Mitt galna liv - en memoar om psykisk sjukdom

Arvid Lagercrantz, journalisten och författaren som senare blev vd för Sveriges radio berättar i Mitt galna liv - en memoar om psykisk sjukdom, om sitt liv från det han var liten pojke och fram till idag. Redan som liten pojke skickades han på lekterapi av sin mamma som var mycket intresserad av psykologi. Mamman tyckte inte att Arvid riktigt motsvarade hennes ideal. Han berättar även i boken om hur ett flertal personer i släkten Lagercrantz lider av psykiska problem.

Som femtonåring går Arvid till sjöss och det är under den resan som han blir sjuk för första gången. När hans tvillingbror, som anses vara den lyckade av bröderna, 21 år gammal tar sitt liv genom att hoppa från Katarinahissen känner Arvid skuld över att vara den som lever. Långa perioder med normalt liv vänds mycket snabbt till en ganska korta sjukdomsperioder då han behandlas med elchocker och spännbälte samt ett antal starka mediciner. Mitt galna liv är en mycket intressant bok som ger stor förståelse personer som lider av bipolär sjukdom.

/Katarina

Nytt seriealbum av Liv Strömquist

Liv Strömquist är serietecknare och har tidigare gett ut Hundra procent fett, Drift och Einsteins fru. I sitt nya album, Prins Charles känsla, utforskar hon frågan om vad kärlek egentligen är, och vilka mekanismer som ligger bakom våra känslor. Och som vanligt gör hon det från sin alldeles egna feministiska utgångspunkt. Som exempel för sina teorier använder hon sig av en mängd kända personer (främst män), nu levande såväl som historiska. Så vitt skilda personligheter som Arne Weise, Georg Brandes, Filip & Fredrik, Jerry Seinfeld och Gustaf Fröding får alla en släng av sleven. Även en del kvinnor faller offer för Liv Strömquists penna. Nancy Reagan vinner lätt ”vårda-en-man-VM” i tuff konkurrens med bland andra Hemingways fru. Det märks att Liv Strömquist är påläst. Hon lyckas väva ihop historia, populärkultur och vetenskapliga teorier, och citerar såväl feministiska ikoner som vetenskapsmän. Dessutom är hon väldigt rolig. Hon beskriver en av de häcklade männen som ”så psykiskt störd av en mångtusenårig sexistisk kultur att det är lättare att prata känslor med bockstensmannen”. Albumets titel anspelar förresten på det svar prins Charles gav när han vid sin förlovning med Diana tillfrågades om han var kär: ”Ja…vad nu kärlek betyder”. Det kan man undra. Liv Strömqvist gör ett mycket seriöst försök att svara på den frågan.

/Åsa

Om en knäpp men underbar bok

Den norska författaren Erlend Loe är en mina personliga favoriter, men jag ska försöka att vara objektiv, i den mån det går. Han nya roman kallas Stilla dagar i Mixing Part och skildrar en någorlunda splittrad familj på semester i Tyskland. Huvudpersonen, Teleman, är mycket skeptiskt till det förrädiska landet och refererar återkommande till första och andra världskriget, som orsak till detta. Han är dessutom besatt av allt med koppling till teater. Under ytan bubblar även en stark attraktion till tv-kocken Nigela upp då och då, som även pryder omslaget till boken. Bokens innehåll är i mångt och mycket dialog mellan Teleman och hans fru som speglar ett torftigt samliv. Vi får även ta del av Telemans dagdrömmeri om fantastiskt teaterskapande och Nigela iförd mintgrön t-shirt.

Romanen genomsyras av likgiltighet dock med en stark underton av humor, vilket är Loes kännetecken. Hans tidigare böcker Naiv Super från 1998 och Blåst från 2001, för att nämna några, är av samma absurditet och enkla språk där den stillsamma nordiska mentaliteten skildras. Loe har även skrivit barnböcker om truckföraren Kurt med titlar såsom Kurt i Kurtby och Kurt kokar skallen. Jag älskar Loe, villkorslöst, och jag hoppas att du vill försöka älska honom tillsammans med mig.
/Sara

Bokcirkeln den 23 november

Förra gången funderade vi över Janes relation till gud. Vi hade svårt att se vilken plats religionen hade i hennes liv, men nu på slutet blev det tydligare att hon faktiskt vände sig till gud när hon hade det svårt. Vi ser också två helt olika gudssyner hos de två männen, S:t John och Mr Rochester, vilka verkligen är varandras motsatser. Ingen av männen har varit speciellt populär hos oss och när vi försökte komma fram till vem som var värst utbrast en deltagare: ”Båda två är ju korkade!”

Ingen av oss tror att Jane hade följt med S:t John till Indien, även om hon inte hade fått höra Mr Rochesters röst på ett så oförklarligt sätt just när hon skulle fatta sitt beslut. En jämförelse mellan S:t John och pastorn i Knutby kom också upp under kvällen.

Handlingen går snabbt framåt på slutet. Jämfört med de åtta år som Jane tillbringade på skolan hinner väldigt kort tid förflyta från det att hon lämnar skolan till att hon och Mr Rochester slutligen gifter sig. Vi känner att hon hinner utvecklas väldigt mycket under en så kort tid. Angående Janes utveckling hade en av deltagarna lagt märke till något intressant. Det finns tre John som passerar genom Janes liv och alla tre lär henne olika saker. John Reed lär henne att känna vrede och hantera den, genom mötet med S:t John Rivers tvingas hon lära sig att sluta utplåna sig själv, medan slutligen hennes farbror John Eyre gör henne oberoende. En av oss tog upp detta med att Charlotte Brontë förmodligen hade diskuterat boken mycket med sina systrar under själva skrivprocessen. Hon tyckte att det gav en extra dimension till läsningen att ha detta i åtanke och kunde riktigt se framför sig hur systrarna tillsammans diskuterat fram intrigerna i handlingen.

Vi ser verkligen fram emot en ny bokcirkel till våren! Några böcker som vi tycker vore spännande att läsa nästa gång är:
Strändernas svall eller Drömmar om rosor och eld av Eyvind Johnson
Barabbas av Pär Lagerkvist
Krig och fred av Lev Tolstoj
Borta med vinden av Margaret Mitchell
På västfronten intet nytt av Erich Maria Remarque
Varulven av Aksel Sandemose
Eller något av Hemingway
/Helen

Radions "Bokcirkeln" i P1
Boken i bibliotekets webbkatalog

Spänning på spanska

När jag lånade hem filmen Hierro trodde jag faktiskt att det var en skräckfilm. Jag minns inte om jag hade läst det någonstans eller om det var utsidans suggestiva bild som förledde mig att tro det...  Någon skräckis tyckte jag inte riktigt att det var, jag är annars är lite förtjust i den genren. Men filmen har definitivt andra kvaliteter.

Maria är på väg till den spanska ön Hierro med sin lille son Diego. Under färjeresan slumrar hon till medan sonen leker i närheten. När Maria vaknar är Diego borta. Ingen har sett honom. Trots att man genomsöker färjan finns inte ett spår efter pojken. Ett halvår senare kallas Maria tillbaka till Hierro. Polisen har hittat kroppen efter en liten pojke man tror är Diego, och vill att Maria ska identifiera honom. Maria konstaterar snabbt att det inte är Diego, men eftersom polisen vill vänta på DNA-analysen tvingas hon stanna kvar på ön. Under de följande dagarna tycker hon sig flera gånger se Diego, och hon börjar också följa efter en mystisk kvinna som hon misstänker har fört bort hennes son.

Psykologisk thriller eller rysare, skulle man kanske kunna kalla Hierro. Miljön är perfekt som kuliss för den kusliga handlingen, ön Hierro har ett kargt och klippigt landskap och den svarta vulkansanden verkar finnas överallt. Fotografiskt är filmen mycket vacker, nästan på gränsen till det konstnärliga.  

/Åsa

August!

Igår tillkännagavs årets Augustpristagare. Till årets svenska skönlitterära bok utsågs Spill. En damroman av Sigrid Combüchen. Årets svenska fackbok blev Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman och Årets svenska barn- och ungdomsbok Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld.

Här kan du läsa Åsas presentationer av de nominerade fackböckerna och romanerna. Mer om Augustpristagarna kan du läsa här.

Jag är riktigt sugen på alla tre, man har inte läst någon av dem än. Har ni?
/Lisa

Prisade deckare

Hösten är tydligen högsäsong för litteraturpris, och det passar ju rätt bra, man har ju i regel lite mer tid att läsa, och det tidiga kvällsmörkret inbjuder ju också till denna sysselsättning. I lördags, den 20 november, utsåg Svenska Deckarakademin sina pristagare. Akademin delar varje år ut pris till bästa svenska kriminalroman samt bästa till svenska översatta kriminalroman. Tidigare kallades priset ”Martin Beck Award”, från och med 2009 kallas det ”Den gyllene kofoten”. I år gick priserna till:

Årets bästa svenska kriminalroman:
Leif G W Persson: Den döende detektiven
Lars Martin Johansson, före detta chef för rikskriminalen, är numera pensionär. Han blir inlagd på sjukhus efter en stroke, och får höra talas om ett 25 år gammalt ouppklarat fall av sin läkare. Trots sin sviktande hälsa blir han intresserad. Juryns motivering: ”En angelägen diskussion om brott och straff, samt ett ömsint porträtt av en döende detektiv”

Bästa till svenska översatta kriminalroman:
Deon Meyer: Devils Peak

Berättelsen kretsar kring tre människoöden i Kapstaden. När den före detta ANC-soldaten Tobela Mpayiphelis adoptivson mördas förvandlas han till en hämnare som inte skyr några medel. Benny Griessel är en alkoholiserad polis med problem både på jobbet och hemma. Nu måste han hitta Tobela innan det är för sent. Juryns motivering: ”Ett sydafrikanskt hämnddrama, vasst och genomträngande som en assegaj”

Svenska Deckarakademin bildades 1971, som en motsvarighet till Svenska Akademin, av en grupp författare och kritiker med syftet att främja kriminalgenren, ge ut antologier och uppmärksamma förtjänster genom att dela ut priser. Idag har Svenska Deckarakademin 24 stolar och lika många medlemmar. Läs mer om Deckarakademin här.

Själv har jag tyvärr inte läst någon av de prisade deckarna. Deon Meyer har länge legat på min ”att-läsa-lista” så nu är det kanske dags att flytta upp honom ett par placeringar.

/Åsa

Inför Augustpriset del 2

På måndag den 22 november avslöjas årets Augustpristagare i Stockholms konserthus. Tidigare har vi presenterat de nominerade till Årets svenska skönlitterära bok, idag får ni veta mer om de böcker och författare som är nominerade till priset för Årets svenska fackbok.

Vargen - den jagade jägaren av Henrik Ekman tar upp vargens historia och det problematiska förhållandet till människan. Ekman arbetar med dokumentärer på SVT, och har själv producerat flera om just vargen.

Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman är en biografi om författarens mor, som levt ett händelserikt liv som både grevinna och spion. Hirdman är professor i historia och blandar i sin bok politiska händelser med privata minnen.

Mask – litteraturen som gömställe av Kristoffer Leandoer är en essäsamling som handlar om pseudonymer; hur de använts genom historien och varför man väljer att skriva under pseudonym. Leandoer är något av en mångsysslare, han har bland annat skrivit lyrik och romaner för ungdomar såväl som för vuxna.

Cocaina. En bok om dom som gör det av Magnus Linton är en skildring av Colombias våldsamma historia. Linton är frilansjournalist och har skrivit flera böcker, bland annat om Latinamerika.

Maria Eleonora. Drottningen som sa nej av Moa Matthis visar en ny sida av drottningen som kallats både galen och hysterisk, som var gift med Gustav II Adolf och mor till Kristina. Matthis har tidigare skrivit om kvinnliga författare och äventyrare.

Resa i Sharialand. Ett reportage om kvinnors liv i Saudiarabien av Tina Thunander beskriver kvinnornas situation i dagens Saudiarabien, ett land som präglas av de så kallade sharialagarna. Thunander är journalist på SVT.

Augustpriset delas också ut i en tredje klass, Årets svenska barn- och ungdomsbok, läs mer om de nominerade författarna och böckerna här. Dessutom delas Lilla Augustpriset ut till en debutant mellan 16 och 20 år. Alla pristagare avslöjas på måndag.

/Åsa

Tre fina färska

Ständigt så mycket ny bra film! Jag ser dem passera i disken på biblioteket och gör en mental notering – ”att låna hem!”. Hur många av de där icke nedskrivna kom-ihåg-lapparna som sedan resulterar i nya filmupplevelser är oklart, för listan på sånt jag vill se bara växer. Här kommer i alla fall tips på tre av våra allra nyaste som faktiskt har fått följa med hem:

Bright star. Jane Campions film om Keates fick en kollega att leta fram sin sedan länge undanstoppade lyrikbok från en kurs i engelsk litteratur och mig att gråta okontrollerade hulkande störtfloder. Underbara omöjliga kärlek!

The ghost writer. Om en före detta brittisk premiärministers skumma förflutna, hans oavslutade memoarbok och förstås, hans spökskrivare. Rafflande spänning signerad Roman Polanski.

Miraklet i Lourdes. Filmen om den MS-sjuka Christine och hennes mirakelresa till Lourdes bärs upp av fantastiska Sylvie Testud. (Bonjour Sagan, La vie en rose). Med pyttesmå gester och miner spelar hon hela känslospannet – uppgivenhet och högmod, tristess och triumf.

Året ut kan man låna tre filmer och betala för två på Stadsbiblioteket. Trevlig filmhelg!

/Lisa

Bokcirkeln den 16 november

Tiden rusar i väg och i tisdags var det dags för vår tredje träff i Bokcirkeln. Den här gången handlade en del av diskussionerna om Mr Rochesters och Janes karaktärer och handlande. De flesta tyckte att Mr Rochester var en man som det var svårt att få grepp om. ”Det är svårt att se honom framför mig” och ”jag får ingen bild av honom” var några av kommentarerna. Opålitlig, ombytlig, lynnig, självisk och han håller faktiskt på att lura Jane in i ett slags skenäktenskap eftersom han redan är gift. Varför drar han hem den olyckliga Bertha till England och gömmer henne på Thornfield och är hon verkligen sinnessjuk? I romanen ”Den första hustrun” (även utgiven under titeln ”Sargassohavet”) av Jean Rhys finns kanske svaren.
Vi ställde oss frågan om det fanns några män i boken som skildras som allt igenom sympatiska och vi kunde bara komma på en, Janes morbror Mr Reed och han är förresten redan död när handlingen i boken drar igång. Några begrep sig inte på Janes vilja till försoning med Mrs Reed när hon ligger på sin dödsbädd. Mrs Reed var ju själv oförsonlig och viljan att lätta sitt samvete för Jane handlade nog mest om en egen rädsla för att bli straffad efter döden. Är Jane religiös och var finns i så fall gud i hennes liv? Var får hon kraften att gå vidare efter den svåra besvikelsen?

En av oss irriterade sig på att hon inte tog något av värde med sig från Thornfield då hon gav sig av, inte ens halsbandet som hon fått. Som det nu var så blev hon i stort sett barskrapad och fick börja om från samhällets botten igen. Sist men inte minst fick vi som var ovetande om begreppet Neptuni brud en förklaring till vad det var men det är en annan historia….
/Annika
Radions "Bokcirkeln" i P1
Boken i bibliotekets webbkatalog