Alltför nära av Linwood Barclay

Många av Linwood Barclays böcker är snarlika – någon försvinner spårlöst, och det är aldrig som man tror. Men ”Alltför nära” skiljer sig en hel del från de övriga. Det är en spänningsroman där en tonårskille kommer på den snillrika idén att när hans närmaste granne – och bästa kompis – ska åka iväg på en veckas familjesemester, då gömmer han sig kvar i huset vid deras avfärd, så att huset aldrig blir låst. För då har han fri tillgång till deras hus för en hel veckas ostört hångel med flickvännen. Snillrik idé tills han plötsligt hör dem komma tillbaka nån halvtimma efter de åkt, och hur ytterligare någon eller några kommer en stund senare och kallblodigt skjuter ner hela familjen. En förfärlig granntragedi har ägt rum och historien berättas löpande, efter händelsen, ur pappans perspektiv. Men allt fler detaljer kring en försvunnen dator, som innehöll en nedskriven bestseller som pojkarna kommit över, kastar andra, märkliga ljus över en obegripligt massaker, och motiv och eventuella inblandade mördare blir fler och fler. Och givetvis blir sonen huvudmisstänkt – vad gjorde han egentligen i huset..? Men pappan nystar på egen hand och en märklig och tragisk historia tar sakta form. Spännande semesterläsning, där få saker är vad de förefaller vara.

 

/Tuija

 

Möt hösten med Bokcirkeln på Lyckeby bibliotek!

Jaha, så var sommaren över för den här gången. Skymningen kommer allt tidigare och snart är hösten här på riktigt med sina mörka kvällar.

Vad passar då bättre än att samlas över en kopp kaffe eller te och diskutera en bok i en bokcirkel?
Den här hösten hade vi tänkt läsa Gustave Flauberts Madame Bovary på Lyckeby bibliotek.
Boken rönte stor uppmärksamhet när den kom ut i Frankrike år 1857 - sådan uppmärksamhet att det resulterade i ett åtal för osedlighet.

Boken lästes och diskuterades i P1:s Lundströms bokradio i vintras och vi kommer att följa samma läsplan som den cirkeln hade. Om man vill kan man gå in och lyssna på programmen i efterhand.

Onsdagen den 23/10 kl. 17.30 samlas vi den första gången på verandan. Sedan träffas vi de följande onsdagkvällarna den 30/10 och den 6/11 vid samma tid. Vi håller på till ungefär kl. 19.00

Vill du veta mer så är du varmt välkommen in på biblioteket i Lyckeby eller ring 30 35 40. Senast den 18/10 vill vi ha din anmälan. Bokcirkeln har ett begränsat antal platser så anmäl dig så snart du kan om du vill vara med.

/Annika

Nyfiken på: Hanne-Vibeke Holst

Vill man läsa om starka kvinnor som formar sina egna liv och sätter sin egen agenda då ska man läsa den danska författaren Hanne Vibeke-Holst. I sommar har jag läst trilogin om dansk politik, ”Kronprinsessan”, ”Kungamordet” och ”Drottningoffret”. Moderna samtidsromaner från 2000-talet. Gemensamt för dem är att kvinnor har de bärande rollerna i berättelsen och i det politiska samhällsliv de deltar i. Holst fångar också upp moderna samhällsföreteelser och problem och väver in dem på ett trovärdigt sätt. Dessa böcker finns även filmade som tv-serie. En annan läsvärd trilogi är den om journalisten Therese Skårup (”Thereses tillstånd”, ”Det perfekta livet” och ”En lycklig kvinna”). Böcker om en modern yrkeskvinna som fastnar i det eviga dilemmat mellan arbete, kärlek, familj och barn. Hennes senaste bok heter ”Förlåtelsen” och den har jag ännu kvar att upptäcka.

/ Carina

Och bergen svarade av Khalad Hosseini

Khaled Hosseinis senaste roman ”Och bergen svarade” är en mäktig historia, med många berättelser i berättelsen. Riktigt på det viset har han inte skrivit i sina tidigare hyllade ”Flyga drake” (också filmatiserad) och ”Tusen strålande solar”, varav jag nog dristar mig till att tycka att hans första fortfarande är hans bästa… Lite känns det som att Hosseini gapar över lite för mycket här – det är en så storslagen historia han förtäljer ändå… istället för att bli ett storslaget epos, som jag gissar att ambitionen var, känns det snarare lite spretigt och ofokuserat, med livsöden han hade kunnat skildra i andra böcker istället. Nåväl – bra är den i vilket fall, även om jag som läsare lite för ofta finner mig lite förvirrad och undrar vems historia jag nu ska få ta del av… dvs hur den hänger ihop med helheten. För alla delar hänger givetvis ihop, mer eller mindre, många livsödens vägar korsas på ett eller annat sätt genom romanen.

Egentligen är det kring den lilla flickan Paris öde romanen vävs; när hon är i treårsåldern blir hennes far övertalad att sälja henne till en välbeställd barnlös familj. Hennes uppbrott från hennes allt – brodern Abdullah - genomsyrar hela berättelsen, men det är mest alla andra människor i hennes nära omgivning som vi får följa, både bakåt och framåt i tiden. Det är en vacker historia, genomsyrad av olika sorters familjeband, olika sorters kärlek, olika sorters öden – från Afghanistan till Paris, den grekiska ön Tinos, San Fransisco… Intressant och spännande!

/Tuija

Fint och starkt om en mamma

När jag såg paketet från Sekwa ligga där i bloggkollegan Saras brevfack, får jag erkänna att jag inte tvekade en sekund. Inte alls likt mig att rota i andras post! Men jag misstänkte ju att det var en väldigt speciell bok som kommit som recensionsexemplar, och den ville jag hemskt gärna ha med mig hem under semestern…

Jag har tidigare läst ”Underjordiska timmar” av Delphine de Vigan, och minns den som en sån där bok man bar med sig långt efter att man avslutat läsningen. Hennes nya bok heter ”Ingenting kan hindra natten”, och handlar om författarens mamma Lucile, som tog sitt liv vid sextiotvå års ålder, hårt prövad av sin bipolära sjukdom. Boken är en verkligt lyckad mix av roman och biografi. Parallellt med passager som beskriver författarens arbete med att ta reda på mer om sin mors liv och omvandla det till text, får vi i dramatiserade sekvenser följa Luciles liv från barndomen i den stora spretiga familjen Poirier, via ungdomen och mötet med Delphines far, till det vuxna livet som präglades så starkt av hennes sjukdom.

Karaktärerna blir så levande och man kommer dem så nära, att det är omöjligt att inte leva sig in i berättelsen på ett nästan löjligt sätt. Jag kommer på mig själv med tankar som ”Men de kan väl inte bara lämna barnen ensamma hela helgen!” och ”Men nån kunde väl ha hoppat i och försökt rädda honom!” Porträtt av föräldrar är svårt, det är personer man aldrig kan förhålla sig neutral till, och beroende på hur relationen ser ut präglas den av många olika känslor som kärlek, hat och skuld. Delphine de Vigan målar upp en bild av sin mamma som känns oerhört varsam och nyanserad, men ändå ärlig och rak. ”Ingenting kan hindra natten” är en mycket läsvärd och välskriven bok, som dröjer sig kvar länge hos läsaren…

/Åsa

Vi kom över havet av Julie Otsuka

"Vi kom över havet" skildrar japanska kvinnor som lämnar sin fattiga tillvaro för ett bättre liv i USA. Det är en kollektiv berättelse, romanen saknar alltså huvudkaraktär och är skriven i ett vi-perspektiv. Inledningsvis färdas kvinnorna över havet, fyllda av förhoppningar och drömmar inför framtiden. De föreställer sig pampiga villor, stiliga män, städade ytor och mat i överflöd. Men i hamnen står inga rika och kärleksfulla män, utan giriga lantbrukare som väntar in sin postorderhustru vars främsta uppgift är att arbeta – dag som natt. Tillvaron blir istället förskräcklig och kantas av övergrepp, våld, utnyttjande och hårt arbete.

Synen på en japansk kvinna under den här tiden (tidigt 1900-tal) var knappast human, männen äger dig, omgivningen hatar dig på grund av din hudfärg, du äger inget, får knappt någon mat, behärskar inte språket utan tvingas att slava för att överleva. Vissa av kvinnorna överlevde inte medan andra blev änkor, vissa fick försörja sig som prostituerade på bordeller. Kände någon av dem någonsin lycka kan man fråga sig... Vissa scener är gräsliga såsom de övergrepp som sedan resulterar i ett ofrivilligt barnafödande vilket sker på de mest förskräckliga platser. Författarinnan Julie Otsuka lyckas ändå, på ett underligt vis, beskriva detta med en skör poetisk ton. Det finns dessutom en rytm som upprepas genom hela romanens gång där jag vaggas med samtidigt som jag förfasas.

Det är en speciell liten bok om ett outforskat historieavsnitt, det vill säga migrationen från Asien över Stilla havet. Därför är det viktigt att Otsuka här lyfter en historia som annars inte har blivit uppmärksammad. En bok som man inte kan skaka av sig, och som var kvinna (och man för den delen) bör läsa.

/Sara

Sommarboken av Emylia Hall

Emylia Halls Sommarboken från Forum förlag var verkligen en riktigt trevlig överraskning! Jag var nog aningen skeptisk innan läsning, kanske lite orolig över att boken skulle vara alltför sentimental och smetig. Men så är absolut inte fallet. Istället fick jag läsa en finstämd, somrig berättelse om familjehemligheter och magiska barndomssomrar på den ungerska landsbygden.

När Beth Lowe får höra att hennes pappa ska komma och hälsa på henne i London blir hon glad och

förvånad. Han är inte den som lämnar hemmet i onödan, och det brukar alltid vara hon som hälsar på honom. Men nu ska det ske, och Beth gör upp detaljerade planer för hur de ska tillbringa helgen tillsammans. Det dröjer dock inte länge innan hon förstår att anledningen till besöket är att hennes pappa har med sig något till henne - något som påminner henne om allt det hon försökt att glömma. Det är Sommarboken, boken som hennes mamma Marika har satt ihop med fotografier från deras somrar i Ungern. På bilderna ser Beth så lycklig ut, men det var innan dessa somrar för alltid grumlades av det hon så småningom skulle få veta...

Utifrån dessa bilder tar Beth med oss tillbaka till sommaren då hon var tio år, och då hon var elva, tolv och ända upp till sexton år. Det är långa varma sommardagar som skildras, och det är egentligen inte jättemycket som händer. Men det är mysigt och stämningsfullt, fint berättat och med ett underliggande vemod som jag tycker mycket om.

/Helen

Sommarläsning – med facit i hand…

Sommaren är ju inte på något sätt slut, men så här i mitten av augusti, när skolstarten närmar sig, semestern är över och man så smått börjar planera för hösten, så kan det vara på sin plats att summera sommarläsningen - vars tänkta innehåll jag beskrev i detta blogginlägg tidigare i sommar...

Läsningen inleddes lättsamt med valda texter ur svenska ”Granta”, som jag tyckte var väl sammansatt av både skönlitterära och dokumentära texter av såväl svenska som utländska författare. Några gamla favoriter befäste sina ställningar hos mig, till exempel Karin Johannisson och Haruki Murakami. Några nya favoriter som jag gärna läser mer av var Ingvild H. Rishøi och Robert Macfarlane. Jag ser fram emot nästa nummer av ”Granta” som kommer i höst, med temat ”Gränser”

Minst en Maria Lang utlovades, och det blev som tänkt ”Rosor, kyssar och döden”. Det är en av de tidiga böckerna, som har allt det bästa av Lang och 50-talet – miljön, språket och den unga käcka Puck som alltid lyckas hamna mitt i något ”förfärligt spännande” äventyr! Boken har nyligen filmatiserats, och kommer på dvd i höst.

Jag är särskilt nöjd med att jag för första gången på många år läst ut en hel bok på en enda dag! Otippat nog blev det Cormac McCarthys ”Vägen”, som ju inte på något sätt är lättläst, men som ändå - tack vare den raka och avskalade berättelsen - lämpade sig väl att läsas i ett svep. Jag upplevde historien som väldigt målande och filmisk, och nästa steg blir nu att se filmen med förhoppningen att den håller i närheten av samma klass som boken...

Belinda Bauers ”Finders keepers” tog betydligt längre tid att läsa, även om de första två tredjedelarna flöt på bra, och spänningen hela tiden hölls vid liv, samtidigt som personer och miljö skildrades på ett fint sätt. Tyvärr tyckte jag sista delen var rätt seg, och hade vunnits på att kortas ned avsevärt... Alex Marwoods ”Onda flickor” hann jag inte ens börja på – den får anstå till höstens läsning. I övrigt hann jag också med två fina böcker från favoritförlaget Sekwa – men de får ni läsa mer om en annan gång...

/Åsa

Salvadoreña av Cecilia Samartin

Efter att ha läst Cecilia Samartins ”Drömhjärta”, kastade jag mig nyfiken över hennes senaste; "Salvadoreña" . Vi får följa Ana och berättelsen om hennes livshistoria, ett liv som varit långt ifrån enkelt. I nutid får vi genom tillbakablickar lära känna henne - från att till en början, som liten flicka i El Salvador, behövt uppleva inbördeskrigets alla fasor på nära håll. Med hjälp av en nunna tar hon sig som ensam överlevande av sin familj till USA där planen först är att viga sitt liv åt klosterverksamhet och Gud. Men livet tar sig andra vändningar, och så småningom hamnar hon hos familjenTrellis, som deras barnflicka. Där ska hon bli en kort tid – som dock blir en hel livstid. För hon blir en oumbärlig familjemedlem, som håller ihop en under ytan ganska trasig familj.

Här tappar boken tyvärr en del i trovärdighet – ett glassigt, väldigt amerikansk överklassliv, kryddat med otroheter och ytlighet, toppat med att Ana till slut blir familjefaderns älskade… det köper jag tyvärr inte rakt av. Det går att läsa, är väl ganska OK,, men det är i Anas bakgrund, i El Salvador, som bokens styrka och engagemang finns. Samartin kan absolut bättre, men det är ändå hyfsad feelgoodläsning i sommarvärmen… med riktigt bra sekvenser stundtals, som lyfter boken.

/Tuija

Annorlunda berättarperspektiv

Jag var väldigt skeptisk när jag först började läsa boken Livslinjer av Nancy Huston. Boken är uppbyggd i fyra delar, där ett sexårigt barn för ordet i varje del. Dessa barn tillhör också fyra generationer i rakt nedstigande led, fast den yngstas berättelse kommer först och tar oss sedan bakåt i tiden. Jag tyckte det lät som ett spännande sätt att berätta på, vilket det också var. Ändå höll jag nästan på att sluta läsa boken redan efter 20 sidor.

Den första berättarrösten, Sol, är en sexårig pojke år 2004 och han är fullkomligt odräglig och fruktansvärd. Det kan vara det hemskaste porträtt av ett barn jag någonsin läst! Han är överintelligent och anser på fullt allvar att världen snurrar runt honom. Han är oförmögen att känna empati och så våldsfixerad att det är skrämmande. Jag förstod aldrig riktigt syftet med att framställa honom på detta sättet och blev mest väldigt illa berörd när jag läste det. Men som tur är får han ju bara föra talan i den första fjärdedelen av boken. De andra tre delarna blir bara bättre och bättre. Jag tycker det är så intressant att man får en så helt annan bild av personerna allteftersom man läser om deras bakgrunder. Författaren har verkligen lyckats med skildringen av hur barndomen påverkar hela ens liv, hur man gör om föräldrarnas misstag, väljer partner utifrån hur föräldrarna var o.s.v. Hon gör detta på ett så bra sätt! Man får själv se sambanden och lägga märke till saker.

Sedan blir det också historiskt väldigt intressant när vi är framme vid den sista delen som utspelar sig i slutet av andra världskriget. De saker som avslöjas är sådant som jag inte kände till alls mycket om, och jag hade gärna sett att författarens efterord varit lite längre.

/Helen

I det sista regnet av Janesh Vaidya

En stillsam, väldigt vackert och poetiskt skriven, men framförallt eftertänksam liten klokbok. Janesh Vaidya berättar i boken om sin uppväxt i en liten by i Kerala i södra Indien. Den känns åtminstone väldigt självbiografisk, även om den är skönlitterärt klassad.

I boken återvänder han till sin barndoms by, dock som vuxen, efter lång tids bortavaro, och i tillbakablickar får vi får följa honom som liten pojke och möta alla de människor som betyder mycket för honom. Han bor med sin mamma, farmor, farbror och några andra personer som också är viktiga för honom. Pappan håller sig dock borta under hela Janesh uppväxt på grund av en profetia i samband med Janesh födelse. En saknad som präglar hela hans barndom. Den viktigaste personen i unga Janesh liv blir istället hans farmor, den kloka och kärleksfulla Ayurvedaläkaren och mentorn, och det är av henne som han – och vi - får lära enkla och kloka förhållningssätt till livet.

En behaglig, litterär kontrast till alla ”snabbkonsumerade” spänningsromaner, en annorlunda men väl så rekommenderad sommarnjutning!

 /Tuija

Populär författare

Kristina Ohlsson skriver kriminalromaner och hennes böcker är nästan alltid utlånade på biblioteket. Nu har även jag läst en av hennes böcker och den var bra! Förstår att Kristina Ohlsson är populär. ”Tusenskönor” (2010) är den andra boken om Fredrika Bergman och hennes kollegor. Alex Rechts utredningsgrupp tar sig an fallet med ett äldre prästpar som hittats skjutna i sitt hem, självmord vid första anblicken. Men fallet visar sig snart var något mycket mer och större än ett självmord som gått snett. Ett fall med tentakler till både Irak och Bangkok, och ju mer man nystar desto mer av en tragisk familjehistoria blottläggs. Det är en bra story, trovärdig, välskriven och modern. Faktiskt så trovärdig att det känns som något man har hört på nyheterna – men det är förstås bara fiction. Man får även inblick i karaktärernas privatliv vilket gör dem levande. Det finns fem böcker om Fredrika Bergman och Alex Recht. De går att läsa fristående även om de hakar i varandra på olika sätt.

 / Carina