Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



tisdag 29 december 2015

Bokslut 2015!

Eller bokslut och bokslut, det lät lite dramatiskt, men året närmar sig onekligen sitt slut och jag tänkte kika tillbaka en smula på mitt läsår och några olika böcker jag vill lyfta fram lite extra. Vissa har jag bara inte tagit mig för att blogga om, och vissa har mina eminenta kollegor skrivit om. Så håll i hatten, idag blir det ett långt inlägg!
En läsupplevelse som faktiskt har fått spilla över från 2014 genom 2015 är den helt makalösa boken Jag ger dig solen av Jandy Nelson. Den läste jag första gången förra vintern, men den grep mig i ett sådant hjärtslitande grepp att jag läste om den i våras. Det är en helt fantastisk bok om tvillingarna Jude och Noah, och deras väg från barn till unga vuxna. Ord räcker inte för att beskriva denna bok, ni bara måste lära känna Jude och Noah, och låta dem flytta in i ert hjärta för evigt. Jag ger dig solen är kanske den bästa bok jag någonsin har läst.
I somras trillade jag över den lilla, men ack så naggande goda klassikern Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman. En novell från 1892, men som håller väldigt bra än idag. Det är en brutal berättelse om ett äktenskap som snarare är en fångenskap, och den lämnar ingen oberörd. Jag tänker fortfarande ofta på Ellen, där hon sitter och stirrar på sin gula tapet i det mörka gotiska slottet.
J. K Rowling gav nu i höstas ut en allt igenom magisk nyutgåva av Harry Potter och de vises sten, med nya illustrationer av Jim Kay. Det är så vackra bilder att jag alldeles får dåndimpen! Och det spelar ingen roll att jag läst Harry Potter sjuttioelva gånger, för det finns ändå så mycket nytt att upptäcka. Jag är otroligt glad över att Jim Kay ska illustrera alla böckerna, och de kommer ut i dessa stora härliga volymer. Perfekta för att bara riktigt försvinna in i, och vara borta i timmar. 
En annan väldigt vacker bok som jag inte tycker ni får missa är Neil Gaimans Den sovande och sländan, som tar ett nytt grepp på en gammal och väl beprövad saga. Om en drottning som en gång sov ett helt år i en glaskista, men som nu kommer till undsättning när landet är i fara. Finurligt, otäckt, vackert och alldeles alldeles underbart! Boken är klassad som en ungdomsbok, men passar alla vuxna jag någonsin träffat. 
Två böcker som gav mig rysande bra upplevelser var bland annat Stefan Spjuts bok Stallo som jag läste under några ljusa nätter i Norrland i somras. Den boken har Sara skrivit om här, och det är en otroligt välskriven och spännande bok. Men se dig inte om för noggrant i skogen efter du har läst den bara, för du kanske inte vill veta vad det var som rörde sig bakom stenen… 
Även Therese Bohmans bok Den drunknade, som Åsa skrivit om här, var en stark berättelse som klamrat sig fast i mig. Under några svettiga veckor som får vi följa triangeldramat mellan Marina, hennes syster Stella och hennes kille Gabriel. Den drunknade är en dimmigt otäck historia som på rätt så få sidor sätter en hel värld i brand. 
Slutligen tycker jag att ni ska lägga några timmar på att läsa Drömmen om Sverige av Niklas Orrenius, en reportagebok på bara 119 sidor. Men det är 119 sidor fyllda med människors berättelser, människor som har flytt från kriget i Syrien och som så småningom hamnat här, i Sverige. Det här är deras historia. Och det är en historia som faktiskt ingen av oss kan blunda för, det är en historia som alla borde ta del av. 
Och med det så önskar jag ett gott nytt år, och hoppas att världen ska brinna mindre under 2016. Jag önskar även ett gott nytt läsår, själv så tänker jag bara avge ett enda nyårslöfte, och det är att läsa ännu mer!

 / Malin



 

måndag 28 december 2015

"Disclaimer" av Renée Knight

Catherine hittar en bok på sitt nattduksbord, hon vet inte riktigt var den kommer ifrån, kanske dök den upp i flytten nyligen. När hon börjar läsa den blir hon iskall, hon känner igen historien väl - den handlar om henne själv. Någon känner till en händelse hon var inblandad i för 20 år sen. Hon har aldrig berättat om den för en enda människa, och den enda person som kunde veta något är ju död. Samtidigt får vi följa en ensam gammal man som låter sig förloras i minnen och ältar en gammal oförrätt som han är övertygad om måste hämnas.

"Disclaimer" är en psykologisk thriller, en bladvändare som aldrig låter sin läsare bli helt säker på vad som egentligen hänt, vem som är skyldig och vem som är oskyldig. Jag slukade boken under två juldagar, och har nog inte läst så intensivt sedan Gillian Flynns  "Gone girl"! Boken är Renée Knights debut, men hon har tidigare skrivit manus till film och teve, och det märks. Man kan lätt föreställa sig boken som film - kanske till nästa års julhelg... :-)

/Åsa

onsdag 23 december 2015

Tips på julläsning!

Biblioteken i Karlskrona har julstängt 24-27 december. Men vi vill gärna påminna om att du kan låna böcker även när biblioteken är stängda. Med lånekort och PIN-kod lånar du e-böcker och e-ljudböcker när som helst på vår hemsida bibliotek.karlskrona.se! Där finns också många bra tips på läsning för både stora och små.

Här kommer några tips på nya e-böcker, kanske hittar du någon läsning inför julhelgen?

Romaner & deckare
"Miniatyrmakaren" av Jessie Burton
"Det är något som inte stämmer" av Martina Haag
"En sån som du" av Gillian Flynn
"Samlade noveller" av Klas Östergren
"Ett förbud mot mord" av Louise Penny
"Små svarta lögner" av Sharon Bolton

Facklitteratur
"Monster i garderoben" av Johan Hilton
"Käraste Herman" av Maja Hagerman
"Genier" av Moa Gammel
"Alla borde vara feminister" av Chimamanda Ngozi Adichie
"I huvudet på din katt" av Susanne Hellman Holmström
"Brottets gåta" av Val McDermid

För barn & unga
"Mysteriet på Hester Hill" av Kristina Ohlsson
"Ishavspirater" av Frida Nilsson
"När hundarna kommer" av Jessica Schiefauer 
"Som stjärnor i natten" av Jennifer Niven 
"Sju förtrollade kvällar" av Mårten Sandén
"Brevtjuven" av Anna Jansson

God Jul 
önskar 
bokstuganredaktionen!

måndag 21 december 2015

”Harkrankens sista resa”…


…är titeln på Udo Sponbergs debutbok, trots att han skrivit under en hel livstid, gissar jag. Som tidigare journalist på Göteborgsposten, och numera bl a pensionerad bloggare till sin Spånvägar – eftertänksamma natur- och litterära betraktelser, nu även utkommen i bokform, så har han utvecklat ett fantastiskt språk, eller snarare ett eget uttryckssätt, som gör att jag läser lugnt och njutbart, med stor behållning. Tänk om jag vetat detta när vi bodde grannar på en liten grekisk ö för några år sedan!

Men det är inte bara språket som är njutbart, det är även upplägget, som är suggestivt och fängslande – man har inte tid att sluta läsa, för man måste få veta hur det går! För vi får följa Brunos minnen i kronologisk ordning kring en liftarresa genom Europa 1972, som han berättar om för Kerstin, en tjej i kollektivet han bor i, under en lång natt när han inte kan sova. Så med jämna mellanrum dimper vi ned i dialogen mellan Bruno och Kerstin, som driver berättelsen och frågorna framåt.

Och berättelsen, som Kerstin får sig till livs, i nyfiken väntan på att Bruno ska avslöja innehållet i ett efterlängtat brev han just fått, den spinner runt resan med en folkvagnsbuss, från norra Frankrike till Marocko. Bussen ägs av fyra amerikanska syskon, som är ute på en roadtrip med egen agenda, och de plockar först upp den liftande Bruno, och strax därefter en amerikansk vietnamveteran. Bruno blir omedelbart fängslad av, och senare mycket förälskad i mellansystern Olivia, men hon, liksom vietnamveteranen, visar sig bära på riktigt mörka demoner, som tydligen bäst kuvas av flowerpowertidens ständiga pårökning. Så det är genom haschdimmorna, den extrema julihettan och mystiska hemligheter som vi sakta drivs mot upplösningen.

Det är en mycket läsvärd och välskriven historia – till viss del självupplevd har jag förstått det som - fängslande i sin egen inneboende dramatik. Den är för både sjuttiotalsnostalgiker och andra, ung som gammal, men särskilt för dem som njuter av ett språk som vuxit fram ur mycket eftertanke och känsla, humor och underfundighet – utan att språket tar överhanden! För fokus ligger fortfarande på den märkliga resan!

/Tuija

fredag 18 december 2015

"Go set a watchman" av Harper Lee


“Go set a watchman” är ett återfunnet bokmanus av Harper Lee och alldeles nyutgivet. Av en slump läste jag ”To kill a mockingbird” denna sommar. ”Go set a watchman” är ingen fortsättning på den historien. Samma persongalleri återkommer dock. Flickan Scout är nu en 26-årig kvinna och kallas inte längre Scout utan Jean Louise. Hon har åkt till New York och levt där i några år. Denna sommar återvänder hon till Maycomb county för att träffa sin åldrande far. Hennes bror Jem är död. Atticus hennes far har istället tagit Scouts barndomsvän Henry (Hank) under sina vingars beskydd för att låta honom ta över som advokat/jurist.

Mötet med Maycomb och dess invånare blir ett kraftfullt uppvaknande för Jean Louise. Atticus och så även Henry liksom många andra goda samhällsmedborgare i Maycomb visar sig sympatisera med KKK och är överens om att göra vad de kan för att behålla och befästa segrationen mellan vita och svarta i södern. Det råder kraftiga motsättningar och upprörda känslor på båda sidor. De med makt vill ha kvar sitt hierarkiska samhälle med vita män, White trash och svarta.

För Jean Louise blir det en så intensiv och känslosam insikt att hon mår fysiskt illa. Hon som har vuxit upp med ” equal rights for all, special privileges for none”. Ord inpräntade i henne av hennes far, Atticus. Nu måste hon ifrågasätta allt, hela sin barndom, hela samhället där hon vuxit upp. Det blir turbulent för alla. Där hennes excentriske farbror Jack blir den som gjuter olja på vågorna och får känslorna att stillna. Navelsträngen är klippt.

Så har jag också nyligen sett filmen ”The Butler” som också handlar om rasfrågan i USA fast från ett annat håll. Huvudpersonen Cecil Gaines fostras till en s k husnigger och lyckas komma sig upp i världen. Cecil Gaines sätt att ta sig fram i den vita världen är att hålla en låg profil. Hans äldste son blir den som gör revolt mot sin far och mot segregationen.

Finns på biblioteket: The Butler

/ Carina

onsdag 16 december 2015

"The Making of Star Wars"

Idag har den sjunde "Star Wars"-filmen premiär! Den första "Star Wars"-filmen, som skulle få den fullständiga titeln "Star Wars Episode IV: A New Hope", hade premiär 25 maj 1977 och var så banbrytande som science fiction-saga och så framgångsrik som publikmagnet att den saknade motstycke i filmhistorien. Filmen ligger mig särskilt varmt om hjärtat eftersom när jag växte upp på 80-talet fanns det ingen liknande film och ingen film betydde mer för mig än just denna. För att komma i stämning inför premiärföreställningen rekommenderar jag den här boken om produktionen av den första filmen, "The Making of Star Wars".

Här följer sju underhållande fakta om den första filmen:
  • "Star Wars" spelades in på samma plats i Tunisien och samtidigt som Franco Zeffirellis "Jesus of Nazareth" (1977), en mastodontisk miniserie. Koo Stark, som spelar Luke Skywalkers barndomskamrat Camie Loneozner i en bortklippt scen, berättar om hur produktionen av "Star Wars" kolliderade med inspelningen av "Jesus of Nazareth": "Operated by remote control, R2-D2 had to trundle off camera and disappear behind a sand dune. ... But the remote control failed to stop the robot and he wandered onto the set of Jesus of Nazareth!"
  • Carrie Fisher stod på en grammofonspelare då man filmade hologram-scenen.
  • "Star Wars: A New Hope" gick igenom fyra utkast innan den slutgiltiga versionen spelades in. Mellan det andra och tredje utkastet ändrades Lukes karaktär till att vara en ung kvinna.
  • Alec Guiness blev arg och var på väg att hoppa av inspelningen då han fick veta att hans karaktär, Obi-Wan Kenobi, (spoiler alert!) dör i filmen.
  • När Alec Guiness fick sin dräkt rullade han med den i sanden för att den skulle se smutsig och väl använd ut och därmed mer autentisk.
  • Francis Ford Coppola och Steven Spielberg och andra vänner till Lucas läste tidiga utkast av manuset och hjälpte Lucas med idéer och input. Lucas hjälpte dem in gengäld med deras manus.
  • Eftersom Lucas låtit vänner ta del av manuset bjöd han in dem till en exklusiv förhandsvisning. Den enda som gillade filmen var Spielberg. Regissören Brian De Palma ska ha kritiserat filmen hårt och inspirerat Lucas att göra ändringar innan den slutgiltiga versionen släpptes. Spielberg däremot var hänförd: "This is the greatest movie ever made and it's going to make a hundred million dollars!"
/Johan

tisdag 15 december 2015

Det är något som inte stämmer av Martina Haag


Jag har egentligen aldrig varit ett fan av Martina Haags böcker, humorn och glättigheten har inte funkat för mig och mitt mörkertörstande läshjärta. Men något gjorde mig nyfiken på Haags senaste bok, Det är något som inte stämmer. Jag förstod att det här var något mörkare och något personligare. Och det kan man verkligen säga att den här boken är. Men den är riktigt bra, det var länge sedan jag läste något så hudlöst och desperat skrikande.
Petra och Anders är ett av Sveriges kändispar, om det nu finns ett sådant begrepp. Petra är en framgångsrik författare som skriver roliga böcker fylla med kärlek och dråpligheter. Anders är en välkänd programledare, som gör succé i rutan med kollegan Klara Boman. I femton år har Petra och Anders levt ihop, de har två barn och trots vissa hack i äktenskapet så har deras kärlek alltid stått pall i slutändan. Livet har helt enkelt varit bra. Men så en dag så vill Anders skiljas. Från ingenstans så har han bestämt sig att nu vill han inte mer. Bara så där. På ett ögonblicks sekund så är de 15 åren bara ett minne i ett fotoalbum. Petra står krossad och tillintetgjord kvar. Hon förstår ingenting, och pressar Anders på svar. Rätt snart så framkommer det att Anders, han har inte varit ärlig på ett bra tag.
Det är något som inte stämmer är en historia om att skiljas åt, hur man överlever och hur man räknar varje minut där benen bär som en seger. Det är en historia om vad som händer sedan, när den värsta chocken har lagt sig och sorgeåret är till ända.
Först tänkte jag att kanske är den här boken så bra för att man som läsare tror sig veta att den speglar Martina Haags egna liv med blixtklar skärpa. Skilsmässan från Erik Haag som smetades upp på kvällspressens framsidor, ryktena om honom och Lotta Lundgren som jag just nu varje dag ser tillsammans i julkalendern på TV. Lite som ett presslöp deluxe, här får jag alla detaljer. Men när jag läst klart så tycker jag att även om det spelar in lite grann, så bär den här boken sig själv utan det där. Det är en drabbande text om ensamhet och utsatthet, om hur ett liv bara ändras för att ens partner vill det, helt tyst och lugnt händer det mest dramatiska någonsin. Men inga pukor och trumpeter hörs, månen faller inte ner, jorden fortsätter att snurra fastän för den som drabbats har allt slutat att fungera. Det är rått och naket skildrat, och det här är en bok som kommer att stanna kvar hos mig länge.

/ Malin

måndag 14 december 2015

”Tschick” av Wolfgang Herrndorf


Vilken märklig bok! Efter en lite halvseg inledning växer den till något stort och starkt, spännande och helgalet. En prisbelönt och kultförklarad roman om en ovanlig vänskap mellan två unga pojkar, fylld av melankoli och humor. Och ja, det stämmer riktigt bra! Dessutom betraktad som en tysk variant av Kerouacs På drift.  Till saken hör att författaren, när han fick veta att han hade en obotlig hjärntumör, skrev ned historien i rasande fart, med flera kängor i sitt testamente åt alla fina litteraturvetare... Ett starkt efterord om författaren ger historien ett ytterligare djup, som berör.

Handlingen berättas i alla fall av fjortonårige Maik, en lite udda företeelse, som lär känna en annorlunda motsvarighet när den tysk-ryske Tschick kliver in genom dörren till klassrummet. Och handlingen tar egentligen fart först på sommarlovets första dag, när Maik lämnas ensam kvar i familjens fina villa - pappan har smitit iväg med sin älskarinna medan mamman skickats iväg, för femtioelfte gången, till en alkoholavvänjningsklinik. Uttråkad hakar han på sitt livs äventyr - utan att veta om det, naturligtvis - när Tschick dyker upp och övertalar honom att följa med på en roadtrip i en stulen och tjuvkopplad bil, samtidigt som han också försöker lära Maik att köra den... (grabbarna är fjorton...).

Naturligtvis inträffar det ena mer osannolika än det andra, en radda av helt galna situationer uppstår, som de lyckas krångla sig ur, än på det ena sättet, än på det andra. Givetvis stöter de på ett antal riktigt märkliga individer under resans gång, ännu mer udda än de själva, men det blir också många intressanta möten, även med riktigt varma, godhjärtade människor. Men visst figurerar här riktiga rötägg till vuxna, också... Det gör nästan lite ont ibland...

Som helhet är det en roman som etsar sig fast, som lyfter fram udda människor och livsöden som finns runtomkring oss, som särskilt lyfter fram de trasiga, utsatta. Det är en stor historia om två härliga, uppfriskande antihjältar, som upplever sina härligaste dagar i livet. Tycker om!

/Tuija

fredag 11 december 2015

Tidningsläsning


Library PressDisplay och appen Pressreader:


Tidningsläsning kommer troligen att bestå. Men sättet att läsa tidningar förändras. Pröva själv att logga in i databasen Library PressDisplay med ditt lånekortsnummer. Här finns mängder av tidningar att välja på från hela världen och på världens (nästan) alla språk.

Läs mer på bibblans webb:

Databasen finns även som app och kallas då Pressreader. Kan laddas ner kostnadsfritt till smartphones och surfplattor. Med appen Pressreader laddar du ner tidningar gratis som inloggad i bibblans wi-fi (gäller alla bibliotek med wi-fi). . Nedladdningarna är tillgängliga tre dygn efteråt. Laddar du ner på fredag eftermiddag har du plattan fylld med läsning hela helgen! 

Mer om Pressreader (på engelska):

/ Carina

tisdag 8 december 2015

De vackraste av Karin Slaughter

Det här är en riktig bladvändare till bok, en sådan där som man bara måste läsa klart, oavsett vad klockan är! Men, den är hiskeligt våldsam. Och då menar jag verkligen ordentligt våldsam och grym, så denna bok är inget för den känslige läsaren. Men ni andra som inte kan låta bli att läsa vidare medan ni biter nagelbanden till köttfärs, för er är De Vackraste en klockren bok att kanske klämma i julhelgen.
Vi möter systrarna Claire och Lydia som har glidit ifrån varandra under årens lopp. Snart förstår läsaren att familjen har en del mörkt bagage som hänger tungt i deras själsliga garderober.
Det har funnits en tredje syster, Julia, som försvann när hon var 19 år. Den till dess välmående familjen slås i bitar, fadern bli besatt av att lösa Julias försvinnande men förlorar samtidigt sitt äktenskap, Lydia dras ner i drogträsket och Claire distanserar sig helt. Åren går, och Claire gifter sig med den ohyggligt rike Paul och tappar helt kontakten med Lydia.
Så har vi kommit fram till nutid, där det första kapitlet utspelar sig. Staden skakas åter igen av mystiska brott, där unga kvinnor försvinner fortare än vad polisen hinner med att reda upp.
Claire och Paul är ute på restaurang en kväll, men blir på vägen hem brutalt överfallna. Paul dör framför Claires ögon, och berättelsen kan ta sin början. För i härvan som Claire nu måste börja nysta i, så märker vi och hon att Paul inte riktigt är den man som alla tror. Hemlighet efter hemlighet kommer fram i det sjaskiga ljuset och snart knackar FBI på dörren.
De Vackraste utvecklar sig till en väldigt mörk och tät historia, med rätt så grafiska våldsinslag. Kanske undrar någon varför en sådan bok ens behövs eller varför man läser den och tycker den är bra. Jag har inte något vettigt svar på det, men jag tror att just i den här boken så funkar det, för trots allt våld så handlar De Vackraste om något helt annat än just män som hatar kvinnor. Jag tycker snarare den handlar om kvinnor som tar hämnd. Förtvivlat arga kvinnoporträtt där varje individ får lysa med sina egenskaper.
Sen lyckas Slaughter synliggöra offren och ge dem en trovärdig röst. Så förutom att vara en ordentligt spännande thriller så är De Vackraste en nödvändig historia för att få oss att låta bli att blunda för de miljoner kvinnors röster som genom åren plågsamt tystats av män. Är ni ute efter en våldsam men härligt spännande bok med viss eftertanke i jul, då behöver ni inte leta mer.

/ Malin

 

 

måndag 7 december 2015

Den som glömmer av Arnaldur Indridason


Polisen Erlendur är tillbaka med sin mentor Marion Briem vid sin sida. Det är slutet av 1970-talet (1979 för att vara exakt). En kropp hittas i damm långt ute på lavafältet. Endast en amerikansk militärbas ligger i närheten. Erlendur och Marion börjar nysta i dödsfallet. Trådarna leder till militärbasen. Men att utreda på en militärbas även om den står på isländsk mark är inget som amerikanerna välkomnar. Byråkrati och kvarnar måste mala.

Med envishet och informella vägar lyckas de komma vidare.

Samtidigt håller Erlendur på med en egen undersökning. Ett fall som ligger tjugofem år tillbaka i tiden. En flicka som försvann spårlöst. Försvinnande är något som gäckar Erlendur och han har svårt att släppa tankarna på denna flickan.

Detta är en mer klassisk polisroman av Arnaldur I. Ett spännande detektivpussel. Den isländska miljön är nedtonad så även polisernas privatliv.

Bra som alltid. Ingen som gillar polisen Erlendur kommer att bli besviken.


/Carina