Drömhuset av Veronica Henry

Hunter’s Moon är det ultimata drömhuset. Det har tillhört familjen Willoughby i över femtio år, men nu måste familjen sälja sitt älskade hem. Till sin hjälp tar de traktens mest omtyckta mäklare, Belinda Baxter, som med både engagemang och hjärta tar sig an uppgiften att hitta rätt köpare till det unika gamla huset.

Men försäljningen öppnar dörrar till en livstid v hemligheter får både familjen såväl som för Belinda, som tvingas möta både sitt förflutna och sin drömmar om framtiden. 

Drömhuset tar med sig läsaren till 1960-talets London och till den brittiska landsbygdens pittoreska små byar. Veronica Henry har i denna feel-goodbok vävt samman det förflutna med nutiden på ett sätt som är lätt att följa. Det är lätt att ta sig an en roman av denna typ genom att anta att den ska följa samma mönster som alla andra. Den här gången blev jag lite överraskad av att den var lite annorlunda än andra böcker i samma genre. Men detta på ett bra sätt. Det var en lättsam och rogivande läsning, samtidigt som läsarens hölls på sina tår när de olika karaktärernas hemligheter gradvis avslöjades. Går hur bra som helst att sträckläsa. Rekommenderas varmt!

/Erika

Mysteriet på Asthall av Jessica Fellowes

Det är 1920. Första världskriget är precis avslutat och London är svårt påverkad av krigets fasor. Louisa Cannon tillhör den fattigare delen av staden och drömmer om en väg ut. Hennes räddning blir en anställning hos familjen Mitford på Asthall Manor som barnsköterska och sällskap åt Mitfordsystrarna. En helt ny värld öppnar sig för Louisa och hon inleder en vänskap med den äldsta systen, Nancy, som längtar efter att få upptäcka världen utanför Asthall.

När sjuksköterskan Florence Nightingale Shore mördas på tåget till Hastings dras Louisa och Nancy in i den trassliga mordhävan. Ett mord som skapar ringar på vattenytan, ringar som når ända till Asthall Manor och familjen Mitford.

Detta är första delen i en planerad serie om Mitford-morden som utspelar sig under den engelska överklassens 1920-tal. Här i tar författaren avstamp i det berömda och ouppklarade mordet på Florence Nightingale Shore. Fellowes har mycket skickligt fått liv i det brittiska 1920-talet och det känns som blandning av att avsnitt av Downtown Abbey och en pusseldeckare. Hon har på ett mycket bra sätt lyckats bygga en trovärdig och mycket spännande berättelse och det märks att hon känner sig hemma i sin valda tidsepok.

När berättelsen väl tagit fart är det väldigt svårt att lägga ifrån sig boken. Som läsare befinner man sig ständigt på tå i och med att Louisa och Nancy kommer allt närmare att lista ut vem som mördare Florence Nightingale Shore. Rekommenderas varmt!

(Andra delen i serien kom ut nu i år och den finns absolut med på min ”att läsa”-lista!)

/Erika

När mikrofonen tystnar av Thomas Hansen

Alicia har förberett sig i hela sitt liv för att stå i rampljuset. Men bara dagen innan hennes stora genombrott hittas hon död. Polisen säger att det rör sig om mord och media pekar genast ut pojkvännen. Den envisa mordutredaren Sandra Collin tar sig självmant på fallet. Men sökandet efter sanningen blir både komplicerat och farligt. Vem vill tysta sångerska och varför?

Detta rör sig om en rätt lättläst deckare med ett snabbt tempo och korta kapitel. Som läsare kommer man snabbt in i handlingen och det blir snart svårt att lägga ifrån sig boken, då det inte riktigt går att gissa till intrigerna som pågår bakom scenen.  Författaren har ett lättsamt språk och handlingen är inte alltför rå. Det är en deckare som passar även den ovane deckarläsaren och den passar mycket bra för sträckläsning.


/Erika

När isarna smälter av Joël Baqué

Louis är både pensionär och änkling. Han har inga barn och ingen hobby och hans liv efter pensioner följer samma mönster. Han har ett schema han håller sig till nästan pedantiskt. Men en dag, i ett litet hörn på en loppmarknad, får han syn på en majestätisk uppstoppad kejsarpingvin och han faller pladask. Det är kärlek vid första ögonkastet och mycket snart har Louis förvandlat sin vind till ett islandskap och börjar sätta ihop sitt dream team av uppstoppade pingviner. Louis nyvunna intresse för kejsarpingvinen för honom till dess hemland Antarktis och ger hans liv innehåll och energi.

 Men Louis hamnar lite på villovägar på sin väg hem igen, och när han väl kommer tillbaka till Toulons hamn gör han det uppflugen på ett gigantiskt isflak. På något vis, och inte helt villigt, har han under resans gång förvandlats till en världskänd miljökämpe och en symbol för kampen mot global uppvärmning. Hoppsan …

När isarna smälter är en bok med glimten i ögat. Det finns mycket man skulle kunna säga om denna bok, bland annat att själva berättelsen kan verka lite otrolig. Man tänker kan detta verkligen hända, det är kanske inte så troligt. Men man kan inte undgå att vilja veta just hur Louis tar sig från sin inrutade tillvaro i Toulon till att bli något betydligt större. Rekommenderas för feel-good läsaren.

/Erika

Hunger av Alma Katsu

Under mitten av 1800-talet,

då flera sällskap tog vägen västerut

till Kalifornien, bestämmer sig Donnerkolonnen för att ta en oprövad genväg mot väst. Vilket inte slutar särskilt bra för de män, kvinnor och barn som färdas i sällskapet. Ett flertal missöden drabbar kolonnen från den dag i juni 1846 som de ger sig av till dess att färden når sitt slut under våren 1847. Matförråden sinar, sällskapet blir oense sinsemellan och en liten pojkes försvinnande och död driver dem till vansinnets gräns. Det går inte att undkomma känslan av att någon – eller någonting – följer i deras fotspår.

Det blir en kamp om överlevnad i bergen, i den glödheta sanden och i snöoväder samtidigt som skuggorna växer omkring dem – och inom dem.


Hunger bygger på en den sanna historian om Donnerkolonnen och de livsöden som finns dokumenterade för sällskapets medlemmar. Alma Katsu har tagit vissa friheter för att kunna skapa sin skönlitterära gestaltning av kolonnens tragiska öde. Författaren lyckas skapa en berättelse där orden flyter på och läsaren sugs in i texten. Den blir svår att lägga ifrån sig och svår att släppa. Det skapas en spänning, och även om man kanske har en viss förkunskap eller skaffar sig det genom efterforskningar, vill man ändå veta hur det hela ska sluta. Det är en väldigt kuslig historia som Katsu skrivit och jag skulle rekommendera att den inte läses efter mörkrets inbrott. Och särskilt inte om du tror att du är själv i mörkret.

/Erika

Drömmen runt hörnet av Lucy Dillon

Longhampton. Platsen där hennes familj splittrades. Platsen där hon blev kär för första gången. Och platsen dit Lorna flyttar tillbaka för att förverkliga sin dröm: att öppna ett eget konstgalleri. Plågsamt medveten är hon om att hon måste hantera spökena från det förflutna hon en gång lämnat bakom sig. Samtidigt som hon måste vara modig, för det har Betty lärt henne. Att mod är något man sätter på sig som rött läppstift, även om paniken är väldigt nära.
Men Lorna känner sig inte modig, utan ungefär lika tuff och ängslig som Bettys darrande lilla tax som har flyttat in hon henne.

Kan det vara här i Longhampton som hon ska lyckas med både jobb och kärlek? Kanske det är här hon lär sig att vara modig?

Drömmen runt hörnet är en typisk feel-good roman. Man blir både glad och ledsen desto fler sidor som vänds. Det märkt tydligt att författaren känner sig hemma i just sin genre och hon lyckas här leverera ännu en bladvändare. En del händelser är kanske lite typiska för feel-good genren och för Dillon själv, men det gör inget. Det är en mycket bra bok där sidorna snabbt går åt och man finner sig vid slutet både nöjd och lite utmattad efter den känslomässiga berg-o-dalbana man har fått ta del av på den cirka fyra hundra sidorna. Den erfarne feel-good läsaren och Dillon-läsaren kommer inte att bli besviken!

/Erika

Kärlek, bakelser och en mops av Annie England Noblin

Brydie Benson är 34 år gammal, nyskild, arbetslös och saknat tak över huvudet. Hennes bästa kompis är mäklare och ger Byrdie möjligheten att bo gratis i ett stort hus, mot att hon tar hand om den dreglade och deprimerade mopsen Teddy som ingår i hyresavtalet. Byrdie tackar motvilligt ja till erbjudandet och till livet som ofrivillig hundägare. 

Hon har tidigare varit bagare och tar ett nattjobb i bageriet i mataffären för att kunna betala räkningarna. I och med att dagarna går och hon märker att Teddy är väldigt kräsen, det finns alltså inget bättre än sopor. 

Byrdie börjar då att experimentera i köket och det resulterar i hembakat hundgodis som är "Teddy-godkänt" och det blir snabbt en succé i hundparken. Och mitt upp i allt dyker den irländska varghunden Sasha upp med sin husse, läkaren Nathan Reid, som får Byrdies hjärta att slå lite snabbare. Och så är det Teddys matte, den gamla damen som snabbt visar sig vara den coolaste på ålderdomshemmet.

Man fångas snabbt upp av texten och läser sida efter sida utan att inse hur snabbt tiden går. Det är en mysig historia som utspelar sig under den tid då hösten övergår till vintern. Den är lättsam som värmer hjärtat i höstmörkret. Och man inser att för att komma någonstans i livet måste vi testa några gånger innan det blir rätt. Rekommenderas varmt för den som tycker om feel-good och hundar. (Det finns även recept på olika sorters hundgodis i slutet av boken.)

/Erika

Artemis av Andy Weir

Månstaden Artemis är paradiset i rymden – för rika turister och excentriska miljardärer, alltså. Inte för de som jobbar och bor där. För Jazz innebär det alger till frukost, ölsubstitut på kvällen och en brits under marken om natten. Tills den dag hon erbjuds chansen, och en ofantligt stor summa pengar såklart, för att begå det till synes perfekta brottet.

Men det är inte så lätt som det inledningsvis verkar vara. Jazz befinner sig plötsligt mitt i en konspiration för kontrollen av hela Artemis – och hennes enda chans för att överleva hänger på en plan som är betydligt farligare och mer riskfylld än det brott hon lovat att utföra.

Det går inte att säga annat än att det är full fart från början till slut. Andy Weir har byggt upp en värld som känns verklig och realistisk. Artemis är en både spännande och rolig roman med snabba svängar och överraskande hinder för Jazz att ta sig över eller förbi … kanske till och med rakt igenom. Och den utspelar sig på MÅNEN!


/Erika

En dag ska jag lämna allt det här av Katarina Bivald

Henny Broek är trettiotre år gammal och himlastormande lycklig. Tja … hon var i alla fall det för en knapp halvtimme sedan. Nu är hon … död? Men man kan väl vara lycklig även om man är död, eller hur?

Till Hennys begravning återvänder de vänner som för flera år sedan lämnat staden för utan att se sig om. Och det enda de verkar ha gemensamt idag är att de är fast beslutna att fortsätta vara ensamma och olyckliga med livet och tillvaron. Henny ser det då som sin uppgift innan hon går vidare att hjälpa vännerna att bli lyckliga och hon tänker inte låta en liten bagatell som att hon är död hindra henne.

Trots att Henny dog redan i första kapitlet får vi följa hennes resa genom bokens sidor när hon tampas med frågor om vad som händer efter döden. Och varför är hon egentligen kvar? Det finns inget som säger att man inte kan uppnå lycka efter att man redan har dött. Men det här med lycka kan visa sig vara mer komplicerat än vad man trott, vilket Henny gradvis får lära sig.

En dag ska jag lämna allt det här är en annorlunda feel-good roman där man börjar att ifrågasätta boken redan på första sidan. Om vår huvudkaraktär är död, hur ska då detta fortsätta … det är ju fyrahundra sidor kvar? Men det fungerar, och det ger ett intressant perspektiv på vad som händer efter döden. Boken har glimten i ögat och det sker stundvis en del roliga och knasiga saker runt omkring Henny. En bok som är sorglig utan att vara sorglig. Rekommenderas varmt.


/Erika

Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht

1943. Korea är ockuperat av Japan. Den koreanska kulturen och språket är förbjudet och koreanerna är andra klassens medborgare i sitt eget land. Hana är sexton år gammal och arbetar som fridykare och hon har sedan flera år tillbaka lärt sig att hålla sig undan de japanska soldaterna. Något hon lyckas med till den dagen hon låter sig själv tillfångatas för att skydda sin lilla syster. Hana förs bort från ön hon vuxit upp på och från det liv hon haft där – för att leva ett liv som sexslav på en militärbordell långt in på fastlandet.

2011. Sydkorea. Emi har under hela sitt liv försökt förtränga sina minnen av stora systern som offrade sig själv för att rädda henne. Nu när hon levt ett nästan fullt liv, hennes barn är vuxna och har flyttat hemifrån och hon börja känna av tidens gång i kroppen, står hon inför ett svårt val. Att konfrontera det förflutna eller att ge upp chansen att någonsin får möta systern igen.

Systrarna Hana och Emis historier löper parallellt med varandra, den ena i 1943 och den andra i 2011, genom hela boken. Författaren har ett språk som fångar en direkt och som läsare transporteras man direkt in i händelserna i boken. Bracht behandlar en svår fråga i sin berättelse och har använt sig av flertalet historiska resurser för att kunna skapa den värld som existerar i romanen. Vit krysantemum tar upp anskrämliga gärningar både under den japanska ockupationen såväl som under mer moderna tider.

När vi i vanliga fall tänker på Andra världskriget brukar våra tankar mest dras till kriget i Europa och koncentrationslägren och sedan i andra hand till Pearl Harbor och atombomberna. Men det finns så mycket om händer under den tidsperioden och årtalen efteråt som inte får lika mycket uppmärksamhet och den slagkraft som de behöver för att inte glömmas bort eller sopas under mattan. Men i ett västvärldsperspektiv är det lätt att inte lägga uppmärksamhet på vad som har hänt utanför vår egen hemisfär.

Allt om allt har Bracht skapat en fängslade historia som är svår att släppa både fysiskt när man väl börjat läsa såväl som mentalt när man tillslut läst sista sidan. Den får en att tänka efter och ställa frågor till sig själv om varför man inte kände till detta tidigare såväl som frågan hur hemska människor egentligen att kapabla till att bli. Jag skulle rekommendera att man läser författarens kommentarer i slutet av boken då det ger lite mer inblick i konfliktens historia och status i vår samtid. 

/Erika

Vägen till Sugar Maple Inn av Louise Miller

Oliva ”Livvy” Rawlings är konditor på en exklusiv klubb i Boston, men efter ett litet missöde som resulterar i att klubben sätts i brand, säger hon upp sig och tar sig ut på landsbygden. Hon hamnar i den idylliska småstaden Guthrie i Vermont. Det är inte meningen att hon ska stanna mer än över helgen, men hennes tillvaro i den lilla småstaden blir lite mer permanent när Margaret Hurley, ägaren till pensionatet Sugar Maple Inn, behöver anställa en ny konditor. Men Margaret behöver inte bara en konditor till själva pensionatet utan hon behöver någon som kan hjälpa henne att återta första platsen i stadens årliga äppelpajstävling från den fisförnäma Jane White.

Vissa av invånarna i staden Guthrie är inte alls glada över att Livvy är där. Hon tog ett jobb som de anser tillhörde en av deras egna och hennes stora varghund springer lös i hagarna på eget bevåg, inte för att han skulle göra en fluga förnär, men det är själva principen. Medan en viss andel av Guthrie anser att de inte behöver henne, så behöver Livvy Guthrie. I Boston hade hennes liv varit krångligt och stressigt och hon hade ingen fast grund att stå på, ingenstans att slå ner rötter. Hon arbetade långa timmar, alla stora helgdagar och hade en romantisk affär med sin chef. Hon har ingen familj och inga nära vänner i området. Ingenstans som kändes som att komma hem vid slutet av dagen.

Vägen till Sugar Maple Inn är en hjärtevärmande berättelse om att komma hem, eller kanske om att hitta själva känslan av att komma hem. Det är en berättelse om familj, kärlek och vänskap som får sin läsare att må bra. Och om bakning. Det märks tydligt att författaren, som är konditor, vet vad det handlar om när Livvy bakar eller pratar om olika efterrätter och kakor. Det är lätt att det vattnas i munnen. Det är i stora lag en lättsam bok, dock med ett par klichéer inkastade i texten. En typisk feel good-roman. Dock måste jag komma med en varning. Boken bör inte läsas på fastande mage.

/Erika

Grace av Anthony Doerr

Utifrån sett kanske David Winkler verkar vara precis som alla andra. Men han drömmer sanndrömmar. Förmågan i sig är varken bra eller dålig, vad som avgör detta är hur David agerar när han drömt en sanndröm. Sammanfattningsvis går det att säga att romanen Grace handlar om Davids reaktioner och agerande utefter de drömmar han har. Visst för hans drömmar med sig bra saker, som att han träffar sin livskärlek, men de för även med sig stress för de drömmar som slutar illa. Men för det mesta drömmer han om alldagliga, inte så viktiga saker, saker som berör främlingar han ser på gatan eller i parken.

Winkler, som han ofta benämns i boken, kan för det mesta leva med sin märkliga förmåga, men det förändras när han drömmer om dottern Grace. Grace drunknar och det är hans fel. Han försöker tänka på att det inte kommer att hända, att han kan förändra framtiden. Men stressen av den annalkande framtiden tär på honom, och hustrun vill inte tro på hans ord. Winkler vägrar att sova och när han väl gör det är han en fara för dottern. Till slut står han inte ut och ger sig iväg i hopp om att rädda Graces liv. Winkler lever i tjugofem år utan att veta om dottern eller hustrun är vid liv innan han bestämmer sig för att nu vågar han komma hem för att se efter om han lyckats förhindra den framtid han en gång drömde om eller inte. Detta leder läsaren med på en resa genom USA i Winklers sökande efter Grace.

Grace är en roman som i grunden bemöter frågan om rädsla och hur vi som människor hanterar detta. Låter vi oss styras av rädslan eller styr vi själva våra rädslor? Det är en fråga som jag ställer mig när jag läser den här boken. Hur pass stor kontroll har jag över mina egna handlingar när jag ställs inför det jag är mest rädd för? Även om vi intalar oss att vi kan stå över våra rädslor, att vi kan försöka nå fram till en annan utgång än den som i slutänden är förväntad, är det verkligen möjligt att förändra framtiden? Och när vi väl står inför konsekvenserna av vårt agerande, kan vi gottgöra för alla de misstag som begåtts? Hur pass mycket går att förlåta och vad kommer alltid att såra oss eller de i vår närhet när vi konfronteras utav det förflutna såväl som vår möjliga framtid?

Allt som allt fann jag att Grace var en bok som ställde frågor om vad människan är kapabel till utan att säga det rakt ut. Det var en bok som hade dig i sitt grepp från det att du slog upp första sidan. Den var svår att lägga ifrån sig och man ville hela tiden veta om eller när de kommer att träffas och om dottern är vid liv, och om återföreningen kommer att ske som Winkler förväntat sig eller inte.

Doerrs Grace var en bok som var svår att släppa från början till slut och som passar utmärkt för sträckläsning.

/Erika