En fantastiskt vacker titel, på ett fantastiskt vackert omslag. Till en alldeles sagolikt fantastisk bok. Troligtvis den bästa jag någonsin läst!
Och det är tvillingarna Noah och Jude som den handlar om - så lika och ändå så olika, som omväxlande älskar och hatar varandra, som ställer till livet både för sig själva och för varandra. Det är en historia om konst, så färgstarkt och sprakande som det borde vara omöjligt att kunna förmedla i ord, men också en historia om kärlek; till varandra, till föräldrarna, till potentiella pojkvänner… och inte minst till konsten.
Vi får möta dem i omväxlande kapitel – först berättar Noah om deras tillvaro när de är i trettonårsåldern – han som en udda enstöring som lever sitt liv genom bilderna han skissar både på riktigt och i huvudet, och hon som lever det desto mer intensivt och utåtriktat. I nästa kapitel berättar Jude om hur deras liv ser ut när de är sexton. Som ser totalt annorlunda och uppochnedvänt ut – ingenting är som förut. Deras mamma är död, de pratar inte med varandra, det är Jude som går på konstskolan som var det enda som Noah drömde om – och hon ville ju inte ens! Och Noah har slutat måla.
Och varför det ser ut på detta märkliga vis, vad det är för olika dramatiska saker som har hänt, som har påverkat livet i den riktningen det har tagit, det får vi som läsare sakta ta del av i växelvis kapitel, från trettonårsåldern och framåt.
Det är något alldeles magiskt över den här boken – den är så snyggt och intelligent uppbyggd, är så fantasifull i sitt uttryck, med ett alldeles säreget språk som gör att man förstår precis – inte bara nästan – hur berättaren känner sig. Men den har också en uppfriskande humoristisk ton trots att den handlar om de största svarta hål som kan finnas inuti människor, som mörka hemligheter, förlorad kärlek och oändlig sorg över olika saker. Och det finns så mycket ont och gott i alla människor – det är ingen ände på allt som de ställer till för sig. Och det finns dessutom så många oväntade sidor hos alla inblandade – de förändras framför ens ögon, precis hela tiden… man vet aldrig var man har dem.
Det här är verkligen en bok som går utöver det mesta – sällan har en bok påverkat mig så mycket känslomässigt, berört så djupt. Och jag kan bara gratulera alla som har den här magiska läsupplevelsen framför sig fortfarande.
/Tuija
tisdag 30 december 2014
måndag 29 december 2014
Bokcirkel för män på biblioteket!
En av våra besökare har tagit initiativ till en bokcirkel för män. Kanske är det något för dig - eller någon du känner? Anmäl dig senast 9 januari på stadsbiblioteket eller via e-post: stadsbiblioteket[at]karlskrona.se
Etiketter:
arrangemang,
bokcirkel
onsdag 24 december 2014
Ett mord på julafton!
I Maria Langs Tragedi på en lantkyrkogård befinner sig Puck Ekstedt på en prästgård i Västlinge över julen tillsammans med sin familj. Hon ser fram emot en fridfull jul hos sin farbror, byns kyrkoherde, Tord Ekstedt. Klockan nio på julaftonskvällen bultar Barbara Sandell på husets port - hennes man, köpmannen Arne Sandell är försvunnen! Sällskapet beger sig till affären är Puck snavar över den yxmördade köpmannen som ligger gömd under köpmannadisken. Vem kan ha mördat den omtyckte och charmige Arne Sandell på ett så brutalt sätt på självaste julafton? Misstankarna riktas mot hans mycket blonda hustru, Barbara men även den bråkige butiksbiträdet Connie. I vanlig ordning kallas kommisarie Christer Wijk in för att nysta i mordet. En pusseldeckare som passar utmärkt att läsa i julhelgen!
God jul önskar vi på Bokstuganbloggen!
/Sara
God jul önskar vi på Bokstuganbloggen!
/Sara
Etiketter:
deckare,
Saras inlägg
tisdag 23 december 2014
Beckomberga – Ode till min familj av Sara Stridsberg
Ibland drar jag mig för att läsa böcker som jag har
så höga förväntningar på, och som är omskrivna och uppskrivna. Jag är alltid
lite rädd att boken inte ska leva upp till dess rykte. Så det var med viss
bävan jag gav mig på Sara Stridsbergs bok: Beckomberga – Ode till min familj.
Men oj, vad den levererade!
Romanens egentliga huvudperson är mentalsjukhuset Beckomberga. Även när vi i boken färdas någon annanstans, så är det ändå det stora sjukhuset som lurar i bakgrunden. Här i de sjukhusluktande korridorerna och i trädgårdens bleka ljus möter vi Jimmie Darling, patient med tankar om att dränka sig i båda hav och sprit. Läkaren Edvard Winterson rör sig i periferin, med dolda motiv och lockar med nyckeln som släpper ut patienterna. Inger Vogel och andra sidan, lockar med medicin rum och gränser som dundras över. Här finns också Sabina och Paul, kärleken, vansinnet, hatet och rädslan. Till Beckomberga kommer även tonåriga Jackie. Inte som patient, utan för att hälsa på sin trasiga och missbrukande far, Jimmie. Och det är genom Jackie vi lär känna Beckomberga och dess människor.
Beckomberga – Ode till min familj är en mörk berättelse. Människorna vi möter är så sköra och så söndriga. Boken handlar om önskan att hålla den man älskar bredvid sig i ett krampaktigt grepp, när det enda den andra vill är att falla fritt ner i avgrunden. Med det sagt, så är samtidigt romanen otroligt vacker, författaren leker med ljus och natur, så att Beckomberga snart darrar i ett nästan magiskt smutsgult ljus. Och de trasiga människorna får vara just trasiga, precis som de är. Stridsbergs språk är bedövande vackert, hennes ord bränner verkligen.
Länge kommer jag bära Beckomberga- Ode till min familj med mig, vart jag än går.
Romanens egentliga huvudperson är mentalsjukhuset Beckomberga. Även när vi i boken färdas någon annanstans, så är det ändå det stora sjukhuset som lurar i bakgrunden. Här i de sjukhusluktande korridorerna och i trädgårdens bleka ljus möter vi Jimmie Darling, patient med tankar om att dränka sig i båda hav och sprit. Läkaren Edvard Winterson rör sig i periferin, med dolda motiv och lockar med nyckeln som släpper ut patienterna. Inger Vogel och andra sidan, lockar med medicin rum och gränser som dundras över. Här finns också Sabina och Paul, kärleken, vansinnet, hatet och rädslan. Till Beckomberga kommer även tonåriga Jackie. Inte som patient, utan för att hälsa på sin trasiga och missbrukande far, Jimmie. Och det är genom Jackie vi lär känna Beckomberga och dess människor.
Beckomberga – Ode till min familj är en mörk berättelse. Människorna vi möter är så sköra och så söndriga. Boken handlar om önskan att hålla den man älskar bredvid sig i ett krampaktigt grepp, när det enda den andra vill är att falla fritt ner i avgrunden. Med det sagt, så är samtidigt romanen otroligt vacker, författaren leker med ljus och natur, så att Beckomberga snart darrar i ett nästan magiskt smutsgult ljus. Och de trasiga människorna får vara just trasiga, precis som de är. Stridsbergs språk är bedövande vackert, hennes ord bränner verkligen.
Länge kommer jag bära Beckomberga- Ode till min familj med mig, vart jag än går.
/ Malin
Etiketter:
Malins inlägg,
nyheter,
romaner
måndag 22 december 2014
NaNoWriMo 2014
Jag har nu under november månad spenderat tidiga morgnar och sena kvällar med att skriva en roman på 50,000 ord. Ca 1667 ord om dagen. Varför, kan man då fråga sig, och varför just 50,000 ord?
Jag hörde talas om NaNoWriMo (National Novel Writing Month) för ett par år sedan, och jag fastnade för idén direkt! Utmaningen (eller tävlingen, om man känner sig mer åt det hållet) är att skriva en roman på 50,000 ord under november månad. De enda reglerna är att den ska vara skriven i november (inte börja innan, eller fortsätta med en roman som man har pysslat med under årens gång) och att det ska vara ett sammanhängande verk, inte 10 korta små exempelvis, även om de två sista kanske inte följs med noggrannhet. Huvudsaken är att man har skrivit en roman på 50,000 ord, enligt mig.
Projektet började i San Fransisco 1999 med 21 deltagare och det har fullkomligt exploderat sedan dess. 2013 var det uppåt 400,000 deltagare, över hela världen.
På hemsidan finns det forum för att få hjälp, om man behöver lite tips till miljöbeskrivning, karaktärer, eller helt enkelt om man har fastnat i handlingen och behöver hjälp. Man får även pep-talks utskickad på mejl, (oftast) av författare för att få lite styrka och inspiration i skrivandets värld. Där finns även olika grupper från hela världen som man kan gå med i och prata med likasinnade i närheten. Jag var med i gruppen för svenskar, där man samlades ett par gånger i veckan, oftast på ett bibliotek, för att skriva och stödja varandra. Jag bodde lite långt ifrån för att vara med på de mötena, men det gick utmärkt att prata via forumet, eller chatt som också finns där.
Hur gick det då? Jag kan väl säga så mycket att på dag 28, kunde jag validera min roman på 50,000 ord, och därmed vann årets NaNoWriMo. (Alla som validerar sin roman på 50,000 ord innan första december har vunnit.) Men resan har inte varit helt lätt ska jag säga. Mycket sömn och andra intressen fick helt utebli för att jag kände att jag inte skulle hinna annars. De två första veckorna gick relativt bra faktiskt. Det var början på tredje som det började gå lite saktare, och sista veckan, när jag satt på 40,000+ ord, ställde jag mig frågan ”Varför gör jag det här egentligen?” Detta efter att ha suttit och grämt mig över romanen som fastnat ett par gånger i handlingen. Och sen ser man på forumen personer som har hunnit skriva över 100,000 ord på någon vecka, och då vill man nästan ge upp.
Men, när man väl lyckas ta sig över hindren, så är det väldigt roligt. Att få skapa sin historia till slut, med mina egna karaktärer och händelser var riktigt intressant. Jag som annars inte skriver mycket var rädd att jag skulle få s.k. ”writers block” från början, men det gällde att bara slänga ut ord tills man kände att man fick en rullning i det hela. Jag ska definitivt göra om det nästa år, och har redan börjat klura lite på miljö och handling…
Är det någon som vill ta sig an utmaningen nästa år? Eller är lite sugen? All information finns på nanowrimo.org att läsa.
Jag kan även nämna lite böcker som var skrivna under NaNoWriMo och som sedan blev publicerade: (finns även att låna på vårt bibliotek) Erin Morgenstern – Nattens cirkus, Sara Gruen – Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow, Hugh Howey – Ull, Marissa Meyer – Cinder, Liz Coley – Berövad och Carrie Ryan – De vassa tändernas skog.
/Helen K
fredag 19 december 2014
Systerland
… av den amerikanska författaren Curtis Sittenfeld är en fyllig roman om två tvillingsystrar, och deras liv och leverne. Titeln syftar egentligen på rummet de delade under sin uppväxttid och skylten satt uppe i många år på dörren, även långt efter att de blivit vuxna och flyttat hemifrån. Men den anspelar också på det gemensamma rum i tillvaron som de delar, som vuxna, vare sig de vill det eller inte. För det är en roman om systerskap, förstås, men egentligen än mer om tvillingskap, och allt vad det kan innebära, vare sig man är lika varandra eller olika, och vare sig man har den där extra speciella kopplingen till varandra, med en nästan telepatisk känsla för den andre, som ju många upplever. Men det är också en roman om synskhet – inte minst – och familjerelationer, småbarnsår… ja allt detta mer än om en jordbävningskatastrof, vilket är vad boken egentligen ska handla om.
För… Kate och Vi är födda med en synsk förmåga, som Kate under många år undertryckt för att hon tycker det är pinsamt och jobbigt på olika sätt. Vi däremot har odlat den här förmågan desto mer och livnär sig mer eller mindre på sina klärvoajanta uppdrag. Och detta är bara en faktor som skiljer dem åt – det finns massor, egentligen allt. De både älskar och hatar varandra känns det som, är som natt och dag i det mesta, och har i vuxen ålder en ganska ansträngd relation till varandra – tills det en dag inträffar en mindre jordbävning i Saint Louis där de bor. För då får Vi en föraning om att detta skalv bara var ett förskalv till något kollosallt mycket större som komma skall. Och detta går hon ut med i media, och får folk att antingen raljera över henne, eller att fly fältet. Men Kate får också en föraning, mot sin vilja, hon får ett datum några veckor fram i tiden, som Vi basunerar ut. Och detta skapar både skepsis, misstro, mediestorm och en mindre masshysteri bland folk. Och medan det magiska datumet sakta närmar sig får vi lära känna systrarna i mängder av tillbakablickar, men också genom nedslag i nuet, som gör att när dagen väl är inne, och alla väntar på skalvet, så händer en helt osannolik radda av händelser i Kates liv, som leder till en minst lika stor katastrof för henne som en jordbävning skapar.
Det är fängslande och intressant på många sätt, medan man bara väntar på att få veta om förutsägelserna stämmer, och man inser att en katastrof aldrig kommer ensam…
/Tuija
För… Kate och Vi är födda med en synsk förmåga, som Kate under många år undertryckt för att hon tycker det är pinsamt och jobbigt på olika sätt. Vi däremot har odlat den här förmågan desto mer och livnär sig mer eller mindre på sina klärvoajanta uppdrag. Och detta är bara en faktor som skiljer dem åt – det finns massor, egentligen allt. De både älskar och hatar varandra känns det som, är som natt och dag i det mesta, och har i vuxen ålder en ganska ansträngd relation till varandra – tills det en dag inträffar en mindre jordbävning i Saint Louis där de bor. För då får Vi en föraning om att detta skalv bara var ett förskalv till något kollosallt mycket större som komma skall. Och detta går hon ut med i media, och får folk att antingen raljera över henne, eller att fly fältet. Men Kate får också en föraning, mot sin vilja, hon får ett datum några veckor fram i tiden, som Vi basunerar ut. Och detta skapar både skepsis, misstro, mediestorm och en mindre masshysteri bland folk. Och medan det magiska datumet sakta närmar sig får vi lära känna systrarna i mängder av tillbakablickar, men också genom nedslag i nuet, som gör att när dagen väl är inne, och alla väntar på skalvet, så händer en helt osannolik radda av händelser i Kates liv, som leder till en minst lika stor katastrof för henne som en jordbävning skapar.
Det är fängslande och intressant på många sätt, medan man bara väntar på att få veta om förutsägelserna stämmer, och man inser att en katastrof aldrig kommer ensam…
/Tuija
Etiketter:
romaner,
Tuijas inlägg
tisdag 16 december 2014
Nidstången av Åsa Larsson, Ingela Korsell med illustrationer av Henrik Jonsson.
Så här, veckan innan jul, kommer här ett lästips för de yngre bokälskarna! Och även för den som inte är så lässugen i vanliga fall. Kanske att lägga under granen, eller att läsa tillsammans under de lediga dagarna? Åsa Larsson känner många igen som deckarförfattare för vuxna, serien om Rebecka Martinsson har gjort stor succé. Men nu gör Larsson debut som barnboksförfattare, tillsammans med Ingela Korsell! Med illustratören Henrik Jonsson ger de ut fantasyserien PAX, där Nidstången är del ett.
I Nidstången träffar vi bröderna Viggo och Alrik, som bor i Mariefred. Bröderna har inte haft det så lätt, mamman har en del problem och därför har de nu flyttat till Mariefred och en fosterfamilj där. Livet är en smula skakigt, och Viggo och Alrik kämpar för att passa in. Och även om Laylah och Anders, som de bor hos är schysta, så känns det ändå orättvist att saker och ting inte är som de ska.
Men i Mariefred är det andra krafter som bubblar under ytan, tiden pulsar och magiska ting börjar väckas till liv. Mörka krafter och mörka tider nalkas. Under Gripsholms slott finns ett uråldrigt bibliotek med magiska skrifter, uråldriga kunskaper som nu måste skyddas från de onda väsen som vill åt dem. Snart verkar det som att just Viggo och Alrik är de två utvalda krigarna som har som uppgift att skydda biblioteket från ondskan! Plötsligt blir det farligt på riktigt, och bröderna måste enas och vara modiga för att överleva…
Det här en riktig slukarbok för både tjejer och killar i åldern 10 år och uppåt! Det är spännande nog för att sitta på nålar, samtidigt som det är lagom otäckt. Illustrationerna av Henrik Jonsson är väldigt snygga, och rätt så läskiga. Utöver själva fantasydelen av historien, så tar även boken upp ämnen som många barn brottas med, en familjesituation som inte fungerar, och att gå med en klump i magen till skolan för att på skolgården regerar mobbaren Simon. Det ger ett djup till Viggo och Alrik som jag verkligen uppskattar. Del två i serien, Grimmen, släpptes samtidigt och är lika bra den! Perfekta att läsa under jullovet.
Enda problemet med PAX-serien är att nästa del inte kommer förrän till våren. Hur ska jag orka vänta så länge på att få se hur det går för Viggo och Alrik?
/ Malin
I Nidstången träffar vi bröderna Viggo och Alrik, som bor i Mariefred. Bröderna har inte haft det så lätt, mamman har en del problem och därför har de nu flyttat till Mariefred och en fosterfamilj där. Livet är en smula skakigt, och Viggo och Alrik kämpar för att passa in. Och även om Laylah och Anders, som de bor hos är schysta, så känns det ändå orättvist att saker och ting inte är som de ska.
Men i Mariefred är det andra krafter som bubblar under ytan, tiden pulsar och magiska ting börjar väckas till liv. Mörka krafter och mörka tider nalkas. Under Gripsholms slott finns ett uråldrigt bibliotek med magiska skrifter, uråldriga kunskaper som nu måste skyddas från de onda väsen som vill åt dem. Snart verkar det som att just Viggo och Alrik är de två utvalda krigarna som har som uppgift att skydda biblioteket från ondskan! Plötsligt blir det farligt på riktigt, och bröderna måste enas och vara modiga för att överleva…
Det här en riktig slukarbok för både tjejer och killar i åldern 10 år och uppåt! Det är spännande nog för att sitta på nålar, samtidigt som det är lagom otäckt. Illustrationerna av Henrik Jonsson är väldigt snygga, och rätt så läskiga. Utöver själva fantasydelen av historien, så tar även boken upp ämnen som många barn brottas med, en familjesituation som inte fungerar, och att gå med en klump i magen till skolan för att på skolgården regerar mobbaren Simon. Det ger ett djup till Viggo och Alrik som jag verkligen uppskattar. Del två i serien, Grimmen, släpptes samtidigt och är lika bra den! Perfekta att läsa under jullovet.
Enda problemet med PAX-serien är att nästa del inte kommer förrän till våren. Hur ska jag orka vänta så länge på att få se hur det går för Viggo och Alrik?
/ Malin
Etiketter:
Malins inlägg
måndag 15 december 2014
"Utan personligt ansvar" av Lena Andersson
"Utan personligt ansvar" är Lena Anderssons andra bok om Ester Nilsson. Den utspelar sig ett par år efter händelserna i "Egenmäktigt förfarande" - läs här vad Sara skrev om den. Ester träffar skådespelaren Olof Sten när han gör en roll i en av hennes pjäser. Hon blir omdelbart förälskad och de börjar träffas. Han är dock gift, och redan från början öppen med att han inte har några planer på att lämna sin fru. De inleder ett förhållande som snabbt faller in i ett destruktivt mönster där Ester upplever att Olof ömsom uppmuntrar och ömsom stöter bort henne.Vad Ester vill med förhållandet är glasklart - hon vill dela sitt liv med Olof. Vad Olof vill är däremot höljt i dunkel. Han verkar slitas mellan känslorna för Ester (kärlek? åtrå?) och känslorna för sin fru (kärlek? skuld?).
Till det yttre kan intrigen låta misstänkt lik den i förra boken, men det är faktiskt en hel del som skiljer sig åt. Den här gången är det fråga om ett längre förhållande, där Ester och Olof hinner lära känna och komma varandra nära. I den här boken får man också följa Esters tankar och sätt att resonera lite mer ingående. Hon är en tänkande och analyserande människa - egenskaper hon tyvärr inte har så mycket nytta av i detta sammanhang. Gång på gång blir Ester besviken när Olofs handlingar inte stämmer med hennes beräkningar. Det är verkligen ingen rolig läsning, man lider med Ester och vill inget hellre än tala henne tillrätta - vilket hennes väninnor i boken också lägger ganska mycket tid på. Det är ändå en mycket läsvärd och välskriven bok, liksom allt annat som kommer ur Lena Anderssons penna...
/Åsa
Till det yttre kan intrigen låta misstänkt lik den i förra boken, men det är faktiskt en hel del som skiljer sig åt. Den här gången är det fråga om ett längre förhållande, där Ester och Olof hinner lära känna och komma varandra nära. I den här boken får man också följa Esters tankar och sätt att resonera lite mer ingående. Hon är en tänkande och analyserande människa - egenskaper hon tyvärr inte har så mycket nytta av i detta sammanhang. Gång på gång blir Ester besviken när Olofs handlingar inte stämmer med hennes beräkningar. Det är verkligen ingen rolig läsning, man lider med Ester och vill inget hellre än tala henne tillrätta - vilket hennes väninnor i boken också lägger ganska mycket tid på. Det är ändå en mycket läsvärd och välskriven bok, liksom allt annat som kommer ur Lena Anderssons penna...
/Åsa
Etiketter:
romaner,
Åsas inlägg
fredag 12 december 2014
"Den som vill ha hare till frukost måste jaga om natten" av Anna Hedlin
Boken med den långa titeln är en historisk roman som handlar om det engelska hovet under Tudor-renässansen. Den är skriven utifrån många förstahandskällor såsom brev och tal. Den är skriven i krönikeform. Huvudpersoner är främst Anne Boleyn och Henry VIII (Henrik VIII).
Vi slungas mellan de överdådiga middagarna med levande fåglar under pajskalen till stunderna när kungen sitter på sin ”toalett”. ”Låt oss tala om det absoluta förtroendet i att sitta bredvid Kungen då han, i sin innersta kammare, använder avträdesstolen med en sits stoppad av sammet fäst med gyllene nitar”.
Vi får veta en del om den brist på hygien som rådde, den bacillskräck kungen hyste och några av de sjukdomar han hade.
Anne Boleyn, den mörka och mystiska, är den kvinna som starkast framträder för våra ögon. Hon är den som först får kungen att vara ”så ägd av sina lustar att det är allmänt känt att om han kunde begära skilsmässa skulle han gifta sig” med henne. Senare när de blivit makar och några år har gått betraktar han henne som ”sin respektlösa hustru” och kungens tankar kretsar främst kring hur han ska bli av med henne. Anne och hennes bror George samt några andra män blir anklagade för i huvudsak otrohet och förräderi och döms alla till döden år 1536.
Boken är som sagt skriven i krönikeform och jag blev först konfunderad över en roman utan dialog men efterhand kom jag in i stilen och Anna Hedlin lotsade mig på ett fängslande sätt genom denna del av Englands historia. Jag rekommenderar boken varmt.
/Lotta
Etiketter:
café bokstugan,
Lottas inlägg,
romaner
torsdag 11 december 2014
Lottas jul av Lotta Kühlhorn
Lotta Kühlhorn är kanske mest känd som formgivare då hon till exempel illustrerat några av bibliotekets allra vackraste bokomslag. Hon är även författare till böckerna "Rapport - en bok om att göra mönster" och nu "Lottas jul" - en bok full av inspirerande julpyssel för vuxna. Här har Lotta blandat traditionellt pyssel med en hel del nytänk, såsom ett gökur tillverkat av pepparkaksdeg, en bordslampa av kottar samt en egensydd jultrosa. När det gäller val av material flaggar hon ofta för återbruk, som att till exempel använda gammalt hyllpapper eller en äldre tidning till papperspysslet. Som sagt innehåller boken även pyssel som många av oss redan är bekanta med exempelvis hur man gör sina egna girlanger, julgransprydnader, smällkarameller, förslag på roliga julklappsinslagningar samt tips på goda och orginella julsnapskryddningar. För att slippa julstressen rekommenderar författaren att börja pyssla i tid och det är tillåtet att smygstarta redan innan advent!
En färgsprakande och rolig bok att ge bort eller låta sig själv inspireras av i jul.
/Sara
En färgsprakande och rolig bok att ge bort eller låta sig själv inspireras av i jul.
/Sara
Etiketter:
faktaböcker,
Saras inlägg
onsdag 10 december 2014
"Into the Forest" av Jean Hegland
Ända sedan jag för omkring tjugo år sedan såg "Shadowlands", en briljant filmatisering av en pjäs om förhållandet mellan författaren C.S.Lewis och poeten Joy Davidman, har jag ofta tänkt på ett särskilt citat i filmen. En av C.S. Lewis studenter berättar att hans pappa en gång sagt, "We read to know we’re not alone." När jag läste "Into the Forest" upplevde jag det bokens huvudperson återberättar i sin dagbok som något jag själv upplevt, som om jag mindes bokens berättelse samtidigt som den avslöjades för mig. Sanningen i de gamla visdomsorden från "Shadowlands" fick i min upplevelse av "Into the Forest" därmed ny kraft. För den här bokens värld är så verklig, karaktärerna så levande, förståelsen för deras förhållande så inkännande, att man dras in i berättelsen och tar till sig handlingen som om det handlade om en själv. Man känner igen sig i karaktärerna och återupptäcker sig själv i deras tankar som med känslig observans beskriver sådant man känt sig ensam med men inte kunnat sätta ord på.
Romanen utspelar sig i framtiden och spekulerar hur samhällets fullständiga sammanbrott skulle påverka individer som redan i stort lever i samhällets marginal. Syskonen i boken, som i den kommande filmen spelas av Ellen Page och Evan Rachel Wood, är 17 och 18 år gamla och bor i ett hus i en skog på USA:s västkust och har utbildats av föräldrarna istället för att gå i skola. Den ena systern är hyperintelligent och drömmer om att komma in på Harvard, medan den högsta drömmen för den andra systern är att bli balettdansös. Krig och epidemier är på betryggande avstånd i början av civilisationens fall, men snart försvinner elektriciteten och maten håller på att ta slut. Systrarnas föräldrar dör och de måste nu ta hand om sig själva. I början försöker de härda ut ensamma i huset men inser till slut att elektriciteten och ordningen inte kommer återställas och att de måste lära sig att överleva utan att få hjälp av någon utanför deras skog. Till skillnad från Margaret Atwoods lysande postapokalyptiska romaner, med vilka den jämförts, är det här en tunn roman, men i likhet med "Den Store Gatsby" av F. Scott Fitzgerald går det inte att hitta en överflödig mening i boken. Allt med den här boken, från karaktärernas samspel till hur yttre omständigheter driver handlingen framåt, är ypperligt genomtänkt. Den svenska upplagan, som fått titeln "In i skogens djup", är tyvärr slutsåld på förlaget. Förhoppningsvis kommer den få större uppmärksamhet och ges ut på nytt i samband med filmen som kommer någon gång under 2015.
/Johan
Romanen utspelar sig i framtiden och spekulerar hur samhällets fullständiga sammanbrott skulle påverka individer som redan i stort lever i samhällets marginal. Syskonen i boken, som i den kommande filmen spelas av Ellen Page och Evan Rachel Wood, är 17 och 18 år gamla och bor i ett hus i en skog på USA:s västkust och har utbildats av föräldrarna istället för att gå i skola. Den ena systern är hyperintelligent och drömmer om att komma in på Harvard, medan den högsta drömmen för den andra systern är att bli balettdansös. Krig och epidemier är på betryggande avstånd i början av civilisationens fall, men snart försvinner elektriciteten och maten håller på att ta slut. Systrarnas föräldrar dör och de måste nu ta hand om sig själva. I början försöker de härda ut ensamma i huset men inser till slut att elektriciteten och ordningen inte kommer återställas och att de måste lära sig att överleva utan att få hjälp av någon utanför deras skog. Till skillnad från Margaret Atwoods lysande postapokalyptiska romaner, med vilka den jämförts, är det här en tunn roman, men i likhet med "Den Store Gatsby" av F. Scott Fitzgerald går det inte att hitta en överflödig mening i boken. Allt med den här boken, från karaktärernas samspel till hur yttre omständigheter driver handlingen framåt, är ypperligt genomtänkt. Den svenska upplagan, som fått titeln "In i skogens djup", är tyvärr slutsåld på förlaget. Förhoppningsvis kommer den få större uppmärksamhet och ges ut på nytt i samband med filmen som kommer någon gång under 2015.
/Johan
Etiketter:
Johans inlägg,
romaner,
science fiction
tisdag 9 december 2014
Nätter i Reykjavik av Arnaldur Indridason
Jag trodde att det var sista gången man mötte den isländske polisen Erlendur efter att ha läst ”Den kalla elden” (2012). Slutet är nämligen skrivet på ett sådant sätt. Men jag hade fel! Erlendur dyker tillfälligt upp i ”Den stora matchen”(2013). Men här i ”Nätter i Reykjavik” är han återigen huvudperson, men nu möter vi honom som ung och ganska ny i polisyrket. Han jobbar som ordningspolis och dagar och nätter består mycket av att åka på pass i polisbil tillsammans med kollegor. De tar hand om bråk, misshandel, fylleri med mera… Ibland kan det vara upptäckten av en död kropp där man anar en olyckshändelse. Så är det i fallet med Hannibal - en alkoholist och uteliggare. Han hittas drunknad i en vattenfylld torvtäkt. Erlendur kan inte släppa tankarna på Hannibal som han stött på en del som ordningspolis. Han börjar på eget iniativ nysta sig bakåt i Hannibals historia. Det visar sig att en kvinna försvann samma helg i samband med en utekväll. Kvinnan hittas inte, inte heller någon kropp. Erlendur börjar ana ett samband. Kvinnan försvinner och Hannibal hittas drunknad samma kväll. Erlendur gör en kriminalutredning på eget bevåg, tjänstefel förstås. Men fallet blir löst ingen skyldig går fri. Erlendur är ihärdig, uthållig, pusslar och funderar. En riktig detektiv som sakta men säkert kartlägger vad som har hänt.
Arnaldur Indridason är belönad med många priser för sina böcker om den isländska polisen. Jag tycker mycket om dem. Dels för personteckningen av Erlendur och kollegor, miljöskildringen och polisens idoga grävande. Tålmodigt och konstant.
Böckerna är inte bladvändare som håller spänningen uppe, det är inte mycket våldsinslag, inga utstuderade mord som gränsar till tortyr. Såna böcker finns det andra som skriver.
Indridason förlitar sig mer på människorna och miljöerna han berättar om. Och det är fullt tillräckligt!
/Carina
Arnaldur Indridason är belönad med många priser för sina böcker om den isländska polisen. Jag tycker mycket om dem. Dels för personteckningen av Erlendur och kollegor, miljöskildringen och polisens idoga grävande. Tålmodigt och konstant.
Böckerna är inte bladvändare som håller spänningen uppe, det är inte mycket våldsinslag, inga utstuderade mord som gränsar till tortyr. Såna böcker finns det andra som skriver.
Indridason förlitar sig mer på människorna och miljöerna han berättar om. Och det är fullt tillräckligt!
/Carina
Etiketter:
Carinas inlägg,
deckare
måndag 8 december 2014
"Tusen tranor" av Ann Lagerhammar
När han blivit påkörd av juristen Eva i mörkret på en gata i Malmö, blivit uppsläpad i familjens övernattningslägenhet och lämnad ensam där under något dygn tar han till det där med tranorna för att äntligen få sin önskan om att hamna på en plats där han hör hemma uppfylld.
Det Amos varit med om innan han hamnade i Sverige är hemska och uppslitande händelser som han tyvärr inte är ensam om att behöva uppleva i vår värld. När han berättar i långa stycken för Eva sin historia säger han också att det inte bara är hans egen historia han berättar, utan att han ibland blandar ihop den med andras berättelser som han mött på sin väg.
Från uppväxtens Kamerun tar han sin tillflykt för att finna ett bättre liv – genom Saharas obarmhärtiga landskap, över Medelhavets helvetiska vågor. Väl i Europa lever han som ”papperslös” med det ständiga hotet om att bli lurad på lön för sitt arbete eller helt sonika utslängd från det land han befinner sig i.
”Tusen tranor” är en mycket angelägen bok som är skriven på en briljant och berörande prosa.
Läs den! Eller ge den i julklapp till någon som bryr sig eller kanske till någon som skulle behöva skakas om…
/Lotta
Etiketter:
café bokstugan,
Lottas inlägg,
romaner
fredag 5 december 2014
Den andra kvinnan av Therese Bohman
Den andra kvinnan handlar kanske inte så oväntat om en otrohetsaffär mellan en kvinna och en gift äldre man, men romanen rymmer så mycket mer... Till exempel tankar om klass och kvinnlighet... Vår huvudperson är en ung kvinna som arbetar i storköket på Norrköpings sjukhus. Hon är klart missnöjd över sin situation samtidigt som hon inte vill förknippas med andra i samma ålder som på ett eller annat sätt verkar befinna sig i universitetsvärlden. Tvärtom drar hon sig undan och väljer en självvald ensamhet istället för att umgås med vännen (och studenten) Emelie och hennes kurskamrater. Man skulle kunna påstå att hon står i konflikt med hela sin omgivning och generation för att istället drömma om ett helt annat liv där hon kan ägna sig åt sitt skrivande, en passion som fått komma i andra hand...
När den äldre och charmige överläkaren Carl Malmsten uppmärksammar henne bland grytor, disk och matrester går hon vant in i rollen som älskarinna, en roll hon till en början trivs med, tills hon blir mer och mer förälskad i honom. Kan han bli hennes väg ut? Överläkaren Carl Malmsten har precis de egenskaper som hon söker. Han tar med henne på konstutställningar, bistår med klänningar, underkläder och middagar tills det slutligen urartar och det hela slutar med en upplösning som läsaren nog inte kan förutse...
/Sara
När den äldre och charmige överläkaren Carl Malmsten uppmärksammar henne bland grytor, disk och matrester går hon vant in i rollen som älskarinna, en roll hon till en början trivs med, tills hon blir mer och mer förälskad i honom. Kan han bli hennes väg ut? Överläkaren Carl Malmsten har precis de egenskaper som hon söker. Han tar med henne på konstutställningar, bistår med klänningar, underkläder och middagar tills det slutligen urartar och det hela slutar med en upplösning som läsaren nog inte kan förutse...
/Sara
Etiketter:
romaner,
Saras inlägg
torsdag 4 december 2014
Skuggorna...
…heter Katarina Wennstams senaste samhällskritiska spänningsroman. Hon har blivit allt skickligare på att skildra fenomen i tiden, och här spänner hon bågen en smula ytterligare. Återigen får vi möta kriminalkommissarie Charlotta Lugn, vars äktenskap med Agneta knakar ordentligt i fogarna nu, och advokat Shirin Sundin, som nyskild upplever ett annat friare liv än tidigare. Den här gången möts de i rätten igen - dock på var sin sida om det märkligaste mål Sverige någonsin upplevt. För skuggorna som titeln anspelar på är fyra stycken maskerade personer som begår våldsbrott. De misshandlar män som utövat våld mot sina kvinnor och blivit dömda för det. Ordagrant följer de deras domar och låter dem få utstå varken mer eller mindre än vad männen själva gjort sig skyldiga till. Och de fyra kvinnor som alltså är de nya våldverkarna, som kopierar männens eget våld mot dem själva, visar sig inte vara vilka kvinnor som helst – men det blir man inte varse förrän boken slutar. Kvinnor med ansenlig mängd både ansvar och makt har iscensatt en händelseutveckling som inte bara sätter skräck i män i rädslan för övergrepp (en rädsla och skräck som alla kvinnor kan känna bara på grund av sitt kön). De får också ett oväntat stort gensvar från stora delar av svenska folket som tycker att det inte är mer än rätt mot männen – trots att de redan egentligen dömts och sonat sina brott. Och det rättsliga Sverige prövas också, eftersom domstolsväsendet anser, och agerar därefter, att ingen, inte ens våldsutsatta själva, kan sätta sig till doms över lag och rätt och hämnas öga för öga.
Det är alltså en högaktuell och stark, och mycket läsvärd historia Wennstam knåpat ihop, riktigt skickligt uppbyggd kring vilka de nya förövarna egentligen är, och vad de faktiskt åstadkommer. Och man kan inte låta bli att fundera över om det kunnat hända i verkligheten..?
/Tuija
Det är alltså en högaktuell och stark, och mycket läsvärd historia Wennstam knåpat ihop, riktigt skickligt uppbyggd kring vilka de nya förövarna egentligen är, och vad de faktiskt åstadkommer. Och man kan inte låta bli att fundera över om det kunnat hända i verkligheten..?
/Tuija
Etiketter:
deckare,
Tuijas inlägg
onsdag 3 december 2014
"Vild" av Cheryl Strayed
"Vild" är den mest utlämnande biografi jag läst och därför också den modigaste. Det finns en djärv uppriktighet här, en tro på värdet av att ge av sig själv utan att förvänta sig att få något tillbaka, något för mig efterlängtat, även om jag inte visste hur mycket jag längtat efter det förrän jag var flera kapitel inne i boken och helt uppslukad. Det är inte lätt att erkänna sina svagheter som Strayed gör, men någon sa en gång att bara genom att öppna dig kan du nå andra och därigenom nå dig själv. Jag tror det är sant. Endast då vi blottställer oss, så som Strayed vågar göra, och delar det hudnära och sårbara kan vi känna oss mindre ensamma.
Strayeds öppenhet ger henne insikter som hjälper henne överleva, både själsligt och som överlevare i vildmarken, dit hon begett sig för att markera en vändpunkt i sitt liv. Då hon vandrar uppför sin vandringsleds väldiga berg sker en yttre gestaltning av hennes inre klättrande upp ur den avgrundslika sorg hon gått igenom som lämnat henne själsligt död. Hon måste ta sig upp och över och komma tillbaka helskinnad på andra sidan, både fysiskt och själsligt. Strayed beskriver sitt ensamma strövande genom elementen så varsamt som om rätt ord kan vara skillnaden mellan liv och död, och läsare som på samma sätt känner sig vilsna i livet och kräver förändring av sig själva har här mycket att hämta inspiration från. Här finns vilja att slåss för sig själv och glädje över att ha lyckats med hisnande bedrifter, lycka över äventyr som Strayed aldrig kunnat ana. Hennes mödor uppför bergen efter att ha klängt fast vid minnet av sin borgångna mamma kan liknas vid hur huvudpersoner i grekiska myter lämnar dödsriket och vandrar upp till de levandes värld igen efter att de lärt sig att släppa taget om de döda. Hon har lämnat sin man och släppt taget om sitt destruktiva förflutna för att leva i nuet, för att i det vilda, i människans släktskap med naturen, hitta sig själv och bli levande igen.
Få böcker jag läst har varit så här välskrivna och ingen så poetiskt stark. Trots att det är en sann historia är den skriven mer i linje med en roman än vad man förväntar sig av en biografi. Nick Hornby, som skrivit manuset till filmatiseringen av boken, säger det bäst: "It is destined to be loved by a lot of people, men and women, for a very long time."
/Johan
Strayeds öppenhet ger henne insikter som hjälper henne överleva, både själsligt och som överlevare i vildmarken, dit hon begett sig för att markera en vändpunkt i sitt liv. Då hon vandrar uppför sin vandringsleds väldiga berg sker en yttre gestaltning av hennes inre klättrande upp ur den avgrundslika sorg hon gått igenom som lämnat henne själsligt död. Hon måste ta sig upp och över och komma tillbaka helskinnad på andra sidan, både fysiskt och själsligt. Strayed beskriver sitt ensamma strövande genom elementen så varsamt som om rätt ord kan vara skillnaden mellan liv och död, och läsare som på samma sätt känner sig vilsna i livet och kräver förändring av sig själva har här mycket att hämta inspiration från. Här finns vilja att slåss för sig själv och glädje över att ha lyckats med hisnande bedrifter, lycka över äventyr som Strayed aldrig kunnat ana. Hennes mödor uppför bergen efter att ha klängt fast vid minnet av sin borgångna mamma kan liknas vid hur huvudpersoner i grekiska myter lämnar dödsriket och vandrar upp till de levandes värld igen efter att de lärt sig att släppa taget om de döda. Hon har lämnat sin man och släppt taget om sitt destruktiva förflutna för att leva i nuet, för att i det vilda, i människans släktskap med naturen, hitta sig själv och bli levande igen.
Få böcker jag läst har varit så här välskrivna och ingen så poetiskt stark. Trots att det är en sann historia är den skriven mer i linje med en roman än vad man förväntar sig av en biografi. Nick Hornby, som skrivit manuset till filmatiseringen av boken, säger det bäst: "It is destined to be loved by a lot of people, men and women, for a very long time."
/Johan
Etiketter:
biografier,
Johans inlägg
tisdag 2 december 2014
Dash och Lilys utmaningsbok av Rachel Cohn och David Levithan
Visserligen är det bara den 2 december idag, men ni vet hur det är, alldeles strax har hela december gått och julen står och knackar på dörren! Därför tänkte jag redan nu tipsa om en härlig bok som utspelar sig i New York under julhelgen. En perfekt historia att läsa i december, kanske smyga undan julstöket och gotta ner sig i favoritfåtöljen en stund.
Dash och Lilys utmaningsbok är klassad som ungdomsbok. Men nu för tiden skrivs det så mycket bra ungdomsromaner, eller YA (Young Adult) som genren med kallas, som lika väl passar vuxna läsare! Och även den mest vuxne av oss minns någonstans inom oss hur det var att vara runt 16 år.. Med allt vad det innebär.
Nåväl, kan det bli mer juligt än ett New York i vinterskrud? Med julgranar, dignande affärsfönster fulla med tomtar och glitter, skridskobanor och glödgat vin? Kombinerat med tonvis av stressade människor som vill köpa sig till den perfekta julen med så klart.
I den stora bokaffären Strand går Dash omkring och muttrar. Han muttrar över julen och de allmänna sakernas tillstånd. Dash älskar verkligen inte julen. Och hans skilda föräldrar bryr sig inte om honom, mamman tror att Dash är hos sin pappa och har därför åkt på semester med sin nya man. Medan pappan förmodligen inte minns hur Dash ens ser ut, med tanke på hur sällan de ses. Han är därför lätt att lura i att Dash firar jul med mamma. Så det enda positiva med årets jul är en lägenhet helt för sig själv, samt tillgång till favoritbokaffären Strand tycker Dash. När han spatserar bland hyllorna, kollar han automatiskt in om det har kommit in något nytt på hyllan med hans älsklingsförfattare. Och där står något han inte känner igen! En röd anteckningsbok, fylld med ledtrådar och instruktioner. Dash känner att han kan inget annat göra än att följa bokens ord. Äventyret kan börja.
För det är Lily som har lämnat boken bland de vanliga böckerna på Strand. Lily som även hon är 16 år gammal, och som fullkomligt älskar julen! Lily som är glad och ljus inuti, och som kanske är världens bästa fotbollsmålvakt. Men som även är rätt så ensam, hon får inte vara med de populära tjejerna på skolan. Och julen, som alltid brukar vara full av famljemys, då Lily har kusiner och fastrar över hela staden, verkar i år bli ett fiasko. Lilys föräldrar har åkt på semester, vilket i sig kanske är okej, eftersom Lilys storebror kan ta hand om henne. Om nu inte sagda storebror hade varit tokförälskad i sin nya kille och helt bortkopplad från verkligheten. Lily lämnar den röda anteckningsboken på Strand i hopp om att just rätt person ska hitta den. Dash och Lily känner inte varandra, men börjar nu skicka boken mellan sig, lämnar den på olika platser i New York med utmaningar för den andre att lösa.
Och den här historien blir så fin, så hjärteknipande, rolig och så dramatisk! Under läsningen sitter jag och bara hoppas, hoppas, hoppas att det här två udda fåglarna ska kunna flyga tillsammans. Och när snön dalar över ett julglittrande New York i boken, så kommer jag på mig själv med att le lite fånigt i adventsstjärnans varma ljus.
/ Malin
Dash och Lilys utmaningsbok är klassad som ungdomsbok. Men nu för tiden skrivs det så mycket bra ungdomsromaner, eller YA (Young Adult) som genren med kallas, som lika väl passar vuxna läsare! Och även den mest vuxne av oss minns någonstans inom oss hur det var att vara runt 16 år.. Med allt vad det innebär.
Nåväl, kan det bli mer juligt än ett New York i vinterskrud? Med julgranar, dignande affärsfönster fulla med tomtar och glitter, skridskobanor och glödgat vin? Kombinerat med tonvis av stressade människor som vill köpa sig till den perfekta julen med så klart.
I den stora bokaffären Strand går Dash omkring och muttrar. Han muttrar över julen och de allmänna sakernas tillstånd. Dash älskar verkligen inte julen. Och hans skilda föräldrar bryr sig inte om honom, mamman tror att Dash är hos sin pappa och har därför åkt på semester med sin nya man. Medan pappan förmodligen inte minns hur Dash ens ser ut, med tanke på hur sällan de ses. Han är därför lätt att lura i att Dash firar jul med mamma. Så det enda positiva med årets jul är en lägenhet helt för sig själv, samt tillgång till favoritbokaffären Strand tycker Dash. När han spatserar bland hyllorna, kollar han automatiskt in om det har kommit in något nytt på hyllan med hans älsklingsförfattare. Och där står något han inte känner igen! En röd anteckningsbok, fylld med ledtrådar och instruktioner. Dash känner att han kan inget annat göra än att följa bokens ord. Äventyret kan börja.
För det är Lily som har lämnat boken bland de vanliga böckerna på Strand. Lily som även hon är 16 år gammal, och som fullkomligt älskar julen! Lily som är glad och ljus inuti, och som kanske är världens bästa fotbollsmålvakt. Men som även är rätt så ensam, hon får inte vara med de populära tjejerna på skolan. Och julen, som alltid brukar vara full av famljemys, då Lily har kusiner och fastrar över hela staden, verkar i år bli ett fiasko. Lilys föräldrar har åkt på semester, vilket i sig kanske är okej, eftersom Lilys storebror kan ta hand om henne. Om nu inte sagda storebror hade varit tokförälskad i sin nya kille och helt bortkopplad från verkligheten. Lily lämnar den röda anteckningsboken på Strand i hopp om att just rätt person ska hitta den. Dash och Lily känner inte varandra, men börjar nu skicka boken mellan sig, lämnar den på olika platser i New York med utmaningar för den andre att lösa.
Och den här historien blir så fin, så hjärteknipande, rolig och så dramatisk! Under läsningen sitter jag och bara hoppas, hoppas, hoppas att det här två udda fåglarna ska kunna flyga tillsammans. Och när snön dalar över ett julglittrande New York i boken, så kommer jag på mig själv med att le lite fånigt i adventsstjärnans varma ljus.
/ Malin
Etiketter:
Malins inlägg
måndag 1 december 2014
Jul i Bokstugan med lustläsning ikväll!
Om jag räknar rätt är det ikväll femte året i rad vi har årets sista Café Bokstugan ihop med Bibliotekets vänners Lustläsarkväll. Dubbelt så bra brukar det bli - och efter att ha smygtittat på kvällens tipslista vågar jag utlova att det blir så även i år. Som vanligt är det Ulla som kommer och har med sig sina bästa julklappstips. Lotta och jag har också hittat några riktigt fina klappar att lägga i strumpan eller under granen. Kvällen till ära delar vi ut några extra bokvinster, och vi hoppas förstås att Systrarna Lindqvists, som serverar fika för liten slant, har med sig sina goda julkakor...
Vi ses i stadsbibliotekets hörsal kl. 18 ikväll! Varmt välkomna!
/Åsa
Etiketter:
arrangemang,
café bokstugan,
Åsas inlägg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)