Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



fredag 29 juli 2016

Första gången jag såg dig av Tasha Kavanagh

Yasmin är en femtonårig tjej som har det rätt jobbigt både hemma och i skolan. Hennes pappa gick bort för några år sen, och hennes mamma har gift om sig med en man som Yasmin inte gillar särskilt mycket. I skolan blir hon mobbad för sin övervikt och sitt turkiska efternamn. Klasskamraten Alice däremot är vacker, omtyckt och duktig i skolan. Yasmin blir helt fixerad vid Alice, hon samlar små föremål och minnen i en Alice-ask, och följer efter henne på stan. När hon flera gånger ser en man med en hund som står och iakttar Alice, blir hon helt övertygad om att han planerar att kidnappa henne. Yasmin bestämmer sig för att ta reda på mer om mannen, för att kunna förhindra att detta sker, och därmed bli en hjälte i Alices ögon. Men när Yasmin lyckas komma nära mannen, är han inte alls så otäck som hon har trott, och hennes farhågor verkar nu bara som fantasier. Så en dag kommer inte Alice till skolan, hon har försvunnit, troligen kidnappad...

Yasmin är en tjej med livlig fantasi, som ofta dribblar lite med sanningen. Det är ett väldigt effektivt grepp att låta henne berätta den här historien, man vet aldrig riktigt om man kan lita på henne. I början känner man stor sympati för Yasmin men efter hand får man se andra sidor av henne också. Relationen med mannen med hunden får det att krypa i en, och ibland vill man nästan inte vända blad av rädsla för vad som nu ska hända. Det är en mycket spännande historia, en psykologisk thriller som håller läsaren på sträckbänken in på sista sidorna om vem som egentligen gjort vad...

Första gången jag såg dig finns att låna som bok och som e-bok på biblioteken i Karlskrona.

/Åsa

tisdag 26 juli 2016

Sommarläsning!


Nu väser kanske vän av ordning väser fram ett skratt när de ser bilden här, med den gigantiska högen av böcker. Ska människan vara ledig i tre månader? Riktigt så lyckligt är det inte. Men jag är en stor anhängare av fria val, och man vet aldrig vad man är sugen på att läsa när man är på resande fot. Det måste finnas en massa godbitar att välja på!
För att det här inlägget inte ska bli femhundra meter långt så tänkte jag bara nämna några av de titlar jag hoppas kunna få ro att läsa på min semester. Elin Olofssons roman Gånglåt har jag haft hemma länge, och jag är väldigt förtjust i Olofssons sätt att skriva. Det är ofta ett lite snårigt språk som är en fröjd att hitta rytmen i, och om betydelsen av sin hembygd.
 Vägen till Bålberget av Therese Söderlind har legat på vänt i flera år, men nu tror jag att det äntligen är dags. Jag tänker mig att det är en bok som kommer att passa mig mer än bra. Häxprocesser och Ångermanland borde vara fint att läsa på resan genom Sverige.
Romanen Djurfabriken av Edward Bunker är en nyutgåva av en amerikansk klassiker, en hård och mörk fängelseskildring som jag har stora förhoppningar på. Jag skulle tro att det är en läsning som man nästan får göra med halvt slutna ögon för att orka med hemskheterna.
Efter det tänkte jag lätta upp det hela med Homer Hickmans roman Med Albert i baksätet, om ett par i Virginia vars alligator Albert bor i badkaret. Det blir så klart ohållbart, och de kommer fram till att de måste resa till Orlando för att Albert ska få komma hem igen.
Sen gömmer det sig en del spökhistorier i högen och lite annat smått och gott. Tre nya deckare, samt den tredje boken om Cass Neary av Elizabeth Hand. Den första delen har precis kommit på svenska, kolla in Åsas recension av den här.
Det är som sagt en optimistisk läshög. Den andas hopp om långa lata dagar, ömsom sol ömsom regn, sena nätter i läslampans sken medan nattens alla varelser långsamt smyger runt huset. Och det finns en fin optimism i det tänker jag. Medan världen nästan brinner just nu så kan det finnas små saker, så som en bok, som kan få en att känna andra känslor för en stund. Jag tänker ofta på en av mina favoritdikter av Karin Boye, Små ting, just när jag funderar på läsning och världens allmänna ärrvävnad:

Orkar du inte ett steg mer,
inte lyfta ditt huvud,
dignar du trött under hopplös gråhet --
tacka då nöjd de vänliga, små tingen,
tröstande, barnsliga.
Du har ett äpple i fickan,
en bok med sagor där hemma --
små, små ting, föraktade
i den tid, som strålade levande,
men milda fästen under de döda timmarna.

Så se till att ni har minst en bok med sagor hemma, och ha en fortsatt skön sommar!

/ Malin 

måndag 25 juli 2016

Populärt med kvinnoskildringar

Under våren och sommaren har vi sett en hög efterfrågan på kvinnoskildringar vilket även går att se då vi tittar på sommarens mest utlånade böcker.

1. Det är något som inte stämmer av Martina Haag (läs Malins recension av boken här)
2. Min fantastiska väninna av Elena Ferrante (läs BG:s recension av boken här)
3. Århundradets kärlekskrig av Ebba Witt-Brattström
4. När livet börjar om av Lucy Dillon
5. En syster i mitt hus av Linda Olsson (läs Tuijas recension av boken här)
6. Den sista grisen av Horace Engdahl
7. Halta hönans hotell av Viveca Lärn
8. Kvinnan på tåget av Paula Hawkins (läs Malins recension här)
9. Rån och inga visor av Catharina Ingelman-Sundberg
10. Rädslans fångar av Anna Jansson

Fejden mellan Ebba-Witt Brattström och ex-maken Horace Engdahl har som synes fortfarande inte ebbat ut. Och Martina Haags smärtsamma skilsmässoskildring har lockat många nya läsare och har toppat listan över vår utlåningsstatistik hela året. Ferrantes neapolitanska serie är mycket eftefrågad och nu till hösten så utkommer del två i serien, "Hennes nya namn", som redan går att reservera hos oss. Någon enstaka deckare syns till på listan men överskuggas i år av kvinnliga romanförfattare.

/Sara

torsdag 21 juli 2016

Klas katt dricker kaffe av Gunnar Lundkvist

För ett tag sedan så botaniserade jag i seriehyllan på biblioteket i jakt på något som kunde vidga mina sinnen och ge mig nya perspektiv. Jag blev inte besviken när jag hittade ett seriealbum om den deprimerade, alkoholiserade och självmordsbenägna katten Klas. Detta är en existentiell vuxenserie som var populär på 80-talet. Handlingen utspelar sig i det dystra Hell City. Här är dagarna korta och mörkret kryper ständigt runt hörnet äter sig in i bostäderna. I en dunkel lägenhet i en förort sitter Klas Katt och funderar över livets meningslöshet. Ibland går han ut på krogen och super lite håglöst. Han har inget kärleksliv, inga vänner och han somnar alltid ensam och olycklig. Det är inget fredagsmys direkt. Det är så jäkla deppigt att det faktiskt slår runt och blir roligt på en absurd nivå. Man kan helt enkelt inte göra annat än att skratta åt eländet. Samtidigt vet vi att det är just så här många lever sina liv.

Gunnar Lundkvist håller upp en spegel mot vår samtid. Egoism, missförstånd och girighet dominerar Hell City. Inte helt olikt valfri svensk storstad. Genom serien så försöker Klas på olika sätt att hantera sin vardag. Vid ett tillfälle i boken så ordnar han faktiskt upp sitt liv och skaffar jobb, prylar och vänner. Men han inser snabbt att fikastunderna med kanelbulle inte skänker någon glädje. Kollegorna på jobbet är lismande och falska. Klas säger upp sig, bryter kontakten med alla och glider återigen in i den bekanta ensamheten.

Gunnar Lundkvists poetiska iakttagelser känns ärliga och befriande att läsa. Men varför skratta åt detta hemska elände? Det är kanske det mest mänskliga vi kan göra. Jag tror att vi alla lever i en ständig rädsla för att hamna i utanförskap. Skrattet blir ett sätt att värja sig mot tanken på ensamheten. Kanske är det till och med ett skratt av tacksamhet för att man (ännu) inte hamnat på samhällets botten. Så man kan lugnt säga att seriealbumet gett nya perspektiv. Jag vill absolut inte bli som Klas Katt. Nu vill jag springa barfota i gräset, äta glass och ligga i solen. Carpe Diem!

/Henrik

tisdag 19 juli 2016

Dags för en ny omgång sommarläsning från Novellix!

Lagom till att sommaren anlände som en efterlängtad vän, så dök även lite nya noveller från Novellix upp. Och denna gång är det ett gäng av helt ljuvliga brittiska klassiker i svala pastellfärger! Och som vanligt är det hög klass på de här små karamellerna, de är verkligen bra.
I Virginia Woolfs berättelse Lappin och Lapinova möter vi ett nygift par som totalt går vilse i snåriga missuppfattningar, där sista meningen är ett briljant litet konststycke i hur man avslutar en novell.
Katherine Mansfield skriver i Lycksalighet om Bertha Young som har alla känslorna utanpå och huvudet i det blå. Även där får vi ett nedslag i en verklighet som griper tag från första stund.
Charles Dickens bidrag är Horatio Sparkins, en charmig historia som får mig att fnissa gott flera gånger. Denne gäckande Horatio Sparkins som bara dyker upp en dag i societeten och får alla ogifta damer och nyfikna herrar att gå i spinn. Vem är denne Horatio? För Någon måste han ju vara.
Sol av D.H Lawrence utspelar sig i drömmiga Italien dit Juliet blivit iväg schasad av sin doktor att spendera tid, för att låta solen läka hennes inre sår. Inget blir som Juliet tänkt sig, samtidigt som allt blir precis så som hon trott. En fantastisk novell som stannade kvar länge hos mig.
Slutligen så finns även Charlotte Brontës novell Emma- Ett fragment med i den här utgivningen, och den är en påbörjad berättelse som författarinnan aldrig hann avsluta före sin död. Och novellen är bitterljuv på alla sätt, och lämnar en med en längtan efter mer. Sorgligt att det aldrig blev så, men samtidigt förgyller även det läsningen på något sätt.
Omslagen är ett rena mästerverk, gjorda av Jennie Ekström, som små smarriga tavlor som jag knappt kan se mig mätt på. Låna hem en, två eller hela samlingen vet ja! Noveller i det här formatet är så väldigt användarvänliga, man tar en då och då, som en liten chokladbit.

 / Malin

torsdag 14 juli 2016

Harry Potter and the Cursed Child av J.K. Rowling

I höst råder det total "Harry Potter"-feber.
Vi har längtat efter att återigen få dyka in bland mugglare, häxor och trollstavar. Nu kommer vi få vår önskan beviljad.
J.K. Rowlings magiska värld öppnar sig på alla möjliga ställen.
Först ut är teateruppsättningen "Harry Potter and the Cursed Child".
Den utspelar sig 19 år efter dödsrelikerna. Det råder mycket hysch-hysch runt handlingen men Harry jobbar numera på trolldomsministeriet och är en utarbetad trebarnsfar. Stora delar kretsar också kring sonen Albus som kämpar för att slippa stå i sin faders skugga. Den stackaren har ju ett visst arv att bära på och förväntningar att leva upp till. Pjäsen har inte haft premiär än men enligt förhandvisningarna ska den vara något i hästväg. Fullspäckad med optiska illusioner som får publiken att trilla av stolarna av förvåning.
Den som inte har råd att åka till London för att uppleva föreställningen behöver dock inte vara ledsen. Manuskriptet till pjäsen släpps samtidigt som premiären äger rum. Det innebär att fansen kommer kunna grotta ner i den åttonde Harry Potter-boken (även om det inte är en roman). Men kalaset slutar inte där.

Warner Bros har ansökt om rättigheterna till en filmatisering av "The cursed child". Det är oklart om Daniel Radcliffe kommer vara delaktig men det öppnar givetvis för många möjligheter och spekulationer. Som grädde på moset så är det snart premiär för filmatiseringen av "fantastiska vidunder och var man hittar dem". Här får vi dock klara oss utan Harry Potter och istället får vi följa Eddie Redmayne i rollen som Newt Scamander. Det verkar såklart lovande eftersom Redmayne gått från doldis till pojken med guldbyxorna på bara några år. Det har också bekräftats att filmatiseringen kommer mynna ut i en triologi. Vem är orolig för lite höstmörker när vi har så mycket att värma oss med? Lumos Maxima!


/Henrik

onsdag 13 juli 2016

Farlig fåfänga av Stieg Trenter



Äntligen har jag kommit igång med mitt Stieg Trenterläsande. Jag har länge funderat på att ta mig igenom hans deckare, och nu när de släppts som fina e-böcker finns det ingen anledning att låta bli. Böckerna har uppdaterats med små essäer och även en karta över Stockholm som pekar ut många av adresserna som nämns i böckerna.

För det är ju det de är, allihop. Stockholmsdeckare. Underbara storstadsmiljöer blandat med skärgård och lite mer rustika arbetarmiljöer. Stieg Trenters språk är ett språk av sin tid, en smula gammalmodigt idag men absolut inte dåligt eller oläsbart. Jag fascineras lika mycket av böcker från denna tid som av filmer, och blir alltid sugen på att lyfta på kasken när någon utbrister meningar likt ”Men se herr disponenten, välkommen till bords”.

Farlig fåfänga är Stieg Trenters första bok om fotografen Harry Friberg som blir indragen i fall efter fall efterhand som böckerna framskrider. Harry är en observant fotograf med sinne för detaljer, detaljer som ofta undgår andra även om den återkommande polisen i de följande böckerna inte alls framställs som dum. I denna bok ämnar Harry ta sig en liten vårsemester och firar detta med ett restaurangbesök där han springer på en gammal skolkamrat. Kamraten är även konstnär och de båda besöker en ateljé där kamraten ska ha vernissage dagen efter. Harry blir inbjuden på middag hos sin kamrat som bor i ett gammalt kråkslott på ”Fåfängan”, en utsiktsplats i Stockholm. Väl på plats märker Harry att det är en mycket egendomlig stämning i hushållet och bland de andra gästerna, och efter middagens slut hittas kamraten död ute på berget.
Jag har nu läst tre Stieg Trenterböcker och de är sin ålder till trots riktigt sköna sommardeckare, inget onödigt våld eller liknande och kanske lite väl långsökta ledtrådar emellanåt men jag njuter av miljöskildringarna och den förhållandevis långsamma tonen. Och som jag nämnde så innehåller e-boksversionerna kartor och liknande som förhöjer läsupplevelsen ytterligare ett snäpp.

Länk till e-boken: FARLIG FÅFÄNGA

/Alex

måndag 11 juli 2016

Huset vid sjön av Kate Morton


Nästan varje sommar brukar jag klämma en bok av Kate Morton. Egentligen är det lite oklart varför jag håller denna tradition vid liv eftersom jag tycker att hennes böcker blir svagare och svagare. Men jag antar att det rör sig om någon slags naturromantisk ide, eftersom romanerna oftast utspelar sig på sommaren, denna ljuva brittiska grönskimrande tid och stora herrgårdar eller till och med slott med mystiska hemligheter.
I den alldeles nyutgivna Huset vid sjön möts vi av just denna bedrägliga idyll. Det är midsommarafton och på familjens Edevanes lantgods vid sjön i Cornwall är det stor fest. Det är mitt mellan två världskrig, och omvärlden samt familjen Edevane tampas både med sviterna av första världskriget samt gläds med att det är över. Sextonåriga Alice Edevane är en strulig tonåring som när författarambitioner och är hopplöst förälskad, den där första kärleken som gör så ont samtidigt som den är så ljuvlig. Alice har längtat efter midsommarfesten i flera månader, nu ska allt ställas på sin spets. Och det gör det, men inte så som hon har tänkt sig. För när kvällen är över och festdeltagarna har rumlat hem, då är katastrofen ett faktum. Familjens lille son och bror, Theo, elva månader gammal är försvunnen.
Sjuttio år senare så har polisen Sadie Sparrow åkt på ofrivillig ledighet till sin morfar i just Cornwall. Hon har blivit iväg tvingad av sin chef, då hon har trasslat in sig alldeles för nära i ett fall. Men Sadie är inte den som kan sitta lugnt och de lummiga trädgårdarna och livets stilla gång står henne upp i halsen. Så hittar hon ett övergivet gods vid sjön där hon springer med morfaderns hundar. Och på byn hör hon historien om pojken som försvann den där ödesstigna sommaren 1933…
Sadie kan inte hålla tillbaka sina polisinstinkter och börjar nysta i historien. Snart står hon öga mot öga med Alice Edevane, nu en framgångrik deckarförfattare med ett tillbakadraget liv och en vass blick. I många år har Alice skytt sitt förflutna och vaktat det med en lejoninnas styrka. Men nu är det dags för de mörka sanningarna att långsamt simma upp mot ytan.
Den första halvan av Huset vid sjön lämnar mig en smula likgiltig, men jag läser på ändå. Tur är väl det, för helt plötsligt tar boken fart och blir riktigt spännande. Samtidigt som författaren lyckas måla sina karaktärer i ett solblekt ömsint porträtt. Jag tycker fortfarande att Mortons två första böcker är de starkaste, men det är något med hennes böcker som ändå alltid får mig att vända tillbaks. Jag lockas av de snåriga familjehemligheterna och de vackra miljöerna. Det frasar av långa klänningar, bubblar av champagne, räven skriker och allt faller plötsligt samman. Huset vid sjön är en lagom sommarbok som långsamt låter hjärnan vaggas in i grön murrighet med ett sting av tragik. Precis vad läsdoktorn ordinerar när vi behöver vår sommarvila.

/ Malin

torsdag 7 juli 2016

Mommy av Xavier dolan

2014 belönades den kanadensiska regissören Xavier Dolan med juryns pris i Cannes. Denna tjusiga utmärkelse fick han för det sorgliga dramat Mommy. Det är en mycket välförtjänt och ganska imponerande förtjänst med tanke på att han bara var 25 år gammal. Dolan har enbart regisserat en handfull filmer och hans hantverk tycks bara bli bättre och bättre för varje film.
Mommy handlar om den hyperaktiva tonåringen Steve. Han är alla föräldrars mardröm. Han brottas med aggressionsproblem och har nyligen kastas ut från ett anpassat boende efter att ha tuttat eld på cafeterian. Eftersom ingen vill ta i honom med tång så flyttar han hem till sin mamma Diane som bestämmer att de återigen ska försöka leva som en normal familj. Det går sådär. Om Steve är en trasig själ så är Diane möjligen ännu trasigare. Hon står helt handfallen inför sin sons vansinnesutbrott. Det är hjärtslitande att titta på. Hur de två än försöker kommunicera så blir det bara fel och i en otäck scen går Steve så långt att han försöker strypa Diane. Av en slump får de kontakt med grannfrun Kyla och genom henne börjar de räta ut sina problem. Tillsammans får de ett kort ögonblick av lycka innan tillvaron kraschar runt omkring dem i den tårdrypande slutscenen.
Det är inte bara handlingen som gör det här till en fantastisk film. Bildformatet i den här filmen är väldigt speciellt. Den är inspelad i formatet 1:1 vilket gör att kanterna på bilden är avskurna. Det som är kvar av bilden är en fyrkant i mitten. När jag startade filmen första gången så trodde jag att det var fel på min TV och jag hamrade förbannat på fjärrkontrollen. Men när man väl vant sig så ger detta bildformat en helt ny upplevelse. Man har nämligen inte möjlighet att titta någon annanstans än rakt på karaktärerna. Man kommer extremt nära och ibland känns det som att Steve, Diane och Kyla är fångade mitt i filmen. Dessutom leker Dolan med formatet och öppnar upp bilden vid ett par tillfällen. Det är så enkelt, snyggt och välspelat. Det här slår Hollywood-sentimentalitet med hästlängder.
Filmen finns att låna hos oss på stadsbiblioteket! Klicka på länken för att reservera filmen
Länk: Låna filmen Mommy


/Henrik



onsdag 6 juli 2016

Badhytten av Christina Olséni och Micke Hansen



Det är tidig morgon på golfbanan i Falsterbo. Pensionärerna Egon och Ragnar tjuvspelar en runda innan de snobbiga klubbmedlemmarna börjar anlända, precis som vanligt. Ragnar får iväg ett riktigt kanonslag men när han hittar bollen ligger den bredvid liket av klubbens ordförande, den illa omtyckte Sven Silfverstolpe. Gubbarna får för sig att det är Ragnar som haft ihjäl honom med golfbollen och blir rädda, så de baxar upp liket på golfbilen, kör in honom till klubbstugan och placerar liket på hans kontor. Efter att ha funderat på möjliga olyckssätt inklusive huruvida man kan begå självmord genom att äta för många Läkerol kastar de honom hejdlöst in i akvariet för att det ska se ut som att han snubblat och fallit. Sedan stänger de dörren, går därifrån och lovar att aldrig prata om detta igen. 

Detta är premissen för fjolårets absolut roligaste bok. Jag hade låga förväntningar, speciellt med tanke på bokens tagline: ”Det som göms i sand kommer fram ibland”, och blev därför positivt överraskad när jag kom på mig själv med att skratta högt åt vissa episoder. Det är ingen höglitterär bok, den vann inga priser eller omtalades i de fina sofforna, men jag älskade precis varenda sida likväl. Poliserna är klassiska; en snäll, ett pucko, en intelligent och så några i periferin, jag störs dock aldrig av stereotyperna utan tillåter mig att njuta av alla fadäser och snedsprång. Det är en hyggligt enkel deckarhistoria som ligger till grund, men det är alla bihistorier som gör boken för min del. 

Badhytten är den första boken i en tilltänkt serie som författarna kallar ”Mord i Falsterbo”, alla böcker är ju tilltänkta serier idag. Den nya boken i serien, ”Fågelskådaren”, har precis släppts vilket betyder att jag inte hunnit läsa den ännu. Jag hoppas såklart bli lika glad av den som av Badhytten. En ljuvt rolig sommardeckare utan vare sig omsvep eller krusiduller.

Länk till e-boken: BADHYTTEN

/Alex