I det här avsnittet förvandlas Norma Jean till filmskådespelerskan Marilyn Monroe. Vi får följa hennes tankar och funderingar kring hur hon ska kunna gestalta sina roller på bästa sätt. En grym och cynisk filmvärld skildras där den unga skådespelerskan gång på gång blir utnyttjad. För att nå framgång måste hon förändra sitt utseende, hon färgar sitt hår platinablont. Vi slås av hur ensam den unga Norma Jean är, mamman på mentalsjukhus, inga andra släktingar, ingen väninna, ingen man. Hon fortsätter att söka efter den försvunne fadern. Trots allt detta skymtar det till av lycka ibland bl.a. i förhållandet med Cass Chaplin, men också här blir hon senare utnyttjad i en ménage à trois.
Vi var överens om att i detta avsnitt så kunde Oates ha strukit en del text, det blir väldigt mångordigt utan att det tillför skildringen något. Var finns miljöskildringen och vad lever Marilyn av, när och var äter hon? I sista delen av avsnittet drivs spänningen upp. Den gravida Marilyn, Cass och Eddy G är på en nattlig bilfärd upp mot en utsiktspunkt. Bilradions nyheter berättar om ett brutalt mord på en ung skådespelerska. Eddy G byter snabbt radiostation. I den nya bilen hade Marilyn några dagar tidigare upptäckt små utspridda mörka fläckar. Blod?
/Annika







Dan Berglund var basist i Esbjörn Svenssons trio fram tills dess att gruppen splittrades 2008 efter Esbjörn Svenssons bortgång. Nu kommer han ut med sin första skiva sedan E.S.T. upphörde, med den nybildade gruppen Dan Berglund's Tonbruket. Likheter med E.S.T. finns men om trion på slutet experimenterade sig bort från den konventionella jazzen så har Dan Berglund tagit den utveckligen ett stycke längre och Tonbrukets musik har bitvis mer gemensamt med psykadelikarock. Berglund säger sig själv ha några av sina främsta förebilder i 70-tals rocken, så det är kanske inte så konstigt. En skiva som växlar mellan sorgligt vackert och proggigt ösigt. Riktigt bra och orginellt.
