Järnblod

…blev titeln på Liza Marklunds sista och avslutande bok om Annika Bengtzon, en historia där hon knyter ihop det mesta av Bengtzons liv och journalistiska karriär. Och jag tycker att hon gör det riktigt bra! Kritiska röster har höjts under årens lopp, själv har jag aldrig brytt mig så mycket om det där, för jag har alltid tyckt om drivet, samhällskritiken och – just – Annika Bengtzon, med sin envetenhet och alla sina tillkortakommanden. Sanningsenligt så har flera av böckerna inte lämnat något bestående intryck – jag minns inte alls vad de handlade om – men intressant nog har jag ganska bra koll på vad som hände i de tidigare böckerna, eftersom mycket går igen i denna sista, avslutande del. Och lite ledsamt är det att inte bara den tryckta tidningseran är över (ja, Kvällspressen blir den första att lägga ned…) utan även hela Bengtzon-eran… jag hade gärna fortsatt följa henne ytterligare några år.

I denna, den sista, så får vi i alla fall följa Annika när hennes förflutna hinner ikapp henne – mammans avoghet, pappans öde, systern som hon inte har kontakt med, Sven som hon hade ihjäl… Panikångestattacker tvingar henne att konfronteras med det som varit, för att rädda det som finns kvar, och mitt i alltihop försvinner hennes syster spårlöst. Och dessutom nystas historien om några makabra tvillingbröder upp, som extra krydda på det hela. Ja, det är spännande sträckläsning från första till sista sidan! Jag tycker allt att Liza Marklund fortfarande kan!

/Tuija