Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



måndag 30 oktober 2017

My Absolute Darling av Gabriel Tallent

Kanske inte sedan J.D. Salinger har det funnits en författare som kunnat trollbinda på det sätt Tallent gör i My Absolute Darling. En bok många gånger vacker som en hoppfylld dröm, om en flicka vars inre styrka hjälper inte bara henne utan även oss läsare, som känner att det kunde ha varit vi. Tallent uttrycker sådant vi önskar vi kunde sätta ord på; hans beskrivning av flickan och de vänner som kommer henne nära låter oss veta att vi inte är ensamma.

Flickan vi får följa står på tröskeln till vuxenlivet och försöker finna sin roll i en förvirrande vuxenvärld. Hon skapar sig en egen identitet, kallar sig Turtle, söker sig till en ny sorts närhet utanför sin familj. Hon vill inte se sig själv som offer och hatar sin pappa för att han utsatt henne för sexuella övergrepp, men samtidigt håller hon av honom och hatar sig själv för det. Då hon upptäcker vänskap hon inte visste fanns och känner sig inkluderad i en ny sorts kärlek öppnar sig en ny värld för henne, en värld av kärlek än mer förvirrande än pappans värld av hat. Efter att mamman gått bort har pappan blivit någon för vilken bara de värsta scenarierna är tänkbara. Så han beväpnar sin dotter, tränar henne till att bli en överlevare, lär henne att inte lita på någon, förbereder henne för en annalkande katastrof. Dottern tar efter honom i allt. Hennes självförakt och den ilska hon vänder mot kvinnor bottnar i pappans kvinnohat och förminskning av henne. Då hon gör upp med honom är det som en uppenbarelse, för dem båda.

Det är svårt att göra den här boken rättvisa, vilka lovord man än använder. En bländande reflektion av tonårstidens virrvarr av smärta och upprymdhet och om det livsviktiga i att kunna få känna samhörighet och tillit och att ha mod att stå emot andras förväntningar, vare sig det gäller det grupptryck vi utstår utanför hemmet eller krav från ens familj. Fullkomligt briljant.

/Johan

torsdag 26 oktober 2017

Värd att döda av Peter Swanson


Den här historien börjar på en flygplatsbar i London, där Ted Severson sitter och dricker gin och tonic. Han är en man i sina bästa år, med en så pass välfylld plånbok att han inte behöver arbeta längre egentligen, han gör det mest för att det är kul. Ted har ett fint hus mitt inne i Boston och en yngre, vacker fru. Dessutom bygger de ett nytt stort hus vid kusten i Maine, ett hiskeligt åbäke till hus med fler sovrum än vad de någonsin kan använda. Livet leker alltså för Ted! Eller så kanske det inte leker alls, snarare tvärtom.
För snart förstår vi, vi som står bredvid Ted och tittar på, att han är olycklig. Och förbannad. Så när den ljuva Lily Kitner slår sig ner på stolen bredvid i baren, så börjar de två prata. Helt oskyldigt, så där som två främlingar gör. Men Ted har börjat få mer och mer gin i glaset, och inte så mycket tonic, och han blir snabbt privat i sitt samtal med främlingen Lily. Hon är så bra på att lyssna, och så förstående. Så när Ted plötsligt häver ur sig att han vill döda sin fru, så förväntar vi oss kanske ändå att Lily ska ursäkta sig och gå därifrån. Men det gör hon inte, istället erbjuder hon sig att hjälpa till..
De fortsätter smida planer på planet hem till Boston, och ses vid flera tillfällen hemma i USA för att komma fram till hur de ska göra sig av med Teds fru. Men samma stund som Ted träffar Lily så har en katt och råtta lek tagit sin början, där ingen går säker. För Lily är en kvinna med förflutet, och som det inte vore nog så får vi snart även träffa Teds hustru Miranda.
Värd att döda är en fartfylld historia med fler vändningar är någon spänningshistoria jag läst på väldigt länge. Den har jämförts med både Gone Girl och Kvinnan på tåget, men den här boken är mycket bättre. Jag sitter som på nålar och kliar mig förvirrat i huvudet när jag förstår att jag just inget har förstått. Och för mig, så är det precis så en bra spänningsroman ska vara, den ska snurra runt mig så många gånger på stolen att jag går vingligt därifrån. Mitt i natten dessutom, eftersom jag fick lov att strunta i att väckarklockan snart skulle ringa, för jag var tvungen att läsa färdigt. 
 / Malin

tisdag 24 oktober 2017

Nominerade till Augustpriset 2017

Igår kväll avslöjades de nominerade till årets Augustpris, som kommer att delas ut på Augustgalan den 27 november i Stockholms konserthus. Här är de nominerade i klasserna skönlitteratur och facklitteratur:

Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok
De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, Johannes Anyuru
Sidonie & Nathalie. Från Limhamn till Lofoten, Sigrid Combüchen
Hastigheten, Jörgen Gassilewski
Just nu är jag här, Isabelle Ståhl
Rosor skador, Jenny Tunedal
I en skog av sumak, Klas Östergren

Nominerade till Årets svenska fackbok
Ett jävla solsken. En biografi om Ester Blenda Nordström, Fatima Bremmer
Frågor jag fått om Förintelsen, Hédi Fried
Brandvakten, Sven Olov Karlsson
Nära fåglar, Roine Magnusson, Mats Ottosson, Åsa Ottosson
Den nya dagen gryr. Karin Boyes författarliv, Johan Svedjedal
Är vi framme snart? Drömmen om Europas förenta stater, Per Wirtén

Böckerna kan du såklart låna på Biblioteken i Karlskrona! Några av dem finns även som e-böcker, om du vill läsa direkt!


/Åsa

torsdag 19 oktober 2017

Earthseed series av Octavia E. Butler

Få böcker ligger mig varmare om hjärtat än Octavia E. Butlers Parable of the Sower och Parable of the Talents. Tillsammans med Joyce Carol Oates, Ursula K. Le Guin och Theodore Sturgeon är Butler min favoritförfattare, och när jag upptäckte hennes böcker 2006 var Parable of the Sower den första jag läste. Sedan dess har allting annat hamnat i dess skugga.

Under 2020-talet uppstår ett nytt fenomen, hyperempatiska ungdomar som upplever bevittnad njutning eller smärta, mental eller fysisk, exakt som sin egen. Lauren är en av dessa ungdomar, en afroamerikan som överlevt då det amerikanska samhället kollapsat på grund av klimatförändringar. Hon har växt upp i en gated community, ett inhägnat samhälle med större autonomi än dagens grindsamhällen, isolerat från anarkin utanför. Då hon närmar sig vuxenlivet börjar hon utveckla en personlig övertygelse, inspirerad av Darwins böcker om evolutionen, som ger henne hopp. Denna tro blir grunden för en religion, Earthseed, som snart sprider sig hos andra som desillusionerats av tidigare generationers system och hierarkier.

Laurens hem attackeras och hon drivs på flykt med andra överlevare. Alla minoriteter, såväl religiösa som etniska, förföljs av rasistiska högerextrema militanta grupper som tagit över det laglösa samhället. För då alla resurser sinar har samhället hemfallit åt ett kaos där brutalitet härskar. Lauren blir snart en symbol för de unga som ser sin uppgift att föra människorna bort från en dödsdömd planet för att börja om, mogna och nå nästa steg i evolutionen. Men historien upprepas innan de hinner upprätta en ny civilisation. I Parable of the Talents, en mörkare bok än den första, förs anhängarna under 2030-talet till koncentrationsläger där de måste kämpa för sin tro på att historiens mönster kan brytas.

Earthseed-böckerna är på många sätt enastående. De har en poetisk ådra med hög puls, filosofisk insiktsfullhet, uppslukande handling, nyanserade karaktärer, en berättelse som stimulerar både känsla och intellekt. Jag föll handlöst, redan efter första kapitlet av första boken, för både berättaren och berättelsen. Att dessa böcker, som skrevs på 1990-talet, fått ny aktualitet idag är något man kan läsa om i en fascinerande artikel i the New Yorker. Det är två tidlösa, i mina ögon fulländade böcker med brinnande angelägenhet, de bästa science fiction-romaner jag läst. Vad gäller berättelser som utspelar sig i framtiden finns det inga böcker jag rekommenderar mer än dessa.

/Johan

tisdag 17 oktober 2017

På andra sidan väggen av Shari Lapena

Anne och Marco är bjudna till grannarna på middag. Tillställningen ska vara barnfri, så parets lilla dotter på 6 månader får stanna hemma med barnvakt. Men bara en timme före middagen ringer barnvakten och säger att hon fått förhinder.

Paret bestämmer sig för att gå på middagen ändå, grannarna bor ju bara vägg i vägg, de kan gå in och titta till dottern med jämna mellanrum. Dessutom tar de med sig babylarmet så de hör om hon skulle vakna.

Kvällen blir lång, och när Anne ska titta till dottern sista gången vid ett-tiden på natten, möts hon av att ytterdörren står på glänt. Fylld av onda aningar springer hon upp till dotterns rum och hittar sängen tom...

Snabbläst och spännande thriller om alla föräldrars värsta mardröm...

/Åsa

fredag 13 oktober 2017

Annabelle av Lina Bengtsdotter

Det lilla samhället Gullspång på gränsen mellan Värmland och Västergötland är i chock efter att den sjuttonåriga Annabelle försvunnit spårlöst efter en festkväll.

Nationella operativa avdelningen i Stockholm kopplas in för att bistå den lokala polisen. Kriminalinspektör Charlie Lager - eller Charline som hon är döpt till, får tillsammans med en kollega ansvar för utredningen. Charlie växte själv upp i Gullspång, med sin mamma som var alkoholiserad och tidigt blev svårt sjuk. Charlie själv har periodvis levt ett destruktivt liv med för mycket alkohol, men har hittat rutin och vardag i arbetet som polis. Återseendet med barndomsbyn blir jobbigt för henne. Inte mycket har förändrats, hon möter personer ur sitt förflutna, och tvingas konfrontera mörka minnen av det som hände innan hon som fjortonåring lämnade det lilla samhället. Parallellt pågår utredningen om vad som hänt Annabelle och vem hon egentligen var.

Annabelle är Lina Bengtssons deckardebut, och den är både spännande och välskriven. Charlie Lager är en komplex och intressant karaktär som jag hoppas vi får återse i fler fall.

/Åsa

måndag 9 oktober 2017

Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan


Ännu en härlig feel-good roman av Jenny Colgan som tidigare skrivit böckerna om Det lilla bageriet på strandpromenaden.

Historien denna gång handlar om den blyge Nina Redmond som arbetar som bibliotekarie på en filial i Birmingham. En dag läggs filialerna ner och allt ska samlas på en punkt och omvandlas till ett slags mediacenter. Nina som älskar böcker och att para ihop dessa med människor blir förtvivlad och vet inte vad hon ska göra längre. Nina försöker rädda alla böcker hon kan från att kastas men hennes bostad är överfull och rumskompisen Surinder har fått nog av detta.

Nina har alltid velat öppna en bokhandel, men det är dyra kostnader som hon inte har råd med. En dag hittar hon en annons om en skåpbil som är till salu i Skottland, hon tänker att driva en bokhandel från bilen inte är så dumt. Men att få tillstånd till detta i Birmingham är omöjligt, så hon bestämmer sig för att flytta till den lilla byn Kirrinfief i Skottland och åker runt dit det behövs med sin bokbil som hon kallar "den lilla butiken med lyckliga slut”. Här möter Nina den charmiga lokföraren Marek och den buttre bonden och hyresvärden Lennox och många andra människor som Nina hjälper hitta den perfekta boken till.

Författaren börjar med att tillägna boken till alla läsare och ger oss tips på var någonstans vi kan läsa, hur underbart är inte det? Det här är en bok som passar mig utmärkt, den är underhållande, mysig och handlar om just böcker! Att få läsa om en person som älskar böcker lika mycket som jag är fantastiskt. Det låter spännande att våga lämna sin trygga tillvaro och flytta till en främmande plats. Miljöbeskrivningarna av Skottlands landsbygd får en verkligen att längta dit, förhoppningsvis får jag själv besöka detta ljuvliga land i framtiden.

/ Veronica F

Livet av Åsa Moberg

Jag minns hur jag som barn såg Åsa Mobergs foto under hennes tidningsartiklar, och tyckte hon var så vacker. Så hade hon ju också samma namn som jag, det var jag annars ganska ensam om.

Åsa Moberg är journalist, författare och översättare. Hon har tidigare skrivit flera romaner, och nu har hennes självbiografi precis kommit ut. Hon föddes i Piteå men växte upp på Lidingö i ett borgerligt hem. Redan som sextonåring 1963 träffade Åsa den mycket äldre fotografen Tor-Ivan Odulf, och de levde sedan tillsammans fram till hans död 1988. Hennes föräldrar protesterade först mot förhållandet. Pappan stöttade henne dock alltid när det gällde, men med mamman var förhållandet mer komplicerat.

I den lilla stugan i Vitabergsparken levde paret spartanskt. De träffade och umgicks med många av de som skulle komma att bli stora kulturpersonligheter, som Christer Strömholm, Harry Schein, Marie-Louise och Carl-Johan de Geer. Diskussionerna i vänkretsen rörde sig ofta om politiska frågor. Gunnar Myrdals inlägg i Vietnamfrågan fick Åsa att börja skriva i ren ilska, och snart blev hon kolumnist i Aftonbladet.

Åsa Moberg har aldrig tagit den lätta vägen. Hon bröt sig loss från ett borgerligt hem för att leva ett bohemiskt konstnärsliv. Ofta var hon ensam kvinna i mansdominerade sammanhang. Hon engagerade sig tidigt i den feministiska rörelsen, och i kärnkraftsmotståndet. Hennes berättelse blir en odyssé både genom ett innehållsrikt liv, och en tid när mycket hände och förändrades i samhället. Boken slutar när Åsa träffar sin nuvarande make. Själv säger hon att hon hoppas få skriva en andra del i sin självbiografi, och som läsare hoppas jag också att det blir så!

/Åsa

fredag 6 oktober 2017

Den goda dottern av Karin Slaughter

Karin Slaughter har återigen spottat ur sig en tegelsten till spänningsroman, hon har ett imponerade sätt att lyckas skriva mycket och fort. Jag har läst Slaughters böcker i många år, hennes berättelser är alltid bita på naglarna spännande med många turer än hit eller dit innan man är i mål.
Hennes nya roman, Den goda dottern, är inget undantag. Kanske några sidor för lång, men jag har lätt överseende med det. Som läsare ska man dock ha klart för sig att i Slaughters böcker sparas det inte på våldet, det är rätt så grafiskt och riktas oftast mot kvinnor.
Den goda dottern handlar om familjen Quinn. En familj där fadern är en känd försvarsadvokat, som gjort det till sin business att försvara de brottslingar som många av oss kanske gärna skulle se att nyckeln till cellen råkade glömmas bort. Han försvarar våldtäktsmän, mördare och andra tunga brottslingar, för i Rusty Quinns värld så är alla värda ett försvar och en röst.
Att säga att familjen är populära i samhället de bor vore en grov överdrift, för i och med att pappa Rusty ställer sig på brottslingarnas sida så har familjerna till offren svårt att se mannen bakom lagen. Här växer så Rusty och Gamma Quinns två döttrar upp. I ett hushåll, visserligen fullt med kärlek och passion, men även med hot utifrån och faderns brottsplatsfoton utspridda i huset.
Så en dag knackar våldet på dörren, i form av två män. De är där för att hämnas på Rusty, som inte är hemma. Men modern samt hennes två döttrar Samantha och Charlotte är tyvärr det. Saker och ting urartar på ett ögonblick, och under pistolhot tvingas de två flickorna ut i skogen. Den ena flyr för sitt liv. Den andra blir kvar. 
Charlotte förlorar sin mamma och sin syster den dagen, och en stor bit av sin egen själ. Våldet lämnar som ett blodigt ärr över hela henne, ett ärr som aldrig läker eller kan tvättas bort.
Så går 28 år, både på ett ögonblick och oändligt långsamt. Charlotte bor kvar i samma stad, och ärren blöder fast hon själv inte ser det längre. Nu är hon själv advokat, och arbetar i samma hus som sin far. Livet, må det vara trasigt, har ändå gått vidare på något sätt. 
Men så skakas småstaden av ett nytt vansinnesdåd, en skolskjutning. Och återigen finner sig Charlotte i händelsernas centrum, av vad som tycks vara en slump. Snart spinns nätet hårdare runt familjen Quinn och det förflutna går plösligt hand i hand med nutiden.
Den goda dottern är en spännande bok, som läsare rycks jag med från första stund. Författaren är som alltid väldigt duktig på sina miljöbeskrivningar, jag kan riktigt ta på den inpyrda känslan av småstadsliv med allt vad det innebär. Och så retar jag mig ofantligt mycket på Charlotte mellan varven, jag vill bara sträcka in handen genom sidorna och ge henne en välmenande knuff i rätt riktning. Det är alltid ett tecken på väl utfört skrivande, om man som läsare investerar sina känslor så. Men våldet då? Är det nödvändigt med så grafiskt våld? Jo, det är det ibland faktiskt. Mäns våld mot kvinnor är något av det vidrigaste som finns, och det ska man aldrig skönmåla.
Så om ni letar efter en spännande och rå thriller i höstmörkret, då behöver ni inte leta mer!

/ Malin

måndag 2 oktober 2017

Alternativet av Karolina Bång och Uppgång & fall av Liv Strömquist

I manuset till mästerverket Watchmen, innan beskrivningen av den första scenen, tar Alan Moore tillfället i akt att peppa medskaparen Dave Gibbons och han avslutar med: "Let's get out there and make trouble!" En ambition som innebar att de tillät sig bryta mot konventioner och trotsa invanda synsätt, något som de har gemensamt med en del serieskapare inom den samtida svenska seriescenen. Det här inlägget presenterar två av dem.

Den femte oktober har vi på Karlskrona stadsbibliotek vad man skulle kunna kalla en comictoberfest, då vi bjudit in Karolina Bång som hedersgäst för att inviga vår nya serieavdelning. Mitt nörderi vad gäller serier består vanligtvis av att beundra verk utgivna av amerikanska Image Comics, en outsinlig källa till allmän geekout, men jag gör ett undantag för Bång och Strömquist, som gör fantastiska serier på svenska. Bångs Alternativet introducerar uppfriskande icke-konforma relations- och familjealternativ. På ett ögonöppnande sätt ifrågasätter hon de livsstilsval som självhjälpsböcker samt populärlitteratur inom psykologi oftast ställer upp som de enda möjliga för att uppnå lycka.

Liv Strömquists bok Uppgång & fall delar titel med en låt av Ebba Grön, och det finns en punkattityd i den här boken, en smittsam glöd och energi som hos de allra bästa låtar av band influerade av The Clash. Det finns också en nerv och intensitet som är svår att beskriva, men även en befriande satirisk humor, och tillsammans är det en perfekt brygd för att stå pall mot ett alltmer deprimerande nyhetsflöde. Att vår ängslan för framtiden och sorg över det förflutna är berättigade känslor blir bekräftat, men vi blir också upprymda av alla tankeväckande nya sätt att se på världen, som om Naomi Kleins böcker summerats och tonsatts av Joe Strummer och framförts av Kathleen Hanna. Allting vi tagit för givet omprövas här, och då du kommit till sista sidan vill du läsa allt igen. Genom att omkullkasta gamla synsätt gör Strömquist världen ny igen och vi är lyckligt skattade att ha hennes snillrika böcker.

/Johan