Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



torsdag 24 maj 2018

Binti av Nnedi Okorafor


Nnedi Okorafors berättarglädje i den här kortromanen påminde mig om det John Keating säger i en stark scen i Döda poeters sällskap: "We read and write poetry because we are members of the human race. And the human race is filled with passion. And medicine, law, business, engineering, these are noble pursuits and necessary to sustain life. But poetry, beauty, romance, love, these are what we stay alive for." Detta är en berättelse om den passion de bästa drömmar består av.

Det här är en medryckande orädd science fiction-berättelse som låter fantasin skena alltmer hisnande, som lättar med lustfylld lek med tanken alltmer svindlande. Genom 90 sidor fyllda av sprakande inspiration får vi följa Binti, den första från hennes stam, Himba, som får lämna jorden. Hon är ett matematiskt geni, och hoppas att hon på universitetsplaneten Oomza Uni äntligen kan få utlopp för sin febriga rastlöshet och starka vilja att göra skillnad. Skeppet är en intelligent organism skapat i en framtida värld som upptäckt biologiska maskiners potential. Men vid avfärd attackeras skeppet av Meduse, manetliknande varelser vars tentakler skär vassare än rakblad. Bintis vänner dör, men hon tror sig kunna rädda de andra.

En berättelse intim nog blir universell, likt hur en myt blir personlig genom delade beröringspunkter. Detta är en sådan bok. Ursula Le Guin älskade den och min kärlek till den vet inga gränser. En bok som fyller vårt behov av fantasieggande berättelser. Ett behov varje nattlig dröm söker mätta med vilda berättelser som väcker alla tänkbara känslor som kan hjälpa oss att förstå oss själva och andra. Föda, kläder och skydd mot kyla är grundläggande behov, men kryddors dyrbarhet är äldre än civilisationen, vi har i alla tider färgat textiler, och de platser där vi funnit skydd har vi fyllt med sång. Binti är en berättelse om det som kryddar och sätter färg på tillvaron och ger pulsen en rytm att slå till. Okorafor verkar ha levt och andats den här boken och hennes berättande låter oss komma närmare oss själva.

/Johan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar