Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



fredag 30 januari 2015

Peter May: Lewis-trilogin

Så härligt det är att upptäcka en ny bra författare! Så är det med Peter May. Hans böcker hamnar på deckar-hyllan på bibblan. Men Lewis-trilogin är så mycket mer än deckare.

Den första heter ”Svarthuset” och här möter vi Fin MacLeod polis i Glasgow, Skottland. Han kallas ut till ön Lewis för att utreda ett mord, det första på 100 år. Ön Lewis är en av öarna i yttre Hebriderna som ligger ute i Nordatlanten nordväst om Skottland. En plats där människor kämpat med svåra förhållanden genom tiderna som det tuffa klimatet med regn och hårda vindar. Det gaeliska språket är fortfarande levande.

Offret är en man som Fin känner väl till. Fin är född och uppvuxen på ön. Som ung man reste han till fastlandet och blev med tiden polis. Han har aldrig återvänt till ön förrän nu. Utredningen blir en samtidig resa i Fins förflutna. Vi följer honom i barndom och ungdom med glimtar av hans vuxenliv i Glasgow. Mordet är hela tiden närvarande men underordnat berättelsen om Fin.

Andra boken heter ”Lewismannen” och här möter vi Fin i en tid av uppbrott. Han har skilt sig och sagt upp sig som polis. Fin återvänder till ön Lewis för att bosätta sig där. Det förfallna föräldrahemmet ska rustas upp och bli ett hem igen.

”Lewismannen” är ett gammalt lik som hittas välbevarat i en torvmosse. Allt tyder på att mannen har utsatts för kraftigt våld och blivit mördad. Men det är inget lik från äldre tider. Man tidsbestämmer det ca 50 år bakåt i tiden. Vilket innebär att mördaren fortfarande kan vara i livet så det blir ett fall för den lokala polisen att utreda. Lewismannen visar sig vara släkt med en äldre man på ön. Hur dessa två män är släkt visar sig bli ett riktigt pussel. Fin blir inblandad vid sidan av och pusslandet blir en väldigt spännande historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden.

Trilogins tredje del finns ännu inte på svenska, på engelska heter den ”The Chessmen”. Ännu inte läst, men snart så!

Absolut den bästa deckarserien jag har läst på länge. Något för oss som gillar Indridasson och den karga miljön och tuffa klimatet som erbjuds på avlägsna platser som Island och öar i Nordatlanten.

/ Carina

torsdag 29 januari 2015

Vår av Martin Tistedt

Kortromanen "Vår" tar sin början då snötäcket breder ut sig över skog och mark och varar fram till sensommaren. Det är i samklang med naturen som Martin Tistedt berättar en av de vackraste kärleksberättelser som jag någonsin läst. De frostnupna rönnbären utanför flickrummets fönster, lövsprickningen och vårlökarnas blomsterprakt - allt i symbios med den ensamhet som den nittonåriga Maja dövar med längtan till sin stora kärlek David. Vi följer den prunkande kärleksrelationen mellan de båda tonåringarna, som sakta växer sig starkare med tidens gång. Och visst känns den första kärleken precis så där kraftfull, starkare än något annat men samtidigt så bräcklig och full av osäkerhet... I bakgrunden finns även Majas lillebror och hennes mormor, två betydelsefulla personer i hennes annars så ensamma liv. Romanen utstrålar lycka och ljus, och att få tillåta sig att faktiskt få känna så. Språket går från mustigt till skört, sexuellt till naturalistiskt och  som inget jag tidigare läst. Svenska Dagbladets Eva Johansson pekar på att språket är "vackert och galet, det är svulstigt, barockt och romantiskt. Och det fungerar." i sin recension som går att läsa här. Efter att ha läst ut "Vår" inser jag att jag läst i en alldeles för snabbt takt, jag vill läsa om och smaka på varenda ord.

/Sara

tisdag 27 januari 2015

Väckelse av Stephen King


Jag ska inte sticka under stol med att Stephen King är en av mina favoritförfattare. Det är svårt för honom att göra något dåligt i mina ögon. Jag är dock inte helt Kingblind, jag kan ana att hans enorma produktion varit lite svajig emellanåt. Men hans nya roman, Väckelse, har fått fina recensioner och därför kastade jag mig över den så fort den landade på biblioteket.
Som vanligt så befinner vi oss i Maine, New England, skådeplats för de flesta av Kingens historier. En varm sommardag sitter sexårige Jamie Morton och leker utanför huset. En skugga faller över honom, en skugga som han sedan bär med sig livet ut. Skuggan tillhör Pastor Charles Jacobs, kyrkans nyinflyttade starke man. För Jamie blir Jacobs genom åren en vän, en ovän, en partner och en fiende. Pastorn predikar nämligen inte bara herrens ord, utan även elektricitetens lov. Med hjälp av elektriska experiment ska Jacobs utföra mirakel… Så drabbar den värsta tragedi man kan tänka sig Pastor Jacobs, och han lämnar hastigt staden, och även Jamies liv. För stunden.

Genom åren som går fram till vår tid, följer vi framförallt Jamie och hans bekymmer. I många av Kings böcker finns missbruket med som den kanske värsta skräckdemonen, och så även här. När Jacobs och Jamies vägar återigen möts är Jamie en heroinmissbrukande trettioåring, med ena foten i graven. Här flätas åter de båda männens historier samman, fram till det hänsynslösa sista kapitlet som reser håren på mina armar och får mig att kippa efter andan. För ingen kan som Stephen King väcka fasan till liv. Fasan över att förlora den vi älskar. Fasan över vad som sedan väntar.
Det här är en skräckroman, det är det. Men det är lika mycket en roman om att växa upp, en roman om ensamhet och utsatthet, om kärleken som aldrig blev. Jag har alltid tyckt att King är en mästare på att beskriva barndomens gator och skogar, så att allt blir invirat i ett fint sentimentalt skimmer. För mig, som har en barndomsby som är vad Maine är för King, så är det som en hemkomst att läsa Jamies minnen.
Som ni förstår så gillar jag verkligen Väckelse! Det är en stark roman, som långsamt lotsar läsaren mot det oundvikliga. Jag vill även ge de av er som i vanliga fall skulle göra en mental spark bakut när det kommer till Stephen King (ja, jag tittar på alla er som fortfarande får mardrömmar av introt till The Shining) en uppmaning att ge den här boken en chans.
Mr King, efter alla år, efter alla ord, efter alla sidor, så har du mig än. Och då jag inte längre är helt ny, så har du mig nog för gott.

/ Malin

måndag 26 januari 2015

Washi-tejp!

Washi-tejp är en japansk mönstrad papperstejp som påminner om maskeringstejp till struktur och utseende. Den kan användas både till dekoration av prylar, kort m.m., och även som ett snyggare sätt att fästa saker med. Det som är så bra med washi-tejpen är att den fäster på allt - papper, plast, glas, porslin, kakel osv. Det som är ännu bättre är att den dessutom går att ta bort från alla dessa material – utan att den lämnar några märken. Tejpen är lätt att arbeta med, går bra att riva, man behöver ingen sax, och funkar därför bra även för mindre barn. Den finns att köpa i bokhandeln, pysselaffärer, inredningsbutiker - och förstås i en massa webbutiker.


Kort, anteckningsbok och
lådor, piffade med washi-tejp
Jag fick ett kit med washi-tejp i julklapp, och blev snart fast i detta pyssel. På nätet finns hur mycket som helst att läsa om vad man kan använda tejpen till, men ibland är det skönt att ha en bok framför sig, där innehållet är strukturerat och utvalt, och en sådan bok är Courtney Cerrutis ”Washi tape”. Här hittar man alla möjliga sorters pyssel för både barn och vuxna, alltifrån enkla användningsområden som kräver liten eller ingen som helst motorisk förmåga (tro mig!), till lite mer avancerade pyssel.

Två problem har uppstått för mig i samband med washi-tejpen:
1. Hur ska jag hinna prova alla dess till synes outtömliga möjligheter?
2. Vad kallas själva aktiviteten? Washi-tejpa? Nån som vet?! MVH/ Förtvivlad språknörd!
Boken ”Washi tape” av Courtney Cerruti finns förstås att låna på biblioteken i Karlskrona.
/Åsa

fredag 23 januari 2015

Omsett

Jag är ofta tveksam till omtag av starka konstnärliga upplevelser, som att läsa om en bok eller se om en film som berörde starkt första gången. Men i fallet med ”Gökboet” hade tillräckligt med tid runnit under broarna. Det var och är en fantastisk film som alla som uppskattar bra film bör se! Det är ett starkt drama som innehåller komedi och tragedi med briljanta skådespelarinsatser. Framförallt Jack Nicholson. För er som inte känner till handlingen, ”Gökboet” utspelar sig på ett mentalsjukhus. R P McMurphy (Jack Nicholson) hamnar som patient på avdelningen där Syster Ratched styr över de intagna med iskall järnhand. R P McMurphy är en oregerlig ”buspatient” med många idéer, infall och åsikter. Snart utvecklas en maktkamp mellan honom och Syster Ratched.

Filmen hade premiär 1975 i USA. "Gökboet" har faktiskt ett oslagbart svenskt rekord. Det är den film som visats längst på bio under en regelbunden tid, nämligen över hela tio år vilket är en enorm bedrift. Mellan vintern 1976 och 1987 gick den i Stockholm.

Nu finns den att hyra på Stadsbiblioteket i en vecka för blott 20 kr. Starka filmer gör sig bäst på bio men kan man ha det hyfsat lugnt omkring sig kan man leva sig in i filmen även hemma framför Tv:n.

/ Carina

torsdag 22 januari 2015

2014 års bästa böcker


Att skriva en recension som med väl avvägda ord visar vad som är ett verks starkaste meriter och brister är en beundransvärd konst. En recensent som är en insiktsfull ordkonstnär kan berika en roman- eller filmupplevelse för oss, även efter vi tagit del av det recenserade verket. I mitt tycke har New York Times de mest välskrivna recensionerna, både vad gäller böcker och filmer. Nyligen sammanställde New York Times redaktion en lista på 2014 års bästa böcker. Här är den listan.

Bästa skönlitterära verk
"All the Light We Cannot See" av Anthony Doerr
"Dept. of Speculation" av Jenny Offill
"Euphoria" av Lily King
"Family Life" av Akhil Sharma
"Redeployment" av Phil Klay

Bästa faktaböcker
"Can't We Talk About Something More Pleasant?" av Roz Chast
"On Immunity: An Inoculation" av Eula Biss
"Penelope Fitzgerald: A Life" av Hermione Lee
"The Sixth Extinction: An Unnatural History" av Elizabeth Kolbert
"Thirteen Days in September: Carter, Begin, and Sadat at Camp David" av Lawrence Wright

/Johan



onsdag 21 januari 2015

"The Yellow Birds" av Kevin Powers


Var det länge sedan du läste en soldats minnen av krig?

Har du någon gång försökt föreställa dig hur det känns att vara med och lemlästa andra människor och se dina vänner bli lemlästade? Det är ju det som händer i krig.

Kevin Powers som skrivit romanen "The Yellow Birds" ("De gula fåglarna" på svenska) var soldat i Irak-kriget år 2004 - 2005.

Jag läser i en recension att Kevin Powers berättat i en intervju att han skrev boken för att svara på frågan han ofta fick när han kommit hem ”Hur har det varit i Irak?”, alltså inte vad som hade hänt utan hur det hade känts.

Hur mycket självbiografiskt innehållet i romanen är vet jag inte men så som det är skrivet tror jag på varje ord. Hur kändes det i Irak och hur känns det åter i hemlandet, det får vi ta del av. Det är framför allt en smärtsam skildring av en vänskap, mellan killar som inte ens fyllt 20 år, som fick ett fasansfullt slut.

22 krigsveteraner tar livet av sig varje dag i USA, enligt nya studier http://edition.cnn.com/2013/09/21/us/22-veteran-suicides-a-day/.

/Lotta

tisdag 20 januari 2015

Creepypasta av Jack Werner

Om ni är som jag och gillar spökhistorier, men inte har en aning om vad begreppet creepypasta är för något, då är det här boken för er! Och även om man är insatt i ämnet, så tror jag att boken kan vara en hit. Creepypasta är digitala spökhistorier som lever och frodas på det oändliga slukhål som är internet. Gammal traditionell folklore möter nätets skaparverkstad. Eller om man så vill, tänk er gammeldags spökhistorier som berättas runt en lägereld, berättas nu istället på en skärm, och ändras för varje person som skriver ned dem.
Jack Werners bok Creepypasta tar ett ordentligt grepp om det här fascinerande ämnet, den första bok som skrivits om fenomenet på svenska. Werner beskriver begreppet och går sedan igenom kapitelvis olika typer av creepypasta, samt återger de mest kända historierna. Här återfinns balnd annat, som jag nu förstått är kända historier; Slenderman, Getmannen och Midnattsleken. Och en mängd andra, numera moderna legender.
Creepypasta är en oerhört fängslande faktabok, som jag fullkomligt slukade. Men, ett varningens ord, den här boken är inget för den lättskrämda. Har du ett svagt hjärta och tycker att mörkret utanför fönstret är skrämmande, läs inte Creepypasta! För under bokens gång, så blir minsta lilla ljud i hemmet en skrämselhicka. Jag kunde givetvis inte låta bli att googla de historier som finns i boken och hamnande snart på de mörkaste av internetsidor. För det skvalpar runt en hel del kusliga hemsidor och Wikis därute.. Jag fick ta en detox då och då, och istället kolla på fluffiga kattungar. Men med det sagt, jag älskar spökhistorier! För mig, så finns det knappt något bättre än att sitta med andan i halsen och storögt läsa vidare. För som Jack Werner själv skriver i boken, när det gäller så är det ju spökhistorierna som lockar, inte verkligheten och logiken bakom.
För mig så var Creepypasta något helt nytt, och jag ser framför mig att jag nog kommer att dammsuga nätet på läskiga spökhistorier. Sedan är ämnet i sig intressant, hur en muntlig berättartradition får nytt liv i vår digitala värld. Kan verkligen rekommendera denna lättsmälta, men otäcka faktabok!

/ Malin

måndag 19 januari 2015

Brända skuggor


I centrum för denna första, till svenska översatta, roman av pakistanskfödda Kamila Shamsie, är japanska Hiroko. Ung, och kär i tyska Konrad, utplånas hela hennes liv utom hon själv, av atombomben i Nagasaki 1945. Överlevd men bränd, lämnar hon några år senare Japan för att besöka Konrads syster med familj, som bor i Delhi i Indien. I deras koloniala överklassmiljö blir hon mycket nära vän med systern och kär i Konrads vän indiern Sajjad, som hon senare gifter sig med. Långt senare, boende i Pakistan, får de en son Raza, som dyrkar Konrads syster Ilses son Harry, som emellanåt dyker upp i deras liv. Men språkgeniet Raza ställer till det ordentligt för sig i Afghanistan under sovjeternas invasion, och flyr efter faderns död landet och skuldkänslorna. Under många år arbetar han internationellt, mycket tillsammans med Harry som har en säkerhetspolitisk koppling, och besöker med jämna mellanrum USA, dit Ilse flyttat efter Indien och skilsmässan, och dit också Hiroko till sist sökt sig, till sin väninna. De åldrande kvinnorna blir dock varse komplikationerna för alla med minsta arabiska utseende, som följer på attentaten 11 september i New York. Och som om tragedierna i deras båda familjer inte vore tillräckligt många, så lyckas Harrys dotter Kim bli inblandad och ställa till med den ultimata familjekatastrofen för dem alla.

En stor och mäktig generationsöverskridande roman, som spänner både över tid och kontinenter, och ett antal världshistoriskt betydelsefulla händelser. Genom de två familjernas sammanflätade öden får vi dela mycket sorg och tragedi för de små människorna som gestaltas.

/Tuija

fredag 16 januari 2015

Anmäl dig till stadsbibliotekets bokcirkel!

I februari startar stadsbibliotekets bokcirkel. I höstas läste vi författare från Blekinge och intressanta diskussioner uppkom när vi samtalade om Per Odenstens, Anders Paulruds och Harry Martinsons författarskap. Det lämpade sig dessutom så väl att Per Odensten även besökte Bibliotekets Vänner där han bland annat berättade om romanen "Andningskonstnären" som vi hade läst i cirkeln. Vi upptäckte då att det blev en god kombination att först läsa och samtala om boken för att avslutningsvis lyssna till författarens egna reflektioner. Det greppet är inget som är unikt med oss i Karlskrona, faktum är att det finns något som kallas för "Författarmeny" på biblioteket i Åhus, i Kristianstad kommun, som startade för ett antal år sedan. Förrätten består då av en föreläsning där man först lär känna ett författarskap, huvudrätten innebär att man träffas och diskuterar en roman av författaren för att avslutningsvis ägna sig åt efterrätten: träffa författaren i egen hög person.

Författarmeny är något som vi har inspirerats av, därför kommer vi till våren att läsa böcker skrivna av författare som även besöker Bibliotekets Vänner i anslutning till våra träffar.  Vi börjar med att läsa en av Stewe Claesons mest uppmärksammade romaner "Rönndruvan glöder" som blev nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2002. Claeson kommer till Karlskrona den 11/2. Därefter tar vi oss an den mycket begåvade Amanda Svenssons debutbok "Hey Dolly", hon besöker sedan stadsbiblioteket den 25/3. Slutligen läser vi en av mina personliga favoritförfattare, Lena Andersson. Hennes böcker om Esther har ju varit i ropet ett tag och är antagligen de böcker som kommer avhandlas då hon ska tala om kärlek och relationsmakt i ett scensamtal med förläggaren Björn Linell den 16/4. Vi är lite nyfikna på hennes tidigare utgivning och läser därför debuten "Var det bra så?" från 1999.


Är du sugen på att vara med i stadsbibliotekets bokcirkel? Vi träffas måndagarna 9/2, 23/3 och 13/4 kl. 16.30. Anmäl dig till sara.liljegren@karlskrona.se eller lotta.teback@karlskrona.se eller säg till i disken på stadsbiblioteket. Sista anmälningsdag är 31/1.

/Sara

torsdag 15 januari 2015

Flickan som vandrade i öknen...


…skriven av Vénus Khoury-Ghata, är en liten och lite ovanlig historia - inte så mycket om en berömd författare, som jag trodde, utan snarare om dennes hustru samt hans älskarinna. Dessutom är boken tillägnad Torgny Lindgren, vars Augustvinnande roman Hummelhonung (1995) inspirerade författarinnan att skriva just denna berättelse.

Boken beskriver hur Anne, helt hängiven författaren Adam Saint-Gilles som hon vet allt om men ingenting om människan bakom, beger sig till gården där hans änka bor, i förhoppningen att få lära känna honom närmare och kanske också få tillgång till hans sista ofullbordade verk. Änkan Mathilde visar sig vara en gammal sur, elak och utnyttjande kärring – eller egentligen inte, snarare en oerhört bitter och förfördelad, och ack så ensam människa, som blivit lite grann av allt det andra på grund av bitterheten. Och den består i att hon i unga år fick hem en halvsyster, Zohra, som pappa arkeologen hade avlat ute i öknen, där han blivit förtjust i en nomadkvinna. Hela byn och hennes släkt hade utplånats av en sprängladdning, bara Zohra hade förskonats. Mathilde tar väldigt illa vid sig av att få en s k oäkting i huset, en svart halvsyster som fadern ber henne förbarma sig över, vilket blir svårt. Mathilde upplever det som att flickan stulit hennes far, eller den hon trodde var hennes far, ifrån henne, och inte nog med det – när flickan vuxit upp till mogen kvinna stjäl hon dessutom hennes man ifrån henne. Medan Mathilde slavat i huset och med att renskriva Saint-Gilles romaner, förnekat sig all njutning och bara varit praktisk till hands, ägnar sig så småningom Saint-Gilles och Zohra åt kroppsliga njutningar dagarna i ända, till Mathildes förfäran, skam och raseri.

Allt detta och mer därtill får Anne lära, i väntan på Mathildes utlovade manuskript. En övernattning blir till en månad och mer, medan Anne pilar mellan huset och arrendatorsbostaden en bit bort, där Zorah bor. En Zorah som också åldrats, sitter i rullstol men lever genom sina minnen av kärleken. Vem har egentligen älskat, och vem hade rätt till Saint-Gilles kärlek? Och vems version är egentligen den sanna?

/Tuija

tisdag 13 januari 2015

Swimming Home av Deborah Levy

Under jul och nyår läste jag The Goldfinch av Donna Tartt (som Åsa skrivit om här), och efter den tjockisen till bok så behövde jag en tunn liten sak. Swimming Home av Deborah Levy har stått hemma i hyllan ett tag, och med sina 176 sidor kändes den som ett lagom åtagande efter att ha blivit knockad av The Goldfinch. Jag hade hört mycket bra om den, både via kollegor samt litteraturkritiker. Men nu när jag läst den, så vet jag inte riktigt. Kanske är jag fortfarande påverkad av The Goldfinch, som jag tyckte så mycket om. Ibland är det så där, att när jag läst något riktigt bra så blir nästa bok, hur bra den än egentligen är, inte någon läsupplevelse att tala om.
Med det sagt, så vill jag ändå tipsa om Deborah Levys bok, för jag har tänkt på den i ett par dagar nu, och den vill inte lämna mig. Även om den inte når upp till Tartts standard, så ju mer jag funderar på den och dess handling desto mer växer den.
Nåväl, i Swimming Home befinner vi oss på den stekvarma franska Rivieran, där en brittisk känd poet semestrar tillsammans med sin hustru, deras tonårsdotter samt två vänner. Den varma villan ligger uppe på en sluttning och har en inbjudande turkosblå pool som glittrar i solens strålar. Men när de anländer till villan så är det inte bara vattnet som glittrar i poolen, där simmar även en ung, naken kvinna. Under den förvirring som sedan uppstår, kommer det fram att kvinnan heter Kitty Finch och att villan blivit dubbelbokad. Men eftersom det ändå finns ett sovrum till så bestäms det lite hastigt och lustigt att Kitty får stanna ett par dagar, tills situationen löst sig. Snart tätnar intrigerna och dynamiken mellan villans gäster ändras. Och vem är den mystiska Kitty Finch egentligen?
Det här är en märklig historia, genom hela texten finns ett underliggande hot. Ett hot som inte alltid går att ta på, utan ett hot som snarare bara fladdrar förbi bakom raderna. Jag tänker hela tiden att det ska gå illa, snart exploderar något, men jag vet inte vad som ska hända. Vilket gör läsningen lite febrig, hela tiden hoppar jag tillbaka i texten för att se om jag missat något.
Swimming Home är en annorlunda bok, märkligt intensiv samtidigt som den är nästan plågsamt långsam emellanåt. Det är verkligen en bok jag skulle vilja diskutera i en bokcirkel eller något liknande! Det vore intressant att höra hur andra uppfattar den här medelhavsvarma berättelsen.
Swimming Home finns så klart att låna på biblioteket, och det gör även den svenska översättningen med titeln Simma Hem.

/ Malin

fredag 9 januari 2015

DVD-tips: The selfish giant

Jag gillar socialrealism, kanske ett utslag av uppväxten på 1970-talet?? Då det mesta var socialrealism. ”The Selfish Giant” är en stark och gripande film som utspelar sig i fattiga kvarter i Norra England. Vi möter en fattigdom som finns i ett land som vi troligen tänker på som välbeställt. Men norra England är hårt drabbat av arbetslöshet, utdöda fabriker och fattiga kvarter med hus som är mest ruckel. Kriminalitet och droger florerar. Människor gör sitt bästa för att överleva. Skrothandeln blomstrar. Filmen berättar om pojken Arbor och hans bäste och ende vän Swifty. Alla är hårda mot varandra och jargongen är hård. Barn är hemska mot varandra och vuxna är hårda mot barn. Det är en tuff värld och pojkarna har en drivkraft och det är att dra in pengar till sina mammor. De blir hänsynslöst utnyttjade och konsekvenserna blir ödesdigra.

Måste ses! Under lugna former för den är sorglig och gripande och släpper inte taget efteråt.

/ Carina

torsdag 8 januari 2015

Böcker att se fram emot i vår


Det är (nästan) alltid roligt när det görs bearbetningar på klassiker. Jag tänker till exempel på Bengt Ohlssons "Gregorius" som ju är en parafras på Hjalmar Söderbergs "Doktor Glas". Johanna Nilssons "Det grönare djupet" säger sig ta vid där Karin Boyes "Kallocain" slutar och handlar om strävan om att skapa det perfekta samhället. Huvudpersonen Linda Kall flyr från den diktatoriska Världsstaten till det extremliberala samhället Ökenstaden och ställer sig frågan om man det finns ett samhälle där både gruppen och individen kan komma överrens. Kanske bör man ha läst Kallocain för att få ut så mycket som möjligt av boken, dock marknadsför förlaget Det grönare djupet som fristående. Det är Nilssons tionde roman och den utkommer någon gång i maj.

Förlaget Sekwas lillasyster Etta har som idé att ge ut "utvalda godbitar ur den engelskspråkiga samtida litteraturen" och kommer med en rad nyheter till våren. Jag fastnade för Lucie Whitehouses "Före dig" som påminner lite om den gastkramande "Colombes granne" av Tatiana de Rosnay som jag läste förra året. Före dig handlar om Hannah som gifter sig med sin stora kärlek Mark och flyttar med honom från New York till en stor viktoriansk villa i London. Så småningom försvinner Mark efter att ha åkt på en tjänsteresa som han aldrig återvänder ifrån. Fler och fler lögner avslöjas och Hannahs bild av Mark förändras drastiskt. En psykologisk thriller som ges ut i mars.

Mattias Hagberg, som tidigare har skrivit "Rekviem för en vanskapt", har nu skrivit en gotisk skräckberättelse som utspelar sig i slutet på 30-talet i Jämtland där en ung läkare vid namn Ludwig Malmström utreder en smitta på en instutition för "sinnesslöa". Samtidigt gör sig Europas länder sig beredda för ännu ett världskrig och i Tyskland har tankar om ras och utrensning kommit upp till ytan. En bok om en mardrömsliknande tillvaro präglad av dåtidens totalitära politiska strömningar. Ges ut i mars.

/Sara

onsdag 7 januari 2015

"Gränsbrytarna" av Erik de la Reguera och "Invandrare - vi behöver dem" av Philippe Legrain

I essän "Cultivating Genius in the 21st Century" som gick att läsa i tidskriften Wired för två år sedan kunde man läsa om hur mångfald gynnar samhället. När jag för inte så länge sedan läste Dagens Nyheters artikel "Migrationen har större kraft än ett järnrör" skriven av Philippe Legrain, ekonom tillika journalist och författare, kom jag ihåg essän och blev intresserad av att få lära mig mer. Boken "Invandrare – vi behöver dem", en hyllad internationell bästsäljare, är lärorik och en värdefull informationskälla. Legrain har en first-class honours degree i ekonomi och en mastersexamen i nationalekonomi från London School of Economics, men använder sig för den sakens skull inte av en akademisk jargong som är svår att följa. Legrain ger oss en inblick i migrationens historia och argumenterar engagerande för att invandring medför stora samhällsekonomiska vinster, såväl för migranten som för mottagarlandet. Legrain, liksom professorn Scott E. Page vid University of Michigan, visar att forskning pekar på att det finns samband mellan mångfald och innovation, att nya konkurenskraftiga idéer föds då oliktänkande möts och utbyter tankar, erfarenheter och visioner.

Jag läste samtidigt en annan ny bok om migration: "Gränsbrytarna". Boken är skriven av Erik de la Reguera, Dagens Nyheters korrespondent i Latinamerika under åren 2007-2013. Liksom Legrain följer de la Reguera migranter som söker fristad och som kan bidra till välståndet hos det folk som välkomnat dem, och vi får ta del av många gripande levnadsöden. Liksom är fallet i Legrains bok varvas sådana personliga berättelser med fakta om migrationens historia. Båda böcker redogör även för vår tids växande nationalism, fast ur olika historiska perspektiv, båda lika tänkvärda. De här böckerna är skrivna av experter som sätter in dagens händelser i ett historiskt perspektiv, och det är viktigt att lyssna på vad experter har att säga, så att vi lär oss av historien.

/Johan

måndag 5 januari 2015

Prisbelönad historisk deckare

Anna Lihammers deckardebut ”Medan mörkret faller” utspelar sig 1934, mestadels i Uppsala, men även i Stockholm. Vid anatomiska institutionen på Uppsala universitet hittas en av professorerna död i likkällaren, där kropparna som används i undervisningen förvaras, mördad på ett bestialiskt sätt. Den döde visar sig ha kopplingar till den forskning som bedrivs vid rasbiologiska institutet, och även till den lag om tvångssterilisering som just införts. Kriminalkommissarie Carl Hell får ett otäckt och invecklat fall att utreda, och som assistent i utredningen väljer han polissystern Maria Gustavsson. Detta är ett val som förvånar hans kollegor, då kvinnorna står lägst i rang inom polisen, och vid den här tiden även nekades inträde till polishögskolan.

Carl är något av en ensling, han är ung och ser bra ut, och det märks tydligt i språk och uppträdande att han fått en uppfostran inom den högre samhällsklassen. Maria är en ung kvinna med arbetarklassbakgrund, som bor tillsammans med sin mor i de fattiga kvarteren på Söder i Stockholm. Hon har lyckats ta sig in vid polisen och kämpar nu för kvinnornas rättigheter i den mansdominerade yrkeskåren. Tillsammans utgör Carl och Maria ett udda par, och deras samarbete kantas till en början av missförstånd och trampade tår, men så småningom lär de sig ta hänsyn till varandras olikheter, och dra nytta av varandras kunskap och färdigheter.

Boken har så många förtjänster att jag knappt vet var jag ska börja! Tidsskildringen är fantastisk - det framväxande folkhemmet, funktionalismen, livet i städerna, kläderna, språket – ja, allt känns för mig helt autentiskt. Lihammer har dessutom valt en tidsperiod som är oerhört intressant eftersom det var så mycket i det svenska samhället som förändrades. Hon beskriver också väl människors oro för det som hände i Tyskland under 1930-talet, och de strömningar av nazism, tankar om rashygien och psykiskt sjuka som fanns representerade även i Sverige. Huvudkaraktärerna Carl och Maria är båda intressanta och på många sätt varandras motpoler, vilket skapar en spänning mellan dem. I sina bästa stunder påminner de faktiskt om Lynley och Havers (vilket inte är dåligt beröm när det kommer från mig...). Inte minst är det en spännande deckargåta, fast bitvis så otäck att även en van deckarläsare som jag ryggar inför vissa formuleringar...

Anna Lihammer är arkeolog, och har tidigare skrivit böcker om bland annat vikingatiden. ”Medan mörkret faller” belönades med Svenska deckarakademins pris för bästa debut 2014.

/Åsa