Den första boken om Patrick Melrose gavs ut på svenska i höstas, och fick då strålande recensioner. Den består av tre delar som Edward St Aubyn skrev och gav ut som kortromaner på 1990-talet.
I den första delen möter vi Patrick som femåring. Han växer upp i ett överklasshem i södra Frankrike. Hans far David är läkare och före detta konsertpianist, men lider av reumatism och arbetar inte längre. Modern Eleanor, är amerikanska och den som i själva verket försörjer familjen med ärvda pengar. David är sadistiskt lagd, och kan vara både nedlåtande och grym mot sin omgivning, framför allt mot hustrun och sonen. Eleanor dövar sina känslor med alkohol, och ser åt ett annat håll när sonen blir utsatt. Faderns grymheter mot Patrick kulminerar den dag när han våldtar honom för första gången.
Del två följer Patrick när han vid 22 års ålder reser till New York för att hämta hem sin döde fars aska. Han är då djupt nere i ett avancerat drogmissbruk, där tillvaron bara består i jakten på nästa fix. På något sätt lyckas han ändå hålla skenet uppe och rör sig fortfarande i samma överklasskretsar som föräldrarna gjorde. I del tre har han hunnit bli 30 och kommit ur sitt missbruk. Handlingen kretsar kring en fest hos ett par bekanta till Patrick, och blir som en satir över den brittiska överklassens sociala spel. Under den fina ytan döljs intriger, svek och skvaller.
Den första delen är väldigt stark i sin beskrivning av de övergrepp Patrick utsätts för som barn, med faderns grymhet och moderns passivitet. Andra delen är bitvis jobbig läsning med den detaljerade beskrivningen av drogmissbrukets vardag, men där finns också en svart humor. Ibland blir det rent komiska situationer, som när Patrick bär runt på sin fars aska över halva New York, och sånär glömmer den på ett hotellrum. Tredje delen blir mer som en epilog där han bara figurerar i utkanten av handlingen, men den tillför också en känsla av ett slags avslut. Språket genomsyras av en torr humor med mycket sarkasm, som känns väldigt brittisk. Utan att ha läst den engelska förlagan vågar jag säga att översättningen är ett nytt mästerverk av Erik Andersson.
Härom veckan kom volym 2 av Romanerna om Patrick Melrose på svenska, och även den har fått fina recensioner. Böckerna ska förstås filmatiseras, och rollen som Patrick Melrose kommer att spelas av Benedict Cumberbatch, vilket känns som det enda rimliga valet!
/Åsa
I den första delen möter vi Patrick som femåring. Han växer upp i ett överklasshem i södra Frankrike. Hans far David är läkare och före detta konsertpianist, men lider av reumatism och arbetar inte längre. Modern Eleanor, är amerikanska och den som i själva verket försörjer familjen med ärvda pengar. David är sadistiskt lagd, och kan vara både nedlåtande och grym mot sin omgivning, framför allt mot hustrun och sonen. Eleanor dövar sina känslor med alkohol, och ser åt ett annat håll när sonen blir utsatt. Faderns grymheter mot Patrick kulminerar den dag när han våldtar honom för första gången.
Del två följer Patrick när han vid 22 års ålder reser till New York för att hämta hem sin döde fars aska. Han är då djupt nere i ett avancerat drogmissbruk, där tillvaron bara består i jakten på nästa fix. På något sätt lyckas han ändå hålla skenet uppe och rör sig fortfarande i samma överklasskretsar som föräldrarna gjorde. I del tre har han hunnit bli 30 och kommit ur sitt missbruk. Handlingen kretsar kring en fest hos ett par bekanta till Patrick, och blir som en satir över den brittiska överklassens sociala spel. Under den fina ytan döljs intriger, svek och skvaller.
Den första delen är väldigt stark i sin beskrivning av de övergrepp Patrick utsätts för som barn, med faderns grymhet och moderns passivitet. Andra delen är bitvis jobbig läsning med den detaljerade beskrivningen av drogmissbrukets vardag, men där finns också en svart humor. Ibland blir det rent komiska situationer, som när Patrick bär runt på sin fars aska över halva New York, och sånär glömmer den på ett hotellrum. Tredje delen blir mer som en epilog där han bara figurerar i utkanten av handlingen, men den tillför också en känsla av ett slags avslut. Språket genomsyras av en torr humor med mycket sarkasm, som känns väldigt brittisk. Utan att ha läst den engelska förlagan vågar jag säga att översättningen är ett nytt mästerverk av Erik Andersson.
Härom veckan kom volym 2 av Romanerna om Patrick Melrose på svenska, och även den har fått fina recensioner. Böckerna ska förstås filmatiseras, och rollen som Patrick Melrose kommer att spelas av Benedict Cumberbatch, vilket känns som det enda rimliga valet!
/Åsa