Jacqueline Woodson blev ju årets ALMA-pristagare (Astrid Lindgren Memorial Award). Brun flicka drömmer är den första boken som översatts till svenska, och handlar om författarens barndom på 1960- och 70-talet. Jackie, som hon kallades, föddes i Ohio 1963, som yngst i en syskonskara på tre. Föräldrarna skiljdes tidigt och Jackie flyttade med sin mamma och syskonen till South Carolina för att bo hos mormor och morfar. I den amerikanska södern fanns fortfarande fördomar mot färgade, trots att raslagarna hade upphört. Jackies mormor satte sig fortfarande längst bak i bussen för att undvika bråk. Jackies mamma har en dröm om ett bättre liv för sig själv och sina barn. Hon flyttar först själv till sin syster i New York, och efter en tid kommer hon tillbaka och hämtar barnen. Jackie får ett nytt hem i New York, en stad som är mer öppensinnad, och där det bor människor från många olika länder. Jackie vet tidigt att hon vill skriva, och drömmer om att bli författare. Hon är ett livligt barn med stor fantasi och älskar att hitta på historier, men hennes mamma säger att hon ska sluta ljuga. I skolan hamnar hon i skuggan av sin storasyster Odella, som är mycket begåvad och lärarnas favorit. Till slut möter Jackie en lärare som uppmuntrar hennes skrivande, och som säger till henne: "du ska bli författare". Boken består av korta ögonblicksbilder som tillsammans bildar en berättelse. Författaren har sagt i intervjuer att det är så hon minns sin barndom, i ögonblick omgivna av vitt. Stilen brukar kallas prosalyrik och hos oss på biblioteket är den klassificerad som lyrik för ungdomar, men passar för alla åldrar. Det här är faktiskt en av de bästa biografier jag läst. Den är väldigt personlig och gripande men samtidigt allmängiltig och tar upp många viktiga ämnen som normer, rasism, identitet och rötter.
/Åsa
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar