Konturer av Rachel Cusk

Rachel Cusk har fått mycket beröm för sin romantrilogi, där Konturer är den första delen. Hon har bland annat kallats en förnyare av romankonsten.

I boken reser Faye till Aten för att undervisa på en skrivarkurs. På sin resa träffar hon många olika människor, från stolsgrannen på planet, till deltagarna i skrivarkursen, och några gamla vänner. Alla berättar de sin historia för Faye, som lyssnar utan frågor eller kommentarer och utan att döma. Många av berättelserna handlar om relationer av olika slag. Om Faye själv får vi inte veta så mycket mer än att hon är en medelålders författare, nyligen skild med barn i skolåldern. Även om hon är bokens berättare, handlar det hon delger oss nästan uteslutande om andra människor. Jag måste erkänna att jag halvvägs in i boken undrar lite vart det här egentligen ska leda.

På bokens sista sidor blir plötsligt den röda tråden synlig. Samma dag som Faye ska resa hem dyker en okänd kvinna upp i lägenheten hon hyr. Det visar sig vara nästa hyresgäst. Precis som vi förväntar oss börjar hon berätta sin historia. Också hon hade en intressant diskussion med sin stolsgranne på planet, en man som var hennes raka motsats. Och där har vi plötsligt bokens själva essens! Genom andra definierar vi oss själva, även om vi bara konstaterar vad vi inte är. Vi ritar upp våra konturer mot andra, de som finns utanför. Genom att lyssna på andras berättelser ser Faye också sina egna konturer, och ger även oss läsare ledtrådar till sin person.

Konturer är välskriven och har bra flyt i berättandet, men kräver en del eftertanke. Jag ser fram emot att läsa övriga delar i trilogin, som heter Transit och Kudos.

/Åsa