Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



tisdag 29 maj 2018

Två nya exempel på domestic crime

Ni vet de där böckerna som är som snuttefiltar? Som är så välbekanta till innehåll och upplägg, och som kan läsas med ungefär samma motstånd som att trycka i sig en 200 grams Marabou? För mig har domestic crime blivit en sådan genre. När jag har en lässvacka lyckas jag alltid ta mig ur den med ett riktigt saftigt hushållsbrott (i brist på svensk översättning). Föregångare i genren är exempelvis Kvinnan på tåget och Gone girl. Det handlar om brott i nära relationer, om människor du tror dig känna väl, men som inte är de du tror, och som döljer saker för dig. Ofta är det parrelationer, men det kan också vara vänskap eller relationer mellan föräldrar och barn.

Sara Pinboroughs Bakom hennes ögon är närmast ett triangeldrama. Louise är ensamstående med sonen Adam. En kväll träffar hon en man på en bar som hon har en oskyldig flört med. Döm om hennes förvåning när han visar sig vara hennes nye chef - som dessutom är gift. Ännu mer komplicerat blir det när Louise, som är ganska ensam, blir vän med chefens fru - samtidigt som hon fortsätter relationen med sin chef. Hon förstår snart att det finns hemligheter i parets förflutna. Hur länge kan Louises dubbelspel fortsätta? Vems version av berättelsen om ett äktenskap ska hon tro på?

Anna Ekberg är pseudonym för ett danskt författarteam, som har skrivit För kärlekens skull. Boken handlar om ett par, Christian och Leonore. Deras son Johan har varit svårt sjuk i större delen av sitt 18-åriga liv, men har nu äntligen blivit friskförklarad. Genom årens lopp har båda föräldrarna försakat mycket för Johan. Leonore har givit upp karriär och vänner för att ta hand om honom, och Christian har förskingrat pengar från sitt företag för att ha råd med behandlingar. När krisen är över borde ju paret vara lyckliga, men så blir det inte. På en fest ser Leonore sin man med en annan kvinna. Nu inser hon hur mycket hon har offrat för att nå dit de är idag. Och hon är inte beredd att släppa sin man eller den familj hon alltid velat ha.

Båda böckerna är spännande och snabblästa. Några små invändningar har jag dock, efter att ha plöjt igenom en hel del exempel på denna genre. Mitt intryck av Bakom hennes ögon dras ner något av slutet, som är lite väl otroligt. När det gäller För kärlekens skull, så innehåller den en ramberättelse som för mig är helt onödig och malplacerad. Ungefär vart tredje kapitel berättas av en åldrad polis, som blev inblandad i det brottsfall som boken kulminerar i. Han berättar om fallet för sin dotter som också ställer frågor. Berättelsen hade klarat sig utmärkt utan dessa inspel!

/Åsa

torsdag 24 maj 2018

Binti av Nnedi Okorafor


Nnedi Okorafors berättarglädje i den här kortromanen påminde mig om det John Keating säger i en stark scen i Döda poeters sällskap: "We read and write poetry because we are members of the human race. And the human race is filled with passion. And medicine, law, business, engineering, these are noble pursuits and necessary to sustain life. But poetry, beauty, romance, love, these are what we stay alive for." Detta är en berättelse om den passion de bästa drömmar består av.

Det här är en medryckande orädd science fiction-berättelse som låter fantasin skena alltmer hisnande, som lättar med lustfylld lek med tanken alltmer svindlande. Genom 90 sidor fyllda av sprakande inspiration får vi följa Binti, den första från hennes stam, Himba, som får lämna jorden. Hon är ett matematiskt geni, och hoppas att hon på universitetsplaneten Oomza Uni äntligen kan få utlopp för sin febriga rastlöshet och starka vilja att göra skillnad. Skeppet är en intelligent organism skapat i en framtida värld som upptäckt biologiska maskiners potential. Men vid avfärd attackeras skeppet av Meduse, manetliknande varelser vars tentakler skär vassare än rakblad. Bintis vänner dör, men hon tror sig kunna rädda de andra.

En berättelse intim nog blir universell, likt hur en myt blir personlig genom delade beröringspunkter. Detta är en sådan bok. Ursula Le Guin älskade den och min kärlek till den vet inga gränser. En bok som fyller vårt behov av fantasieggande berättelser. Ett behov varje nattlig dröm söker mätta med vilda berättelser som väcker alla tänkbara känslor som kan hjälpa oss att förstå oss själva och andra. Föda, kläder och skydd mot kyla är grundläggande behov, men kryddors dyrbarhet är äldre än civilisationen, vi har i alla tider färgat textiler, och de platser där vi funnit skydd har vi fyllt med sång. Binti är en berättelse om det som kryddar och sätter färg på tillvaron och ger pulsen en rytm att slå till. Okorafor verkar ha levt och andats den här boken och hennes berättande låter oss komma närmare oss själva.

/Johan

måndag 21 maj 2018

Pride 2018!

Innan ordet "pride" kom att betyda stolthet stod det i sin äldre form, prud, för ypperlighet, ett ord som kom från det fornfranska adjektivet prouz, "modig". När något konstnärligt skapats som vi inte sett tidigare kan vi se det som något modigt att vara stolt över, då det är riskfyllt, oprövat och otryggt, utan etablerad publik, ofta resulterande i ekonomisk förlust. Ett verk kan också bryta mot en konventionell bild, vilket kan väcka starka reaktioner som kräver mod att möta.

Vad gäller serieböcker tillåts våld i de flesta former, medan spegling av olika former av attraktion och kärlek ses som farlig, inte minst för förlagens vinstintressen. Att göra det farliga, som kan väcka starkt motstånd, och göra det av kärlek, är beundransvärt. Bingo Love av Tee Franklin och Blue Is the Warmest Color av Julie Maroh är två modiga serieböcker om kärlek mellan kvinnor, den ena mellan ett par på ålderns höst, den andra mellan ett par på ålderns vår. Båda har min beundran och får min varmaste rekommendation.

På Karlskrona stadsbibliotek har vi dessa två sista veckor av maj en Pride-utställning. Det är dessutom i samband med Pride gratis att låna en film i vår stora filmsamling, där ni bland annat kan hitta en ypperlig filmatisering av Blue Is the Warmest Color. Happy Pride!

/Johan

onsdag 9 maj 2018

Vägen till Sugar Maple Inn av Louise Miller

Oliva ”Livvy” Rawlings är konditor på en exklusiv klubb i Boston, men efter ett litet missöde som resulterar i att klubben sätts i brand, säger hon upp sig och tar sig ut på landsbygden. Hon hamnar i den idylliska småstaden Guthrie i Vermont. Det är inte meningen att hon ska stanna mer än över helgen, men hennes tillvaro i den lilla småstaden blir lite mer permanent när Margaret Hurley, ägaren till pensionatet Sugar Maple Inn, behöver anställa en ny konditor. Men Margaret behöver inte bara en konditor till själva pensionatet utan hon behöver någon som kan hjälpa henne att återta första platsen i stadens årliga äppelpajstävling från den fisförnäma Jane White.

Vissa av invånarna i staden Guthrie är inte alls glada över att Livvy är där. Hon tog ett jobb som de anser tillhörde en av deras egna och hennes stora varghund springer lös i hagarna på eget bevåg, inte för att han skulle göra en fluga förnär, men det är själva principen. Medan en viss andel av Guthrie anser att de inte behöver henne, så behöver Livvy Guthrie. I Boston hade hennes liv varit krångligt och stressigt och hon hade ingen fast grund att stå på, ingenstans att slå ner rötter. Hon arbetade långa timmar, alla stora helgdagar och hade en romantisk affär med sin chef. Hon har ingen familj och inga nära vänner i området. Ingenstans som kändes som att komma hem vid slutet av dagen.

Vägen till Sugar Maple Inn är en hjärtevärmande berättelse om att komma hem, eller kanske om att hitta själva känslan av att komma hem. Det är en berättelse om familj, kärlek och vänskap som får sin läsare att må bra. Och om bakning. Det märks tydligt att författaren, som är konditor, vet vad det handlar om när Livvy bakar eller pratar om olika efterrätter och kakor. Det är lätt att det vattnas i munnen. Det är i stora lag en lättsam bok, dock med ett par klichéer inkastade i texten. En typisk feel good-roman. Dock måste jag komma med en varning. Boken bör inte läsas på fastande mage.

/Erika