Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



onsdag 30 november 2016

"Det måste vara här" av Maggie O'Farrell

Maggie O'Farrells sjunde roman är mästerligt skriven. Sällan har jag blivit så trollbunden av en så – till synes – enkel berättelse, i det här fallet om förlorad kärlek, längtan tillbaka till det förlorade och sökande efter försoning. "Det måste vara här" berättar om avstånden mellan oss som kan tyckas omöjliga att överbrygga, och O'Farrell synliggör dessa avstånd genom att låta kapitlens karaktärer befinna sig långt isär, både i tid och rum och i deras vitt skilda upplevelser av samma händelser. De förenas av minnen av det som färgat deras liv, svunna skeenden som de finner svårt att släppa taget om.

Det finns många intressanta bipersoner, alla med distinkta röster och så levande porträtterade att man misstänker att O'Farrell hämtat dem från verkligheten. Men i centrum för berättelsen är huvudkaraktärerna Daniel och Claudette. Lingvisten Daniel, amerikan men nu bosatt långt från all bebyggelse i Irland, får veta att hans första kärlek dog kort efter deras dramatiska uppbrott. Han skuldbelägger sig själv och reser till läraren Todd, hans närmaste vän då Daniel var utbytesstudent, för att få klarhet i hur hon dog och om det var hans fel. Claudette, å sin sida, försöker begrava sitt förflutna som filmstjärna. Med hjälp av sin bror, som längtar efter barn och som bara har en chans till att bli pappa, försvinner hon från allmänhetens blick, börjar ett nytt liv, antar en ny identitet, en frigörelse och ett självförverkligande som kräver enorm styrka. Daniel och Claudette strålar samman och försöker båda bygga nya liv, alltmedan deras barn växer och blir vuxna. Men en del hemligheter kommer upp till ytan och de frågar sig om de någonsin känt varandra, eller sig själva, så väl som de trodde.

Det här är en bok fylld av berättarlust, och O'Farrell är talangfull nog att få läsaren att svepas med i det lekfulla, experimentlystna berättandet, vilket också ger en unikt lustfylld läsning. Boken har karaktärer det är väldigt lätt att fästa sig vid och relatera till, karaktärer som bryter sig loss från begränsande förväntningar, som finner mod i sig själva som de inte visste att de hade, som går från att vara maktlösa statister i livets skådespel till att bli dess författare och huvudpersoner. Det är en berättelse som tar en ut på ett vilt äventyr och man är glad och känner sig lyckligt skattad av att få ha tagit del av det.

/Johan

tisdag 29 november 2016

Expedition Kanchenjunga av Michelle Paver


Äntligen har Michelle Paver kommit ut med en ny spökhistoria! Eventuellt kan jag ha hjulat av glädje, i alla fall mentalt, när jag fick den här boken i handen. Pavers förra spökhistoria, Evig Natt, som utspelar sig på Arktis under några isande veckor var helt briljant.
Även denna gång använder sig författaren av en av världens farligaste och mest utsatta miljöer. Vi befinner oss vid foten av Kanchenjunga, ett av de farligaste och dödligaste berg som finns på jorden. Det är världens tredje högsta berg efter Mount Everest och K2, och räknas fortfarande som en av de mest svårbestigna. Kanchenjunga omges av mystiska berättelser om demoner som lurar i skuggorna och att det finns en krypande ondska längs dess sluttningar.
Dessa mytomspunna historier tar Michelle Paver till viss del fasta på i sin nya roman. År 1935 ger sig en expedition av från Darjeeling med sikte på Kanchenjungas topp. De följer i spåren efter en annan brittisk expedition som flera år tidigare misslyckades med sitt toppförsök, och bara två medlemmar kom levande ner från berget. Utan att ta lärdom av det som hände så har 1935 års expedition med två tävlingsinriktade bröder i spetsen som mål att stå på bergets topp, oavsett konsekvenserna.
Rätt så snart upptäcker gruppen att de inte är ensamma långt däruppe i vad som ena sekunden är ett vackert glittrande soldränkt naturundervek, för att i nästa sekund vara ett snödränkt helvete på jorden. De borde enligt alla regler som finns vara helt ensamma där. Men det är de inte.
Det här blir en ohyggligt spännande historia med ett isande hårresande crescendo. Ifall man har läst Pavers bok Evig Natt så känner man igen upplägget. Det är en grupp ensamma män som försöker tämja naturens element, men som upptäcker att därute finns saker som ingen naturvetenskap kan förklara. Men varken Evig Natt eller Expedition Kanchenjunga handlar bara om skräck och ond bråd död. Ensamheten och utsattheten är egentligen det tema som båda de här böckerna tar avstamp i. Dels den rent fysiska ensamheten i att du förtvivlat håller i tältduken på bergets sluttning medan resten av expeditionen är borta, men även ensamheten i en grupp där man inte riktigt passar in.
Jag tycker väldigt mycket om Expedition Kanchenjunga, den är både vacker, sorgsen och skrämmande. Det är en bok för stjärnklara kvällar och nätter, när du sitter i din fåtölj med en varm filt över benen. Där kan du tryggt sitta medan din läsning tar dig på en isig resa längs Kanchenjungas olycksbådande sluttningar. För du behöver något tryggt att hålla i när berget ryter åt dig och när någon bryter sig ut från skuggorna och tar sikte på dig.

/ Malin

söndag 27 november 2016

Berättelser där julen står för dörren…

Julen kan anses vara ett vanligt litterärt tema, i alla fall då vi tittar på böcker för barn och unga. Om vi istället vänder blicken mot skönlitteratur för en något äldre målgrupp, blir utbudet något smalare. Märkligt egentligen, för visst vill väl alla oavsett ålder uppleva julstämning även i litteraturens värld. Jag har tittat närmare på romaner där julen finns med, antingen som ett centralt tema eller i bakgrunden.

Jenny Colgan är författare till de populära feel good böckerna om Polly Waterford som driver ett bageri i den lilla fiskebyn Cornwell i England. Hon har hittills skrivit tre romaner om Polly och lagom till jul utkommer ”Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden” där det arbetas för fullt med att förbereda en julmarknad i byn.

En av mina personliga favoriter är Jonas Karlssons roman ”God jul” - en julberättelse som verkligen bryter av mot de klassiska julsagorna. Det är jul i kommunhuset och ledningen vill i år överraska kommuninvånarna med något spektakulärt, men det får gärna vara billigt, allra helst gratis. De beslutar sig för att bilda en julhälsning med hjälp av adventsljusstakar som ska placeras i valda fönster på kommunhuset. Men såklart uppstår problem och komplikationer eftersom samarbetsviljan inte är den bästa… En tragikomisk liten roman som jag verkligen rekommenderar!

Den irländska författaren Maeve Binchy är känd för sina hjärtevärmande relationsromaner. I novellssamlingen ” I år blir det nog bättre” har hon samlat noveller ”om typiska situationer förknippade med julen”. Det bjuds på stor igenkänning, om man så firar jul ensam, eller med vänner och familj.  

I Agata Christies pusseldeckare ”Hercule Poirots jul” har ett brutalt mord ägt rum på självaste julafton. Det är den förmögne Simon Lee som fått mista livet och samtliga gäster på julfesten misstänks. Vi följer sedan den prydlige belgiske detektiven Hercule Poirots försök till att lösa mordgåten. Och är du intresserad av fler mord i juletid så utlovas ett inlägg om ”julkrim” nästa söndag…

Andra böcker som utspelar sig kring juletid är t ex Hjalmar Söderbergs novell ”Pälsen”, ”En liten röd fågel i juletid” av Fannie Flagg, ”Den riktiga jultomten och andra julberättelser” av Vilhelm Moberg, Selma Lagerlöfs novell ”Julrosen”, Katarina Mazettis julkåserier ”Mazettis julblandning”,” En fröjdefull jul” av Viveca Lärn samt ”Julfritt” av John Grisham. Samtliga böcker finns att låna hos på biblioteken i Karlskrona.

/Sara

onsdag 23 november 2016

"Sånt händer inte här" av Sinclair Lewis

För några år sedan läste jag "Sånt händer inte här" av Nobelpristagaren Sinclair Lewis. Lewis gav boken titeln "It Can't Happen Here" och då paralleller har dragits mellan dess handling och den antiintellektualism som nu har vunnit mark i USA kan den nästan ses som profetisk. Trots att boken kom ut 1935 har dess aktualitet tagits upp av de största dagstidningarna i USA och Storbritannien, The New York Times, The Guardian, samt av New Yorker, Salon, The Washington Post och Slate. Även Dagens Nyheter har uppmärksammat hur angeläget bokens budskap är för just vår tid.

Bokens handling kretsar kring Buzz Windrip, som vinner presidentvalet 1936. Han gör detta trots att han inte är en stor talare eller särskilt karismatisk. Han fäller ofta klumpiga kommentarer, något som får folket, som känner misstro mot etablissemanget, att känna att han är en av dem. Han är skicklig på att utnyttja ilskan hos de fattiga och på att exploatera rädslan för förändringar hos de välbärgade genom att lova dem att föra tillbaka nationen till gamla värderingar, till en tid då Amerika var rikt och mäktigt. Han ger även löften han vet att han inte kommer infria och låter sig vara talesman för kristna fundamentalister. För att samla nationen bakom sig behöver Windrip en yttre fiende, vilket blir Mexiko och den judiska befolkningen. Bokens dystopi kunde inte varit mer skrämmande.

Det finns många stycken i boken, särskilt Windrips antisemitism, som gjorde att jag kunde förstå hur man kände på 30-talet, då man såg vad som hände i Tyskland och Italien – högerpopulismen, xenofobin och personkulten. Bokens hjälte, journalisten Doremus Jessup, är förnuftets och vetenskapens röst, men få vill lyssna på honom under den rådande fascismens misstro mot intellektuella. Boken fick mig också att inse hur det måste ha känts att bevittna hur fascisterna vann inbördeskriget i Spanien i slutet av 30-talet, då man kallades samman för att bekämpa fascisterna med en poster med budskapet "If You Tolerate This Your Children Will Be Next". Det var inte bara hjärtlösa människor som gjorde det möjligt för fascismen att få grepp om Europa på 30-talet, men många av dem visste vad de gjorde och är därför oerhört svårt att förlåta. "Sånt händer inte här", som jag läste på engelska, innehar många starka citat, men det som varit mest minnesvärt för mig var, "Forgive them not but curse them, for they know what they do!”

/Johan

måndag 21 november 2016

"Luften är fri" av Sara Lövestam

"Luften är fri" är tredje boken om Kouplan, den papperslöse detektiven. Han kom till Sverige efter att ha flytt från Iran och sitt arbete som journalist där. Efter att han fått avslag på sin asylansökan har han levt som papperslös, och hållit sig undan i väntan på att kunna söka asyl igen. Hittills har han alltid haft tak över huvudet tack vare snälla människor som tagit emot honom i sina hem.

Nu står Kouplan utan bostad, med bara några veckor kvar tills han kan söka asyl igen. Han sover under en järnvägsviadukt och tvättar sig på offentliga toaletter. Han tillbringar mycket tid på bibliotek, där han får sitta i fred, och även kan ladda sin mobil. Kouplan försörjer sig på uppdrag som privatdetektiv. Det är riskabelt eftersom han kan bli upptäckt och avslöjad som papperslös. De som anlitar Kouplan har dock sina egna skäl att önska diskretion.

Denna gången kontaktas han av Ulrika som fått hans namn av person som Kouplan tidigare har hjälpt. Hon är orolig för att hennes man har ett förhållande, och vill att Kouplan ska skugga honom. Ett ganska lätt uppdrag, tror han först. Redan första dagen visar det sig att situationen är mer komplicerad än han själv eller Ulrika kunnat ana...

Precis som i de tidigare böckerna är den stora behållningen att få följa Kouplan och få en inblick i hans liv, som ju tyvärr är verklighet för många människor idag. Det är dessutom en spännande och välskriven deckarhistoria Sara Lövestam bjuder på.

/Åsa

tisdag 15 november 2016

Kalldrag av Markus Sköld


Så fort jag får upp vittringen om nya svenska skräck-och spökböcker så måste de bara bli lästa omgående, eftersom det inte är världens tätaste utgivning precis. En nyhet på bokhyllan är Markus Skölds bok Kalldrag. Med ett lovande läskigt omslag!
Under en stormig höst får vi följa med till det lilla samhället Gränshammar. Ett sådant där klassiskt svenskt samhälle där det mesta kretsar kring stålindustrin. De flesta jobbar där, och livet går sin gilla gång. Hit kommer Therese med sin man John och deras lilla dotter Sara. John har fått det prestigefyllda jobbet som vd på stålindustrin, och Therese som har tröttnat på sitt jobb som ekonom ska ägna tiden åt att fundera över sitt liv och vad hon vill fylla det med. I och med Johns jobb så får de flytta in den pampiga men nedgångna direktörsvillan.
Snart så blir Therese ensam på dagarna, då Sara går på förskolan och John arbetar mer och mer. Även om hon visste att jobbet skulle ta mycket av makens tid, så blir det väldigt fort ensamt. Väldigt ensamt. Men snart så märker Therese att hon kanske inte är helt isolerad i alla fall. För vem är det som ständigt öppnar dörren ner till den kolmörka källaren? Vem är det som Therese förnimmer står vid sängkanten under de mörka morgontimmarna? Och vad har det egentligen flugit i familjens nya katt, som blir mer och mer aggressiv.
Svaren verkar finnas uppe vid det gamla gruvhålet en bit från huset, där de för 60 år sedan grävde och sprängde allt för djupt. Något vaknade under Gränshammar den dagen, något som aldrig somnat igen.

Kalldrag är full av onda ting, illavarslande tecken, skuggor i fönstren, ljus som flimrar, steg från den som inte syns och ond, bråd död. Allt planterat i en svensk miljö som de flesta av oss känner igen. Jag gillar Kalldrag, den lovar gott inför fortsatta mörka äventyr av Markus Sköld. Visst, ibland är det lite väl uppenbart vad som väntar runt hörnet. Men och andra sidan är det ju lite så en bra spökhistoria ska vara. Vi förstår vart det barkar hän, vi vet att det där lär gå illa, men ändå hickar vi till av rädsla.
Eftersom jag är bibliotekarie så tycker jag nog ändå att Gränshammars lokale hjälte, bibblon J-O kunde fått vara lite mindre klyschig i sin bruna dammiga kofta, men jag är lite lätt partisk där.
Läs Kalldrag under en isande vinterkväll och vinka sedan adjö åt nattsömnen. Eller tänd en lampa och njut av att du blev skrämd på det tryggaste av sätt.
Boken finns både i fysisk variant här eller som e-bok här att låna. 

/Malin

måndag 14 november 2016

"The wonder" av Emma Donoghue

Författarens förra roman "Room" ("Inlåsta") blev en stor succé både som bok och film. "The wonder" utspelar sig på den irländska landsbygden under sista delen av 1800-talet. Hit kommer den engelska sjuksköterskan Lib, för att utföra ett uppdrag. Under 14 dagar ska hon vaka över den 11-åriga Anna, som sägs inte ha ätit på fyra månader. Familjen är djupt religiös, och vill att flickans tillstånd ska förklaras som ett mirakel.

Lib är en praktisk och rationell person. Hon har gått i lära hos Florence Nightingale och tjänstgjort under Krim-kriget. Hon är inte religiös och hon tror inte på mirakel. Hon ser det som sitt uppdrag att syna bluffen som hon är övertygad om ligger bakom fenomenet. Hennes teori är att flickan själv, eller någon i familjen smusslar in mat i hemlighet.

Lib märker snart att Annas familj utnyttjar ryktet kring flickans förmågor. Människor vallfärdar till deras hem för att träffa Anna, och överlämna gåvor. Lib och en annan sköterska turas om att vaka hos flickan dag som natt, och alla händelser dokumenteras. När en vecka gått utan att någon sett Anna äta, och hon fortfarande är vid god hälsa, börjar Lib tvivla på sitt omdöme...

Författaren har inspirerats av verkliga fall ur historien, där främst flickor har påståtts leva utan att äta. Tyvärr slutade många av fallen med att flickan avled av undernäring. Denna sanning - att ingen kan leva utan att äta, gör att den spännande historien ibland också känns kuslig och olustig...

/Åsa

torsdag 10 november 2016

En doft av apelsin av Joanne Harris


Vill man fly vardagen är "En doft av apelsin" en välkommen läsning. Man landar i ett lummigt Frankrike, samtidigt som intrigen snabbt drar in en och håller en fången. Författaren Joanne Harris är kanske mest känd för sin roman "Choklad" (som även blev film av Lasse Hallström), men min favorit bland hennes böcker är faktiskt "En doft av apelsin".

Framboise har ärvt sin mors receptsamling och bland anteckningar på bovetepannkakor och fikonmarmelad syns handskrivna notiser som avslöjar en helt annan sida av hennes känslokalla mamma än vad hon någonsin sett tidigare. Men bland recepten anas även upptakten till den tragedi som Framboise fortfarande försöker fly ifrån. Trots att hon idag är änka och har egna vuxna barn, lever hon ändå i relation till vad som hände henne som nioåring. När hon till slut tar mod till sig och återvänder tillbaka till byn så gör hon det under falskt namn.

I vartannat kapitel får man även möta Framboise som barn och med vilda upptåg far hon fram längs med Loire-floden samtidigt som andravärldskriget härjar på avstånd. På den slumrande landsbygden känns dock inte kriget lika verkligt. Bland de tyska soldaterna som stationerats i området är många unga och lika uttråkade som barnen i byn och det dröjer inte länge förrän gränserna börjar suddas ut. Dock blir det ett vansklig umgänge som måste ta slut någon gång, då krigets skuggor närmar sig och visar att även oskyldiga handlingar kan få ödesdigra konsekvenser.

För mig är Harris en sann berättare och människorna hon skapar är levande och färggranna. Hon skriver vackert och innehållsrikt, med en varm humor. Det är dock inte bara språket som är mustigt, utan man är konstant hungrig när man läser eftersom maten blir en stor del av den franska vardagen.

/Alice

tisdag 8 november 2016

Flickan med gåvorna av M.R Carey



I ett England efter katastrofen så hänger mänskligheten på en tunn tråd. De som finns kvar har byggt murar som skydd för världen utanför. Därute finns  nämligen de Hungriga, det hot som vi alla (okej, kanske bara en del av oss) skräms av. Nu har det blivit verklighet. Jag vill inte spoila för mycket av den här boken, men jag kan säga som så att Carey har gjort sin research och jag blir en smula nervös över att det här skulle kunna hända på riktigt. Precis som en roman om hungriga borde, att jag lämnas med en krypande känsla av rädsla och paranoia.
På en militärbas sitter 10-åriga Melanie i en liten cell. Tillsammans med en grupp andra barn som också sitter i celler, så går hon i skolan, duschar och äter. Melanie sitter i rullstol, fastspänd, och varje dag när hon hämtas till sina lektioner så har hon en pistol mot sitt huvud. Melanie tänker att de vuxna nog inte tycker om henne, fast hon försöker vara så trevlig och ljuv hon bara kan.
Alla barnen på basen är där för ett specifikt syfte, men just Melanie är extra speciell. Hos den fundersamma lilla flickan ligger vad forskarna tror är räddningen, hon bär bokstavligen världen på sina späda små axlar. Om det nu finns något hopp för mänskligheten, så är det till Melanie vi sätter det hoppet. Men inget är som läsaren av Flickan med gåvorna tror, och snart får vi följa Melanie på en resa som inte är lik någon annan.
Det här är riktigt bra! Det är skrämmande, ömsint, sorgligt och blodigt. Stundtals rätt så väldigt blodigt. Men det tror jag en del redan har räknat ut. Vi har trots att göra med Hungriga. Väldigt hungriga. Flickan med gåvorna har precis kommit ut som film, och jag tror att den kan vara ännu bättre där. För det är action från start till slut, och första halvan av boken är en av de starkaste jag läst i den här genren. Sen tappar den lite fart, men avslutar på topp igen. Vad jag förstår så är det författaren som även har skrivit filmens manus, vilket lovar gott.
Flickan med gåvorna är inget för dig som inte trivs med att läsa om rädsla, men för oss som gärna tar rädslan i hand och visslar lite glatt så är det här superbt. Det är en roman fylld med inte bara mörker, utan även ett dimmigt ljus. Ni vet, det där ljuset som ryms i en gatlykta en disig kväll, ett ljus som är både skrämmande och tryggt samtidigt. Läs Flickan med gåvorna och låt Melanies stora ögon riktas mot dig.

/Malin