Den tyska författaren Thomas Mann inspirerades både av folksagor och Wagner när han skrev sitt existentiella mästerverk "Bergtagen. Handlingen i boken utspelar sig på sanatoriet Berghof i Davos. Den unge Hans Castorp besöker sin lungsjuka kusin. Han förtrollas genast av den märkliga atmosfären på sanatoriet och patienternas dekadenta livsstil. Här tycks tiden stå helt stilla. Patienterna äter storslagna middagar, sveps in i varma filtar och ligger i bekväma vilstolar. Det är en luxuös väntan på efterlivet och alla boende tycks befinna sig i skuggan mellan liv och död.
Under natten fraktas de döda ner för berget i skydd av mörkret och alla spår efter dem försvinner. Castorp blir så uppslukad att han önskar sig själv sjuk. Hans önskan går i uppfyllelse då det snart visar sig att även han har lungtuberkulos. Castorp blir kvar på Berghof och fastnar i bergets suddiga gränsland och tidsbegreppen luckras upp. Vi möter också en mängd märkliga karaktärer som alla representerar olika ideologier och filosofiska strömningar i ett förstadium till den tyska Weimarrepubliken. En personlig favorit är Mynheer Peeperkorn, en dominant, bullrig festprisse som vräker i sig mat och sprit och som alla lyssnar blint på även om han är oförmögen att avsluta en enda mening.
Att läsa bergtagen är verkligen som att bestiga ett berg. Det är ett storslaget men svårgenomträngligt verk. Den är sprängfylld med tysk politik, filosofiska idéer och mångtydliga referenser. Thomas Manns avsikt var att fånga det parlamentariska kaos och de konflikter som Tyskland befann sig i under 1900-talets första årtionden. Det är en uppgörelse mellan humanism och radikalism. Men Thomas Mann väver också in frågor kring sjukdom, död, tid, kärlek och sexuellt begär.
Det är inte lättsmält men den som vågar djupdyka i denna läsutmaning kommer bli rikligt belönad.
/Henrik
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar