Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



onsdag 30 juli 2014

"The Lemon Grove" av Helen Walsh

Den här romanen följer Jenn Harding, en engelsk kvinna i fyrtioårsåldern som offrat sin längtan efter barn för ett äktenskap med en man som redan har ett barn och inte vill ha fler. Under en semesterresa till Mallorca uppstår det en klyfta mellan Jenn och den femtonåriga styvdottern. Klyftan blir allt djupare då dotterns pojkvän förför Jenn och visar tecken på en attraktion till henne av ett starkare slag än något hon någonsin varit föremål för, vilket väcker en besinningslös förälskelse i henne. Hon rationaliserar sina handlingar då hon tillåter sin beundrare att gå allt längre. Som läsare tar vi huvudpersonens parti då det är denna karaktär vars tankar och motivationer vi sätts in i och lär oss att förstå. Men både modern och styvdottern har en starkt subjektivt styrd bild av varandra, en bild som långsamt suddas ut, både för huvudpersonen och för oss läsare, då dotterns aggression finner nytt objekt och modern lär sig att se en sida av dottern hon inte visste fanns.

Guardians Stephanie Merritt skriver i sin recension av "The Lemon Grove" att den har psykologisk substans. Hon beskriver berättelsen som ett komplext familjedrama och observerar att författaren ger symboliskt värde och betydelse åt miljön där dramat utspelas. Huvudpersonen berättar för oss vid ett tillfälle att i solens bländande sken tycks ingenting vara verkligt. Hettan tycks förhöja hennes känslointryck, och den reserverade engelska identiteten skalas bort och hon återupptäcker sitt yngre, mer instinktiva jag. Efter ett tag gör boken en vändning mot mörkare territorium och det blir svårt att se vem som manipulerar vem. Oavsett hur man dömer karaktärerna, som alla har uppenbara brister, är detta en tankeväckande, känsloprovocerande bok som lever kvar i minnet länge.

/Johan

måndag 28 juli 2014

"Jakthundarna" av Jørn Lier Horst

Jørn  Lier Horst är en etablerad deckarförfattare i sitt hemland Norge, men "Jakthundarna" är den första boken som finns översatt till svenska. I centrum för handlingen står kommissarie William Wisting, som börjar närma sig pensionen efter ett långt arbetsliv inom polisen. Han blev änkling för några år sen, efter ett långt och lyckligt äktenskap, men lever nu tillsammans med en ny kvinna. Han har två barn, dottern Line som står honom närmast är journalist på tidningen Verdens gang.

"Jakthundarna" inleds med att en man hittas mördad, till synes ute på sin kvällspromenad med hunden, och bland de första på plats är Line. Hon spårar snabbt upp den döde mannens identitet, och beger sig till hans bostad för att bli först med nyheten. När hon kommer dit blir hon överfallen av en okänd man som rusar ut från den dödes hus.

Samtidigt får hennes far besked om att en gammal utredning som han ledde ska tas upp på nytt då nya bevis framkommit. Det rör sig om det uppmärksammade "Cecilia-fallet" där en flicka kidnappades och hittades mördad efter några veckor. Mannen som dömdes för brottet begär nu en ny utredning, då det visat sig att bevisen mot honom blev manipulerade av någon inom polisen. Eftersom Wisting var utredningsledare blir han avstängd från sitt arbete och föremål för en internutredning.

Boken är en klassisk polisdeckare och förvaltar arvet från Sjöwall/Wahlöö, Mankell med flera, på ett mycket förtjänstfullt sätt. Brottsutredningen beskrivs sakligt och trovärdigt, intrigen håller hela vägen och alla lösa trådar knyts ihop på slutet. Personerna beskrivs kanske inte direkt på något djupare sätt, men i gengäld undviker författaren de klichéartade personbeskrivningar som tyvärr ofta återfinns hos deckarförfattare. En stunds underhållande och välskriven spänning, helt enkelt!

/Åsa

fredag 25 juli 2014

Novellixer som sommarläsning!

Majfyran
Bild från novellix.se
Som vanligt när Novellix ger ut en ny kvartett noveller vill man bara kasta sig över dem som om de var praliner i en chokladask. Färgglada och läckra är de förvisso, men man slipper det dåliga samvetet efter frossandet... Denna gången är det fyra svenska författare som skrivit varsin novell och de kom faktiskt ut redan i maj, men lämpar sig ju väldigt bra för sommarläsning, om man har en stund över i solstolen eller hängmattan!

Jag har läst två av dem, som sinsemellan är väldigt olika. Håkan Nessers novell heter "Herr Kadar" och utspelar sig på en ö utanför Tanzania, där ett turistande sällskap med människor från olika länder tillbringar julhelgen tillsammans. En av dem är den mystiske Herr Kadar och hans hustru, ett mycket omaka par. Den anonyme berättaren känns väldigt "nessersk" i sitt lugna, observanta men lite "pratiga" sätt att iaktta och återge personer och händelser. Novellformen passar berättelsen perfekt då den byggs upp med beskrivningar av persongalleriet och miljöerna mot en dramatisk höjdpunkt, och slutar sedan med en liten twist...

Daniel Sjölins novell, "Alla vill bara gå hem" trotsar däremot alla föreställningar om hur en novell är uppbyggd. Texten är i form av en "stream of consciousness"-liknande inre monolog som verkar representera något slags kollektivt medvetende hos den moderna människan. Tankarna pendlar mellan miljöhot och dagishämtning, och mottagaren verkar vara den uppväxande generationen. Jag vet knappt hur jag ska beskriva Sjölins novell, utan får ta lite hjälp av Lotta Olssons recension i DN:

"Den är skriven i rasande hetsiga stycken, som en spoken word-poetsutandningar, ungefär en sida långa vardera. Det går inte att beskriva. Men det är det bästa jag har läst på mycket länge."

De övriga två novellerna i kvartetten (som jag lyckats spara på ett sätt som inte hade fungerat med godis...) är Oline Stigs "Hägring" och Alva Dahls "Allt har sin tid".

/Åsa

måndag 21 juli 2014

Återseende med Danny och Stephen King

Minns ni den lille pojken Danny i filmen "The shining", vars far (karismatiskt gestaltad av Jack Nicholson) går bärsärkagång på det ensliga hotellet i snöstormen? Kanske har någon undrat hur det gick för Danny sen, efter det dramatiska slutet...? Stephen King, som skrev boken bakom filmen, har ofta fått frågor om pojkens vidare öden, vilket är en av anledningarna till att han skrev "Doctor Sleep" (2013), om Dannys liv som vuxen.

Läsning i dagsljus och i
 sällskap rekommenderas
Numera kallar han sig Dan, och arbetar på ett hospis, där hans specialitet är att hjälpa döende människor över till andra sidan, en egenskap som tyst accepteras och respekteras av hans kollegor, och som gett honom namnet "Doctor Sleep". Han har fortfarande kvar förmågan att se och känna saker ingen annan gör, det som kallas "the shining", och har lärt sig leva med den. Vägen dit har dock varit lång, och han har tillbringat många år med att försöka dämpa sin ovälkomna gåva med droger och sprit, och har på så sätt vandrat i sin fars fotspår. AA (Anonyma Alkoholister) har betytt mycket för Dan, och redan innan man läst bokens efterord förstår man att Stephen King själv haft stor hjälp av deras program för att ta sig ur sitt missbruk.

Dan börjar få små budskap i form av inre bilder och hälsningar på sin griffeltavla, från en liten flicka som heter Abra, och som också har "the shining" fast i betydligt större dos. Det visar sig snart att Abra har problem, hon jagas av en samling onda individer som kallar sig The True Knot. Gruppen lever av "steam" - ånga - från barn som har "the shining", och tack vare den kan de hålla sig evigt unga. Men för att kunna få i sig ångan måste de döda barnen. Nu har de fått korn på Abra och hennes fantastiska förmåga, och vill inget hellre än komma över den åtråvärda essens hon besitter, och Dan måste försöka hjälpa henne...

I beskrivningen av The True Knot har King blandat klassiska element ur skräckgenren. Liknelsen med vampyrer som tömmer sina offer på blod ligger nära till hands. Man kan även se en blinkning åt genren "steampunk" (som också är Abras favoritgenre!), genom användningen av begreppet "steam" och beskrivningen av medlemmarna som flera hundra år gamla, men med den absolut senaste tekniken. Deras utseenden och namn som Dirty Doug och Apron Annie för också tankarna till subgenren "western steampunk".

För mig var "Doctor Sleep" inte bara ett återseende med Danny utan även med King som författare. Jag läste allt jag kom över av honom i tonåren, och har sen bara gjort sporadiska nedslag i hans digra författarskap. En del av Kings särtecken är fortfarande desamma, han behärskar verkligen konsten att både skrämma och äckla läsaren. Att han dessutom har humor var en upptäckt som förvånade mig. När han beskriver händelser ur det förflutna är tidsmarkörerna ofta skämtsamma referenser till den president som för tillfället huserade i Vita huset; det talas exempelvis om "jordnötsodlaren" (Jimmy Carter) och "saxofonspelaren" (Bill Clinton). Det finns också många litterära referenser i texten, bland annat till "Sagan om ringen" och "Harry Potter". Även en och annan känga åt författarkollegor förekommer, exempelvis när Abras mamma är på bokloppis men bara hittar en gammal pocket av Dean R. Koontz... Återblickarna på händelserna i "The Shining" är också många, och det känns på flera sätt logiskt att Dan blivit den han är, med tanke på sitt förflutna.

Kanske har Stephen King utvecklats som författare och kanske har jag utvecklats som läsare, för numera uppfattar jag fler dimensioner i Kings författarskap än bara skräck. Det handlar lika mycket om relationer mellan människor och om att överkomma svårigheter i livet, vad de än består av...

"Doctor Sleep" finns också på svenska som "Doktor Sömn" (2014).

/Åsa

onsdag 16 juli 2014

Nadine Gordimer 1923 - 2014

Nadine Gordimer
Bild från Alberts Bonniers förlag.
I helgen som gick avled den sydafrikanska författarinnan Nadine Gordimer, 91 år gammal. Hon började skriva tidigt och debuterade 1949 med novellsamlingen "Face to Face". Hennes första roman var "Lögnens dagar", och här, liksom i många av hennes verk kommer hennes kamp mot apartheid till uttryck. Hon var engagerad i ANC, och även god vän med Nelson Mandela. Gordimer belönades med flera litterära priser för sin författargärning, bland annat Man Booker Prize 1974 och Nobelpriset i litteratur 1991.

Tyvärr är det ju ofta så att man upptäcker och uppskattar en författare efter dennes död, men på sätt och vis är det också fint att orden och berättelserna lever vidare trots att den som skrivit dem är borta...

Här är några förslag på böcker av Nadine Gordimer som kan lånas på biblioteken i Karlskrona:

"Främlingars värld" (1959)
"Bevararen" (1975)
"Tåget från Rhodesia", noveller (1984)
"Min sons historia" (1991)
"Börja leva" (2006)

/Åsa

måndag 14 juli 2014

Min sommarläsning





Vad ska jag då läsa i sommar? Det finns så många bra böcker som passar att läsa just på sommaren och jag har en tendens att vilja läsa om riktigt bra böcker som jag har läst tidigare somrar. Min sommarläsning utgörs därför av både nya böcker och gamla favoriter.
Jag har bestämt mig för att läsa Tove Janssons böcker om Mumintrollen, och den första boken i serien är Småtrollen och den stora översvämningen. Det är 100-årsjubileum för Tove Jansson i år och det känns därför passande att läsa om hennes böcker. Apropå Jansson är ett mysigt boktips hennes Sommarboken. En annan favoritförfattare som jag vill läsa mer av i sommar är Barbro Lindgren. Hon blev årets ALMA-pristagare och har skrivit en uppsjö av böcker för både barn och vuxna. Jag tänkte läsa om hennes dagboksböcker om den unga Barbro: Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner. Böckerna baseras på Barbro Lindgrens egna dagböcker från barndomen och tonårstiden.

En bok som jag har varit nyfiken på länge men inte hunnit läsa än är Lex bok av Sara Kadefors. Boken har blivit mycket hyllad och jag ser fram emot att läsa den i sommar.
Sedan måste jag ju ha några filmer i min sommarsamling också. Där hittar ni den nya filmen Inside Llewyn Davis om en musiker i 1960-talets New York och Tiny Furniture, långfilmsdebuten av Lena Dunham (skaparen av TV-serien Girls).

Trevlig sommar!
/Maja

torsdag 10 juli 2014

Filmtips: Illusionisten

   
Den franske mästerregissören Jaques Tati står bakom filmer som Semestersabotören (1953), Min onkel (1958) och Playtime (1967). Tati är berömd för att själv spela huvudrollen som den klumpiga men godhjärtade Monsieur Hulot i de flesta av sina filmer. Jacques Tati gick bort år 1982, men lämnade efter sig opublicerade manus. Ett av dessa var Illusionisten. Regissören Sylvain Chomet baserar sin film från år 2010 på detta manus.
 
Illusionisten är en vackert animerad film som handlar om en åldrande, fransk trollkonstnär (på pricken lik Tati själv) på resa genom Europa. I Skottland träffar han en flicka som trollbinds av hans magi och vill följa med honom. Han vågar inte avslöja för henne att det hon ser som magi egentligen bara är simpla trick. Illusionisten är fin, klok och vemodig, och bevisar hur animerad film kan beröra alla åldrar. Filmen nominerades för bästa animerade film på Oscarsgalan 2011 och vann en Golden Globe i samma kategori. Ett filmtips för en regnig dag när du vill bli lite varmare i själen.  /Maja

tisdag 8 juli 2014

Min sommarläsning


Min sommarläsning utgörs av några klassiker, något nytt och gammalt från mitt favoritförlag Vertigo, thrillers och dessutom ett antal, för mig, okända författare. Jag kan tyvärr inte hitta någon röd tråd i min bokhög, hur jag än försöker... Det är ett virrvarr av familjesagor, starka kvinnor, unga kvinnor som åker Cabriolet om kvällarna på den amerikanska landsbygden, gladporr och seriemördare med mera. Flera av dem har redan varit hemma och vänt under höst och vår, men nu ska jag verkligen ta mig tid att läsa dem... Inga ursäkter! Här är ett axplock ur min bokhög:

"Norrtullsligan" av Elin Wägner, "Gracie" av Veronika Malmgren och "Sommaren utan män" av Siri Hustvedt får representera romanerna med "de starka kvinnorna" i huvudrollerna... Pinsamt nog har jag inte läst Elin Wägners debut- och genombrottsroman "Norrtullsligan" där vi får följa kontoristerna och arbetarkvinnorna Elisabeth, Baby, Eva och Emmy och allt kring deras liv i Stockholm i början av 1900-talet. "Gracie" handlar om den unga kvinnan Klara som snart ska återvända till Sverige efter ett år i Kansas. Vi får följa hennes sista tid i USA som hon spenderar tillsammans med sin vän Penelope i en sandfärgad Delta 88. Efter att ha läst Paul Auster blir jag alltmer nyfiken på hans fru, Siri Hustvedt, som slog igenom 2003 med romanen "Vad jag älskade", "Sommaren utan män" är den senaste romanen som finns i en svensk översättning.

Modernistas nyutgivning av Jean Genets provokrativa "Matrosen och stjärnan" från 1947 utspelar sig i de dimmiga hamnkvarteren i nordvästra Frankrike. Matrosen Querelle är även verksam opiumsmugglare, tjuv, seriemördare och prostituerad. Nu misstänks han för ett nytt mord i hamnen men gör allt för att komma undan. Det blev stor uppmärksamhet kring boken i samband med dess utgivning, mycket på grund av dess romantiserande bild av homosexualitet som inte var uppskattat på 40-talet. Romanen filmatiserades 1982 av Rainer Werner Fassbender.

Novellsamlingen "Katt i Warsawa och andra berättelse om livet under kommunismen" av Slavenka Drakulic, har jag sneglat på ett bra tag. Den gavs ut 2009 och innehåller små korta berättelser om livet i Östeuropa innan kommunismens fall. Historierna skildras genom djurs ögon, vi får t ex följa generalens katt, Titos papergoja och en mullvad som bor under Berlinmuren.

Sist men absolut inte minst tänker jag läsa min nya favoritförfattare Gillian Flynns debut, "Vass egg", och jag hoppas innerligt att den är lika svart och brutal som "Gone girl"...

Trevligt sommarläsning,
önskar Sara

fredag 4 juli 2014

"Veterinären" - en släkthistoria

Veterinären”Veterinären” av Gertrud Hellbrand är en storslagen släktsaga om helt vanliga människor i en lite speciell miljö. Berättelsen spänner över tre generationer, startar under tidigt 1900-tal och slutar en bit in på 2000-talet. I centrum står kvinnorna i släkten, och det som knyter ihop dem är intresset för – och kärleken till – hästarna. I nutid möter vi Kristin, en lite vilsen tjej som börjar närma sig 30, och slits mellan sitt liv som radiojournalist i Stockholm med pojkvännen Johannes, och barndomens hästgård på östgötska Småsjölandet.

På Småsjölandet finns Lucille, Kristins mamma. Hon är distriktsveterinär, och även involverad i den lokala ridklubben och bor på hästgården med maken Bengt. Här finns också Herta, Kristins syster, och Carro, en ung tjej från trasiga förhållanden som Lucille tagit sig an och som blir en stjärna på hästryggen. I närheten bor också Lucilles föräldrar Inez och Artur – som är antikhandlare och har byggt upp en framgångsrik verksamhet med svärsonen Bengt som efterträdare.

Bokens kapitel växlar mellan tillbakablickar på familjens tre generationer, hur deras liv sett ut och hur relationerna mellan dem förändrats – främst är det kvinnorna som skildras - och lite i taget klarnar bilden av vad som format dem och gjort dem till de personer de blivit.

Det är ingen tvekan om att hästsport och hästskötsel är kvinnornas område. Männen håller sig mest i ytterkanterna - som medhjälpare, finansiärer eller i vissa fall som beundrare. Hellbrand låter en av sina bipersoner, Bente, resonera kring detta faktum, och hon menar att förändringen kom när männen övergav hästen som fortskaffningsmedel till förmån för bilen. Hästarna och allt som hör till deras användning och skötsel, blev då tillgängligt för kvinnorna som gjorde det till sitt område.

Hellbrand skriver på ett mycket nyanserat och detaljrikt språk. Hon har också förmågan att berätta en riktigt bra historia på ett fängslande och gripande sätt. Släktromaner känns inte så vanliga längre, kanske kan själva begreppet upplevas föråldrat. Men med ”Veterinären” lyckas Gertrud Hellbrand både föra genrens traditionella värden vidare, och även ge den en välbehövlig förnyelse. Boken är mycket läsvärd och något av det bästa jag läst av en svensk författare på länge!

/Åsa

onsdag 2 juli 2014

De oönskade av Lene Kaaberbøl och Agnete Friis

Den danska deckarduon, som tillsammans skapade en intressant spänningsdebut förra året (”Pojken i resväskan”) har nu kommit ut med uppföljaren ”De oönskade”. Och de som är oönskade i detta fallet är romerna.

Vi får följa två romska bröder och deras vedermödor och diametralt skilda överlevnadsstrategier, som trots allt löper samman i en helvetiskt eskalerande händelsekedja. De tillhör en grupp människor som vare sig är önskvärda på Köpenhamns väl­städade gator, lika lite som i sitt alltmer öppet rasistiska hemland Ungern. Allt börjar på den ungerska landsbygden, där fyndet av en radioaktiv mardröm i ett gammalt sovjetiskt militärsjukhus startar ett oöverskådligt händelseförlopp. Det livsfarliga restavfallet har en köpare i Danmark, och där finns även sjuksköterskan Nina från den förra boken, som är verksam i Läkare utan gränser, men dessutom tillhör ett nätverk för att medicinskt hjälpa papperslösa på flykt. Så även denna gång. Problemet är bara att hon sätter inte bara sitt eget liv på spel genom att till varje pris hjälpa om hon kan, utan denna gång äventyras även hennes familj – i synnerhet tonårsdottern som hon har ett haltande förhållande till. Och allt tar en ände med förskräckelse vid ett moskébygge i Köpenhamn.

Här finns gott om dagsaktuella moralfrågor, en växande islamofobi, men inte minst ett rashat mot de europeiska romerna som sedan EU-utvidgningen utan hinder tar sig ända hit upp till Norden i sina försök att överleva. Historien är en både originell och omskakande samtidsskildring – även om jag stundtals under berättelsens gång ifrågasätter Ninas naivitet och märkliga prioriteringar i livet. Hon tycks inte ha mognat så värst mycket sedan förra boken, eftersom hon fortfarande väljer att leva sitt liv som om hon vore i en krigszon. På familjens bekostnad. Men visst är det spännande underhållning, med mersmak.

/Tuija