Pride 2018!

Innan ordet "pride" kom att betyda stolthet stod det i sin äldre form, prud, för ypperlighet, ett ord som kom från det fornfranska adjektivet prouz, "modig". När något konstnärligt skapats som vi inte sett tidigare kan vi se det som något modigt att vara stolt över, då det är riskfyllt, oprövat och otryggt, utan etablerad publik, ofta resulterande i ekonomisk förlust. Ett verk kan också bryta mot en konventionell bild, vilket kan väcka starka reaktioner som kräver mod att möta.

Vad gäller serieböcker tillåts våld i de flesta former, medan spegling av olika former av attraktion och kärlek ses som farlig, inte minst för förlagens vinstintressen. Att göra det farliga, som kan väcka starkt motstånd, och göra det av kärlek, är beundransvärt. Bingo Love av Tee Franklin och Blue Is the Warmest Color av Julie Maroh är två modiga serieböcker om kärlek mellan kvinnor, den ena mellan ett par på ålderns höst, den andra mellan ett par på ålderns vår. Båda har min beundran och får min varmaste rekommendation.

På Karlskrona stadsbibliotek har vi dessa två sista veckor av maj en Pride-utställning. Det är dessutom i samband med Pride gratis att låna en film i vår stora filmsamling, där ni bland annat kan hitta en ypperlig filmatisering av Blue Is the Warmest Color. Happy Pride!

/Johan

Scrappy little nobody – Anna Kendrick

Ni känner säkert igen Anna Kendrick från filmer som Pitch Perfect, Twilight och hennes Oscarsnominerade roll i Up in the air, här kommer hennes självbiografi – Scrappy Little Nobody. (Vilken underbar titel!) 

Anna bjuder in oss i hennes värld, allt från hennes barndom till hennes genombrott i Hollywood. Hon började tidigt uppträda på Broadway och pendlade sedan tillbaka till skolan i Maine.

Anna är oerhört charmig i hennes skrivande, när man läser känns det som hon pratar direkt med en vän, man kan inte annat än att älska henne. Hon berättar om familjen, förhållanden, och flytten tvärs över landet, Anna är otroligt rolig, ärlig och väldigt jordnära. 

Vi får läsa om en kvinna som längtar efter att slänga av sig eleganta klänningar och högklackade skor och få på sig joggingbyxor och äta skräpmat. Anna skriver om det inte alltid så glamorösa kändislivet och det känns som man verkligen lär känna henne.

Jag hoppas att hon i framtiden släpper ännu en bok, detta var en jag inte ville lägga ner, flera gånger skrattade jag högt och hela tiden hade jag ett leende på läpparna. Denna kommer jag absolut läsa om! 

/ Veronica F.

Årets TV-serie, film, musik och seriebok

På Golden Globes fick skaparna av The Handmaid's Tale emotta priset för årets bästa TV-serie i dramakategorin. Inför stundande prisutdelningar inom film- och musikvärlden kikar vi på vad några av världens främsta film- och musikredaktioner utnämnt som 2017 års bästa i olika kategorier. (Filmskapare och musiker har ännu inte kontrat och utsett årets bästa redaktion.) Vi kollar även in vad olika redaktioner utsett till årets bästa seriebok.

Då tidskriften NME listade årets 50 bästa album utnämnde de Melodrama av Lorde till det bästa. På andra plats placerades Visions of a Life av Wolf Alice, i mitt tycke förra årets allra bästa. The Guardian valde St Vincents Masseduction till årets album. Q Magazine, Rolling Stone Magazine, New York Magazine och Pitchfork valde Kendrick Lamars Damn, medan Jay Som med albumet Everybody Works tilltalade redaktionen på Paste Magazine allra mest.

NME skriver främst om musik, men har gjort en lista över årets 10 bästa filmer där de, liksom The Atlantic och The New Yorker, utsett Get Out till årets film. På femte plats finner vi Call Me by Your Name, en av de finaste filmer jag sett. Min favoritrecensent vad gäller film, New York Times-skribenten Manohla Dargis, hade Dunkirk överst på sin årsbästalista. En lista där vi även finner Wonder Woman, vilket får mig att jubla, för med en livslång crush på serietidningskaraktären är den efterlängtade filmen om henne den superhjältefilm jag älskar mest.

Till sist – serier! Tidskrifterna Paste Magazine och New York Magazine utnämnde My Favorite Thing Is Monsters av Emil Ferris till årets seriebok. Även Wired valde den till sin lista. Och på Dagens Nyheters lista över årets bästa böcker hittar vi Mats Jonssons Nya Norrland. Shazam utnämnde Vei av Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnsson till årets bästa svenska seriealbum och årets bästa seriealbum är även här boken av Ferris.

/Johan

Listor över tidernas bästa filmer, romaner och album

Listor över tidernas bästa i olika kategorier väcker oftast diskussioner som tenderar att vara livliga och underhållande. För mig är det ett nöje att göra listor, helst inom sci-fi. (Jag har till och med gjort en lista över mina bästa listor någonsin!) Genreindelning är ett måste. Exempelvis kan instrumental filmmusik och rockmusik inte jämföras, och tänkvärd science fiction har andra kriterier att uppfylla än en lättsam komedi. Till skillnad från när man gör listor över böcker brukar man rangordna film- och musikhistoriens bästa verk. 101 Cult Movies You Must See Before You Die har ingen rangordning men är nog så intresseväckande ändå.

Listmakande har gått lite överstyr på sista tiden, då vi av listentusiaster fått böcker som 101 svenska öar du måste se innan du dör, 101 bröd du måste baka innan du dör, Fifty Places to Paddle Before You Die och 199 Cemeteries to See Before You Die. Här nedan finns listor av tyngre vikt:

The 50 Greatest Films of All Time – En rangordnad lista, sammanställd 2012 av Sight & Sound, där över 800 filmkritiker valt ut tidernas bästa filmer. Nu i sommar publicerade Empire sin lista, baserad på läsaromröstning.

The 100 Best Novels Written in English – Sammanställd 2015 av Robert McCrum för The Guardian. För serieböcker rekommenderar jag listan Herald Scotland gjorde 2013: The 50 Greatest Graphic Novels of All Time.

500 Greatest Albums of All Time – Publicerades i nuvarande version 2012 av Rolling Stone som tog hjälp av 271 experter, främst artister och journalister. Året därpå kontrade NME och gjorde en egen lista.

Jag skulle också vilja rekommendera Cinesift för att upptäcka listor på de mest hyllade filmerna genom tiderna i olika genrer och för att få fram vad som finns på Netflix eller DVD. Cinesifts procentsiffror baseras på genomsnittsbetyg från Rotten Tomatoes, IMDb, Metacritic och Letterboxd. Procentsiffrorna man får från Rotten Tomatoes eller stjärnorna från Goodreads är bara till hjälp till en viss gräns – det bästa är nog att hitta recensenter vars smak och observationer berikar ens upplevelse och som erbjuder god vägledning och bra tips inför framtida bio- eller biblioteksbesök.

/Johan

Mest sedda filmer just nu!

Här kommer en lista på de mest utlånade filmerna på biblioteken i Karlskrona just nu. Kanske hittar du något sevärt inför helgen?

  1.   En man som heter Ove

  2.   The danish girl

  3.   Livet efter dig

  4.   Florence Foster Jenkins

  5.   Läkaren på landet

  6.   Captain Fantastic - en annorlunda pappa

  7.   Gravity

  8.   Kollektivet

  9.   Den allvarsamma leken

10.   Kvinnan i guld

Tre tips inför helgen

Här kommer tre tips som förgyller din helg! 

Tidning
Nya numret av Filter kom ut förra veckan, och är som vanligt späckat med läsning. Den innehåller såväl kortare notiser som riktigt härlig långläsning och fördjupning. Läs den på stadsbiblioteket eller ladda ner den gratis med tjänsten Ztory, genom att logga in på kommunens öppna wifi på något av våra bibliotek, läs mer här!


Film
Helen rekommenderar Pride, "en rolig och härlig film med bra skådespelare, baserad på en verklig händelse". Året är 1984 och i Storbritannien vill Thatcher vill lägga ner alla gruvsamhällen. En grupp gayaktivister bestämmer sig för att samla in pengar för att hjälpa gruvarbetarna och deras familjer.


Musik
Biblioteken i Karlskrona finns på Spotify, och nu kan du lyssna på en helt ny spellista, "Konsertaktuella 2017 - Karlskrona". Johan har listat alla artister och band som kommer till vår stad med omnejd i vår, det är bland andra Per Gessle, Tomas Andersson Wij och Josefine Cronholm. Klicka här för att komma till listan!


Trevlig helg önskar Bokstuganredaktionen!

It’s a Wonderful Life

“What is it you want, Mary? What do you want? You want the moon?

Just say the word and I'll throw a lasso around it and pull it down.”

 
Den här underbara repliken var det enda jag var bekant med vad gäller den här filmen. Och förmodligen är jag inte ensam om det. Filmen har undkommit mig många gånger genom årens lopp. It’s a Wonderful Life från 1946 har legat på min ”att se”-lista ett bra tag, och nu i denna juletid stod filmen äntligen på sin tur. Den har ju varit en av de klassiska julfilmerna som man måste ha sett minst en gång, enligt många listor. Jag blev inte besviken, tvärtom – jag blev snarare trollbunden när väl filmen sattes igång. Den börjar på ett lite annorlunda sätt; med två stjärnor på himlen som pratar om att hjälpa George Bailey i en viss tidpunkt i hans liv. Dessa stjärnor är egentligen änglar som vakar över oss, och skickar ned hjälp för att få oss att se på saker och ting från ett annat perspektiv när det behövs. Clarence, en ängel som inte fått sina vingar ännu, har fått just detta i uppdrag.

Vi börjar följa unge George Bailey på ca 10 år, från den dagen han räddade sin bror, Harry, ur en isvak som han olyckligtvis åkte ner i. Enligt änglarna var det just denna händelse som började forma Georges liv. Hans största önskan i livet var att åka och studera och bli arkitekt, men även ut och resa. Tyvärr går ju livet aldrig som man har tänkt sig, så även för George. Efter att hans pappa dog strax innan avfärd, fick han avbryta sina resplaner och ta över ansvaret på sin pappas företag, Buildings and Loans, vid 21 års ålder. Det var mer eller mindre ett krav, annars skulle stadens rikaste bankman, Henry Potter, själv ta över företaget. Man får därefter följa George genom hans liv, alla dess vägskäl, och vi ser sakta men säkert hur hans drömmar kommer allt längre bort. Så även George, då han blir mer och mer frustrerad över varje hinder som kommer upp på hans väg. Och kulmen på det hela blir när en medarbetare på hans företag lyckats slarva bort en insättning på 8,000 dollar. Hans liv raseras totalt.

It’s a wonderful life är en märklig titel på filmen när man väl ser den, men slutklämmen gör det hela desto bättre. Även om det låter som att det är en deprimerande film så är så inte fallet. I själva verket är stämningen väldigt glad och skämtsam, en feel-good film. Man får en skön känsla efter filmen som sitter i ett tag. James Stewart gör en av sina bästa roller i denna film, och man kan inte heller förneka att Donna Reed bär sin del av filmen på sina axlar. Det är en film som ger mycket även när man ser om den, eftersom dess händelserikedom och höga tempo gör att man upptäcker nya saker som man missat tidigare. Och om man inte sett den innan är det definitivt en film att se – särskilt vid den här tiden på året!

Och att hela filmen slutar på Julafton mitt i snöiga Bedford Falls, kunde inte vara bättre, då filmen vann en Oscar för sitt nya sätt att simulera snöfall i en film.

/Helen

A hard days night av Richard Lester

På 60-talet rådde det total Beatleshysteri. I samband med att bandet skördade framgångar på scenerna så skapades också en av världens mest inflytelserika musikaler. "A hard days night" har haft en enorm påverkan på populärkulturen, inte minst i utformandet av exempelvis kanaler som MTV och VH1. Det är inte helt oförtjänt som Richard Lester kallats MTVs ursprungliga fader. Med hjälp av snabba klipp, handhållen kamera och en blandning av musikal och dokumentär har Lester skapat någoting helt unikt. Men hur många har egentligen sett filmen? Om man pratar om Beatles och musikaler så nämner de flesta "across the universe" som kom 2007. Det är dock en väldigt konventionell musikal och det enda dessa två musikaler har gemensamt är att delar musik. Förra året firade "A hard days night" 50-års jubileum och restaurerades i fin nyutgåva. Det tycks mig som att många faktiskt missat denna pärla.

Handlingen i "A hard days night" är nästan löjligt enkel. Vi får följa Paul, John, Ringo och George under ett hektiskt dygn. Bandmedlemmarna spelar sig själva och målet är att de ska uppträda i en TV-sändning på kvällen. Det blir dock en massa strul, Ringo kommer bort och bandet jagas av hysteriska fans. Med sig på resan har de också Pauls vilda farfar som vill ut och festa och dansa med damer. Det är som upplagt för knasiga förväxlingar. Men som man kanske kunde gissa så slutar allting väl och det blir en bejublad konsert.

Även om man inte är något Beatles-fan (det är inte jag) så är det omöjligt att inte kapitulera inför den här filmens charm. Det finns en lekfullhet och en rebellisk ton i filmen som känns så himla rätt. Grabbarna springer runt och busar med poliser och kivas med varandra. Alla fyra har fått lagom svåra repliker och det känns aldrig som att de behöver skådespela över sin egen förmåga. Allting gifter sig dessutom underbart med Beatles rockdängor. Musiken ramar in och förstärker varje scen. Det är som en lång musikvideo som aldrig blir tråkig! Inget glitter, inget överdriven glamour.
Bara fyra sköna grabbar och en hel värld framför sina fötter.
Tänk så enkelt det kan vara ibland!

/Henrik

Tjuvheder av Peter Grönlund

I slutet av 60-talet skakade Stefan Jarl om Sverige med sin dokumentär om Stockholms mods. Det var ett otäckt porträtt av människor som fallit utanför samhällets skyddsnät.
En ny generation tar nu vid och förvaltar det arv som Stefan Jarl upprättat. Regissören Peter Grönlund visar upp en sluten värld som få människor känner till.
Tjuvheder är ett socialrealistisk svart drama som handlar om människor som står utanför samhället.

Glöm Stureplan och de rosa körsbärsträden i Kungsträdgården. Människorna i denna filmen lever inget glamoröst liv. De befinner sig långt ut i förorten. Så långt att det knappt kan kallas för förorten längre. Snarare utkanten av skogen. Tjuvar, missbrukare, prostituerade, alkoholister och utslagna har upprättat ett eget samhälle bland trasiga husvagnar och tält. Där hjälps de åt för att få den sönderslagna vardagen att gå ihop. Mitt i detta kaos hamnar huvudpersonen Minna (spelad av en fantastisk Malin Levanon). Hon är på flykt från skattmasen, polisen och langare som hon har blåst på pengar. Minna tror sig ha hittat ett säkert gömställe men problemen följer efter. Snart står hon indirekt i skuld till Christer Korsbäck, en råbarkad typ som man absolut inte skojar med.

Tjuvheder blev en av förra årets stora snackisar och den kammade hem fem guldbaggar! Den fick även stor uppmärksamhet eftersom Peter Grönlund använde sig av riktiga missbrukare för att få en mer autentisk känsla. Att använda sig av amatörskådespelare har varit ett framgångsrecept i svensk film de senaste åren.  Detta skapade en hel del kritik från skådespelarbranschen som kände sig åtsidosatta. De menade att en sådan här utveckling på sikt skulle utarma skådespelaryrket. Är det egentligen en regelrätt skådespelarprestation om man är missbrukare och spelar missbrukare? Komplicerat? Ja visst.

Den som mot all förmodan missade denna starka film på bio kan låna den på dvd oss hos på biblioteket.

/Henrik

Harry Potter and the Cursed Child av J.K. Rowling

I höst råder det total "Harry Potter"-feber.
Vi har längtat efter att återigen få dyka in bland mugglare, häxor och trollstavar. Nu kommer vi få vår önskan beviljad.

J.K. Rowlings magiska värld öppnar sig på alla möjliga ställen.
Först ut är teateruppsättningen "Harry Potter and the Cursed Child".
Den utspelar sig 19 år efter dödsrelikerna. Det råder mycket hysch-hysch runt handlingen men Harry jobbar numera på trolldomsministeriet och är en utarbetad trebarnsfar. Stora delar kretsar också kring sonen Albus som kämpar för att slippa stå i sin faders skugga. Den stackaren har ju ett visst arv att bära på och förväntningar att leva upp till. Pjäsen har inte haft premiär än men enligt förhandvisningarna ska den vara något i hästväg. Fullspäckad med optiska illusioner som får publiken att trilla av stolarna av förvåning.

Den som inte har råd att åka till London för att uppleva föreställningen behöver dock inte vara ledsen. Manuskriptet till pjäsen släpps samtidigt som premiären äger rum. Det innebär att fansen kommer kunna grotta ner i den åttonde Harry Potter-boken (även om det inte är en roman). Men kalaset slutar inte där.

Warner Bros har ansökt om rättigheterna till en filmatisering av "The cursed child". Det är oklart om Daniel Radcliffe kommer vara delaktig men det öppnar givetvis för många möjligheter och spekulationer. Som grädde på moset så är det snart premiär för filmatiseringen av "fantastiska vidunder och var man hittar dem". Här får vi dock klara oss utan Harry Potter och istället får vi följa Eddie Redmayne i rollen som Newt Scamander. Det verkar såklart lovande eftersom Redmayne gått från doldis till pojken med guldbyxorna på bara några år. Det har också bekräftats att filmatiseringen kommer mynna ut i en triologi. Vem är orolig för lite höstmörker när vi har så mycket att värma oss med? Lumos Maxima!


/Henrik

Mommy av Xavier dolan

2014 belönades den kanadensiska regissören Xavier Dolan med juryns pris i Cannes. Denna tjusiga utmärkelse fick han för det sorgliga dramat Mommy. Det är en mycket välförtjänt och ganska imponerande förtjänst med tanke på att han bara var 25 år gammal. Dolan har enbart regisserat en handfull filmer och hans hantverk tycks bara bli bättre och bättre för varje film.
Mommy handlar om den hyperaktiva tonåringen Steve. Han är alla föräldrars mardröm. Han brottas med aggressionsproblem och har nyligen kastas ut från ett anpassat boende efter att ha tuttat eld på cafeterian. Eftersom ingen vill ta i honom med tång så flyttar han hem till sin mamma Diane som bestämmer att de återigen ska försöka leva som en normal familj. Det går sådär. Om Steve är en trasig själ så är Diane möjligen ännu trasigare. Hon står helt handfallen inför sin sons vansinnesutbrott. Det är hjärtslitande att titta på. Hur de två än försöker kommunicera så blir det bara fel och i en otäck scen går Steve så långt att han försöker strypa Diane. Av en slump får de kontakt med grannfrun Kyla och genom henne börjar de räta ut sina problem. Tillsammans får de ett kort ögonblick av lycka innan tillvaron kraschar runt omkring dem i den tårdrypande slutscenen.
Det är inte bara handlingen som gör det här till en fantastisk film. Bildformatet i den här filmen är väldigt speciellt. Den är inspelad i formatet 1:1 vilket gör att kanterna på bilden är avskurna. Det som är kvar av bilden är en fyrkant i mitten. När jag startade filmen första gången så trodde jag att det var fel på min TV och jag hamrade förbannat på fjärrkontrollen. Men när man väl vant sig så ger detta bildformat en helt ny upplevelse. Man har nämligen inte möjlighet att titta någon annanstans än rakt på karaktärerna. Man kommer extremt nära och ibland känns det som att Steve, Diane och Kyla är fångade mitt i filmen. Dessutom leker Dolan med formatet och öppnar upp bilden vid ett par tillfällen. Det är så enkelt, snyggt och välspelat. Det här slår Hollywood-sentimentalitet med hästlängder.
Filmen finns att låna hos oss på stadsbiblioteket! Klicka på länken för att reservera filmen
Länk: Låna filmen Mommy


/Henrik

Mr Holmes av Bill Condon

Sherlock Holmes har aldrig varit hetare. Under de senaste åren har vi fullkomligt bombaderats med nya tolkningar av mästerdetektiven. Robert Downey Jr testade en macho-variant av Holmes, komplett med magmuskler och karatesparkar. Benedict Cumberbatch har gjort en modern tolkning med kopplingar till övervakningssamhället. Hugh Laurie placerade sin Sherlock på ett sjukhus och kallade honom för Dr House. Just när trodde att vi inte orkade med fler nytolkningar så kommer Ian McKellen och golvar publiken med sin begåvning och stjärnglans. McKellen är en erfaren skådespelare som bara tycks bli bättre ju gråhårigare han blir. Han visar upp en sida av detektiven som vi inte har sett förut.
Filmen bygger på boken "A Slight Trick of the Mind". Här möter vi en åldrad, ensam och bitter Holmes. De gamla äventyren är över sedan länge och geniet har sorgligt nog drabbats av alzheimers. Desperat försöker han minnas sitt sista fall. Vad hände egentligen? Vilka personer var inblandade? Lyckades han lösa fallet? Sakta börjar minnet och kunskapen att glida ifrån honom och det blir en kamp mot tiden. Men Holmes är också beredd på att ta till drastiska metoder för att ta reda på sanningen. även om han själv kommer stryka med på kuppen. Det är en ovanlig och spännande tvist på en detektivhistoria. Tempot är långsamt och nedtonat och historien öppnar också upp nya sidor hos Holmes. Eftersom han nu är så starkt beroende av andras kunskap och minnen så känns han också ödmjukare. Han har inte längre råd att slänga sig med sarkastiska kommentarer. Det är vackert, sårbart och skört. Mr. Holmes är en film som många har missat. Den förhandstippades som en Oscars-kandidat och föll sedan bort på vägen. Den kanske inte har den nervkittlande spänningen men det är inte syftet. Den slår på helt andra känslosträngar.

/Henrik

The Babadook av Jennifer Kent

Det produceras få kvalitativa skräckfilmer nu för tiden. Moderna skräckfilmer är ofta en röra av trötta klyschor, billiga skrämseleffekter och dataritade monster. Det är ungefär lika läskigt som när någon hoppar fram bakom en dörr och ropar bu.
Men under de senaste åren har det skapats en ny trend inom skräckfilmsgenren. Flera regissörer har rannsakat sig själva och funderat över vad som egentligen skrämmer oss. Kanske är det våra förtryckta känslor och minnen som är den riktiga skräcken? När våra nära och kära förändras och inte längre kan ge oss trygghet och värme. Den skräcken är på riktigt och något som vi kan relatera till.
Babaddok är den första i en rad framgångsrika skräckfilmer som bygger på en otäck krypande stämning snarare än effektsökeri. Filmen har hyllats till skyarna av kritiker för sitt välskrivna manus och mångbottnade karaktärer. En skräckfilm med ambition helt enkelt!
Babadook handlar om änkan Amelia och hennes son Samuel. En kväll dyker en mystisk sagobok upp i Samuels rum. Det visar sig vara allt annat än en saga. Boken handlar om Babaddok som är en otäck spökliknande figur med hög hatt och långa svarta klor. Budskapet i boken är tydligt...Babadook kan du aldrig bli av med och snart kommer han och tar dig! När boken blir mer och mer skrämmande så bestämmer sig Amelia för att bränna upp den. Men någonting har redan tagit sig in i huset. En skuggfigur rör sig i sovrummet på nätterna, lämnar hotfulla meddelanden, knackar på dörrarna och ju mer de försöker kämpa emot desto starkare blir den. You start to change when I get in. The Babadook growing right under your skin. Samuel ser hur Amelias sinnen förgiftas av Babaddok. Gradvis börjar hon förändras och bli aggressiv och våldsam. Samuel inser att hans älskade mamma kanske snart kommer skada honom...kanske till och med döda honom.

Babadook finns på Karlskrona stadsbibliotek. Så låna den, släck alla lampor och låt den fasansfulla Babadook krypa innanför din hud.

"Carol" av Patricia Highsmith

För mig var Patricia Highsmith främst känd som författare till spänningsromaner som "Främlingar på tåg" och "The talented Mr. Ripley" (med den mindre spännande svenska översättningen "En man med många talanger"). Jag blev därför förvånad över att hon skrivit boken som ligger bakom den aktuella filmen "Carol" med bland andra Cate Blanchett i rollistan. Eftersom jag vill se filmen, måste jag ju först läsa boken - jo, det finns klara regler kring den ordningsföljden!

Boken handlar om den unga Therese som arbetar på ett stort varuhus i New York, någon gång i början av 1950-talet. Hon är egentligen utbildad scenograf men har svårt att hitta arbete. Therese lever ett ganska enahanda liv i sin lilla lägenhet. På fritiden träffar hon pojkvännen Richard och några få vänner. Therese är uppvuxen på ett barnhem och har därför ingen kontakt med sina föräldrar. En dag mitt i värsta julruschen på varuhuset, står plötsligt Carol framför hennes disk.

Therese känner sig omedelbart dragen till kvinnan framför henne, och efter en tids funderande tar hon kontakt med Carol. De börjar träffas och inleder ett förhållande på allvar då Carol ber Therese följa med på en resa. Carol är äldre än Therese, hon har varit gift och ligger i skilsmässa från en man som är mycket bitter över det han fått reda på om sin frus relationer. De har en liten dotter tillsammans som han försöker hindra henne från att träffa. I 1950-talets USA sågs homosexuella relationer som onaturliga, och kunde till och med åberopas som skäl för att ta ifrån en förälder vårdnaden om sitt barn.

"Carol" gavs ut 1952 med titeln "The price of salt" under pseudonymen Claire Morgan. Inte förrän 1990 kom första utgåvan under Highsmiths eget namn, och då med titeln "Carol". Anledningen var förstås att ämnet var tabu, och Highsmith lär också själv ha haft relationer med andra kvinnor i hemlighet. "Carol" är i första hand ett relationsdrama, men också en klassisk utvecklingsroman, i vilken Therese genomgår en inre resa som motsvaras av den yttre resa hon gör med Carol. Det är smått otroligt att den är skriven för 65 år sen. Förutom en del tidsmarkörer kunde den utspela sig idag. Frågor om identitet och sexualitet är ständigt aktuella, liksom de fördomar som homosexuella par fortfarande möter, och som gör att inte alla vågar vara öppna med sin kärlek.

/Åsa

"Go set a watchman" av Harper Lee

“Go set a watchman” är ett återfunnet bokmanus av Harper Lee och alldeles nyutgivet. Av en slump läste jag ”To kill a mockingbird” denna sommar. ”Go set a watchman” är ingen fortsättning på den historien. Samma persongalleri återkommer dock. Flickan Scout är nu en 26-årig kvinna och kallas inte längre Scout utan Jean Louise. Hon har åkt till New York och levt där i några år. Denna sommar återvänder hon till Maycomb county för att träffa sin åldrande far. Hennes bror Jem är död. Atticus hennes far har istället tagit Scouts barndomsvän Henry (Hank) under sina vingars beskydd för att låta honom ta över som advokat/jurist.

Mötet med Maycomb och dess invånare blir ett kraftfullt uppvaknande för Jean Louise. Atticus och så även Henry liksom många andra goda samhällsmedborgare i Maycomb visar sig sympatisera med KKK och är överens om att göra vad de kan för att behålla och befästa segrationen mellan vita och svarta i södern. Det råder kraftiga motsättningar och upprörda känslor på båda sidor. De med makt vill ha kvar sitt hierarkiska samhälle med vita män, White trash och svarta.

För Jean Louise blir det en så intensiv och känslosam insikt att hon mår fysiskt illa. Hon som har vuxit upp med ” equal rights for all, special privileges for none”. Ord inpräntade i henne av hennes far, Atticus. Nu måste hon ifrågasätta allt, hela sin barndom, hela samhället där hon vuxit upp. Det blir turbulent för alla. Där hennes excentriske farbror Jack blir den som gjuter olja på vågorna och får känslorna att stillna. Navelsträngen är klippt.

Så har jag också nyligen sett filmen ”The Butler” som också handlar om rasfrågan i USA fast från ett annat håll. Huvudpersonen Cecil Gaines fostras till en s k husnigger och lyckas komma sig upp i världen. Cecil Gaines sätt att ta sig fram i den vita världen är att hålla en låg profil. Hans äldste son blir den som gör revolt mot sin far och mot segregationen.

Finns på biblioteket: The Butler

/ Carina

"The Making of Star Wars"

Idag har den sjunde "Star Wars"-filmen premiär! Den första "Star Wars"-filmen, som skulle få den fullständiga titeln "Star Wars Episode IV: A New Hope", hade premiär 25 maj 1977 och var så banbrytande som science fiction-saga och så framgångsrik som publikmagnet att den saknade motstycke i filmhistorien. Filmen ligger mig särskilt varmt om hjärtat eftersom när jag växte upp på 80-talet fanns det ingen liknande film och ingen film betydde mer för mig än just denna. För att komma i stämning inför premiärföreställningen rekommenderar jag den här boken om produktionen av den första filmen, "The Making of Star Wars".

Här följer sju underhållande fakta om den första filmen:

• "Star Wars" spelades in på samma plats i Tunisien och samtidigt som Franco Zeffirellis "Jesus of Nazareth" (1977), en mastodontisk miniserie. Koo Stark, som spelar Luke Skywalkers barndomskamrat Camie Loneozner i en bortklippt scen, berättar om hur produktionen av "Star Wars" kolliderade med inspelningen av "Jesus of Nazareth": "Operated by remote control, R2-D2 had to trundle off camera and disappear behind a sand dune. ... But the remote control failed to stop the robot and he wandered onto the set of Jesus of Nazareth!"
• Carrie Fisher stod på en grammofonspelare då man filmade hologram-scenen.
• "Star Wars: A New Hope" gick igenom fyra utkast innan den slutgiltiga versionen spelades in. Mellan det andra och tredje utkastet ändrades Lukes karaktär till att vara en ung kvinna.
• Alec Guiness blev arg och var på väg att hoppa av inspelningen då han fick veta att hans karaktär, Obi-Wan Kenobi, (spoiler alert!) dör i filmen.
• När Alec Guiness fick sin dräkt rullade han med den i sanden för att den skulle se smutsig och väl använd ut och därmed mer autentisk.
• Francis Ford Coppola och Steven Spielberg och andra vänner till Lucas läste tidiga utkast av manuset och hjälpte Lucas med idéer och input. Lucas hjälpte dem in gengäld med deras manus.
• Eftersom Lucas låtit vänner ta del av manuset bjöd han in dem till en exklusiv förhandsvisning. Den enda som gillade filmen var Spielberg. Regissören Brian De Palma ska ha kritiserat filmen hårt och inspirerat Lucas att göra ändringar innan den slutgiltiga versionen släpptes. Spielberg däremot var hänförd: "This is the greatest movie ever made and it's going to make a hundred million dollars!"

/Johan

"100 ideas that changed film" av David Parkinson

I Frankrike talar man ofta om de nio konstformerna, där den sjunde konstformen, filmkonsten, är den yngsta av de alla. Den åttonde konstformen, fotokonst, är runt 160 år gammal, och den nionde konstformen, seriekonsten, fyller snart 200 år, eftersom den allra första serien publicerades 1825 i Skottland. Filmkonsten har bara funnits i omkring 120 år. Jämfört med de klassiska konstformerna, skulptur, arkitektur, målarkonsten, musik, lyrik och dans är filmen fortfarande i sin barndom. Få som tog del av den allra första stora filmvisningen kunde då, i Paris den 27 december 1895, ana att de var en ny sorts betydelsefull publik, vad vi idag kallar biopublik. Den här boken är riktad till alla som vill fördjupa sin kunskap om filmkonsten och filmhistorien.

Vad är det då för sorts idéer som den här boken behandlar? Det rör sig om teorier, tekniker och strategier som betytt mest för hur man använder rörliga bilder för att berätta en historia. Några av de mest intressanta idéerna är, i mitt tycke, dessa: montage, musical scores, subtitles, B movies, animation, flashbacks, voice-over, method-acting, television, 3-D, epics, exploitation, trailers, handheld camera, zoom, road movies, feminist film theory, blockbusters, sequels, remakes, digital video och computer-generated imagery (CGI). Allt som rör film, i den bredaste definitionen av vad film är, redogörs här för på ett kortfattat, underhållande sätt. Det blir aldrig torrt och akademiskt, utan man läser med förundran hur varje ny innovation revolutionerat filmskapandet, och man får genom denna fascinerande inblick ny uppskattning för den rörliga bildens sällsamma förmåga att trollbinda sin publik. Varmt rekommenderad till alla som älskar film.

/Johan

Möte med bröderna Morgan

Klas Östergrens roman "Gentlemen" från 1980, har nyligen filmatiserats med många bra skådisar i rollistan, och den har hittills fått bra kritik av recensenterna. Jag ville gärna se filmen, men hade ju inte läst boken - och faktiskt ingen annan av Östergren heller, får jag erkänna - så det kändes som ett bra tillfälle att göra det!

"Gentlemen" handlar om Klas, en ung författare på uppgång, som under en sommar då han hankar sig fram med gräsklippning på en fin golfklubb, samtidigt som han på uppdrag skriver en modern version av Strindbergs "Röda rummet", träffar bröderna Morgan och dras in i deras värld. Efter att Klas förlorat allt han äger vid ett inbrott, erbjuds han att dela den stora paradvåningen på Hornsgatan i Stockholm med Henry och Leo Morgan. Historien utspelar sig hela tiden på flera plan; i nutid sitter Klas i bröderna Morgans anrika gamla våning och skriver, och parallellt får vi följa Henry och Leo Morgans liv och äventyr under föregående årtionden.

Henry Morgan är boxare, pianist och mångsysslare, en charmig typ som på något sätt alltid lyckas ta sig fram i världen. Henrys karaktär är nära besläktad med både Forrest Gump och Jonas Jonassons hundraåring - genom hans äventyr får vi en lektion i senare 1900-talshistoria. Henry har alltid lyckats befinna sig i händelsernas centrum; han har bott i Köpenhamn och Berlin, varit spion och träffat Salvador Dalí. Henrys yngre bror Leo är poet, och debuterade i "Hylands hörna" med uppläsning av egna alster, och ansågs då vara ett underbarn. Han är dock mycket känslig och något av en enstöring, och senare i livet drabbas han av psykisk ohälsa och fastnar i olika typer av missbruk.

Bostaden på Hornsgatan där bröderna, och sedermera även Klas, bor, har ärvts från adliga farfar Morgonstjärna och är helt oförglömlig. Våningen är som ett museum eller en kuriosabod med oräkneliga mörka rum, skrymslen och vrår, fullproppad med prylar som Görings gamla säng, och ett bibliotek med värdefulla gamla böcker, som Henry säljer av då och då för att få in lite pengar. I källaren pågår en skattjakt där bröderna Morgan och några av kvarterets invånare gräver en tunnel för att hitta den skatt som brödernas farfar började gräva efter, och var övertygad om skulle finnas där. Beskrivningen av våningen för tankarna till en annan lika fantastiskt beskriven våning som jag nyligen läst om; den som tillhör antikvitetshandlaren Hobie i Donna Tartts "Steglitsan", där den unge Theo hamnar efter att han förlorat sin mamma, läs mitt inlägg om den här.

"Gentlemen" är ett välskrivet läsäventyr, med intressanta karaktärer och en spännande historisk bakgrund. Som vanligt är det svårt att avgöra om man ska se filmen eller inte, men i det här fallet kan jag nog inte låta bli; manus av Östergren själv och med David Dencik och Sverrir Gudnason som bröderna Morgan - måste ses... :-)

/Åsa

The One I Love

En av de absolut bästa filmerna som jag kom över förra året var "The One I Love" en film som egentligen bara utgörs av två personer, Sophie och Ethan. Paret har kärleksproblem och uppsöker därför en terapeut som efter några sessioner istället hänvisar dem till en stuga i skogen dit han skickat flertalet par som efter en avkopplande helg sedan löst sina problem. Sophie och Ethan beger sig dit utan någon aning om vad de ger sig in på. Så fort en av dem entrar stugans gästhus sker nämligen minst sagt mystiska saker med dem och deras känslor... Och tyvärr kan jag inte säga något mer utan att avslöja alltför mycket! Filmen är onekligen svår att berätta om eftersom hela handlingen omkullkastas efter 15-20 minuter, men jag lovar er att den är sevärd! Den är dessutom svår att klassa då den innehåller delar av kärlek, drama, komik men även viss övernaturlighet. Rollerna spelas av briljanta Elizabeth Moss och Mark Duplass, Ted Danson spelar terapeuten som lurar in dem i det här dilemmat. Så om du får nog av renodlad romantik i helgen, med tanke på Alla hjärtans dag som stundar, se "The One I Love", ett alternativt relationsdrama.

/Sara

Omsett

Jag är ofta tveksam till omtag av starka konstnärliga upplevelser, som att läsa om en bok eller se om en film som berörde starkt första gången. Men i fallet med ”Gökboet” hade tillräckligt med tid runnit under broarna. Det var och är en fantastisk film som alla som uppskattar bra film bör se! Det är ett starkt drama som innehåller komedi och tragedi med briljanta skådespelarinsatser. Framförallt Jack Nicholson. För er som inte känner till handlingen, ”Gökboet” utspelar sig på ett mentalsjukhus. R P McMurphy (Jack Nicholson) hamnar som patient på avdelningen där Syster Ratched styr över de intagna med iskall järnhand. R P McMurphy är en oregerlig ”buspatient” med många idéer, infall och åsikter. Snart utvecklas en maktkamp mellan honom och Syster Ratched.

Filmen hade premiär 1975 i USA. "Gökboet" har faktiskt ett oslagbart svenskt rekord. Det är den film som visats längst på bio under en regelbunden tid, nämligen över hela tio år vilket är en enorm bedrift. Mellan vintern 1976 och 1987 gick den i Stockholm.

Nu finns den att hyra på Stadsbiblioteket i en vecka för blott 20 kr. Starka filmer gör sig bäst på bio men kan man ha det hyfsat lugnt omkring sig kan man leva sig in i filmen även hemma framför Tv:n.

/ Carina