tvingades till ett liv i tvångströjor, ett liv fastbundna i sina sängar med smutsiga blöjor och misshandlades till döds. Märit som är en av huvudpersonerna i boken får i dagens Lund höra från en tidigare ”vårdare” på Vipeholm hur han blev tillsagd att mata en av patienterna med en röra av både huvudrätt och efterrätt samtidigt eftersom ”det ska ju ändå blandas i magen”.
Det är Märits egna bror Lars som blir ivägsänd till Vipeholm när deras mamma plötsligt dör. Resterande vuxna familjemedlemmar – pappan, mormodern och morfadern – ser inte på Lars som en människa. Märit återser Lars en gång till i livet några år senare och det är just fastspänd i en säng på Vipeholm. Han kan inte prata men Märit hör ändå Lars säga detta till henne utan ett enda ord:

” Varför är jag fånge?
Varför kommer inte min mamma?
Varför skriker alla de andra fångarna?
Varför kan inte min mamma göra så att de blir tysta?
Varför slår vakterna mig när jag blir ledsen?...”


/Lotta

fredag 19 maj 2017

Kommissarie Maigret i ny kostym

Den belgiske författaren Georges Simenon skrev hela 75 deckare om kommissarie Maigret. En del av dessa ges nu ut på nytt på svenska, med nya snygga omslag, av förlaget Atlantis. Ett bra tillfälle att bekanta sig - eller återknyta bekantskapen - med Maigret!

Kommissarien kan verka butter vid första anblicken, alltid iklädd sin långa rock och med pipan i munnen. Men bakom fasaden döljer sig en eftertänksam personlighet med stor människokännedom, som löser brott med psykologi och samtalsteknik. Böckerna är pusseldeckare, de har ofta ett stort och brokigt persongalleri, och är omväxlande både dramatiska och komiska.

En av nyutgåvorna är Maigret på semester. För en gångs skull har Maigret lämnat Paris och åkt på semester till en liten fransk by, tillsammans med sin fru, madame Maigret. Redan efter några dagar blir madame Maigret sjuk och måste läggas in på sjukhus. Kommissarien får fördriva dagarna på egen hand. Han tillbringar mycket tid tillsammans med ett gäng bybor som samlas varje eftermiddag för att spela bridge. Maigret intresserar sig för invånarna i byn och upptäcker att där finns många dolda hemligheter och intriger. En dag när han har varit och hälsat på sin fru på sjukhuset, hittar han en lapp i sin rockficka. Någon ber honom besöka patienten på sal 15. När han kommer dit nästa dag är patienten död. Fler mystiska dödsfall i den lilla byn får kommissarien att koppla på polisinstinkten och snart är han inblandad i en mordutredning på sin semester...

/Åsa

måndag 15 maj 2017

Grejen med substantiv och pronomen av Sara Lövestam

Äntligen är den här! Som vi har väntat och spekulerat kring vilken ordklass som stod på tur i Sara Lövestams grammatiska odyssé - läs här vad jag skrev om Grejen med verb! Ni kanske minns att jag satte mitt hopp till att hon skulle förbarma sig över de anspråkslösa adverben som liksom bara är sällskap åt verben. Men vem kan bli besviken över att det var substantivens tur - själva huvudrollsinnehavarna, om man får säga så, i det stora grammatiska skådespelet. Dessutom får vi bekanta oss närmare med våra kära pronomen - stjärnornas stand-ins!

Precis som i Grejen med verb skriver Sara Lövestam pedagogiskt och med mycket humor om något så torrt som grammatik. De exempel hon använder är inte direkt hämtade ur skolböckerna. Substantivens olika deklinationer blir liksom lättare att minnas när exemplen är på temat "saker som var helt normala förr", som hämskor, stupstockar och spöstraff!

Pronomen är spännande på många sätt. Utöver att de är en ordklass med många olika varianter, är de också markörer för klass och kön, vilket gör dem till den kanske mest omstridda ordklassen. Du-reformen var betydelsefull på sin tid, och i vår tid väcker hen fortfarande många känslor.

Sara Lövestam tar också effektivt död på den eviga diskussionen om de och dem, och myten om att vi är slarvigare med språket nuförtiden.

Och ja - man lär sig mycket också! Även en inbiten språknörd/svensklärare kan hitta nya grammatiska regler och undantag att fröjdas åt!

/Åsa

fredag 12 maj 2017

Mörkrummet av Susan Faludi

Susan Faludi är journalist och författare, hennes stora genombrottet kom med Backlash 1991.

Mörkrummet är självbiografisk och handlar om hennes far och deras relation. 2004 får hon ett mejl från sin då 76-årige pappa som hon knappt hört av på 25 år. Han meddelar att han genomgått ett könsbyte och nu kallar sig Stefanie. Han har också flyttat tillbaka till Ungern, som han en gång flydde ifrån. 

Susan minns sin far som dominant och vid några tillfällen också våldsam mot hennes mamma, vilket till slut ledde till skilsmässa när Susan var i tonåren. Susan ställde sig på mammans sida, och träffade bara sin far några enstaka gånger, möten som inte blev så lyckade.

Efter mejlet med nyheten om könsbytet, besökte Susan sin far i Budapest flera gånger innan han avled 2015, för att försöka förstå vem han var, och vem han har blivit nu. Han ber henne också att skriva en bok om hans liv.Pappans förändring ställer mycket på ända för Susan. Hans dominerande och machoaktiga sätt och den våldsamhet han var kapabel till, har påverkat och format Susan som person, men också många av de ställningstaganden och val hon gjort i livet. Den man hon kände som våldsam och dominant lever nu som kvinna och tar dessutom avstånd från den person hon var som man.

Det handlar mycket om identitet. Pappan är som en kameleont, byter ständigt identitet, och lämnar det som varit bakom sig. Född som Istvan Friedman i Budapest. Byter efternamn från det judiska Friedman till det traditionellt ungerska Faludi. När han flyr till USA i början av 50-talet byter han förnamn till Steven, och nu när han lever som kvinna byter han till Stefanie.

Vi får ta del av två resor parallellt. Den som pappan gjort, som började och slutade i Budapest, och den resa som Susan själv gör i sina försök att lära känna och till slut försonas med sin pappa.

Ett fascinerande människoöde, och en otroligt välskriven skildring som rymmer så mycket mer än hans berättelse, det handlar om Susan själv och om allmänmänskliga frågor som identitet, kön och nationalitet.

/Åsa

onsdag 10 maj 2017

Speglarnas bok av E.O. Chirovici

Den här boken har lovordats av kritiker och nått stor publik. Författaren har haft stora framgångar i sitt hemland, Rumänien. Han skrev dock den här boken på engelska och den utspelar sig i USA. Det är en bok med ett så högt tempo att handlingen tycks flyga fram. Berättelsen inleds med att en litterär agent läser de första kapitlen av ett manuskript skrivet av Richard Flynn som säger sig ha upptäckt något som kastar ljus över en mystisk händelse som skedde för nästan trettio år sedan. Manuskriptet har titeln "Speglarnas Bok" och handlar om hur Richard blev misstänkt för att ha mördat en professor. Men Richard dör av lungcancer innan agenten kan få tag på resten av manuskriptet.

Härefter får vi ta del av två detektivarbeten: först när agenten anlitar en reporter för att intervjua de inblandade i händelserna som ledde till professorns död, sedan när en pensionerad polis börjar göra nya efterforskningar i fallet. Det originella med berättelsen vi får ta del av är att var och en av bokens huvudkaraktärer har en egen, motsatt bild av det som skedde innan mordet. Vi vet inte vems perspektiv som är det sanna, eller om alla inblandade intalar sig själv det som ställer dem i bäst dager och tror på sin förskönande bild av sig själva. Det är ofta en förvrängd bild av verkligheten, och det krävs någon utomstående, den sympatiske pensionerade polisen, för att få bilden att klarna. Det här är en tankeväckande spänningsroman om minnens formbarhet och opålitlighet och vikten av att ifrågasätta mycket av det vi tror är sant. Utmärkt sommarläsning. Sommarvarmt rekommenderad!

/Johan

måndag 8 maj 2017

Mödrarnas söndag av Graham Swift

Boken utspelar sig under en enda dag, söndagen den 24 mars 1924 i England. Mödrarnas söndag är en helgdag då allt tjänstefolk får ledigt, och många passar då på att besöka sina föräldrahem. Vi möter Jane Fairchild som är 22 år. Hon är husjungfru hos paret Niven på deras stora egendom Beechwood. Tillvaron präglas fortfarande väldigt mycket av första världskriget. Många familjer har förlorat söner, så även paret Niven, och deras närmaste grannar och vänner, Sheringhams.

Jane har själv inga föräldrar att besöka den här söndagen. Hon är föräldralös, uppvuxen på det barnhem på vars trappa hon hittades som spädbarn. Hon har istället ett annat besök inplanerat på granngodset. I sju års tid har hon haft ett hemligt förhållande med den ende kvarvarande sonen i huset, Paul Sheringham. Den här dagen är det första gången de ska träffas hemma hos honom, när huset är tomt. Det är också med största sannolikhet sista gången de ses eftersom Paul snart ska gifta sig. Hans blivande hustru tillhör förstås den högre samhällsklassen precis som Paul själv.

Kärleksmötet skildras långsamt och med många tillbakablickar. Det ingen av dem vet när de skiljs åt är att dagen kommer att sluta på ett mycket dramatiskt och oväntat sätt.

Boken är en kortroman på 150 sidor, och man läser den nästan i en sittning. Berättelsen är som ett utsnitt ur tiden, och ett exempel på hur en enda dags händelser kan förändra livet för så många människor. 

/Åsa

fredag 5 maj 2017

Blybröllop av Sara Paborn

Irene är bibliotekarie i en svensk småstad, och livet har som sprungit iväg för henne. I snart fyrtio år har hon varit gift med Horst, ett äktenskap som inte riktigt levt upp till Irenes förväntningar om man säger.
Horst är inte direkt någon snäll man, han klagar på allt som livet ger och kanske framförallt det som Irene gör. Hennes intressen är inte viktiga och hennes jobb är definitivt inte viktigt. Jobba med kultur liksom, så flummigt! Tacka vet han sitt eget arbete, att vara kabeldragare, det är livet det. Förutom då det är dags att gnälla på sitt knegande då alltså…
Droppen för Irene är när Horst en dag har slängt ut alla hennes böcker från hennes läsrum på vinden, och helt sonika gjort om det till ett slags ljudrum där han kan spela sin musik, äta ölkorv och dricka whisky. En enda låda böcker kunde Irene rädda undan och hon blir förpassad till källaren där hon försöker inreda en läshörna bredvid pannan. Mysigt. Men väl i källaren hittar hon en låda från sin mor, en låda full av gamla blytyngder till gardiner. Så föds långsamt en ide i Irenes huvud. Att förgifta den där hopplösa och elaka människan hon är gift med känns mer och mer självklart.
Med en sällan skådad iver tar sig Irene an uppgiften, hon förvandlas från en rätt så tillbakadragen person till en utblommad fullfjädrad kemist med licens att döda!
Snart tillverkar hon blysocker för att hälla i Horsts kaffe, och långsamt börjar hon ta tillbaka sin plats i både deras hus och i sitt eget liv.
Blybröllop är en svart komedi, och det är inte utan att jag skrockar gott i min fåtölj, så pass att min man sneglar lite nervöst på mig (har alltså inga planer på att förgifta honom, lika bra att jag tydliggör det).
Men framförallt handlar den här boken om ett äktenskap i förfall och om ett liv som inte blev det man hoppats på. Samt en kvinnas snåriga ättiksdoftande väg till frihet.

/ Malin

onsdag 3 maj 2017

En engelsk gentleman av Jane Gardam

Boken gavs ut i Storbritannien 2004, och är först nu översatt till svenska. Den är första delen i en trilogi, två delar till kommer i höst. 

Vi möter Sir Edward Feathers på ålderns höst. Han är nu över 80 och bor i engelska Dorset. Dit drog han sig tillbaka med hustrun Betty efter en lång karriär som jurist i Hongkong. Nu har hustrun hastigt avlidit, och Feathers ser tillbaka på sitt liv, omvärderar och tvivlar på sina minnen.

Edward Feathers växte upp i en annan tid då Storbritannien fortfarande var ett imperium, med kolonier i sydostasien. Han föddes i Malysia, där hans far var stationerad. Modern dog i samband med hans födelse. Hans far intresserade sig aldrig för honom utan lät honom uppfostras av tjänstefolket. Som liten pojke skickades Edward ensam tillbaka till England för att få en fin utbildning. Under skoltiden bodde han på internatskolor och hos avlägsna släktingar. Han var ett av de många barnen som kallades raj orphans eller empire orphans, imperiets föräldralösa.

Edward fann sig aldrig tillrätta i England, och blev övergiven och sviken flera gånger. Efter juridikstudierna fick han ett erbjudande om arbete i Hongkong och tog chansen. Han blev så småningom en välkänd och högt ansedd domare. Han gick under namnet Old Filth. Filth är en förkortning av ett talesätt som på engelska lyder Failed In London Try Hongkong - om du misslyckas i London - försök med Hongkong. Det anspelar på de många britter som provade lyckan där under tiden staden var en brittisk besittning.

I nutid får vi följa Sir Edward när han ger sig ut på en ansträngande resa runt England, för att återse människor och platser som han lämnat bakom sig. Det finns en händelse i hans förflutna som han länge förträngt, men nu på ålderns höst pockar den på att få komma upp till ytan.

För alla utomstående tycks Edward Feathers vara en enkel personlighet som haft en rak och okomplicerad väg genom livet, och det är också så hans eftermäle ser ut. Men känslan av att ständigt bli lämnad och sviken, har följt med honom sedan barndomen och gjort honom känslomässigt avtrubbad, och ur stånd att visa känslor och empati. Den enda han någonsin kände förtroende för var hustrun Betty, och det var också hennes död som fick honom att börja rannsaka sig själv och sitt liv.

Boken tecknar ett fint och bitvis rörande porträtt av en gammal man som försöker försonas med det som blev hans liv, och hitta sin plats i en tillvaro han inte längre känner igen. Historiskt är det också en intressant period som skildras med andra världskrigets olika fronter, och det brittiska imperiet som går mot sin upplösning.

/Åsa