Mysteriet på Asthall av Jessica Fellowes

Det är 1920. Första världskriget är precis avslutat och London är svårt påverkad av krigets fasor. Louisa Cannon tillhör den fattigare delen av staden och drömmer om en väg ut. Hennes räddning blir en anställning hos familjen Mitford på Asthall Manor som barnsköterska och sällskap åt Mitfordsystrarna. En helt ny värld öppnar sig för Louisa och hon inleder en vänskap med den äldsta systen, Nancy, som längtar efter att få upptäcka världen utanför Asthall.

När sjuksköterskan Florence Nightingale Shore mördas på tåget till Hastings dras Louisa och Nancy in i den trassliga mordhävan. Ett mord som skapar ringar på vattenytan, ringar som når ända till Asthall Manor och familjen Mitford.

Detta är första delen i en planerad serie om Mitford-morden som utspelar sig under den engelska överklassens 1920-tal. Här i tar författaren avstamp i det berömda och ouppklarade mordet på Florence Nightingale Shore. Fellowes har mycket skickligt fått liv i det brittiska 1920-talet och det känns som blandning av att avsnitt av Downtown Abbey och en pusseldeckare. Hon har på ett mycket bra sätt lyckats bygga en trovärdig och mycket spännande berättelse och det märks att hon känner sig hemma i sin valda tidsepok.

När berättelsen väl tagit fart är det väldigt svårt att lägga ifrån sig boken. Som läsare befinner man sig ständigt på tå i och med att Louisa och Nancy kommer allt närmare att lista ut vem som mördare Florence Nightingale Shore. Rekommenderas varmt!

(Andra delen i serien kom ut nu i år och den finns absolut med på min ”att läsa”-lista!)

/Erika

Hunger av Alma Katsu

Under mitten av 1800-talet,

då flera sällskap tog vägen västerut

till Kalifornien, bestämmer sig Donnerkolonnen för att ta en oprövad genväg mot väst. Vilket inte slutar särskilt bra för de män, kvinnor och barn som färdas i sällskapet. Ett flertal missöden drabbar kolonnen från den dag i juni 1846 som de ger sig av till dess att färden når sitt slut under våren 1847. Matförråden sinar, sällskapet blir oense sinsemellan och en liten pojkes försvinnande och död driver dem till vansinnets gräns. Det går inte att undkomma känslan av att någon – eller någonting – följer i deras fotspår.

Det blir en kamp om överlevnad i bergen, i den glödheta sanden och i snöoväder samtidigt som skuggorna växer omkring dem – och inom dem.


Hunger bygger på en den sanna historian om Donnerkolonnen och de livsöden som finns dokumenterade för sällskapets medlemmar. Alma Katsu har tagit vissa friheter för att kunna skapa sin skönlitterära gestaltning av kolonnens tragiska öde. Författaren lyckas skapa en berättelse där orden flyter på och läsaren sugs in i texten. Den blir svår att lägga ifrån sig och svår att släppa. Det skapas en spänning, och även om man kanske har en viss förkunskap eller skaffar sig det genom efterforskningar, vill man ändå veta hur det hela ska sluta. Det är en väldigt kuslig historia som Katsu skrivit och jag skulle rekommendera att den inte läses efter mörkrets inbrott. Och särskilt inte om du tror att du är själv i mörkret.

/Erika

Julklappstips från bokstuganredaktionen!

En vecka kvar till julafton och fortfarande inte alla paket klara? En bok blir vem som helst glad för! Här är våra bästa boktips från året som gått:

Till den historieintresserade
Historieläraren av Matt Haig
"Det var länge sen jag läste en så härlig bok med sånt flyt!"
Läs Åsas recension här
Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht
"...en fängslande historia som är svår att släppa..."
Läs Erikas recension här

Till feel good-älskaren
Kärlek, bakelser och en mops av Annie England Noblin
"Rekommenderas varmt för den som tycker om feel-good och hundar."
Läs Erikas recension här
Snöfall över strandcaféet av Lucy Diamond
"...en bra feelgood bok att bygga upp julstämningen med."
Läs Veronicas recension här

Till spänningssökaren
Silvervägen av Stina Jackson
"...helt klart den bästa deckaren jag har läst i år..."
Läs Åsas recension här
Kodnamn Alice av Kate Quinn
"...det bidrar till spänningen att många händelser är tagna från verkligheten."
Läs Thereses recension här

Till den unga läsaren
Hasselskogen av Melissa Albert
"Det är en väldigt stark och originell berättelse."
Läs Thereses recension här
Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson
"...personlig och gripande men samtidigt allmängiltig och tar upp många viktiga ämnen..."
Läs Åsas recension här

Till seriefantasten
Imagine wanting only this av Kristen Radtke
"...få serieböcker har för mig känts så personliga och berörande som Radtkes bok."
Läs Johans recension här
Isola av Brenden Fletcher
"...en hyllning och kärleksförklaring till gränslös vild fantasi."
Läs Johans recension här


God julläsning önskar bokstuganredaktionen!

Kodnamn Alice Av Kate Quinn

Året är 1947 och den amerikanska collagestudenten Charlotte, kallad Charlie, har blivit gravid utan att ha en ring på fingret. Hennes föräldrar bestämmer sig för att hon ska åka till Schweiz för att "ta hand om" problemet. När båten stannar till i England tar Charlie chansen att åka till London för att leta efter sin kusin, som försvann i Frankrike under kriget. Hon kommer till en kvinna med namnet Eve Gardiner, som är väldigt skjutglad och har uppenbara alkoholproblem, men som trots allt är Charlies bästa chans att hitta sin kusin.

Boken hoppar mellan Charlies historia, som utspelar sig 1947, och Eves historia, som utspelar sig 1916. Det är en mycket spännande bok, och det bidrar till spänningen att många händelser är tagna från verkligheten. Många starka kvinnor ingår i persongalleriet, inte bara de uppdiktade huvudkaraktärerna utan andra bifigurer som är både inspirerade av, och i vissa fall, tagna rakt från verkligheten. Rekommenderar att man läser efterordet när man läst klart boken.

/ Therese

Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht

1943. Korea är ockuperat av Japan. Den koreanska kulturen och språket är förbjudet och koreanerna är andra klassens medborgare i sitt eget land. Hana är sexton år gammal och arbetar som fridykare och hon har sedan flera år tillbaka lärt sig att hålla sig undan de japanska soldaterna. Något hon lyckas med till den dagen hon låter sig själv tillfångatas för att skydda sin lilla syster. Hana förs bort från ön hon vuxit upp på och från det liv hon haft där – för att leva ett liv som sexslav på en militärbordell långt in på fastlandet.

2011. Sydkorea. Emi har under hela sitt liv försökt förtränga sina minnen av stora systern som offrade sig själv för att rädda henne. Nu när hon levt ett nästan fullt liv, hennes barn är vuxna och har flyttat hemifrån och hon börja känna av tidens gång i kroppen, står hon inför ett svårt val. Att konfrontera det förflutna eller att ge upp chansen att någonsin får möta systern igen.

Systrarna Hana och Emis historier löper parallellt med varandra, den ena i 1943 och den andra i 2011, genom hela boken. Författaren har ett språk som fångar en direkt och som läsare transporteras man direkt in i händelserna i boken. Bracht behandlar en svår fråga i sin berättelse och har använt sig av flertalet historiska resurser för att kunna skapa den värld som existerar i romanen. Vit krysantemum tar upp anskrämliga gärningar både under den japanska ockupationen såväl som under mer moderna tider.

När vi i vanliga fall tänker på Andra världskriget brukar våra tankar mest dras till kriget i Europa och koncentrationslägren och sedan i andra hand till Pearl Harbor och atombomberna. Men det finns så mycket om händer under den tidsperioden och årtalen efteråt som inte får lika mycket uppmärksamhet och den slagkraft som de behöver för att inte glömmas bort eller sopas under mattan. Men i ett västvärldsperspektiv är det lätt att inte lägga uppmärksamhet på vad som har hänt utanför vår egen hemisfär.

Allt om allt har Bracht skapat en fängslade historia som är svår att släppa både fysiskt när man väl börjat läsa såväl som mentalt när man tillslut läst sista sidan. Den får en att tänka efter och ställa frågor till sig själv om varför man inte kände till detta tidigare såväl som frågan hur hemska människor egentligen att kapabla till att bli. Jag skulle rekommendera att man läser författarens kommentarer i slutet av boken då det ger lite mer inblick i konfliktens historia och status i vår samtid. 

/Erika

En ny tid av Ida Jessen

Här föll jag återigen för ett vackert omslag, och löftet om en lågmäld berättelse med ett fint utmejslat kvinnoporträtt, och jag blev inte besviken. Boken var för mig också en anledning att bekanta mig med Ida Jessen, en populär dansk författare som skrivit ett antal romaner, noveller och barnböcker, och som även översätter från norska till danska.

En ny tid handlar om Lilly som lever i den lilla jylländska byn Thyregod under 1900-talets första decennier. När berättelsen börjar är året 1927 och Lilly har just blivit änka. Hon ser tillbaka på det liv som har gått, och även framåt på det liv som nu väntar henne. Lilly kom till byn som lärarinna, och gifte sig snart med distriktsläkaren i byn. Deras äktenskap varade i 20 år innan han gick bort i sjukdom. Äktenskapet var varken lyckligt eller olyckligt. Maken, Vigand, var en mycket rationell person, som höll sina tankar och känslor för sig själv, och släppte inte in hustrun, inte ens när slutet började närma sig. Han kritiserade henne ofta för att hon lät sina känslor styra, och hon kände aldrig att hon levde upp till hans ideal. Därför blir hon förvånad när det efter Vigands död visar sig att han gjort ett antal arrangemang för att trygga hennes framtid. Han har satt undan pengar och även ordnat med en ny bostad, när hon måste lämna läkarvillan. Som änka får Lilly också en helt annan status än den hon haft både som ogift och som hustru till doktorn. Plötsligt blir livet friare, och hon möts av en annan respekt från byborna. När hon en gång kom till byn var hon den första kvinnan som cyklade, och nu blir hon den första kvinnan i byn som kör bil. Hennes känslor är kluvna, de pendlar mellan saknad efter maken och en lättnad över att ha fått ett nytt liv. Det visar sig också att ingenting i livet är för sent, och kanske är det inte heller för sent för Lilly att få uppleva kärleken igen...

Boken är verkligen en liten pärla. Den är ett porträtt av en intressant kvinna, och en skildring av kvinnors villkor under den här tiden. I höst utkommer författaren med ytterligare en bok som berättar historien ur maken Vigands perspektiv.

/Åsa

Sidonie & Nathalie av Sigrid Combüchen

Större delen av boken utspelar sig under 1944, då Frankrike var ockuperat av Tyskland. De båda kvinnorna Sidonie och Nathalie möts av en slump, de är båda på flykt norrut genom Europa, från den fransktyska gränsen. De har förlorat allt utom kläderna på kroppen. Efter en lång och strapatsrik vandring kommer de med båt till Sverige och stiger i land i Limhamn. Där tas de om hand av människor som hjälper och gömmer flyktingar. De får nya identiteter, och blir istället Siv och Nanna. De kommer så småningom till en stor gård där de får arbeta mot mat och husrum.

De båda kvinnorna är väldigt olika. Sidonie är som en kameleont, finner sig direkt i nya miljöer, anpassar sig och gör allt för att smälta in. Hon har också väldigt lätt för att lära sig nya språk, så hon blir snabbt omtyckt och finner sin plats på gården. Nathalie är mer ovillig att anpassa sig och lära sig språket. Hon håller sig mest för sig själv och talar inte gärna om sig själv, vilket gör att de andra inte riktigt vågar närma sig henne.

Vid ett tillfälle blir kvinnorna ombedda att visa sina identitetspapper, och då kommer det fram lite mer om deras bakgrund, som man redan anat som läsare. Nathalie har en bakgrund inom överklassen, hon har varit gift och haft tre barn. Sidonie kommer från enklare förhållanden. I hennes papper står att hon är kallskänka och att hon har suttit i fängelse under ett och ett halvt år.

Kvinnornas relation är mycket speciell. Trots att de tillbringat så mycket tid tillsammans och hjälpt varandra i kritiska lägen, så har de ändå medvetet hållit en distans till varandra, och undvikit att prata om sina tidigare liv. På ett sätt är de främlingar för varandra men samtidigt står de varandra närmare än de gjort med någon annan människa.

Parallellt med berättelsen från krigsåren får vi följa Nathalie långt senare i livet. Hon har precis firat sin 90-årsdag med släkt och vänner, och det väcker många minnen och tankar om händelser tidigare i livet.

Det är en intressant tid ur historien som skildras, och det finns ju också paralleller till vår egen tid. Fortfarande flyr människor från sina hem och ger sig ut på långa riskfyllda vandringar. Det är också fascinerande och gripande människoöden, och inte minst starka kvinnoporträtt.

/Åsa

Kvinnorna på slottet av Jessica Shattuck

Den här berättelsen tar sitt avstamp i Tyskland, dels när kriget precis brutit ut, men framförallt när det är slut. I centrum står Marianne, en välbärgad adelskvinna som avskyr allt vad Hitler står för. Hennen man är med i motsåndsrörelsen, och på slottet ute på den tyska landsbygden går planerna varma för att bekämpa nazisterna. Men alla planer går om intet när Mariannes man blir bragd om livet och kriget rasar med all sin kraft. Så går åren under den skärseld som är andra världskriget, men Marianne lyckas överleva.
När tiden till slut står stilla och det blir 1945, och världen är i fred, men Nazityskland ligger i ruiner. Marianne tar sig tillbaka till sitt lite mer skamfilade slott, nu änka och fattigare än förut, på alla sätt.

Men hon har en vilja av stål, för hon har kommit tillbaka för att hålla ett löfte som hon gav en dimmig kväll för länge sedan. Här på slottet ska änkor efter motståndsmän få en fristad! Ett hem för kvinnor som varit igenom det värsta. En helt igenom vacker ide, men som i verkligheten blir oändligt komplicerad.
Vi får följa tre kvinnor med olika öden och olika moraliska kompasser som nästan av en slump tvinnas ihop till en osannolik liten grupp. Sedan får vi följa dem genom livet, och framförallt får vi vara med och se hur kriget har format dem. Det finns alltid många lager bakom en människas val, kanske framförallt i tider präglade av rädsla och misstänksamhet, där det står en galen man och skriker ut sitt hat och många följer efter. Det känns ju igen även idag. Kvinnorna på slottet är en mjuk berättelse, samtidigt som den vägrar blunda för det som är jobbigt och skaver. 

/ Malin

Midnattssolens timme av Cecilia Ekbäck

Jippie tjohej, en ny bok av Cecilia Ekbäck! Perfekt tänkte jag, och plockade med mig den på fjällresan. Vilket för övrigt var en perfekt miljö att läsa denna pärla i, då den utspelar sig högt upp i Lappland vid foten av det ständigt ruvande berget Svartåsen. Även Ekbäcks förra bok, I vargavinterns land, utspelar sig vid Svartåsen men då 1717. Jag var väldigt förtjust i den boken och har tänkt på den ofta sedan jag läste den. Jag skrev ett inlägg på bloggen om den, som du hittar här. De här två böckerna är dock helt fristående från varandra, de har platsen som gemensam berättare med det är allt.
Men nu vidare till den nya boken, Midnattssolens timme! Nu är det år 1856 och återigen präglas Svartåsen av mörka händelser. Tre män; en präst, en lagman och en nybyggare har hittats brutalt mördade inne i byns prästgård. På golvet bredvid dem sitter en blodig man med kniv som inte säger ett knyst. Men eftersom han är same så kastas han omedelbart i häktet, oavsett bekännelse eller inte. Ryktet om de grymma morden i Svartåsen får snabbt vingar upp till Stockholm och hamnar på justisteministerns bord. Det är extra besvärligt med omständigheterna i Svartåsen, eftersom kungen vill sälja sina gruvor i området och ett trippelmord kan lätt lägga en viss sordin på stundande affär.
Justitieministerns svärson, mineralogen Magnus Stille blir skickad till platsen för att undersöka händelsen. Eftersom att han av en händelse behöver kartlägga fyndigheterna i berget så har han en anledning att flyga under radarn och samtidigt nysta i det som hänt. Med sig på resan får Magnus något motvilligt sin svägerska Lovisa, som hamnat i onåd hos sin far och blir bryskt ivägskickad för att klara sig på den tuffa resan bäst hon kan.
Men på Svartåsen frodas hemligheterna i skuggan av det hotfulla berget. Inget är som det verkar, och i skuggorna smyger ständigt undflyende gestalter förbi. Den som ser allt är den samiska kvinnan Ester, men hon sitter tyst vid sin lägerplats och bidar sin tid. Ska den allvarliga men samtidigt hetsiga Magnus få de svar han söker? Och hur ska Lovisa passa in i Svartåsen, med sina snåriga tankar och sitt trasiga inre? Mörkret sänker sig över Svartåsen, ännu en gång. Midnattssolens timme drabbar mig lika mycket som Ekbäcks förra bok, jag är så glad i hennes kärva men målande språk. Allt är ackompanjerat av det stora mörka berget vars skugga kastar sin långa hotfulla arv genom tiderna och över människorna som bor där. På samma gång vilar det en skörhet över berättelsen, över det Sverige som en gång var och hur vi även då inte kunde hejda oss från att stöta bort de vi såg som annorlunda. Det är en fängslande bok, ständigt i samspel med den hårda natur som vi människor bosatt oss i. 

/ Malin

Florence Stephens förlorade värld av Lena Ebervall och Per E. Samuelsson

För några år sedan var jag med jobbet på Huseby bruk, en varm grönskande dag i maj. Vi var där hela dagen, gick runt på gården bland alla byggnader och fick en inblick i hur det var förr. Till slut fick vi en visning inne på herrgården, i Fröken Stephens innersta rum. Och där hade tiden stått stilla, allt bevarat som det var den dag då Florence Stephens slöt sina ögon en sista gång. Tekoppen stod framme, inte ett dammkorn och det var nästan så att sängen såg soven i. Och man kunde förnimma Frökens skugga längs väggarna, som att hon fortfarande var där.
För mig, så var det ett fantastiskt besök i en tid som flytt. Kanske är det därför den här boken fastnar så hos mig. Eller så är det bara en riktigt bra historia. För det är som en sannsaga! Den rika familjen Stephens som driver sitt oerhört framgångsrika gods i Småland, frasiga klänningar och överdådiga middagar och sommarvistelse på Ronneby brunn med Sveriges elit. Men så även viskningar om att frun i huset står lite väl nära kungen. Så pass nära att kanske äldsta dottern Florence har Bernadotteblod i sina ådror...

Så går åren, och det adliga livet i sus och dus har svårt att överleva två världskrig och ett modernt Sverige där arbetaren går upp på tronen, och kungahuset förlorar sin makt. Men Fröken Stephens lever kvar i sitt slott, och fnyser åt nymodigheter. Hon, som varit konungens förtrogna! Och i sin rosafärgade bubbla full med pengar och naivitet så faller hon snart offer för skrupelfria män, det som kom att kallas Husebyaffären på alla löpsedlar. För även om hon är som prinsessan i sitt torn, så är det inte en prins på en vit springare som kommer för att rädda damen i nöd. Det kommer en prins till Huseby, men han har varken en vit häst eller något vidare samvete.

Det här är en djupt fascinerande och spännande bok, en roman byggd på sanning. Det kittlar i maggropen och man tar sig för pannan. Om en tid som var och som aldrig kommer igen, det är verkligen en förlorad värld. Och 30 år efter Fröken Stephens död, då breven mellan hennes mor och kungen skulle släppas fria för allmänheten, så hemligstämplar vår nuvarande kung dem igen...
Som sagt, fascinerade.

Florence Stephens förlorade värld, en sannsaga om Huseby bruk finns som vanlig bok, talbok, e-bok och e-ljudbok.

/ Malin

1947 av Elisabeth Åsbrink

Boken är upplagd som en kalender över året 1947, där händelserna gås igenom månad för månad. Författaren visar på hur många av dagens politiska konflikter har sin grund i den här tiden.

Det brittiska samväldet föll sönder vid den här tiden. Av den forna kolonin Indien blev det två självständiga stater, det hinduistiska Indien och det muslimska Pakistan. Nästan omedelbart började oroligheterna. Palestina hade också varit under brittiskt styre. Nu bestämde en FN-kommitté efter mycket vånda att området skulle delas mellan judar och muslimer. Den konflikt som uppstod kring området pågår än idag. Åsbrink skriver också om de svenska fascistiska rörelserna som fick ny kraft efter kriget, och har sina förgreningar ända in i vår tid.

Åsbrink har också vävt in några kända personer inom kultur- och musikvärlden. Vi får bland annat följa författaren George Orwell, som under det här året bosätter sig på den karga skotska ön Jura, där han lever ett mycket spartanskt liv och arbetar på boken "1984". Vi får också följa Simone de Beauvoir, som under den här tiden hade en passionerade kärlekshistoria med den amerikanske författaren Nelson Algren.

Bland alla de stora världshändelserna som Elisabeth Åsbrink skildrar, finns också en okänd mer personlig historia. Det är berättelsen om den lille judiske pojken Joszef från Budapest i Ungern. Efter kriget hamnade han i ett läger för föräldralösa barn i södra Tyskland. Till slut kom hans mor och hämtade honom och de återvände till Budapest. Många år senare kom han till Sverige och han är far till Elisabeth Åsbrink.

Upplägget kan låta spretigt, men jag har nog aldrig läst en bok som så tydligt klargör sammanhang och perspektiv i historien. Författaren ser hela tiden på historien med nutida ögon. Hon kommenterar och relaterar det som hände då, till det som händer oss nu. För mig var 1947 ett ganska anonymt år, inklämt mellan de dramatiska krigsåren och det kalla krigets år som skulle komma. Boken lärde mig mycket och satte igång tankar om hur allt hänger ihop, och jag ville vet mer om de personer och händelser som beskrivs i boken.

/Åsa

Nattens historia - Gunnar Broberg

Sedan tidernas begynnelse har ljus och mörker varit två motståndskrafter. Det rena och ljusa står ofta emot det mörka och outforskade. I den här boken så väljer Gunnar Broberg att fokusera på det senare. Han gör en kulturhistorisk djupdykning i nattens historia. Det må vara ett smalt ämne men ack så intressant! Hur har människan egentligen förhållit sig till natten? Hur sov man? Vad drömde man om? Hur påverkas vi av mörkret? Här finns det mesta beskrivet. Dagboksanteckningar från folk som inte kunde sova varvas med berättelser om stearinljusets betydelse. Även det andliga får stort fokus. Den andligen upplysta människan var ju som bekant skyddad från nattens frestelser.

Min personliga favorit är dock berättelserna om nattmannen. Han hade som uppgift att tömma bajslatriner, forsla bort lik och se till att inga bränder startade. Det var inget glamouröst yrke men denna skuggfigur blev en trygghetssymbol. Nattmannen gick ofta och sjöng högt för sig själv och när folk hörde hans stämma kunde de förvissa sig om att någon var vaken och skyddade dem. Som helhet är det en intressant resa genom den nordiska historien. Författaren har ingen lätt uppgift. Vi kastas snabbt mellan olika händelser och mängder av citat flödar. Ibland känns det på gränsen till spretigt. Det finns oändligt mycket att säga om natten och Broberg vill gärna få med alla små detaljer. Men kanske är detta en bok för just den som vill ha de små detaljerna. Exempelvis hur sängen skulle bäddas och placeras. i slutändan är det helt enkelt omöjligt att inte falla för bokens charm.

/Henrik

Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr

Åh, denna bok. Den krossar mitt hjärta i åttahundra trasiga små bitar. Jag har medvetet läst den långsamt, så långsamt att jag nästan gör våld på mitt läsarjag. För jag vill inte att Ljuset vi inte ser ska ta slut. För när den är slut så kan jag aldrig ha den oläst igen. Och det är näst intill sorgligt.
Romanen fick Pulitzerpriset 2015, och den är en bjässe på 600 sidor. Låt inte det avskräcka er dock, för boken är väldigt luftigt skriven med korta kapitel. Snarare tar de hundratals sidorna slut alldeles för fort. Jag är närmast avundsjuk på de av er som har den här boken framför er.
Ljuset vi inte ser utspelar sig under de febriga och blodfyllda år som är andra världskriget. I kapitel om varandra följer vi två unga människor och deras öden som så småningom sammanstrålar. Marie-Laure flyr med sin pappa när nazisterna ockuperar Paris och soldaterna svämmar över gatorna i hennes älskade stad. En stad hon numera bara känner till med hjälp av sina händer som ständigt far över den modell som fadern gjort över staden. Marie-Laure är nämligen sedan en tid tillbaka blind. Men med ett hemligt uppdrag i väskorna och faran jagandes i hasorna så ger sig den blinda flickan och pappan sig iväg till den lilla kuststaden Saint-Malo.

Samtidigt i Tyskland så försöker den unge Werner leva sitt liv på barnhemmet som ligger i en liten smutsig gruvstad. Och Werner vet så väl att så fort han blir gammal nog så väntar en vardag långt nere i kolgruvan, där han ska arbeta tills den dag han faller ihop eller omkommer i ett ras så som pappan redan gjort. Ingen utväg finns för Werner, inga andra vägar att gå. Tills han en dag får användning av sitt specialintresse, att laga radioapparater och andra tekniska pryttlar åt nyhetstörstande tyskar i staden. Och när en framstående nazist i området får upp ögonen för Werner så blir han snart rekryterad till Hitlerjugend, och den unge pojken ser sin chans till ett annat liv. Så en dag finner han sig posterad i den lilla kuststaden Saint-Malo, medan bomberna faller och där det i ett fallfärdigt gammalt hus sitter en blind flicka…

Ljuset vi inte ser är en himlastormande vacker roman som rymmer sorg, hopp, död och liv. Människoöden, magiska stenar och skrapande radiorapporter om det liv som flytt. Om den grymhet som ryms i vissa människors inre, men även om den godhet som strålar som ett ledljus från andra. Jag tror det kommer ta mycket lång tid för mig att glömma Marie-Laure och Werner. På kvällarna när solnedgången färgar stadstaken orange och ljudet av hav når mitt fönster, så tänker jag på Marie-Laure och hennes modell över sin omgivning, och hur hon sitter där med havets ljud i öronen och låter sina smala fingrar vandra över modellerna hennes far byggt. För med dem ser hon ljuset som vi andra inte ser.

/ Malin

"Miniatyrmakaren" av Jessie Burton

Amsterdam år 1689. Den unga Nella Oortman har blivit bortgift med den äldre köpmannen Johannes Brandt, efter att hennes en gång så fina familj kommit på obestånd. Hon reser in till Amsterdam från byn där hon är uppväxt, för att inta sin plats som Brandts hustru. I det stora huset blir hon mottagen på ett märkligt sätt, och äktenskapet blir inte alls som hon tänkt sig. Brandt själv är nästan aldrig hemma, och när han är det låser han in sig i sitt arbetsrum. Nella får istället tillbringa mycket tid ihop med hans stränga och inbundna syster Marin, som hittills varit kvinnan i huset. I hushållet finns också tjänsteflickan Cornelia och tjänaren Otto, som Brandt befriat från ett slavskepp och tagit med sig hem.

För att kompensera för sin frånvaro köper Brandt ett dockskåp till Nella, en exakt miniatyrkopia av huset de bor i. Hans tanke är att hon ska hålla sig sysselsatt med att inreda skåpet. Nella hittar en hantverkare som kallar sig miniatyrmakare i staden, och beställer lite halvhjärtat några föremål till skåpet. När de kommer imponeras hon av skickligheten i hantverket. När fler föremål kommer utan att hon beställt dem, börjar hon bli rädd. Miniatyrmakaren verkar känna till familjens innersta hemligheter, och har dessutom en märklig förmåga att med sina miniatyrer förutsäga saker som ännu inte hänt. Samtidigt blir Brandt via sina affärer inblandad i något som kan hota både honom och hans familj. Läsaren vet inte riktigt om det är Miniatyrmakaren som orsaker allt som händer familjen Brandt - eller om denne bara försöker varna dem... Spännande och ibland riktigt magiskt, med fantastiska miljöer och karaktärer som man utan svårighet ser levande framför sig - som upplagt för en filmatisering!

/Åsa

"100 ideas that changed film" av David Parkinson

I Frankrike talar man ofta om de nio konstformerna, där den sjunde konstformen, filmkonsten, är den yngsta av de alla. Den åttonde konstformen, fotokonst, är runt 160 år gammal, och den nionde konstformen, seriekonsten, fyller snart 200 år, eftersom den allra första serien publicerades 1825 i Skottland. Filmkonsten har bara funnits i omkring 120 år. Jämfört med de klassiska konstformerna, skulptur, arkitektur, målarkonsten, musik, lyrik och dans är filmen fortfarande i sin barndom. Få som tog del av den allra första stora filmvisningen kunde då, i Paris den 27 december 1895, ana att de var en ny sorts betydelsefull publik, vad vi idag kallar biopublik. Den här boken är riktad till alla som vill fördjupa sin kunskap om filmkonsten och filmhistorien.

Vad är det då för sorts idéer som den här boken behandlar? Det rör sig om teorier, tekniker och strategier som betytt mest för hur man använder rörliga bilder för att berätta en historia. Några av de mest intressanta idéerna är, i mitt tycke, dessa: montage, musical scores, subtitles, B movies, animation, flashbacks, voice-over, method-acting, television, 3-D, epics, exploitation, trailers, handheld camera, zoom, road movies, feminist film theory, blockbusters, sequels, remakes, digital video och computer-generated imagery (CGI). Allt som rör film, i den bredaste definitionen av vad film är, redogörs här för på ett kortfattat, underhållande sätt. Det blir aldrig torrt och akademiskt, utan man läser med förundran hur varje ny innovation revolutionerat filmskapandet, och man får genom denna fascinerande inblick ny uppskattning för den rörliga bildens sällsamma förmåga att trollbinda sin publik. Varmt rekommenderad till alla som älskar film.

/Johan

Affinity av Sarah Waters

Detta är en helt underbar bok. Tyvärr ej översatt till svenska vad jag vet, men det borde den bli. Ordet ”affinity” betyder samhörighet, frändskap, släktskap eller likhet.

Berättelsen är förlagd till den viktorianska eran i England på 1870-talet. Margaret Prior har i moderna ord gått in i en depression efter sin faders plötsliga död. Hon var pappas prinsessa och hans assistent i hans forskning och arbete. Nu är hon ensam kvar med sin mor. Ingen friare i sikte. Hennes bror är gift och nybliven far. Hennes syster gifter sig och försvinner från hushållet.

Av en manlig god vän till familjen blir hon uppmuntrad till att börja utföra ”good work” på ett av Londons värsta fängelser för kvinnor; Millbank. Arbetet går ut på att Margaret i egenskap av lady besöker olika fångar för att bryta deras isolering med en stunds småprat och ge dem en doft av den bättre världen.

Besöken innebär en dramatisk förändring i Margarets inrutade tillvaro. Hon får se och uppleva hemska scener och öden. Den största dramatiken står Selina Dawes för. En helt ung flicka. Verksam som ett medium/spiritist innan hon hamnade på Millbank, anklagad och straffad för att indirekt orsakat två dödsfall under en seans. Margaret känner sig mystiskt dragen till Selina liksom Selina till Margaret.

Margarets mor gillar inte hennes besök på fängelset. De har många kontroverser över detta. Modern hävdar att hennes plats är hemma vid sin mors sida. Margaret ser sig själv som den olyckliga alldagliga nuckan. En hemsk vision. Allt Margaret vill är att få vara i fred och fördjupa sig i den fascinerande Selina. Men även fångvaktarna ifrågasätter alla hennes besök hos en speciell fånge. Är deras längtan omöjlig att fullborda?

En välskriven spökhistoria med en fascinerande intrig. Sarah Waters är en ypperlig berättare och stilist. Hon skriver som om tiden var 1870-talet så väl fångar hon karaktärer, miljöer och tidsandan. Att kunna skriva så!

/ Carina

De sju försvurna av Mark Frost

Twin Peaks. Två ord som kan sätta igång en hel generations känslor. En TV-serie som många av oss älskade med en nästan religiös frenesi, och som en del fortfarande får rysningar av. Ni vet den där scenen där Bob kryper över soffan? Håhåjaja, vilken mardröm.
 Nu för tiden är det en känslomässig berg- och dalbana att vara Twin Peaks nörd. Ena dagen så får vi beskedet att serien ska återuppstå nästa år (vilket Åsa skriver om här), och i nästa sekund så drar David Lynch sig ur och nu vet ingen hur det blir.
Nåväl, i väntan på besked så hämtar jag upp boken De Sju Försvurna av Mark Frost från magasinet. Mark Frost som tillsammans med Lynch skrev manus och regisserade Twin Peaks. Boken kom ut på svenska 1996, och är nu för tiden rätt så svår att få tag på. Förutom på biblioteket, så klart!
De Sju Försvurna är en härligt fartfylld historia, ett viktorianskt lyckopiller fyllt med spänning, skräck och en del skratt. Vår hjälte är ingen mindre än den begynnande författaren Arthur Conan Doyle, som dras in i en kamp mot ett hemligt sällskap med sju försvurna medlemmar. Det blir en kamp mot ondskan, och kapplöpning mot klockan för att rädda världen. Till sin hjälp har Doyle den mystiske Jack Sparks, en man med många talanger och hemligheter. Inte helt olik en viss Mr Sherlock Holmes… Snart så rusar berättelsen genom dimmiga, gaslampsupplysta gator i London och ut på den engelska landsbygden med sina mörka stora herrgårdar. Och minsann om vi inte även blir instängda under British Museum med en grupp väldigt otrevliga varelser.
Det här är så spännande, pladdrigt, lite otäckt, roligt och alldeles alldeles underbart! Den svenska översättningen är hysteriskt kul, vissa av de viktorianska svordomarna osar en berusad Kapten Haddock lång väg och får mig att fnissa hejdlöst. För oss film- och boknördar så är det bara drömmigt med alla referenser till höger och vänster. Håll särskild utkik efter en viss Bram Stoker och hans historia i andra hälften av boken…
De Sju Försvurna är riktigt bra, och faktiskt något av ett måste för alla som gillar historiska spänningsromaner med en dos av övernaturlighet. Och jag menar, vem gör inte det? För övrigt är slutet på den här boken värt ett helt inlägg i sig, helt fantastiskt roligt uttänkt av Frost.

/ Malin

De användbara av Mattias Hagberg

Mattias Hagbergs nya bok kallas för en gotisk skräckroman, vilket är som rena kattmyntan för mig, och dessutom så tyckte jag väldigt mycket om hans förra bok, Rekviem för en vanskapt.
De Användbara utspelar sig i de djupaste av skogar i Jämtland, på anstalten Storåsen, mörka byggnader för de sinneslöa. Det är mitt i smällkalla vintern 1938 och på Storåsen har de intagna börjat dö i en mystisk smitta. För att börja nysta i vilken typ av sjukdom det är så kommer den unge läkaren Ludwig Malmström från storstaden till Storåsen. Ludwig som har gjort sig en smula obekväm hemma med sin förkärlek för de tankar och strömningar som virvlar genom Europa. För Doktor Malmström så ter sig Hitlers idéer om raskrig och Stalins jakt på oliktänkande människor inte helt främmande. Han drömmer om en fullkomlig värld där allt är möjligt.
Men på Storåsen är inget möjligt. Ludwigs värld blir snabbt väldigt liten och hotfull. Kylan och fukten dryper längs väggarna, och både de intagna och personalen beter sig mer och mer märkligt. Och vad är det egentligen som tar livet av de intagna? Snart går det inte längre att skilja på mardröm och verklighet.
Många år senare försöker Ludwigs dotter komma underfund med vilken hon är och vem hennes föräldrar var. Hela sitt liv har hon levt på undantag, utan att hitta sin mening. De svarta fåglarna som sitter utanför hennes fönster och de svarta tankarna i hennes inre förföljer henne vart hon än går.
De användbara är inte enbart en roman som gör nedslag i en liten grupps människors liv. Det är även en historia om de tankar och mörka idéer som tiden förde med sig. Och hur vi ser på de som vi anser är annorlunda och vilket sätt vi behandlar varandra. Hagbergs språk är näst intill poetiskt, varje ord vägs på en guldvåg. En kort mening kan innehålla en hel värld!
Mattias Hagbergs förra bok, Rekviem för en vanskapt är även den en roman med liknande tema. Man kan kalla böckerna för syskonböcker, även om de är helt fristående så känns mycket igen. I den berättelsen följer vi Stor-Stina, en kvinna från de lappländska skogarna och som var lång som upp till himlen. För det fick hon kuska land och rike runt och visa upp sig på olika shower under 1800-talet. När hon sedan dör lever hon ändå vidare och en än mörkare tid tar sig form.
Det här är två drabbande romaner som oblygt drar fram otäcka forskningsprojekt, rasbiologi och dunkla makter i ljuset. Det blir oerhört målande och verkligt. Under en lång tid efteråt så tänker jag på Stor-Stina och människorna på Storåsen. Och så tänker jag att det inte var länge sedan vi avhumaniserade vissa av våra medmänniskor, i en annan tid, när krig och elände knackade på vår dörr. Och jag tänker att kanske vi är på väg mot en sådan tid igen. Två viktiga och skickligt skrivna böcker från ett Sverige som ändå inte känns så långt borta.

/ Malin