Semestra i plantskolor runt om i Sverige

Maj månads tema, Grön & skön, är snart slut och följs av temat Tur & retur. Den otroligt vackra boken Plantskolor värda en omväg, gröna tips, favoriter och växtporträtt av Susanna Widlundh och med foto av Jan Servin passar även juni månads tema. I boken presenteras 16 olika plantskolor runt om i Sverige från Ystad i söder till Skellefteå i norr. För den som inte vill åka så långt finns två Blekingska trädgårdar Lavendelgården i Olsäng och Tuijas Växter i Kyrkhult.
Kända trädgårdar som Capellagården på Öland och slottsträdgården Ulriksdal finns också med. Boken kan användas både till planering av sommarens semesterutflykter och som inspiration för utformning av den egna trädgården.
/Katarina

Brev till en seriemördare

Jag läser en del böcker på engelska av olika skäl. Ibland kan jag helt enkelt inte vänta tills de kommer på svenska, Elizabeth Georges deckarserie om kommissarie Lynley är ett bra exempel! Då och då känner jag att jag vill träna upp min engelska lite, och ibland är det helt enkelt så att vissa böcker ser mer tilltalande ut i den engelska utgåvan. Med Belinda Bauers debut Blacklands var det nog främst det sista som avgjorde, den såg helt enkelt ut som en bok jag skulle gilla. Det visade sig ju stämma också.

Tolvårige Steven Lamb är på många sätt en ovanlig pojke. Varje dag efter skolan tar han med sig sin spade ut på hedarna kring Exmoor för att gräva efter ett skelett. När hans morbror Billy var ungefär så gammal som Steven är nu, försvann han en dag på väg hem från skolan. Det fanns tecken som tydde på att han förts bort av den ökände pedofilen och seriemördaren Arnold Avery, som dömts för mord på flera barn i närheten, men inget kunde bevisas och kroppen hittades aldrig. Detta trauma har präglat Stevens familj i flera generationer. Hans mormor har blivit en surmulen och inbunden gammal kvinna som varje dag står i köksfönstret och väntar på sin förlorade son, och Stevens mamma har svårt att visa några känslor för honom och hans bror. Pappan är ute ur bilden sedan länge, och i hans ställe har en lång rad pojkvänner till mamman kommit och gått, ingen har stannat särskilt länge.

Steven tror att om familjen bara fick veta vad som hände Billy så skulle allt bli bra igen. Därför gräver han på hedarna runt de ställen där de andra kropparna hittades. En dag bestämmer han sig för att det är nog. Just den dagen har han fått beröm av sin lärare för ett brev han skrivit. Tanken väcks hos honom att han kanske ska fråga den enda person som kan veta var Billys kropp är begravd. Så han skriver helt enkelt till Arnold Avery i fängelset där han suttit isolerad de senaste tjugo åren och frågar var Billys kropp finns. Steven vill bara veta vad som hänt hans morbror. Men Avery tänker inte missa ett tillfälle att leka lite...

När jag läser Belinda Bauers debut associerar jag till thriller-/deckarförfattare som Harlan Coben, Tana French och Linwood Barclay. Och det är ju ett synnerligen trevligt sällskap för henne att vistas i! Jag hittar tyvärr inga uppgifter om att Blacklands skulle vara översatt till svenska än. Boken är dock ganska lättläst med korta kapitel, så man behöver ingen examen i engelska för att klara av den. Bauers andra roman på engelska är redan utgiven och har nyligen köpts in till stadsbiblioteket. Jag väntar ivrigt…

/Åsa

Mot ljuset av Elin Boardy

Elly och Annie är två systrar från Göteborg som ger sig ut på en resa till Malaya (nuvarande Malaysia) år 1947, tillsammans med Annies make Laurids som är läkare, och hans vän Niels. Resan är tänkt som bröllopsresa för de nygifta Annie och Laurids men också som läkarpraktik för honom. Systrarna är ganska olika, 24-åriga Elly är den mer självständiga och tankfulla av dem. Hemma i Sverige arbetar hon som kartritare, men drömmer om att bli tecknare. Annie, som är några år yngre, går helt upp i sitt nya liv som maka till Laurids och Elly tycker ibland att hon är lite ytlig i sina funderingar.

Ingen av systrarna har träffat Niels förut, men Elly känner sig märkligt dragen till honom från början. Niels har varit politiskt aktiv under kriget, och han läser och pratar mycket om politik. Elly har själv en hel del tankar om kvinnans roll i samhället och hur den påverkats av kriget. Malaya är ett land som fortfarande präglas mycket av det koloniala styret. Laurids och hans sällskap besöker bland annat vännen Thomsen på hans plantage, där de får en första inblick i hur motsättningarna mellan de styrande utifrån och landets invånare kan yttra sig.

Under berättelsens gång tilltar spänningen, både i landets politiska klimat och inom den lilla gruppen av människor som lever tätt tillsammans. Till slut anar man att katastrofen är under uppsegling… Boken känns oerhört välskriven, ner i minsta detalj präglas allt av det tidstypiska; språket, åsikterna, modet. Spänningen mellan personerna byggs också upp på ett skickligt sätt och relateras till läget i landet. Mot ljuset blev faktiskt en sträckläsningsbok för mig, trots att det inte är någon deckare!

/Åsa

Yarden (2009) och Och allt skall vara kärlek (2011) / Kristian Lundberg

Det förflutna hinner ibland av olika anledningar ikapp oss, oavsett om vi vill eller inte och vi måste igenom en kanske obehaglig bearbetningsprocess för att kunna gå vidare framåt.

Huvudpersonen och berättaren i Kristian Lundbergs Yarden har drabbats av ekonomiska bekymmer och tvingas ta ett jobb via ett uthyrningsföretag och hamnar på Yarden i Malmö, en omlastningsplats för nya bilar. Här hamnar han längst ner på samhällets stege, tillsammans med dem som inte finns, de papperslösa. Här är mänskligt värde intet. Han gör en klassresa nedåt och är tillbaka till det kroppsarbete han en gång försörjde sig genom i sin ungdom och barndomen gör sig återigen påmind. Hans mor, ensamförsörjande med fem barn, utvecklar schizofreni. Hans liv blir en mardröm och han flyr in i alkohol och drogmissbruk som han så småningom tack vare sitt behov och förmåga att skriva lyckas ta sig ur.

Författaren låter oss i Yarden parallellt med kampen med det egna förflutna förmedla ett intressant inlägg i det moderna arbetslivets villkor. För Yarden tilldelades Kristian Lundberg Ivar Lo-Johanssons personliga pris 2009.

Och allt skall vara kärlek blir som en repris, en återspolning av en berättelse som vi får uppleva igen, och nu ser vi den utifrån ett annat perspektiv, utifrån en kärlekshistoria. Även om huvudpersonen inte längre jobbar kvar på Yarden återkommer han till den i berättelsen och så även till sitt tidigare liv. Han har en son som han älskar och som han försöker ge en bättre start än han själv fick. Och han älskar sin mor som har sjunkit långt in i sin sjukdom. Han har också hittat tillbaka till sin ungdoms kärlek, ett förhållande som inte höll på grund av drogmissbruket. Nu har de hittat tillbaka till varandra igen efter sexton år. Nu kan de kanske börja om…

Och allt skall vara kärlek är så svart, så svart. Den är framvärkt, som spettad ur ett grovt stenblock. Berättaren känner en skuld som måste sonas. Han måste vända tillbaka och börja om från början. Via kärleken är allt möjligt. Och jag hoppas verkligen att kärleken bär hela vägen, för det känns som om det är den enda möjligheten för honom att få försoning och kunna gå vidare. Annars vet jag inte…

/Therese

Kronoskvartetten

Årets Polarpris delades av Patti Smith och den amerikanska stråkkvartetten Kronos Quartet som fick del av priset med motiveringen:

I snart 40 år har Kronos Quartet revolutionerat stråkkvartettens möjligheter, både vad det gäller stil och innehåll. Samma strikta kammarmusikaliska ensemble som Mozart och Beethoven skrev för – två violiner, en viola och en cello – kan även användas för att kommentera det världspolitiska läget, tolka avantgardistisk rockmusik och för att inkorporera musik från alla världsdelar.

Ensemblen är kanske främst kända för sin moderna, oftast minimalistiskt amerikanska, kammarmusik i samarbeten med t.ex. Philip Glass, Steve Reich eller John Adams. Gruppen har också gjort en mängd inspelningar och framföranden inom film- och populärmusik tillsammans med artister som Björk, Tom Waits och David Bowie. Gruppen har visat på stor mångsidighet och otrolig produktivitet sen bildandet 1973.

Senaste skivan, och senaste tillskottet på biblioteket är projektet UNIKO som uruppfördes redan 2004 (men som kommit på CD först nu) och som tidigare har visats som veckans konsert på SVT. Här spelar kvartetten tillsammans med dragspelaren Kimmo Pohjonen och elektronicamusikern Samuli Kosminen, som för övrigt gjorde Finlands bidrag till Eurovision Song Contest 1998. Ett häftigt och medryckande samarbete.

Skivan i vår katalog.

/Jacob

Mer blommor, böcker och bibliotek!

Ingen har väl missat att vårt tema under maj är Grön o Skön? Vi har haft Barnens Blommiga Bibliotek, föreläsning om örter, gröna boktips och mycker mer. Bilden nedan är väl en jättefin illustration av hur mysigt det kan vara att ta med sig läsningen ut i naturen. 

Vårens sista sagostund i Rödeby hölls ute i det gröna, där Sara läste sagor och sjöng med barnen. De fick lära sig hur en blomma gror, sjunga Idas sommarvisa och lyssna på Åke och hans ö av Petter Lidbeck.

Visst längtar man till de där fina sommardagarna när man kan ta med sig sin bok ut för en skön lässtund i trädgården, på balkongen eller vid stranden!

/Åsa

Om örter och en saknad bloggerska

Igår kväll hade stadsbiblioteket besök av Christel Hammar-Malmgren från Bredaviks örtagård. Vi som hade samlats i hörsalen fick en intressant och rolig introduktion till örternas värld. Christel hade tagit med sig ett antal örter som vi fick titta närmare på, och hon berättade också om vad de använts till genom historien. Så nu vet vi vad som botar kärlekssorg, och vad man använder om man fått ormar i öronen (!) Själv har jag tänkt försöka mig på en liten odling i kruka, så jag passade på att få goda råd av experten!

Igår skrev Lisa också sitt sista inlägg här på bloggen. Hon avslutade såklart med Murakami - något annat vore otänkbart! Vi kommer verkligen att sakna Lisa och hennes boktips, både här på bloggen och på våra bokcaféer. Nu är det upp till våra läsande kollegor att förhindra att bloggen tas över av deckare, musik och trädgårdsböcker!

Trevlig helg!
/Åsa

1Q84. Bok 1, April-juni 1984

I Japan uttalas tecknet för Q likadant som tecknet för 9. Titeln på Haruki Murakamis nya bok (i tre delar under samma namn) associerar alltså till George Orwells dystopiska framtidsskildring från 1949.

I 1Q84 möter vi Aomame, en ung kvinna som lever ett extremt ovanligt liv. Redan i inledningen på första boken får vi veta att Aomame förutom att vara kampsportsinstruktör på en sportklubb, regelbundet mördar män på beställning. Aomames teknik är väl utarbetad för att lämna så få spår som möjligt. Hon sticker en mycket tunn och lång nål på exakt rätt ställe i nacken på sina offer, så tuppar de av omedelbart i vad som ser ut som en hjärtinfarkt. Beställaren är alltid densamma – en förmögen och älskvärd äldre dam som driver ett hem för misshandlade kvinnor på sin bakgård. Och Aomames offer är alltid män som obestridligt och upprepade gånger har våldfört sig på kvinnor eller barn och sluppit undan den vanliga rättvisan.

Efter hand börjar Aomame upptäcka saker i sin omgivning som skakar om hennes verklighetsuppfattning. Inledningsvis småsaker, som att poliserna på stan går runt i uniformer som hon inte känner igen och bär på ett större vapen än hon är van vid. Sedan upptäcker hon att stora nyheter som alla andra tycks känna till helt har gått henne förbi. Så en natt ser hon att det skarpa månljuset inte kommer från en måne som hon är van vid, utan två. Allteftersom börjar det bli alltmer otydligt för Aomame hur den ”riktiga” verkligheten egentligen ser ut.

I de kapitel som inte handlar om Aomame får vi följa Tengo – en långt mer ordinär man. Han börjar närma sig trettio, undervisar i matematik på en universitetsförberedande skola, skriver horoskop och texter för veckotidningar ibland och har drömmar om att bli författare. Så här långt har han levt ett ganska vanligt liv. Tills hans redaktör en dag kommer med ett förslag, det handlar om ett alldeles lysande manus som han har fått in från en 17-årig debutant. Det vill säga, berättelsen är fantastisk men språket är alldeles för styltigt och torftigt – kan Tengo tänka sig att arbeta om texten? Helt i hemlighet förstås, boken ska lanseras med den vackra 17-åriga Fukaeri som ensam författare. Efter viss tvekan accepterar Tengo och sakta men säkert börjar verkligheten bli alltmer oviss även för honom.

Den som har läst någon av Murakamis tidigare böcker kommer att känna igen sig i det mystiska och sagolika. Skillnaden här, från till exempel Kafka på stranden, är att den ”verkliga verkligheten” hela tiden finns med som referens och det påpekas också att vi måste hålla fast vid den, för ”verkligheten är alltid bara en”, som en taxichaufför säger till Aomame.

I vanliga fall brukar jag ogilla greppet med två parallella historier som återkommer växelvis. Den ena historien blir alltid mer intressant på bokostnad av den andra (som jag brukar vilja läsa förbi snabbt för att få veta hur det går i den andra!), men här är båda spåren precis lika spännande och efter ett Aomame-kapitel blir jag glad över att vara hos Tengo igen och tvärt om.

Hittills har två böcker kommit ut på svenska och en tredje, avslutande del, väntas under 2012. Och jag har svårt att förstå hur jag ska kunna vänta! Jag rekommenderar böckerna varmt - läs dem i ordning och direkt efter varandra, och om du har tålamodet föreslår jag att du väntar tills du kan sluka alla tre i rad!

/Lisa
(...som nu skrivit sitt allra sista inlägg på denna blogg. Nya uppdrag väntar - tack för mig!)

Från gårdagens klosterörtagård till dagens

Under maj månad har biblioteket extra mycket att erbjuda för dig som älskar böcker, blommor och bibliotek. Nu på torsdag kommer Christel Hammar-Malmgren från Bredaviks Örtagård till stadsbiblioteket för att berätta historier, skrönor och fakta från örtagårdar förr och nu. Missa inte det!

Hörsalen torsdag 19 maj kl. 18.00. Fri entré.

Hjärtligt välkommen!

Örter och kryddor, odling och användning

I inledningen till Agneta Ullenius Örtagården står det ”Det är en ren fröjd att odla örter. Inte särskilt svårt heller. Om de får massor av sol och inte så mycket vatten och gödning smakar de allra bäst”. Den som drömmer om att ha en egen örtagård i sin trädgård kan inspireras av boken.

I boken finns goda råd om hur man anlägger en egen örtagård. Här finns kapitel om odling i både kruka och på friland, ute eller i köksfönstret samt om plantering och skörd.

De 25 örterna som beskrivs i boken har alla ett eget avsnitt med vackra bilder och information om sorter, odling och vad de olika kryddorna passar till. Varje avsnitt avslutas med en liten tipsruta.

En annan bok om kryddväxter är Kryddväxter, odling – användning – lexikon av Marie Hansson och med vackra fotografier av Björn Hansson. Även i den här boken kan man få tips om odling, skörd och användning. Den innehåller även en mängd recept. Författarna gör även besök i några olika kryddgårdar. De skriver bland annat om den för oss i Karlskrona välkända Lavendelgården och om Marie Mandelmanns köksträdgård. Ett kapitel handlar om kryddor i tid och rum och den roll som kryddorna har spelat i mänsklighetens historia. Boken avslutas med en lexikondel med över 600 växtbeskrivningar där uppgifter om blomning, höjd, läge härdighet och krav beskrivs.

Ett par andra böcker om ört- och kryddväxtodling är Engelbert Kötters Kryddväxter i kruka och Jörgen Schwarzkopfs Lyckas med din örtagård.

Lena Israelssons Klosterträdgårdar – himmelska platser på jorden är en otroligt vacker bok. Författaren berättar om både medeltida och nutida klosterliv samt om 3 medeltida pionjärer Hildegard av Bingen, helige Fiacre och den medeltida munken Peder Månsson från Vadstena.
Gamla medicinalväxter och Mariablommor presenteras.
Författaren har besökt ett tjugotal klosterträdgårdar bland annat i Egypten, Italien, England och Norge. Ett kapitel ägnas åt klosterträdgårdar för vila och rekreation och boken avslutas med ett avsnitt om att bo på kloster.

/Katarina