En tatuering till jul, kanske?

Nej, jag har ingen tatuering. Har inte heller haft tanken på att skaffa mig någon. Förr var en tatuering förknippad med en hårdhudad sjöman eller någon med ett brottsligt förflutet. Idag skaffar sig såväl den kvinnliga medelålders företagsledaren som den späda tonårstjejen en liten symbol på någon mer eller mindre synlig del av kroppen. Jag minns att min mammas kusin hade en egenhändigt gjord tatuering, inte speciellt vacker, som han väl under mycken smärta ristat in på sig själv i sin ungdom och som han sedan fick dras med resten av sitt liv.

Kat Von D – Katherine von Drachenberg – är just nu en av de mest kända tatuerarna i världen. Via tv-serierna Miami Ink. och LA Ink. har hon nått in i många vardagsrum och gjort oss medvetna om vad tatuering egentligen kan vara – kroppskonst. Det är oerhört fascinerande att se hur t ex ett av en kund medtaget fotografi ”målas fram” på någon utvald kroppsdel. Det är oerhört skickligt gjort. Kat Von D har alltid gillat att teckna. Vid fjorton års ålder skaffade hon sig sin första egna tatuering och då fördes hennes intresse för teckning vidare från pappersark till levande hud. ”Oavsett om jag hjälper någon att orka leva eller att fira någonting, så blir jag en del av en milstolpe i en människas liv när jag ger henne en tatuering”. Detta skriver hon i den nu på svenska utkomna biografin ”High voltage tattoo” (vilket är namnet på studion i Los Angeles). Boken inleds med en självbiografi där hon beskriver sin utveckling till att bli tatuerare och kärleken till tatueringskonsten. I bokens andra del visar Kat Von D upp tatueringar hon gjort och hur hon resonerat fram sina motiv med sina kunder. Boken har en välgenomarbetad layout och är fylld med teckningar, inramade tatueringar och fulltatuerade kroppar.

Är det vackert? Jag vet inte. Men det är fascinerande och lockande och det är framför allt små konstverk som visas upp.
/Therese