Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht

1943. Korea är ockuperat av Japan. Den koreanska kulturen och språket är förbjudet och koreanerna är andra klassens medborgare i sitt eget land. Hana är sexton år gammal och arbetar som fridykare och hon har sedan flera år tillbaka lärt sig att hålla sig undan de japanska soldaterna. Något hon lyckas med till den dagen hon låter sig själv tillfångatas för att skydda sin lilla syster. Hana förs bort från ön hon vuxit upp på och från det liv hon haft där – för att leva ett liv som sexslav på en militärbordell långt in på fastlandet.

2011. Sydkorea. Emi har under hela sitt liv försökt förtränga sina minnen av stora systern som offrade sig själv för att rädda henne. Nu när hon levt ett nästan fullt liv, hennes barn är vuxna och har flyttat hemifrån och hon börja känna av tidens gång i kroppen, står hon inför ett svårt val. Att konfrontera det förflutna eller att ge upp chansen att någonsin får möta systern igen.

Systrarna Hana och Emis historier löper parallellt med varandra, den ena i 1943 och den andra i 2011, genom hela boken. Författaren har ett språk som fångar en direkt och som läsare transporteras man direkt in i händelserna i boken. Bracht behandlar en svår fråga i sin berättelse och har använt sig av flertalet historiska resurser för att kunna skapa den värld som existerar i romanen. Vit krysantemum tar upp anskrämliga gärningar både under den japanska ockupationen såväl som under mer moderna tider.

När vi i vanliga fall tänker på Andra världskriget brukar våra tankar mest dras till kriget i Europa och koncentrationslägren och sedan i andra hand till Pearl Harbor och atombomberna. Men det finns så mycket om händer under den tidsperioden och årtalen efteråt som inte får lika mycket uppmärksamhet och den slagkraft som de behöver för att inte glömmas bort eller sopas under mattan. Men i ett västvärldsperspektiv är det lätt att inte lägga uppmärksamhet på vad som har hänt utanför vår egen hemisfär.

Allt om allt har Bracht skapat en fängslade historia som är svår att släppa både fysiskt när man väl börjat läsa såväl som mentalt när man tillslut läst sista sidan. Den får en att tänka efter och ställa frågor till sig själv om varför man inte kände till detta tidigare såväl som frågan hur hemska människor egentligen att kapabla till att bli. Jag skulle rekommendera att man läser författarens kommentarer i slutet av boken då det ger lite mer inblick i konfliktens historia och status i vår samtid. 

/Erika