
I den tredje boken skyr hon inga medel för att försvara den lilla värld hon gjort till sin och regerar över som hård men rättvis drottning. Men efter krigets kaos vaknar hon upp hos en örthandlare, Ossian, och dennes lärlig, en ansiktsärrad flicka, Erwin. Då de tvingas ut till havs i en storm och Erwin faller överbord, kastar sig Ossian i för att rädda henne. En person som behandlats samvetslöst skulle inte förväntas ha skuldkänslor av att inte rädda dem från att drunkna. Men den bästa hämnden är att leva väl. Så, det kan ses som en hämnd mot de som gjorde hennes liv till ett helvete att inte behandla andra så som hon blev behandlad. Om allt en person känt till varit svek, bedrägeri och själviskhet, tror man att hon är dömd att bli en svikare, bedragare och narcissist. Men trots att Kriss är präglad av den miljö hon växt upp i finns det hos henne en vilja att trotsa förväntningar, att inte vara slav till varken arv eller miljö. Hon kan skapa sitt eget öde.
Under hennes uppväxt blir hon utsatt för övergrepp och blir övergiven som om hon saknar värde. Men då hon blir föräldralös går hon ut i världen och skapar sin egen familj i form av vänner och själsfränder. Och då mästrande vuxna vill anta auktoritära roller i hennes liv väljer hon inte den enkla vägen, låter inte dessa potentiella faders- och modersfigurer axla ansvar för hennes liv i hennes ställe. Hon gör uppror mot dem, litar endast på sig själv och de likasinnade hon själv valt ut som hennes följeslagare, och för dem är hon ledare, ledsagerska och den som axlar ansvaret för den värld hon byggt upp med dem. Det finns en kraft inom henne som gör att hon ser många olika framtida världar och hon väljer den värld hon helst vill leva i, där människor hon inte kan låta bli att känna starkt för fortfarande är i livet, tack vare hennes val. Detta är mer än instinktiv altruism. Det är gnistor av inspirerad kärlek. Och det här är en magnifik serie som jag rekommenderar varmt.
/Johan
/Johan