Boken utspelar sig i den lilla norrländska byn Glimmersträsk. Det är nu tre år sedan sextonåriga Lina försvann spårlöst från byn. Den sista som såg henne var hennes pappa som släppte av henne vid busshållplatsen. En kvart senare när bussen kom var Lina borta. Polisen hittade aldrig några spår efter henne, men man misstänkte att hon hade plockats upp eller förts bort i ett fordon. Den här händelsen har präglat hela byn, och blivit ett slags kollektivt trauma. De flesta har nog gett upp hoppet om att få veta vad som hände Lina, men inte hennes pappa. Varje kväll tar han ut sin gamla Volvo och kör hela natten längs med Silvervägen, som löper från Skellefteå via Arjeplog till norska gränsen. Han åker olika sträckor längs vägen, visar bilder på dottern för alla han träffar. Han pratar med chaufförer på tradarfik, följer små skogsvägar, och söker igenom övergivna hus. Plötsligt efter att inget nytt har framkommit på tre år försvinner ytterligare en flicka, som till utseendet är väldigt lik Lina.
Silvervägen är Stina Jacksons debut. Hon är själv född i Norrland, men bor numera i Denver i USA. Boken fick nyligen Svenska Deckarakademins pris för årets bästa svenska kriminalroman. Motiveringen lyder:
”Mörkt och hypnotiskt om marginella existenser i ett stämningsfullt Norrland”. Stämningen i boken får mig att tänka på Monica Törnells låt Vintersaga. Det är mörkt, det regnar och blåser snålkallt, allt är smutsigt och skitigt och alla dricker för mycket. Med reservation för de veckor av 2018 som återstår, är detta helt klart den bästa deckaren jag har läst i år (och jag läser rätt många...)
/Åsa
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar