Boken kan närmast beskrivas som en släktkrönika (även om det långt ifrån säger allt om boken...) som handlar om tre generationer som bor på släktgården Löftet. Det handlar helt enkelt om deras livsöden - varför det blev som det blev – och varför det inte blev som det skulle. I centrum för handlingen finns Saga Silver, hennes gamle far, hennes man och deras tre barn. Familjen driver en antikhandel, man åker runt och köper upp dödsbon som man sedan säljer på stora auktioner som anordnas på gården. Vi får följa Sagas föräldrar som unga, hennes egen uppväxt och får även veta en del om hur familjen har det nu. Ett återkommande ämne är Saga och hennes drömmar. Ända sedan hon var barn har hon drömt sanndrömmar, och alltid handlar det om olycka och död. Ofta är det människor hon känner som figurerar i drömmarna, och vars död hon får se och uppleva. Detta har förklarligt nog gjort Saga livrädd för att sova. Hon undviker det i det längsta och hittar på saker att göra för att rädda henne från sömnen. Att skaffa barn ser hon som ett säkert sätt att försvåra nattsömnen. Hennes två förstfödda blir dock de lugnaste barn som nånsin skådats, de sover tungt hela nätterna igenom till Sagas stora förtvivlan. Den yngste sonen blir däremot den som räddar hennes nätter med sitt eviga skrikande, och han blir också Sagas favoritson för all framtid.
Tonen i boken är väldigt speciell, och den påminner närmast lite om en skröna. Det är komiskt och tragiskt om vartannat - som livet självt ungefär. Boken är mycket trevlig och lättläst, och man saknar inånarna i Löftet när den är slut!
/Åsa
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar