Karl Ove Knausgård: Min kamp 1 och 2

”Livet är en tamp sa kärringen som inte kunde säga k”, säger Karl Oves farmor ofta. Knausgårds självbiografiska romansvit ”Min kamp” skildrar just Karl Oves kamp med livet sett genom Karl Ove. Jag har läst del 1 och nyligen börjat i del 2. I ”Min kamp 1” är det faderns död som är det centrala temat. Hela boken rör sig kring fadern, i första delen är det Karl Oves minnesbilder av en distanserad far, i andra delen har döden inträffat och författaren/sonen måste hantera alla realiteter kring faderns död. Det finns väldigt många bra avsnitt i boken, som till exempel när han och brodern öppnar dörren till huset där fadern dog, misären som möter dem.

I ”Min kamp 2” är det tvåsamhet, kärlek och familjelivet som står i fokus. Karl Ove som pappa och make. Han lever med sin familj i Sverige och ser på Sverige och svenskarna med den utomståendes ögon. Ingen liten detalj, ögonkast, atmosfär är för litet att borra sig ner i. Det är just detta som är storheten med ”Min kamp”; här finns så mycket i en människas liv som man kan ta till sig och känna igen sig i samtidigt som det är personligt och privat. Lysande helt enkelt.

/ Carina

De imperfekta av Tom Rachman

De imperfekta är en samling berättelser som tillsammans utgör en helhet. Allt kretsar kring en tidningsredaktion i Rom. Det är en engelskspråkig internationell tidning som grundades på 1950-talet av en amerikansk miljonär. De som arbetar på tidningen skildras i var sin kort berättelse, men förekommer också i varandras berättelser. Det gör att man får se en person både ur andras ögon, och ”inifrån”. Berättelserna har alla anknytning till tidningen, men man får också inblick i medarbetarnas privatliv. Det som skildras är både tragiskt och komiskt.

Vi möter till exempel Arthur som skriver dödsrunor och har en ganska blasé inställning till sitt jobb. Bland hans uppgifter ingår att intervjua äldre kändisar för att samla material till deras dödsrunor. Mitt under en sådan intervju får han själv ett dödsbesked som förändrar hans inställning till livet över huvudtaget och framför allt till arbetet. Vi möter också korrekturchefen som på jobbet har en närmast fascistisk inställning till språkfel och korrekturmissar, och driver en korrekturbibel på intranätet. På fritiden visar han sig ha helt andra mycket sympatiska sidor.

Man förstår ganska snabbt att tidningen har sina bästa dagar bakom sig, att upplagorna minskar och prenumeranterna faller ifrån. Många av tidningens medarbetare har också arbetat där sedan tidningen startades och lever kvar i den tid då tidningen var ny, betydelsefull och hade stort inflytande i världen. De imperfekta, som kom ut i våras, har fått mycket fina recensioner och översatts till många språk. Den är intressant och omväxlande tragisk och komisk. Upplägget, med enskilda berättelser som tillsammans blir en helhet, tilltalade mig mycket.

/Åsa

Liszt Jubileum

Den 22 oktober är det 200 år sedan pianovirtuosernas pianovirtuos och tillika kompositören Franz Liszt föddes. Jubileet har, på jubileumsmanér, föregåtts av att en rad nyinspelningar och samlingar getts ut av skivbolagen. Vi har fångat upp två godbitar ur den utgivningen på stadsbibliotekets musikavdelning.

Den ena är Deutsche Grammophons samling Liszt - Wild and crazy som på dubbel-cd innehåller ett brett spektra av hans repertoar framfört av några av världens främsta pianister. Vladimir Ashkenazy, Lang Lang och Martha Argerich för att nämna ett par. Samlingen får bra kritik av bl.a. Dagens Nyheters recensent.

Den andra skivan Liszt - Von der Wiege bis zum Grabe innehåller tre av Liszts ödesmättade, religiöst präglade verk, inspelade av BBC Scottish Symphony Orchestra under ledning av Ian Volkov.

/Jacob

Himmelsdalen, Marie Hermanson

Marie Hermansons nya roman Himmelsdalen är en mycket spännande bok som jag sträckläste för att komma till slutet. Boken börjar med att Daniel får ett brev från sin tvillingbror Max som vill att han ska komma till Himmelsdalen i Schweiz och hälsa på. Daniel som har haft några ströjobb som lärare och är nyskild bestämmer sig för att åka. Han har ändå inga andra semesterplaner.
Daniel tror att Himmelsdalen är ett vilohem, som hans bror befinner sig på för att vila upp sig efter att ha arbetat  för hårt. Efter någon dag frågar Max Daniel om de kan byta identitet under några dagar. Orsaken är att han behöver ge sig av ifrån dalen för att reda upp affärer. Och att han inte får lämna dalen eftersom han har stora skulder till Himmelsdalen. 
Daniel är först tveksam men ger med sig. Nästa morgon är Max borta och det visar sig att han inte kommer tillbaka.
Ganska snart börjar Daniel misstänka att Himmelsdalen inte alls är den idyll som han först trodde och det är nu som boken börjar blir riktigt spännande.

/Katarina 

Moderspassion av Majgull Axelsson

Majgull Axelsson är en av mina absoluta favoritförfattare och en ny bok av henne väcker höga förväntningar. Efter läsningen av Moderspassion är jag inte besviken.

Handlingen i nutid utspelar sig i Arvika under ett par dagar av höststormar och översvämningar. Några personer blir mer eller mindre motvilligt strandsatta på Sallys vägkrog som ligger uppe på en kulle och därför inte påverkas av översvämningarna. Ägaren till vägkrogen heter Minna och det är hon som är bokens huvudperson. Hon har tagit över vägkrogen efter sin moster, som hon flyttade till i tidiga tonåren när hennes mamma dog. Mostern, Sally, var mer av en mor för Minna än vad hennes riktiga mamma någonsin var. Minna hade svårt att riktigt sörja när modern gick bort, men när Sally blir sjuk och tynar bort i cancer är sorgen desto större och detta är något som Minna nästan skäms över.

Minna blir, liksom både modern och mormodern, med barn genom en tillfällig förbindelse och det förekommer aldrig någon kontakt med papporna. Minnas mamma sitter och skäller på en man i tv-rutan, och det dröjer ända upp i vuxen ålder innan Minna förstår varför... Minna bestämmer sig för att hennes dotter Sofia inte ska behöva växa upp på det sättet och hittar därför på en historia om att hennes pappa har dött i en olycka och ger henne ett foto av Dean Martin som minne. Sofia ja, hur är det egentligen med Minnas dotter, som håller sig på ovanvåningen och aldrig kommer ner? Varför tisslas och tasslas det så kring henne?

I varsitt kapitel får vi följa fyra personer som hamnar på vägkrogen. Det är Anette, servitrisen som är missnöjd med det mesta i sitt liv men som ständigt försvarar sin försupne man. Marguerite, en före detta dramatenskådespelerska som inte heller håller igen med spriten och som lever i ett ganska miserabelt äktenskap med sin besserwisser till man. Ritva, journalisten som kämpar för att få en fast tjänst på lokaltidningen och som är trött på att bli förbisprungen av unga, snygga tjejer. Och så Tyrone, en tystlåten man som jobbar inom räddningstjänsten och undrar varför relationer till andra människor alltid ska behöva vara så komplicerade.

Det är fantastiska, inträngande personporträtt. Som alltid. Men det är helt klart Minnas berättelse som berör mest. Genom en olycka orsakad av stormen hamnar hon på sjukhus och tvingas konfronteras med delar av sitt liv som hon länge har förträngt. Det är så bra gjort.

/Helen

Morgonen hon försvann av Linwood Barclay

Morgonen hon försvann är en psykologisk thriller om Tim Blake som är bilförsäljare och bor ensam efter en skilsmässa. Hans tonårsdotter Sydney bor hos honom under sommaren, eftersom hon sommarjobbar på ett hotell i närheten. En morgon vid frukosten blir de ovänner om något som egentligen är en bagatell. På kvällen kommer inte Sydney hem från jobbet. Tim ringer hennes mamma och hennes vänner utan att hitta henne. Tills slut kör han till hotellet där hon jobbar och frågar efter henne. Då visar det sig att ingen där har hört talas om Sydney. Hon har aldrig jobbat där. Tim polisanmäler dotterns försvinnande, men polisen tar inte så hårt på att en tonårstjej har rymt hemifrån. Tim bestämmer sig för att han själv måste hitta sin dotter, men snart märker han att det är fler som letar efter Sydney, fast av andra skäl. Tim förstår att hans dotter är inblandad i något, men han vet inte om hon är skyldig till något eller själv ett offer.

Varning för sträckläsning! Boken är spännande hela tiden, från pärm till pärm. Man tror många gånger man har räknat ut hur det gått till, men så tar historien en helt annan och oväntad vändning. Linwood Barclay är en mästare inom genren psykologisk thriller. En del av detta beror på att han skriver om helt vanliga människor, som lever helt vanliga liv, men som drabbas av någon ovanlig och oftast fruktansvärd händelse.

/Åsa

Nyheter på filmhyllan!

Filmen Boy, regisserad av Taika Wahiti som även regisserat Eagle vs Shark samt är en utav dem som står bakom serien Flight of the Conchords som sänts på SVT, är en udda historia om en familj på östkusten av Nya Zeeland. Boy är 11 år och äldst i familjen som utgörs av lillebrodern Rocky och tre kusiner samt deras gemensamma farmor. Boys mamma är död sedan några år tillbaka och hans pappa befinner sig i fängelse, vilket han också har gjort sedan modern gick bort. Detta är något som Boy inte vill ta in utan höjer istället sin pappa till skyarna och skryter mer än gärna om hans bedrifter som en dykarexpert samt en livsfarlig samuraj. När farmodern försvinner iväg på en resa i två veckor tvingas Boy ta ansvaret över sin lilla familj, samma kväll återvänder pappan tillsammans med sitt s.k gäng "Crazy Horses" som förutom Boys pappa utgörs av två bondlurkar. De återvänder för att hitta en nedgrävd påse pengar som Boys pappa en gång i tiden grävt ner i åkern bredvid huset. Boy ser sin chans att imponera på pappan och gör allt för att efterlikna honom. Det är en mycket rolig film, mycket på grund av de färgglada karaktärerna i filmen. Boys pappa som spelas av själva regissören gör en korkad och många gånger fåraktig roll av en pappa som vägrar växa upp och enbart ser betydelse i marijuanarökning, snabba bilar och gängbråk. Därför är det också en stundtals sorglig historia där sönerna är de som i slutändan får ta hand om sin omogna pappa. Mycket, mycket sevärd!

Blue Valentine är en film om kärlekens föränderlighet, skulle man kunna säga. I form av en nutidsskildring tillsammans med tillbakablickar får vi följa Dean och Cindy som lever tillsammans som gifta. Deras förhållande är sedan länge urvattnat och kärleken som tidigare fanns mellan dem är grå och nästan obefintlig. Parallellt får vi se hur relationen inleddes, då de båda träffades av en slump, Cindy hade då ett förhållande med någon annan och blev i samband med den oplanerat gravid. Tillsammans beslutar sig Dean och Cindy för att bilda en familj, trots att de egentligen inte ens känner varandra för att sedan slussas framåt in i den gråa vardagen några år senare där Dean vill reperera deras förfallna äktenskap i form av en spontan hotellnatt, något som spårar ur och blir smärtsam för dem båda. Filmen är mycket plågsam att se på, vilket enligt min åsikt gör filmen mycket skickligt gjord - och äkta - så pass äkta att jag ibland måste se bort. Vi lär aldrig känna Dean och Cindy men kommer ändå så nära inpå dem. Filmen är obehaglig och sann, det finns säkerligen många som har varit i exakt samma situation, ett uppbrott, när kärleken som innan var så stark nu sviktar. Att gå från kärleken vid första ögonkastet till det misslyckade familjelivet på en och en halvtimme. Filmen är regisserad av Derek Cianfrance.

/Sara

Det där som nästan kväver dig

Chimanmanda Ngozi Arichie tillhör en ny generation afrikanska författaren, uppvuxen i Nigeria och delar idag sin tid mellan USA och Nigeria.

Hon debuterade med boken Lila Hibiskus, som kom på svenska 2010, och fick sitt genomslag med En halv gul sol (på svenska 2007). Hennes tredje bok är en novellsamling och har titeln Det där som nästa kväver dig (2011).

Gemensamt med alla tre böckerna är att de skildrar människorna i Nigeria och livet i exil, framför allt ur ett kvinnligt perspektiv. Chimanmanda skriver om problematiken i sitt hemland, om krigets förödande effekter, om ungdomsbrottsligheten, om när gamla seder och traditioner möter det nya och om hur rotlöst och främmande ett liv i exil kan kännas.

Chimanmanda Ngozie Adichie står med ena foten i västvärlden och den andra i den afrikanska myllan. Hon ger oss raka, ärliga och träffsäkra beskrivningar, men med en varm känsla för sitt afrikanska hemland. Mycket med utgångspunkt från sig själv och sin egen erfarenhet.

En bra novell är spännande på så sätt att den ofta ger ett plötsligt inhopp i någons liv eller en händelse och erbjuder konsensus på ett fåtal sidor, med en helt annan intensitet än vad en roman på flera hundra sidor kan åstadkomma. Och novellerna i Det där som nästan kräver dig gör det, och de är bra.

/Therese

Bokcirkeln: ”Högre än alla himlar”

I måndags var det så äntligen premiär för stadsbibliotekets bokcirkel. Intresset har varit stort, och det blev faktiskt två cirklar till slut! Den första boken vi tog oss an var Louise Boije af Gennäs ”Högre än alla himlar”. Den kom ut förra våren och är den första i en planerad trilogi om en grupp vänner i Stockholm som man får följa under 2000-talets tio första år. Det handlar om såväl de stora händelserna i Sverige och världen, som om mer privata händelser i kompisgänget. Handlingen kretsar kring sex personer; de gifta paren Victor och Sanna, Stefan och Pella, samt Stefans syster Liv och Victors barndomskompis Jalle.

Att gänget verkar väl sammansvetsat hade många av oss tänkt på under läsningen. De verkar faktiskt inte träffa så många andra än varandra, vilket ju kan tyckas lite konstigt när man är i en ålder där mycket händer i livet som gör att man träffar andra människor; arbete, barn osv. Personerna i boken upplevde många av oss som lite ytligt skildrade. Någon sa att det påminde om en tv-såpa på så sätt att man inte får veta så mycket om varje person. Några av oss hade läst böcker av författaren tidigare, och då tyckt att man fått en bättre och djupare förståelse för karaktärerna. Några teman som vi tyckte återkom ofta var religiösa frågor, miljöfrågor och inte minst skildringen av staden Stockholm. Någon konstaterade att boken inte innehåller några direkta kärleksskildringar, och förutom Jalles äventyr i New York är det faktiskt ganska svalt på romantikfronten!

Sammanfattningsvis kände vi oss nöjda med att ha läst boken, även om en del av oss inte tyckte att den riktigt motsvarade förväntningarna. Vi pratade också om de återstående delarna av trilogin, och vad de kan tänkas handla om. Vi var rätt säkra på att stora händelser som tsunamin och kanske även stormen Gudrun kommer att figurera i handlingen. När det gäller vänkretsens vidare öden trodde vi nog att fler personer måste komma in i handlingen, och att det kanske måste till lite konflikter för att hålla intresset uppe. En spännande gissning var att eviga singeltjejen Liv och homosexuelle Jalle kanske skaffar barn ihop!

Har du läst boken? Vad tyckte du om den? Svara gärna i kommentarerna!

Till nästa gång läser vi ”En dåre fri” av Beate Grimsrud.

/Åsa

Allan Pettersson 100 år

Den 19 september 1911 för idag precis hundra år sedan föddes den svenske tonsättaren Allan Pettersson. Han började sin musikaliska bana som violinist och senare altviolinist, som kompositör är han idag betraktad som Sveriges kanske främste symfoniker. Allan Pettersson proletära bakgrund, med uppväxt i Södermalms fattigkvarter, var något som kom att prägla hans liv men också i hög grad bilden av honom såväl som av hans livsverk, av vilket främst  hans 17 symfonier och hans Barfotasånger förtjänar att nämnas.

Allan Pettersson började sin musikaliska bana i tioårsåldern på en hembyggd fiol som hans bror tillverkat. Under tonåren fick han lektioner vid en aftonskola för arbetarungdomar, och spelade sedan ihop pengar på krogar och biografer runtom Stockholm. Under 1930-talet studerar han violin och altviolin vid Musikaliska akademiens konservatorium för att i början av 40-talet få en tjänst som altviolinist vid det som idag är Kungliga filharmoniska orkestern. Under denna period skrev han också sina Barfotasånger, personliga, tonsatta dikter vilka han kom att återvända till i senare orkesterverk. I början 1950-talet börjar han så studera komponerande och tolvtonsmusik i Paris, främst under René Leibowitz, men han blev själv aldrig någon företrädare för den atonala musiken.

Petterssons orkestermusik och symfonier präglas av dissonanser och våldsamhet i kast mellan det många gånger ångestladdat häftiga och det sublimt vackra. Hans 7e symfoni, vilken också stod för hans stora genombrott, är kanske det stycke som bäst lyfter fram den balansen och visar på Allan Petterssons storhet som kompositör. Detta är också hans mest spelade verk. Hans tolfte symfoni, De döda på torget, består av tonsatta dikter av Pablo Neruda som behandlar militärdiktaturens mord på demonstranter i Chile.

Uttalanden av Allan Petterson, i t.ex. de dokumentärer som filmaren Peter Berggren gjort om honom vittnar om en väldigt personligt hållen tro och en grundmurad solidaritet men också en förmåga att uttrycka sina åsikter på ett direkt och ofta väldigt drabbande sätt:

Det verk jag arbetar med är mitt eget liv, det välsignade, det förbannade: Att återfinna sången som själen sjöng en gång. […] Sången stals av den förvuxne snobben, svullnade ut i det banala, uttömde sig i kraxande saltomortaler, ett skri, en spjutspets i örat … och tidens pokeransikte ser på dig i hat. När kommer ängeln, som ger själen åter den sång, så enkel och klar att ett barn slutar gråta?

Sändningar på Sveriges Radio P2 under veckan med anledning av jubileet.

På CD-skiva, Stadsbibliotekets musikavdelning
Conserto no 3 for string orchestra - Nordic chamber orchestra dir. Christian Lindberg
Symphonies nos 10 and 11 - Radio-Philharmonie Hannover des NDR dir. Alun Francis
Symphony no 12 "De döda på torget" - Radiokören, Eric Ericssons kammarkör & Sveriges Radios symfoniorkester dir. Manfred Honeck
Symphony no 7 and 16 - Stockholm Philharmonic Orchestra dir. Antal Dorati and Jury Ahronovich
Eight Barefoot songs, Concertos Nos 1 and 2 for String orchestra

Litteratur om Allan Pettersson på svenska av Laila Barkefors:
Allan Pettersson: Det brinner en sol inom oss - en tonsättares liv och verk (vilken också innehåller en CD-Skiva med Petterssons Barfotasånger)
Gallret och stjärnan: Allan Petterssons väg genom Barfotasånger till Symfoni

För utförligare information om Allan Pettersson och hans musik:
Allan Pettersson - Sällskapet

/Jacob