Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



fredag 31 oktober 2014

"Norrut åker man för att dö" av Ida Linde

Jag har lyssnat mycket på låtarna på Bruce Springsteens Nebraska (finns som CD på Stadsbiblioteket för övrigt). Det har Ida Linde också gjort berättade hon i en kort intervju jag såg med henne.
I intervjun säger hon också att en sak som hon och Springsteen har gemensamt i sina berättelser är att ekonomiska omständigheter ibland skrivs som en sorts förklaringar till de dåliga saker som händer.

Norrut åker man för att dö är en tung historia eller egentligen många tunga historier. De olika historierna sammanbinds av inledningens händelser.

I bokens filmiska inledningskapitel mördar Ben och Sara många oskyldiga människor! I slutet av boken kastas vi långt bakåt i tiden när Benjamins släktingar förlorade sin skog, eller i alla fall de pengar som den genererade, under konstiga omständigheter.

”Detta oändliga land skulle avbefolkas medan de i Stockholm skulle fortsätta bullra på som de gjorde. Kanske Elof var den sista som skulle bli kvar. Han hade överlevt difteri och depression men var osäker om han skulle överleva ilskan... Och där började oväntat den tredje tideräkningen i Elofs liv. Inte av hat, inte först och främst av kärlek, utan av nödvändighet.”

Det är mörker, ilska och hopplöshet. Ibland i snåriga avsnitt, men det är vackert skrivet ändå! Jag kan inte förklara det på något annat sätt och jag rekommenderar dig att läsa boken.

Boken har fått många fina recensioner i dagspressen.

/Lotta

torsdag 30 oktober 2014

Filmklassiker: Arsenik och gamla spetsar


I år är det 110 år sedan skådespelaren Cary Grant (1904-1986) föddes. Han var en av sin tids största filmstjärnor och spelade huvudrollen i ett flertal av Alfred Hitchcocks filmer, bland annat Ta fast tjuven! (1955) och I sista minuten (1959). Han blev även berömd för sin komiska timing och kan ses i många komedier från 1930-talet och framåt. En av dessa är Arsenik och gamla spetsar från 1944. Filmen är baserad på en pjäs och handlingen är en absurd historia. Två till synes snälla, ordentliga gamla damer har tagit på sig som sin uppgift att förgifta ensamma, äldre herrar med arsenik för att hjälpa dem ut ur sin ensamhet och sitt lidande. Genom en olycklig slump upptäcker deras brorson (Cary Grant) vad fastrarna håller på med. Han måste försöka hålla det hemligt för sin fästmö (Priscilla Lane), och senare även polisen, och detta leder till en mängd märkliga och lustiga situationer.

Hur tramsig handlingen än låter så är Arsenik och gamla spetsar en mycket rolig, kvick och smart komedi. Cary Grant får utlopp för hela sin komiska talang och de två gamla damerna (Josephine Hull och Jean Adair) balanserar perfekt på gränsen mellan godhet och galenskap. Filmen är regisserad av Frank Capra, en av Hollywoods största regissörer. Han är kanske mest känd för den klassiska julfilmen Livet är underbart (1946) med James Stewart i huvudrollen, men Arsenik och gamla spetsar räknas också till ett av Capras mästerverk. Jag har sett filmen flera gånger och tycker att den är lika hysteriskt rolig varje gång. Passar perfekt som verklighetsflykt en mulen höstkväll. Den utspelas dessutom på Halloween!

Arsenik och gamla spetsar finns att låna på stadsbiblioteket.

/Maja

tisdag 28 oktober 2014

Magisk oktoberläsning


Jag har sett fram emot denna boken länge, misstänkt att den skulle vara perfekt för mig, och väntat in det rätta tillfället att försjunka i den. Det rätta tillfället kom en kompledig fredag, då jag och Ray Bradburys Oktoberfolket tillbringade en ostörd förmiddag tillsammans. Det var den 24 oktober, och händelserna i boken utspelar sig just kring detta datum, så ni kan tänka er att jag var nöjd med timingen!
 
"Och är det kring den tjugonde oktober då allt luktar rök och himlen står brandgul och grå i skymningen, så känns det som om halloween aldrig skulle komma med sin ström av kvastar och sitt mjuka lakansfladder runt knutarna.
Men ett egendomligt, otyglat, mörkt, långt år kom halloween tidigt.
Ett år kom halloween den tjugufjärde oktober, tre timmar efter midnatt."

Så här låter det i prologen och redan där är jag ohjälpligt fast.
Vi befinner oss i en småstad i Illinois i oktober månad. Dit anländer en åskledarförsäljare, som varnar för att något är på väg att drabba staden. Han träffar på två trettonåriga pojkar vid namn Will Halloway och Jim Nightshade. Will är född en minut före midnatt den trettionde oktober och Jim är född en minut efter midnatt. Will är blond, gladlynt och oskuldsfull. Jim är mörkhårig, rastlös och verkar liksom dras som en magnet till det som är mörkt och farligt.

Så kommer cirkusen en natt, tre timmar efter midnatt, förebådad av doften av lakrits och sockervadd, transporterad av ett gammalt ånglok med en orgel som spelar någon underlig variant av kyrkomusik. Och det är inte vilken cirkus som helst... Something wicked this way comes är bokens originaltitel och den är verkligen talande för hela stämningen i boken.

Det är mörkt, magiskt, otäckt och vackert. Den klassiska kampen mellan det onda och det goda, mellan människors högsta önskan och de konsekvenser dessa kan föra med sig, tidlösa ämnen som här gestaltas i en närmast sagolik ton som får mig att tänka på Neil Gaimans böcker och på Mark Helprins fantastiska Vintersaga. Boken har också filmatiserats av Disney på 80-talet, filmen blev något av en flopp men det ryktas att en ny filmatisering är på gång.

/Helen

fredag 24 oktober 2014

Det finns ingenting att vara rädd för

...är en duktig debutants historia, delvis baserad på egna upplevelser, och det är Johan Heltne som har skrivit den. Huvudsakligen handlar den om två ungdomar och deras väldigt förbjudna kärlek – och det är Livets Ord i Uppsala, som är sammanhanget runtomkring. Den utspelar sig under tidigt nittiotal, och sjuttonårige Jonatan går i församlingens gymnasium. Han är en kille som ställer väldigt höga krav på sig – i fotbollen, skolan, församlingen – i alla sammanhang - och lever upp till dem. Nina däremot, är en till stan, och församlingens gymnasium, nyinflyttad tjej, som har levt ett betydligt mer vanligt tonårsliv i Göteborg tidigare, och som nog inte fullt ut förstår de stränga rättesnören Livets Ord lägger på dem att leva efter.

För Jonatans del är det inte bara attraktionen till Nina som stör hans vardag, det är också väldigt häftiga krampanfall som han får i tid och otid, och som blir allt värre, och som läkarna inte hittar någon förklaring till. Epilepsi har han tydligen inte, ändå medicineras han, ligger inlagd på sjukhus, och träffar en psykolog, som indirekt menar, liksom läkarna, att det är Livets Ord och den stress och press han utsätts för där, som orsakar anfallen. Vilket gör Jonatan oerhört förbittrad och förbannad.

Jonatan och Nina blir ändå ett par, även om Jonatan ända ner på cellnivå vet att det är fel av honom att bli attraherad av en tjej, och bejaka det. Han vet att ungdomar inte får ha kärleksrelationer, de t.o.m. skriver under ett kontrakt när de börjar skolan, där detta bl. a. ingår. Han vet att om någon, vem som helst, ser dem, så kommer det att rapporteras uppåt. Alla brott mot församlingens regler straffas hårt, och bygger på angiveri, förstås. Och Nina tycks inte fullt ut förstå vilken omöjligt sits hon försätter Jonatan i, när hon lockar med honom på olika förbjudna saker. Dels lever han med den oerhörda skammen och skuldkänslorna kring både sin egen pockande sexualitet - och andras nakenhet, samtidigt som han ändå, motvilligt, låter sig förföras av sin åtrå och av Nina.

Som utomstående kan jag, som läsare, mycket väl tänka mig att hans enorma ambivalens kring de här sakerna mycket väl kan utlösa både det ena och det andra. Och detta i kombination med hans inre tvivel kring varför han inte blir helad, av Guds ord, som ju pastorn säger att han ska bli, eftersom hans tro är så stark. Den tvivlar han ju inte på, men emellanåt sitt förstånd – han håller ju på att bli tokig, stackarn.

Och det är just detta som är så hemskt. Med sekter - totalitärt, och auktoritärt styrda, och deras väldigt obarmhärtiga syn på sjukdom. Men det värsta är ändå vad sekterna gör med människor. Hur de genom sin maktposition kan manipulera människor till nästan vad som helst. Styra dem genom rädsla. Och göra det i Jesu namn, dessutom. Och då var Jonatan ändå en oerhört stark och stabil kille från början.

Det är oerhört stark och viktig, känslomässig och tidlös läsning, och väldigt gripande skrivet.

/Tuija

torsdag 23 oktober 2014

Andningskonstnären av Per Odensten


Andningskonstnären handlar om Max, som i vuxen ålder befinner sig på Zürichs stadsakvarium i slutet på 60-talet för att färdigställa berättelsen om sitt liv, som i sin tur är romanens handling: Max är bara fyra år när hans mamma tar livet av sig, hans lillasyster Minna är endast tre månader gammal och mycket pekar på att det handlar om en förlossningsdepression. Deras storebror Aron är sex år och är den enda i syskonskaran som förstår vad som händer och sker. Deras mamma anförtror Aron hemligheten om att de alla är noshörningar som så småningom ska försvinna ut på savannen… Efter hennes död bygger därför Max och Aron en noshörning av skrot som de döper till Kaliafra och kring henne kretsar allt... Kaliafra blir deras nya trygghet.

Familjen bor i Karlskrona och har det gott ställt. Den frånvarande pappan äger sitt eget tryckeri och spenderar därför mestadels av tiden på arbetet. Tjänsteflickor kommer och går men det finns gott om släktingar som tar hand om syskonen... För att fly tid och rum håller Max andan, det sker en slags inre förflyttning som gör att han försvinner in i sagornas värld. Andningsuppehållen får Max att må bra, men han håller det för sig själv och gör det till sin egen hemlighet och talang. Han kallar sig själv för andningskonstnär och ägnar sig åt denna konst livet ut.

Vi följer sedan Max och Aron genom tonåren då Max börjar intressera sig för trolleri och tar kontakt med den danske illusionisten Cipolla för att arbeta som hans assistent under en period. Max vill samla på sig erfarenheter eftersom han har som ambition att en dag ha en varietéföreställning som andningskonstnär.

Mycket händer i Max liv under en kort tid, hans bror Aron försvinner spårlöst och misstänks gå i moderns fotspår, Max möter sin stora kärlek Åse i de småländska skogarna, men hela tiden pockar längtan om att en dag bli en andningskonstnär på inom honom… Han måste förverkliga sin dröm. Han reser till Hamburg och planerar att sätta upp en av de mest uppseendeväckande och farliga föreställningarna som man kan tänka sig… Nämligen att sjunka ner i en vattentank och hålla andan i mer nio minuter framför publik.

Romanen är en av de märkligaste men samtidigt största läsupplevelser som jag har haft... Andningskonsnären bjuder på gåtfull och mörk läsning med ett alldeles säreget språk av den Karlskronafödde författaren Per Odensten. En berättelse som dröjer sig kvar och lämnar en hel del frågor och funderingar hos läsaren.

/Sara

måndag 20 oktober 2014

Skräck och relationer i nya Novellixerna

Två nya kvartetter med noveller har just släppts lösa från förlaget Novellix. I den ena fyran hittar vi de välkända författarna Helena von Zweigbergk, Stefan Lindberg, John Ajvide Lindqvist och Ida Jessen.

Jag har läst Lindbergs och Ajvide Lindqvists bidrag, och de är sinsemellan väldigt olika. Stefan Lindberg berättar på samma lågmälda men träffsäkra sätt som i romanen "Du vet väl om att du är värdefull", som jag tidigare skrivit om här på bloggen. Hans novell heter "Till havet" och handlar om fyra systrar, om relationerna dem emellan, och om hur något som egentligen är roligt och spännande kan såra och så split och dra fram saker ur det förflutna som borde varit begravt sedan länge...

John Ajvide Lindqvist är välkänd inom skräckgenren, och hans novell "Speciella omständigheter" är något av de läskigaste jag läst! Vill verkligen varna för att läsa den sent på kvällen och utan sällskap (vilket jag tyvärr gjorde...). Ett ungt par som väntar tillökning hittar det perfekta huset, och till ett högst överkomligt pris. I annonsen nämns "speciella omständigheter" och vid visningen läser mäklaren upp ett meddelande från förra ägaren, som innehåller något som den blivande köparen bör vara medveten om angående huset. Paret tar inte varningen på allvar utan lägger ett bud på huset och får också köpa det till slut. De flyttar in och börjar inreda barnkammaren, men det visar sig snart att de skulle ha lyssnat på varningen från förre ägaren... Brrr! Ryser även i dagsljus och omgiven av folk...

Den andra kvartetten med Novellixer är något helt nytt, nämligen faktanoveller. Är hemskt nyfiken på detta format, det får bli nästa läsprojekt, återkommer med rapport!

/Åsa

fredag 17 oktober 2014

Filmnyhet: Stockholm Stories

Stockholm Stories baseras på skådespelaren och författaren Jonas Karlssons första novellsamling Det andra målet. Regisserar gör Karin Fahlén och detta är hennes långfilmsdebut.

Filmen handlar om ett antal karaktärer vars öden på ett skickligt sätt vävs samman under ett par dagar i Stockholm. Här finns till exempel en stel ministerassistent (Jonas Karlsson) som skulle göra allt för sin chef finansministern (Marie Richardsson). Ministern själv har en kärleksaffär med en ung kvinna, Anna, (Julia Ragnarsson) som befinner sig i pengatrubbel. Douglas (Filip Berg) pluggar på Handels men drömmer om en karriär inom datorspelsbranschen. Han plågas av sin elaka, rika far och deras relation för tankarna till Ondskan och andra liknande berättelser om komplicerade relationer mellan far och son. Jessika (Cecilia Frode) är ensamstående och vill adoptera men får inte eftersom hennes kontaktnät är för litet. Detta får något inom henne att brista samtidigt som hon behåller sin kyliga fasad. Dessa är några av de personer vi får följa och varje historia är engagerande på sitt eget vis.

Det finns en underfundigt komisk ton i filmen, och den märks särskilt i de absurda dialogerna mellan neurotiska Jessika (Cecilia Frode) och den asociala Thomas (Jonas Karlsson). Filmen växlar fint mellan humor och allvar, och då jag såg filmen på bio skrattade publiken samstämmigt vid flera tillfällen och var knäpptysta av allvar en stund senare. Detta är en varm, hoppfull film som lämnar dig med ett leende på läpparna.

Stockholm Stories finns nu att låna på stadsbiblioteket.

/Maja

onsdag 15 oktober 2014

"Stevie Nicks: Visions Dreams & Rumours" av Zoe Howe

Zoe Howe har tidigare skrivit "How's Your Dad: Living in the Shadow of a Rock Star Parent" samt biografier om The Slits, The Jesus and Mary Chain och Florence and the Machine. Stevie Nicks är, liksom Debbie Harris i Blondie och Grace Slick i Jefferson Airplane, en av de mest betydelsefulla kvinnorna i rockhistorien. Hennes band, Fleetwood Mac, älskas av miljoner människor världen över. Fleetwood Macs inflytande på musikstilar så vitt skilda som heavy metal och country, deras påverkan på band så olika som allt från Smashing Pumpkins, Hole och REM till The Corrs, Dixie Chicks och MGMT, är överväldigande. Igår kom det ut en länge efterlängtad biografi om Stevie Nicks.

/Johan

måndag 13 oktober 2014

”It is happening again…”

Bild från www.svt.se
De få orden i David Lynchs twitterflöde räckte för att återigen sätta fart på spekulationerna om att nya avsnitt av Twin Peaks var på gång. Men denna gången var det sant!!! Nästan svårt att fatta för oss som i 25 års tid gått runt och mumlat ”The owls are not what they seem to be…” och ständigt är på jakt efter den perfekta Audrey-rutiga kjolen… David Lynch och Mark Frost har nu bekräftat att de står för manus och regi, Kyle MacLachlan (som spelade agent Cooper) meddelar i sitt twitterflöde att han tänker sätta på kaffet och leta upp sin svarta kostym, och det ryktas även om att Angelo Badalamenti (77 år!) ska komponera ny musik!

Handlingen kommer att utspela sig 25 år efter senaste avsnittet – alltså lika lång tid som förflutit i realtid. Om handlingen och om vilka fler skådisar som kan tänkas göra comeback har jag inte kunnat hitta någon info än. Helena Dahlgren som bloggar på ”Dark Places” spekulerar i att en underskön dotter till Ed och Norma får huvudrollen som den nya Laura Palmer… Själv hoppas jag på återkomst för ”The log lady” och David Lynch själv förstås som Gordon, den halvdöve FBI-chefen.

Just nu känns det ju omöjligt att vänta till 2016, men om man ser om de två första säsongerna några gånger (hoppa över filmen!) och ägnar sig åt andra serier och läsning med Twin Peaks-känsla, så kan det nog gå...

Louise Pennys deckare om kommissarie Gamache och den lilla kanadensiska byn Three Pines, har av recensenter beskrivits som en blandning av Twin Peaks och Morden i Midsomer. Man kan väl säga att miljön är mer TP (pluspoäng för gott om berg och tallar), men stämningen är snarare MiM-mysig… TV-serien "True detective" tycker jag har en del av både stämningen och karaktärerna från TP, första säsongen finns att låna på biblioteken i Karlskrona.

Finns det andra böcker eller TV-serier med TP-känsla som kan göra väntan på 2016 lite uthärdligare? Förslag mottages tacksamt!

/Åsa

fredag 10 oktober 2014

Rävsång av Christina Ljungqvist

Äntligen har jag läst en av Christin Ljungqvists böcker, som länge varit hyllade! Rävsång är hennes senaste alster, och den handlar om Finn, Göteborg, resande, svikna vänner och svikande föräldrar. Men också om känslor, massor av känslor av olika slag, syskonskap, döden - och allt vad den kan innebära. En mångfacetterad bok som också innehåller mycket musik, mycket tankar, och en pojke som stammar, vars pappa var alkoholist, och förstörde så mycket för resten av familjen.

Vi lär känna Finn när han är på väg tillbaka till Sverige efter en 1 ½ år lång resa i Asien, en resa han gav sig iväg på strax efter att hans pappa dött. Utan att säga ett ord till någon, och utan att höra av sig överhuvudtaget under resans gång. Först tror man som läsare att hans sorg gjorde att han var tvungen att bara släppa taget om allt, ta sin gitarr med sig och få sörja ifred. Men snart fattar man att bilden är avsevärt mer komplex än så - pappan var en alkoholiserad f d musiker, som Finn också avskydde av en massa orsaker. Väl hemma går massor av energi åt till att be folk om förlåtelse för att han bara försvann sådär, och oroade så himla många människor. Samtidigt lever han i en vacuumbubbla kring sitt eget resande, som det är så svårt att berätta om för människor som aldrig gjort något liknande själva. För det svåra är ju just det där att hemma är allting precis som man lämnade det, tiden har liksom stått still och ingenting har förändrats, medan man själv är en helt annan människa än innan man for. Hur ska man förklara det när ingen förstår vad man pratar om? Alltså pratar man inte så mycket om det.

Sin pappa vill han dock prata om, framför allt med sin mamma, men där tar det stopp. Hon undviker att prata om pappan, hans död, och allting runtomkring det. I lägenheten står soffan fortfarande kvar som han pissat och spytt i och som Finn hittade honom död i. I hans garderob hänger pappans kläder kvar, liksom beundrarposten från gamla groupies, men också hans gamla snorpapper ligger kvar på nattduksbordet. Vem är det egentligen som betett sig underligt i ett och ett halvt år?

Alla sörjer de på olika sätt; Finn, hans syster Ester, och mamman. Finns gamla kompisar – alla mellan 20 och 30 år - tassar runt på tå och vet inte riktigt hur de ska närma sig Finn igen, de känner sig både svikna och sårade, och lever liv som rullat vidare. Det är mycket som är känsligt och svårt, och ibland t.o.m. avgrundsdjupt och oöverkomligt. Men mitt i allt det svåra och jobbiga, mitt i Finns ständiga, sprängande spänningshuvudvärk, flyttar en ny tjej in i lägenheten under. En tjej som är synsk. Som kanske har kontakt med hans pappa? Hans pappa som svek dem så oförlåtligt, vilket han blir alltmer varse när han och systern börjar rota i det förflutna.

Mycket läsvärd, av många skäl - och det språkliga uttrycket gillar jag lite extra - hur underbart Ljungqvist lyckats åskådliggöra Finns tankevärld - som fortsätter att löpa parallellt med andras babbel och pladder. Ett ovanligt grepp som jag gillar mycket!

/Tuija

torsdag 9 oktober 2014

Och vinnaren är...

...Patrick Modiano!
 
Bild från Elisabeth Grate Bokförlag
 

Nobelpriset i litteratur 2014 går till Patrick Modiano, en fransk romanförfattare född 1945.

ur Svenska Akademiens motivering:

"För den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld."

På biblioteken i Karlskrona finns ett antal av Modianos böcker, såväl på franska som översatta till svenska. Den senaste är "Nätternas gräs" som kom på svenska 2013.

måndag 6 oktober 2014

USA noir - mörk samling

Akashic Books är ett amerikanskt förlag som bland annat ger ut en serie med novellsamlingar från olika städer i USA och resten av världen, där temat är "noir", mörka berättelser i gränslandet mellan thriller, deckare och spänning. Nu finns de bästa novellerna från de amerikanska utgåvorna i en samling, och den råkade hamna på mitt skrivbord tack vare Lotta som anade att detta kunde vara något i min smak!

Det är många välkända författare som har lämnat bidrag till samlingen, till exempel Joyce Carol Oates som skriver om en man som skaffat sig en ny familj och är fast besluten om att den inte ska möta samma öde som den förra, och Dennis Lehanes berättelse om en man som räddar en hund ur en sopcontainer, utan att ana vilka följder hans till synes ädla handling kommer att få... Novellerna är relativt korta och inordnade under rubriker som "True grit" och "Road rage". Jag tänkte bara läsa en och annan för att få några smakprov, men de ger verkligen mersmak och helt plötsligt är man halvvägs igenom boken...

Bland de planerade delarna i noir-serien finns "Stockholm Noir" med redaktörerna Nathan Larson och Carl-Michael Edenborg. Jag kan ju inte avhålla mig ifrån att spekulera om (och önska!) vilka författare som kan tänkas vara representerade i samlingen... Akashic Books stoltserar med att de flesta bidrag till deras antologier är både nyskrivna och specialskrivna för ändamålet, och författare som jag kan tänka mig kommer att få frågan är exempelvis Liza Marklund och Jens Lapidus. Bland dem som jag hoppas är självklara - trots att de inte kan lämna nyskrivna bidrag - finns Stig Trenter och Stieg Larsson.

Termen "noir" används numera i bred bemärkelse om spänningslitteratur och även om film och teve. I veckan visade SVT "K special" om fenomenet "Nordic Noir" som breder ut sig över världen. Det handlar om de skandinaviska deckarna, och framför allt teveserier som "Wallander", "Bron" och "Lilyhammer". Finns på SVT Play - rekommenderas!

/Åsa

PS! Missa inte Café Bokstugan ikväll, kl. 18 i stadsbibliotekets hörsal. Vi tipsar om böcker  av blekingska författare, och pratar med deckarförfattaren Maria Bielke von Sydow. Som vanligt blir det fika från Systrarnas Lindqvists för liten slant, samt bokutlottning! Välkomna!

fredag 3 oktober 2014

Gå om intet av Sandra Gustafsson


En ganska obehaglig, men nog så viktig historia, har Sandra Gustafsson skrivit – berättelsen om hur vansinnigt galet det kan gå om man inte förmår älska och förstå sina barn lika mycket, utan är omedveten om den split man sår om syskon inte behandlas rättvist eller känner sig lika älskade. Stundtals gör det nästan ont att läsa om en liten pojke, som om och om igen sträcker sig ut efter mammans kärlek och förståelse, men istället upplever sig fullständigt förfördelad och osedd. Och detta trots att mamman verkar vara medveten om att hon inte når sin yngsta son, inte förstår honom. Men hon ser inte själv konsekvenserna av att ständigt uppmärksamma och berömma sin förstfödde, Joakim, hon ser inte skadan hon åsamkar Tobias. Och ingen kunde väl ana att det skulle få så våldsamt dramatiska konsekvenser i vuxen ålder…

Vi får följa Tobias, dels i nedslag i det förflutna – barndomen, men framför allt i förhörsrummet hos polisen. Joakim är nämligen död, mördad. Och anledningen till att Tobias är mer eller mindre misstänkt är att han ringde 112 när det hände, och yppade saker som knyter honom till platsen och dådet. Men i förhörsrum får vi också följa Sara, och hennes berättelse. Dels kring hennes eventuella inblandning i själva dådet, men framför allt hennes koppling till de båda bröderna. Hon var nämligen Joakims sambo, men också Tobias älskarinna. Vi får både hennes skildring av hur hon och Tobias träffades, och hur och varför förhållandet utvecklades till det som det blev, men vi får också Tobias version av den, inför polisen – där han totalnekar till att det överhuvudtaget existerat något förhållande – han hävdar att hon är helt sjuk i huvudet och att ett förhållande dem emellan skulle vara ett utslag av hennes önsketänkande.

Som läsare undrar man ganska länge under historiens gång, och pendlar fram och tillbaka kring, vem som egentligen är sjuk, eller mest frisk, av dessa tre huvudkaraktärer, och vems historia som är den sannaste. För allt eftersom berättelsen framskrider börjar man inse att ingen av bröderna har ett särskilt friskt och sunt förhållningssätt till Sara, vilket märks tydligast i deras behandling av henne. Men vem mördade Joakim, och varför? Och var finns egentligen kärleken i en såhär komplicerad historia? Är det någon av dem som egentligen älskar, eller är känslorna bara ett utslag av att vilja, och kunna, utöva makt? Känna sig behövd och attraktiv?

Stora, svåra frågor, och säkert väldigt allmängiltiga i många förhållanden. Lite obehaglig läsning, som sagt, men en nog så intressant och spännande uppbyggd historia.

/Tuija