Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



tisdag 28 februari 2017

Florence Stephens förlorade värld av Lena Ebervall och Per E. Samuelsson


För några år sedan var jag med jobbet på Huseby bruk, en varm grönskande dag i maj. Vi var där hela dagen, gick runt på gården bland alla byggnader och fick en inblick i hur det var förr. Till slut fick vi en visning inne på herrgården, i Fröken Stephens innersta rum. Och där hade tiden stått stilla, allt bevarat som det var den dag då Florence Stephens slöt sina ögon en sista gång. Tekoppen stod framme, inte ett dammkorn och det var nästan så att sängen såg soven i. Och man kunde förnimma Frökens skugga längs väggarna, som att hon fortfarande var där.
För mig, så var det ett fantastiskt besök i en tid som flytt. Kanske är det därför den här boken fastnar så hos mig. Eller så är det bara en riktigt bra historia. För det är som en sannsaga! Den rika familjen Stephens som driver sitt oerhört framgångsrika gods i Småland, frasiga klänningar och överdådiga middagar och sommarvistelse på Ronneby brunn med Sveriges elit. Men så även viskningar om att frun i huset står lite väl nära kungen. Så pass nära att kanske äldsta dottern Florence har Bernadotteblod i sina ådror...
Så går åren, och det adliga livet i sus och dus har svårt att överleva två världskrig och ett modernt Sverige där arbetaren går upp på tronen, och kungahuset förlorar sin makt. Men Fröken Stephens lever kvar i sitt slott, och fnyser åt nymodigheter. Hon, som varit konungens förtrogna! Och i sin rosafärgade bubbla full med pengar och naivitet så faller hon snart offer för skrupelfria män, det som kom att kallas Husebyaffären på alla löpsedlar. För även om hon är som prinsessan i sitt torn, så är det inte en prins på en vit springare som kommer för att rädda damen i nöd. Det kommer en prins till Huseby, men han har varken en vit häst eller något vidare samvete.
Det här är en djupt fascinerande och spännande bok, en roman byggd på sanning. Det kittlar i maggropen och man tar sig för pannan. Om en tid som var och som aldrig kommer igen, det är verkligen en förlorad värld. Och 30 år efter Fröken Stephens död, då breven mellan hennes mor och kungen skulle släppas fria för allmänheten, så hemligstämplar vår nuvarande kung dem igen...
Som sagt, fascinerade.
Florence Stephens förlorade värld, en sannsaga om Huseby bruk finns som vanlig bok, talbok, e-bok och e-ljudbok.
/ Malin

fredag 24 februari 2017

Mest sedda filmer just nu!

Här kommer en lista på de mest utlånade filmerna på biblioteken i Karlskrona just nu. Kanske hittar du något sevärt inför helgen?

  1.   En man som heter Ove

  2.   The danish girl

  3.   Livet efter dig

  4.   Florence Foster Jenkins

  5.   Läkaren på landet

  6.   Captain Fantastic - en annorlunda pappa

  7.   Gravity

  8.   Kollektivet

  9.   Den allvarsamma leken

10.   Kvinnan i guld

fredag 17 februari 2017

Gruvdamen av Daniel Svanberg


För att tag sedan fick jag ytterligare en ny svensk skräckis i min hand! Ingen är lyckligare än jag över att det börjar röra sig i den genren. Nu har vi visserligen sedan länge vår svenska mästare på rysligheter, John Ajvide Lindqvist, men det är ju trevligt när även andra författare trillar över i mörka otäckheter. Daniel Svanberg är kanske mest känd för att skriva resehandböcker om USA, och han bor och arbetar som författare i New York. Men nu har han tagit sig an en gammal svensk legend, och gjort den till sin.
För historier om Gruvdamen tror jag en del har hört, i alla fall de av oss som blir rosiga om kinderna av berättelser om saker som rör sig i mörkret. Gruvdamen är en sådan historia, eller Gruvfrun som hon med kallas. En varelse som rör sig i gruvgångarna och varnar gruvarbetarna för faror och ras. Ifall man vill hålla sig väl med henne så knackar man artigt i stenen när dagens arbete börjar samt håller allmän ordning. Om man inte gör det eller inte hörsammar hennes varningar, då går det fruktansvärt illa. Lagom ödesmättat.
Nu tillbaka till själva boken Gruvdamen! Den utspelar sig dels i New York och dels i Bergslagens mörka skogar. I staden som aldrig sover lever Jakob Jonsson tillsammans med sin fru i en relativ idyllisk tillvaro. Han arbetar natt som Tv-producent och har liksom utformat sitt liv så som han vill ha det. Hans äktenskap är lyckligt, han trivs med sitt jobb och New York är hans bästa vän. Sin uppväxt i Sverige har han lämnat bakom sig, för när modern dog för att par år sedan gjorde även en del av Jakob det, och han har sedan dess i stort sett kapat banden till hemlandet. Även om han har ett ständigt dåligt samvete för att samtalen till fadern, som bor kvar i barndomshemmet, blir färre och färre.
Men så dör Jonas gamla mentor, den världsberömde författaren Bergdahl. Mannen som även han bor i New York och som är en gammal barndomskamrat till Jakobs pappa, och som var den som hjälpte Jakob när han kom som en färsk spoling till New York. Hans död lämnar ett nytt stort hål i Jakob och han behöver åka hem till Sverige igen för att landa. Samt undersöka Bergdahls förflutna tillsammans med fadern, då Jakob hittat några märkliga band på den gamle författarens vind. Band där det hörs knastriga barnröster från ett Sverige som en gång var, röster som ber om hjälp. Jakob beger sig hem till Bergslagen igen för att nysta i mysteriet, och frun lovar att komma efter så snart hon kan.
Men i skogarna i Bergslagen gömmer sig alla former av hemligheter och onda ting. Där finns legenden om Gruvdamen Maja som måste få kött för att hålla sig lugn. Där finns gamla stugor och barnhem inom vars väggar djävulen själv har levt, så som han ofta gör på sadistiska barnhem och så som han ibland gör i grymma män som ska föreställa fäder. Och snart dras snaran åt runt Jakob. Det blir spännande, tragiskt och otäckt. Det som är mest otäckt är som alltid den skräck som finns hemma hos så många människor, och i så många barns hjärtan. Den skräck som vi kan se, som inte är en legend i skymningen.
Den här boken börjar lite svagt, men sedan tar den sig med råge. Jag gillade Gruvdamen, men läs den inte om du har ett svagt hjärta. Läs den om ditt hjärta är starkt och slår tryggt när det mörka kommer på sidorna.
/ Malin

onsdag 15 februari 2017

De behövande av Helena von Zweigbergk

Helena von Zweigbergks nya bok "De behövande" är en kortroman på bara 108 sidor, men det är ändå ett tätt och intensivt relationsdrama mellan mor och dotter, Birgitta och Louise. Birgitta är pensionerad sedan tre år, eller som hon själv säger - "sammanhangslös". Louise är mitt i yrkeslivet och småbarnsåren.

Vi får växelvis följa de båda kvinnornas tankar, och redan i bokens första scen märker läsaren att det är något som skaver mellan mor och dotter. Louise och hennes lille son är på besök hos Birgitta. Det som sägs mellan dem är bara vardagliga fraser, men varje ord är laddat med betydelse och undermeningar.

Mycket handlar om Louise och hennes brors uppväxt, om tiden efter att deras pappa lämnade familjen. Louise är mån om att behålla den positiva bilden av fadern, hon klandrar modern för att hon smutskastar honom, och för hur livet blev efter att pappan försvann. Birgitta tycker inte att Louise förstår hur tufft det var för henne som ensam mamma och hur mycket hon offrade för sina barn.

Louise känner ett behov av att hela tiden bevisa att hon duger inför sin mamma, att inte vara beroende av hennes hjälp. För Birgitta känns det som om hon ständigt blir kritiserad och bortstött. Till slut blir det några få ord från Louise som bryter tystnaden: "Jag stötte ihop med Tom förra veckan". En person ur det förflutna som både Birgitta och Louise hade en nära relation till, tvingar dem till slut att tala ut med varandra.

"De behövande" är en snabbläst bok som ändå lyckas gripa över så mycket på så få sidor. Den tydliggör komplexiteten i samspelet mellan två människor, där ett samtal kan pågå på ytan, medan ett helt annat pågår i deras tankar, och båda är medvetna om det. Det blir som en pardans där båda är ständigt medvetna om hur de ska röra sig för att inte stöta ihop, vilka tår de kan trampa på och vilka de ska undvika...

/Åsa

torsdag 9 februari 2017

Nedslag i reafloden

Tiden går fort, det märks inte minst på att det snart är dags för bokrea igen! I nätbokhandlarna kan du redan förhandsboka dina favoriter, och imorgon ryktas det att reakatalogen från en av de större kedjorna kommer att finnas i butikerna. Det är ju alltid lika spännande att bläddra igenom kataloger och webbsidor, och fundera på vad bokhyllan därhemma skulle behöva kompletteras med (ingenting de närmsta tio åren egentligen, men nån liten plats för de där speciella böckerna finns ju alltid...)

Efter en första inspektion av årets utbud, är min reaktion att det är fler nya böcker än vanligt i år. En del av dem till och med utkomna ganska sent under hösten, ex. Keplers Kaninjägaren, Leif G W Perssons Kan man dö två gånger och Elena Ferrantes Hennes nya namn.

Här kommer tips på några reapärlor som vi på Bokstugan-bloggen skrivit om under året som gått:

Anthony Doerrs Ljuset vi inte ser, läs Malins recension.
Lina Wolffs De polyglotta älskarna, läs Saras recension.
Elisabet Åsbrinks 1947, läs Åsas recension.
Anna-Karin Linder Krauklis Finna dolda ting, läs Johans recension.
Liv Strömquists Uppgång och fall, läs Malins recension.

Mina reainköp består oftast av fackböcker, samt romaner och deckare jag redan läst men även vill ha i min egen bokhylla (konstigt - jag vet!) I år sneglar jag lite på Björn Cederbergs Turistens blick, om resandets historia. Kodknäckarnas liv i Bletchley Park har jag länge velat läsa, och biblioteksboken har också varit med mig hem några vändor utan att bli läst. Hanya Yangiharas Ett litet liv har jag hört mycket positivt om, och likaså Anne Enrights Den gröna vägen, så de hamnar kanske också i min reakasse!

/Åsa

fredag 3 februari 2017

Tre tips inför helgen

Här kommer tre tips som förgyller din helg! 

Tidning
Nya numret av Filter kom ut förra veckan, och är som vanligt späckat med läsning. Den innehåller såväl kortare notiser som riktigt härlig långläsning och fördjupning. Läs den på stadsbiblioteket eller ladda ner den gratis med tjänsten Ztory, genom att logga in på kommunens öppna wifi på något av våra bibliotek, läs mer här!


Film
Helen rekommenderar Pride, "en rolig och härlig film med bra skådespelare, baserad på en verklig händelse". Året är 1984 och i Storbritannien vill Thatcher vill lägga ner alla gruvsamhällen. En grupp gayaktivister bestämmer sig för att samla in pengar för att hjälpa gruvarbetarna och deras familjer.


Musik
Biblioteken i Karlskrona finns på Spotify, och nu kan du lyssna på en helt ny spellista, "Konsertaktuella 2017 - Karlskrona". Johan har listat alla artister och band som kommer till vår stad med omnejd i vår, det är bland andra Per Gessle, Tomas Andersson Wij och Josefine Cronholm. Klicka här för att komma till listan!


Trevlig helg önskar Bokstuganredaktionen!

onsdag 1 februari 2017

Mest läst i januari


Januari är ju en bra läsmånad. Det är kallt och ruggigt ute, så man kan med gott samvete kura ihop sig i soffhörnet med en bra bok. Jag blev nyfiken på vad andra läser just nu, och kollade därför vilka böcker som lånats ut mest på biblioteken i Karlskrona den gångna månaden...

1. Leif G. W Persson, Kan man dö två gånger?                            
2. Jojo Moyes, Toner i natten   
3. Elena Ferrante, Hennes nya namn                 
4. Elena Ferrante, Min fantastiska väninna      
5. Alex Schulman, Glöm mig      
6. Malin Persson Giolito, Störst av allt                
7. Denise Rudberg, På sex meters djup            
8. Jan Guillou, Äkta amerikanska jeans              
9. Mari Jungstedt, Det andra ansiktet                
10. Lars Kepler, Kaninjägaren

Inte helt oväntat är det tätt mellan deckarna, och det är välkända författare som dyker upp. Störst av allt rekommenderar jag verkligen, läs vad jag skrev om den här.

Som läsare blir jag väldigt snabbt indragen i Majas berättelse, och jag imponeras av hur väl författaren skildrar historien ur tonåringens perspektiv. Språket bara flyter på och inget stör berättandet. Allt som händer känns trovärdigt och vägen mot katastrofen tycks oundviklig.

Elena Ferrante är representerad med de två första delarna i Neapel-sviten, läs här vad BG skrev om hela serien.

Romansviten har en mycket bred ansats och gestaltar både samhällsutveckling och personlig utveckling. Hela denna komplexa väv koncentreras och berättas med ett väldigt flyt i texten. Som om du satt och lyssnade på när en klok vän berättar vad det egentligen var som hände.

I Glöm mig skriver Alex Schulman om sin egen barndom, läs här vad Lotta skrev om den.

I boken skildras på ett mycket intensivt men också lättfattligt sätt hur alkoholen tar över mammans liv och efterhand gör henne närmast likgiltig för sin egen familj. Många gånger blir hon också mycket elak mot sina barn och sin man.

/Åsa