Vill du ha fler tips på serieböcker? På måndag kl. 18 är det tema "Serier och serier" på Café Bokstugan, stadsbibliotekets hörsal, vilket innebär att allt mellan serieböcker till romansviter kommer att beröras. Varmt välkomna!
/Sara
Ifemelu och Obinze är två ungdomar som möts redan på gymnasiet och blir förälskade. De lever i Nigeria på 1990-talet, ett land som styrs av en militärjunta. Människorna som lever där drömmer om att flytta utomlands, till Amerika eller Europa. Man talar helst engelska och beundrar det västerländska. Ifemelu lämnar Nigeria och åker till USA för att kunna slutföra sina studier. Tanken är Obinze ska komma efter så småningom. Så blir det inte. Den 11 september kommer emellan och afrikanska män kan inte längre få visum till USA. Istället hamnar Obinze i England som papperslös. Han hankar sig fram och kan arbeta en tid men blir till slut deporterad tillbaka till Nigeria. Ifemelu har en tuff första tid i USA men lyckas bra. Forskartjänst vid Princeton och sambo med en (svart) amerikan – både ”green card” och amerikanskt pass. Obinze gör däremot lycka i Nigeria och blir en rik man.
Många av namnen på mainstream-författare som framgångsrikt begett sig in i SF-genrens territorium har varit bekanta för mig, exempelvis Cormac McCarthy, Joyce Carol Oates, Audrey Niffennegger, Margaret Atwood, Kazuo Ishiguro och Gary Shteyngart. Men det var en nyhet för mig att Doris Lessing skrivit en roman som med all rätt kan klassas som SF. Stephen E. Andrews och Nick Rennison har sammanställt en bok sprängfylld med väsentlig information om SF där en sådan kunskap om Lessings bidrag till genren och liknande intressanta lärdomar delas ut i en tät kavalkad av intresseväckande fakta. Förutom de 100 verken som valts ut som historiens mest viktiga inom genren finns främst av allt rekommendationer med inriktning på olika teman. Detta är något mycket välkommet för läsare som blivit intresserade av ett särskilt ämne eller en särskild stil och vill hitta litteratur av liknande slag eller författare med jämförbar stil. Som exempel kan nämnas att det finns listor på mainstream-författare som skrivit SF, och, omvänt, SF-författare som skrivit utomordentliga mainstream-verk. Vidare behandlas SF inom rockmusikens historia, listor över betydelsefulla kvinnliga och afroamerikanska författare, olika internationella författare vars verk är skrivna på andra språk än engelska, listor på samarbete mellan författare, filmer som baserats på SF-böcker, och mycket mer. Sammantaget är detta en värdefull källa med potential att skapa ett mer gynnsamt klimat för genren inom olika läsekretsar där intresset för genren hittills varit svalt.
Förvånansvärt nya och aktuella böcker dyker numera upp på bokrean snabbt, i år är det bland annat Lena Anderssons "Egenmäktigt förfarande" och Bea Uusmas "Expeditionen", två säkra kort för egen läsning, eller som fina presenter. Läs Saras och Malins recensioner av böckerna! Lite spänning vill väl alla ha! Gillian Flynns "Mörka platser" och John Verdons "Tänk på ett tal" rekommenderas till dig med starka nerver...
Och så något för de minsta! Missa inte de fina nyutgåvorna av Tove Janssons klassiska Muminböcker "Vem ska trösta knyttet?" och "Hur gick det sen?", och samlingen "Stora muminboken". "Viktiga kartor för äventyrare och dagdrömmare" av Sarah Sheppard är en riktig guldgruva för barn som vill ha svar på frågor som "var i världen finns de farligaste djuren?"... "Ensam mullvad på en scen" är en jättefin och rolig bok om scenskräck, läs vad jag skrev om den här!![]() |
| Pyssel med muminhus |
En smått burlesk, faktiskt en smula farsartad historia, som landar någonstans mellan Jonas Jonassons ”Hundraåring..” och ”Analfabet..”, samt Mikael Bergstrands ”Delhis vackraste händer” och ”Dimma över Darjeeling”. Och detta skriven av pseudonymen Zac O`Yeah, en göteborgsk finne, numera bosatt i Bangalore sedan drygt tio år tillbaka. Lite märkligt att han inte uppmärksammats mer tidigare, eftersom hans humor ligger ganska nära ovanstående framgångsrika författares stil, även om han inte riktigt är i klass med dem. Men det är stundtals riktigt hejdlös läsning, med högt tempo, osannolika händelseutvecklingar, och en bisarr humor med ett otal blinkningar åt ”det indiska sättet” – eller kanske snarare systemet. För det är Bangalores underjordiska maffia, och de mer eller mindre kriminella varelser som bebor den indiska storstadsgrytans gator och avlopp, som allting kretsar kring. Och det som kretsar är den onekligen ganska så sympatiske Hari Majestic, som trasslar in sig något så in i norden när han tar på sig uppdraget att leta reda på en tjej som försvunnit i stadens myller. Och tjejen är en ung göteborgska, adopterad från Indien, och därmed blir det ju nästan som att leta efter en nål i en höstack… Hon har kommit till staden för att förverkliga sina drömmar om att bli Bollywoodskådespelerska, tillsammans med sin pojkvän - men har som sagt helt plötsligt gått upp i rök. Hennes syster har nu rest ned till Indien för att försöka leta reda på henne, och det är där Hari kommer in i bilden. Och på vilket sätt sen..!
Genom olika definitioner av ord i alfabetisk ordning får vi lära känna ett par och vi får glimtar ur deras liv: Hur de träffas, hur det hela utvecklas till något varaktigt, hur de flyttar ihop och delar en vardag tillsammans, hur en av dem är otrogen. Man vet egentligen inte säkert vem som är jag och vem som är du i de korta texterna, men jag föreställer mig nog att berättaren är en man. En mycket sympatisk sådan.
Raimund Gregorius är professor i antika språk vid ett läroverk i Bern. Han lever verkligen för sitt yrke och både elever och kollegor beundrar honom, även om de lite skämtsamt har gett honom smeknamnet Papyruset. En dag när han som vanligt är på väg till sitt arbete möter han en förtvivlad kvinna som han tror är på väg att hoppa från en bro. Hon är portugisiska och mötet med henne gör mycket starkt intryck på Gregorius. Kort därefter hittar han en portugisisk bok på ett antikvariat. Boken är skriven av Amadeu de Prado och fångar Gregorius intresse så mycket att han beslutar sig för att lära sig portugisiska och resa till Lissabon för att lära känna författaren. Han lämnar allting vind för våg och tar nattåget till Lissabon, ett beteende som är totalt olikt honom. Väl framme i Lissabon förstår han att författaren är död sedan länge, men han träffar många olika människor som kände honom när han levde och får genom dem en allt tydligare bild av Amadeu de Prado.