Årets bästa läsning

Året går mot sitt slut, och det börjar bli dags att summera läsåret 2017. Som vanligt har jag inte ens läst en bråkdel så mycket som jag hade önskat. Det har kommit ut så många fina och intressanta böcker, som fortfarande ligger kvar på läslistan, och får följa med in på det nya året. Jag har valt ut fem böcker från det gångna året som jag minns lite extra...

Romanerna om Patrick Melrose av Edward St Aubyn
Den första delen är väldigt stark i sin beskrivning av de övergrepp Patrick utsätts för som barn, med faderns grymhet och moderns passivitet. Språket genomsyras av en torr humor med mycket sarkasm, som känns väldigt brittisk.

En engelsk gentleman av Jane Gardam

Boken tecknar ett fint och bitvis rörande porträtt av en gammal man som försöker försonas med det som blev hans liv, och hitta sin plats i en tillvaro han inte längre känner igen. Historiskt är det också en intressant period som skildras med andra världskrigets olika fronter, och det brittiska imperiet som går mot sin upplösning.

Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead
Boken utspelar sig under slaveritiden i USA. I verkligheten fanns det ett nätverk av frivilliga som hjälpte förrymda slavar att fly från söder till norr. Flyktvägen kallades den underjordiska järnvägen. Vi får följa Cora som är sexton år. Hon är född och uppvuxen som slav på en bomullsplantage i Georgia. Tillsammans med sin vän Caesar lyckas Cora fly från plantagen och få en biljett att resa med den underjordiska järnvägen norrut. Boken är spännande, skrämmande, och ibland helt fruktansvärd, men viktig.

Kåda av Ane Riel

Boken är en hemsk berättelse i thrillerform om en dysfunktionell familj som befinner sig i sönderfall. Det handlar om ätstörningar och så kallad hoarding, alltså samlarmani. Men den är spännande och välskriven, och det är bra karaktärer.

Sidonie & Nathalie av Sigrid Combüchen

Större delen av boken utspelar sig under 1944, då Frankrike var ockuperat av Tyskland. De båda kvinnorna Sidonie och Nathalie möts av en slump, de är båda på flykt norrut genom Europa, från den fransktyska gränsen. Det är en intressant tid ur historien som skildras, och det finns ju också paralleller till vår egen tid. Fortfarande flyr människor från sina hem och ger sig ut på långa riskfyllda vandringar. Det är också fascinerande och gripande människoöden, och inte minst starka kvinnoporträtt.

Gott nytt läsår!

/Åsa

Min julläsning

Varje jul och nyår då det förhoppningsvis smyger sig in i alla fall några lediga dagar, så brukar jag plocka ihop en liten hög med böcker som får följa med på firande. Den där högen brukar aldrig läsas igenom, då det är mycket annat som pockar på uppmärksamheten. Men det är ju i vilket fall trevligt med en liten trave böcker, och en stunds läsning i julgranens sken hoppas jag ändå att jag ska få till.
Shirley Jackson är en gammal favorit hos mig, jag vurmar lite extra för läskiga historier. Och till min lycka ges nu hennes romaner ut i nyutgåva. Jag tänker läsa Hemsökelsen på Hill House, en bok som jag älskade på originalspråk men aldrig läst översatt. Perfekt med mystiska, stora och ödsliga hus där det hörs märkliga ljud på nätterna. Och en grupp människor, ensamma och utlämnade åt det främmande. Det låter väl som en smällkaramell!

Jag skulle även vilja ta mig an Hannah Kents nya bok, Det goda folket. Jag var väldigt förtjust i stämningen i hennes förra roman, En mörderska bland oss. Jag hoppas att denna är lika bra och drömskt skriven! Det goda folket handlar om Nora som förlorat båda sin man och dotter, och nu är ensam kvar med den 4-årige sonen. Det sprids snart rykten på byn, och Nora spinner allt djupare in i mörkret.
En annan bok jag gärna vill läsa är den prisbelönade Sing, Unburied sing av Jesmyn Ward. Också den ett familjedrama som dock utspelar sig i USA, där det utlovas tung läsning, vackert språk och kanske till med en typ av spöke.. Jag tror den är riktigt bra, och att den tar sig an ämnen som är viktigare än någonsin idag så som rasism och utanförskap. 

 Finns det tid och ork så är jag även intresserad av 1793 av Niklas Dag och Natt, en historisk roman som utspelar sig i ett Sverige styrt av Gustaf Adolf Reuterholm. Ett Sverige där konspirationer och misstänksamhet styr och där det snart sker ett märkligt fynd i Stockholm. Den här boken verkar både mustig och spännande, prima att läsa i mellan skinka och knäck.
Det var lite av de böcker jag kan tänka mig att läsa lite i under storhelgerna. Vi får se hur det slutar!

Men ett sista tips, om ni längtar efter lite julstämning i bokform så kan jag varmt rekommendera Jeanette Wintersons nya bok, Juldagar- 12 berättelser och 12 festmåltider för 12 dagar. Det är en helt fantastisk samling noveller och recept, Winterson blundar varken för det som är rosaskimrande med julen eller för det som är svartare än natten. En sagobok för vuxna helt enkelt!
Med det önskar vi på Bokstugan er en God Jul och ett Gott nytt År!

/ Malin

Mot den glittrande snön vid världens ände av Eowyn Ivey

Den här boken tycker jag ni alla ska låna, klicka hem eller smyga ner i varje julstrumpa ni kommer åt! För en mer perfekt roman att ägna lediga vinterstunder åt, det vet jag då inte om jag kan hitta just nu.

Jag ville aldrig att den skulle ta slut, och drog ut på läsningen så mycket jag bara kunde. Jag var väldigt förtjust i Ivey´s förra bok, Snöbarnet, även den var oerhört vacker och sinnlig läsning.
Vi befinner oss i Alaska, 1885, och tiden står och stampar. Det är innan den stora guldrushen, och efter att ryssarna har dragit sig tillbaka. Och Alaskas karta är fortfarande till stor del outforskad. Överste Allen Forrester, en krigshjälte med år av erfarenhet i ryggen får det prestigefyllda uppdraget att leda en expedition längs den beryktade Wolverinefloden i Alaskas vildmark. Ryssarna har försökt och misslyckats, och andra amerikaner likaså. Det går även rykten om att just en av de ryska expeditionerna aldrig kom tillbaka igen, det viskas om att de istället blev föda åt ursprungsbefolkningen..

Längs Wolverinefloden lever folktron kvar med ett starkt grepp, monster och underliga ljud ses som vardagsmat. Forrester ger inte så mycket för de ryktena dock, han anser sig vara en seriös upptäckare, och ser fram emot ett år utlämnad åt naturens nycker. Med sig har han en liten tapper skara, som nu ska leva och färdas tillsammans. Snart upptäcker gruppen att inget av det de tror sig veta om livet och världen är värt något. För ute i de vildaste av världar ska de finna båda sitt mod och möta sina djupaste rädslor.
I Vancouver finns Allens hustru kvar, Sophie som är gravid. Hon hade mer än gärna följt med sin make, för i henne lever en lika stark längtan efter att få upptäcka nya saker, att få styra stegen dit ingen förut har gått. Sophie försöker få tiden i staden att gå, som ensam och gravid så är inte Vancouver så värst förlåtande eller lockande. Hennes år är även det ett farligt äventyr med snårigheter. Där ryms rädsla, upptäckarlust och djup sorg.
Vi följer dessa båda själar på drift genom deras dagböcker och brev till varandra. I deras ord återfinns den djupa kärlek som Allen och Sophie delar, trots sitt korta äktenskap. Deras drömmar och förhoppningar, farhågor och mardrömmar.
Det här är en speciell bok, den lyfts framåt som på ett stormigt hav av en båt i mjukaste silke. Språket är som en smekning, trots att kapitlen är fyllda av spänning och iver att läsa vidare. Det är en långsam bok fast det är ändå en sträckläsningsbok. Det är som en saga för vuxna!
Jag fylls av drömmar om blåa berg och vilda skogar, om himlastormande kärlek och vänskap, om magi och trolldom. Den väcker även vrede över hur den vite människan alltid tar sig grymma friheter mot ett folk som ständigt blir av med just sin frihet. Och jag fyller min att-läsa-lista med titlar om Alaska, upptäcksresande och texter av ursprungsbefolkningen.
Så, lös er biljett på resan som är Mot den glittrande snön vid världens ände. Ni kommer inte att ångra er! Kanske går ni som jag, en nyans rikare och mjukare därifrån.

 / Malin

Sidonie & Nathalie av Sigrid Combüchen

Större delen av boken utspelar sig under 1944, då Frankrike var ockuperat av Tyskland. De båda kvinnorna Sidonie och Nathalie möts av en slump, de är båda på flykt norrut genom Europa, från den fransktyska gränsen. De har förlorat allt utom kläderna på kroppen. Efter en lång och strapatsrik vandring kommer de med båt till Sverige och stiger i land i Limhamn. Där tas de om hand av människor som hjälper och gömmer flyktingar. De får nya identiteter, och blir istället Siv och Nanna. De kommer så småningom till en stor gård där de får arbeta mot mat och husrum.

De båda kvinnorna är väldigt olika. Sidonie är som en kameleont, finner sig direkt i nya miljöer, anpassar sig och gör allt för att smälta in. Hon har också väldigt lätt för att lära sig nya språk, så hon blir snabbt omtyckt och finner sin plats på gården. Nathalie är mer ovillig att anpassa sig och lära sig språket. Hon håller sig mest för sig själv och talar inte gärna om sig själv, vilket gör att de andra inte riktigt vågar närma sig henne.

Vid ett tillfälle blir kvinnorna ombedda att visa sina identitetspapper, och då kommer det fram lite mer om deras bakgrund, som man redan anat som läsare. Nathalie har en bakgrund inom överklassen, hon har varit gift och haft tre barn. Sidonie kommer från enklare förhållanden. I hennes papper står att hon är kallskänka och att hon har suttit i fängelse under ett och ett halvt år.

Kvinnornas relation är mycket speciell. Trots att de tillbringat så mycket tid tillsammans och hjälpt varandra i kritiska lägen, så har de ändå medvetet hållit en distans till varandra, och undvikit att prata om sina tidigare liv. På ett sätt är de främlingar för varandra men samtidigt står de varandra närmare än de gjort med någon annan människa.

Parallellt med berättelsen från krigsåren får vi följa Nathalie långt senare i livet. Hon har precis firat sin 90-årsdag med släkt och vänner, och det väcker många minnen och tankar om händelser tidigare i livet.

Det är en intressant tid ur historien som skildras, och det finns ju också paralleller till vår egen tid. Fortfarande flyr människor från sina hem och ger sig ut på långa riskfyllda vandringar. Det är också fascinerande och gripande människoöden, och inte minst starka kvinnoporträtt.

/Åsa

Katten Cleo av Helen Brown

Helen bor på Nya Zeeland med sin familj och en golden retriever. Hon är ganska tydlig med att hon är en hundmänniska och vill absolut inte skaffa en katt. Men hennes äldste son, Sam, älskar djur, och vill gärna ha en katt, så Helen ger med sig och de tittar ut en liten kattunge som Sam ska få i födelsedagspresent.

Men så händer det som inte får hända. Sam blir påkörd av en bil och dör. Sorgen är stor. Lillebror Rob, som ser hela olyckan, har skuldkänslor. Mitt i sorgen dyker kattuppfödaren upp med den lilla svarta kattungen. Helen vill inte ha den, men så ser hon Rob lysa upp och le för första gången sedan Sam gick bort, och bestämmer sig för att behålla katten som kommer att heta Cleo.

Boken är väldigt sorglig i början. Man får följa med i författarens tankar och känslor precis efter Sams död. Cleo hjälper dock familjen genom sorgearbetet, hon hittar på roliga upptåg och får hela familjen att skratta. Hon formar även ett speciellt band med Rob.

Detta är en av mina absoluta favoritböcker. Att det är en sann historia gör bara berättelsen bättre och verkligare. Trots det tunga ämnet är boken väldigt lätt skriven och man kommer lätt in i historien.

Om någon sedan är intresserad så finns det en fortsättning som heter Katter och döttrar – kommer inte alltid när man ropar.

/Therese

A Book of American Martyrs av Joyce Carol Oates

Med motsättningen mellan aborträttsförespråkare och abortmotståndare som sitt huvudfokus har den här boken en brännpunkt runt vilken många konflikter flammar upp. En bok om avgrundsdjupa klyftor - mellan män och kvinnor, överklass och underklass, religiös fundamentalism och vetenskaplig rationalitet. Oates rannsakar ett USA där människor som lever intill varandra befinner sig i totalt skilda verkligheter, där män med extrema ställningstaganden har makten.

Vi får följa två familjer, den ena strikt religiös och oblidkelig i sitt abortmotstånd, den andra förespråkande kvinnans rättigheter att bestämma över sig själv. Luther upplever att Gud vill att han ska gå i krig mot abortläkare, och han skjuter två utvalda offer till döds. Han är villig att dö ärofyllt som en martyr för sin tro, en paradoxal dödslängtan hos någon som predikar om livets helgd. Handlingen flyger iväg i ett rasande tempo, och trots att boken har över 700 sidor är den otroligt snabbläst, då det finns ett unikt medryckande flyt i berättandet.

Det är som om Oates ibland skriver som i trans, då hon har tillgång till vilt olika personers tankar och känslor. Inlevelseförmågan är häpnadsväckande, smittar av sig, får dig att känna att du för ett ögonblick är personen hon beskriver, även om det är en person med helt annan syn på världen. Som när hon beskriver konflikten mellan vapenliberaler och förespråkare för vapenreglering. För att skriva så inkännande från båda sidors perspektiv måste hon ha stor empati, även för människor hon inte delar uppfattning med. Det här är en mycket stark, orädd bok, med en vilja att överbrygga djupa och vida avstånd mellan oliktänkande människor.

/Johan

Y: The Last Man av Brian K. Vaughan och Pia Guerra

Y: The Last Man kunde inte ha fått finare beröm av Stephen King, då han har sagt att det är den bästa serieroman han läst. Berättelsen är gjord för att läsas utan avbrott mellan de fem böcker den är uppdelad i, något man gör med glädje, på samma sätt som man läser Pestens tid i ett svep. Brian K. Vaughan står för manuset och Pia Guerra för teckningarna, och tillsammans är de en skaparduo som här skapat ett mästerverk jämförbart med Watchmen och V for Vendetta.

Scenariot är ett tankeexperiment: Vad skulle hända om alla män plötsligt dog och bara kvinnor fanns kvar i världen? Det låter som en premiss som gjord för en film, och faktum är att en filmatisering länge varit på gång. Vid första ögonkastet skulle man kanske kunna tro att det här är en historia där man kan gissa sig till händelseutvecklingen, men Vaughan viker inte för komplexa frågeställningar utan enkla svar och är ypperlig på att orkestrera oanade vändningar och överraskande avslöjanden. Huvudkaraktären är Yorick, av allt att döma den ende man kvar på jorden som inte utplånats av en dödlig sjukdom som bara drabbar de med Y-kromosom, vilket alltså innebär att inga kvinnor dött. En stark vänskap uppstår mellan honom och Agent 355, den mest centrala kvinnan i handlingen.

Yorick måste ta sig runt jordklotet för att lösa mysteriet om vad som utlöst sjukdomen och varför han är den ende man som överlevt den. Det är ingen fara för mänsklighetens överlevnad då vetenskapliga framsteg gjort fortplantning med mäns hjälp överflödig. Vilka förändringar har uppstått? Så gott som samtliga av världens miljardärer är döda. Liksom över 85% av världens politiska makthavare. Israel har plötsligt världens starkaste armé, på grund av deras obligatoriska värnplikt för kvinnor. En stor andel kvinnor börjar strida för att skapa en värld fritt från de destruktiva system och hierarkier patriarkatet lämnat efter sig. Men de kvinnor som redan har makt inom existerande maktstrukturer vill inte ändra på systemet. Motsatta ideologier kolliderar med våldsamma följder.

När jag upptäckte den här serien kunde jag inte vänta på att den skulle komma ut i bokform utan köpte varje lösnummer av serietidningen. Så uppslukande är den här berättelsen, en av de absolut bästa serier jag läst!

/Johan

Kvinnorna på slottet av Jessica Shattuck

Den här berättelsen tar sitt avstamp i Tyskland, dels när kriget precis brutit ut, men framförallt när det är slut. I centrum står Marianne, en välbärgad adelskvinna som avskyr allt vad Hitler står för. Hennen man är med i motsåndsrörelsen, och på slottet ute på den tyska landsbygden går planerna varma för att bekämpa nazisterna. Men alla planer går om intet när Mariannes man blir bragd om livet och kriget rasar med all sin kraft. Så går åren under den skärseld som är andra världskriget, men Marianne lyckas överleva.
När tiden till slut står stilla och det blir 1945, och världen är i fred, men Nazityskland ligger i ruiner. Marianne tar sig tillbaka till sitt lite mer skamfilade slott, nu änka och fattigare än förut, på alla sätt.

Men hon har en vilja av stål, för hon har kommit tillbaka för att hålla ett löfte som hon gav en dimmig kväll för länge sedan. Här på slottet ska änkor efter motståndsmän få en fristad! Ett hem för kvinnor som varit igenom det värsta. En helt igenom vacker ide, men som i verkligheten blir oändligt komplicerad.
Vi får följa tre kvinnor med olika öden och olika moraliska kompasser som nästan av en slump tvinnas ihop till en osannolik liten grupp. Sedan får vi följa dem genom livet, och framförallt får vi vara med och se hur kriget har format dem. Det finns alltid många lager bakom en människas val, kanske framförallt i tider präglade av rädsla och misstänksamhet, där det står en galen man och skriker ut sitt hat och många följer efter. Det känns ju igen även idag. Kvinnorna på slottet är en mjuk berättelse, samtidigt som den vägrar blunda för det som är jobbigt och skaver. 

/ Malin

Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead

Boken utspelar sig under slaveritiden i USA. I verkligheten fanns det ett nätverk av frivilliga som hjälpte förrymda slavar att fly från söder till norr. Flyktvägen kallades den underjordiska järnvägen. Gömställena kallades stationer och de ansvariga för stationsmästare. Författaren har använt sig av begreppen, men han har tagit sig friheten att göra flyktvägen till en riktig järnväg som går i tunnlar under jorden, och där stationerna är gömda på hemliga ställen som i källare och i skogsdungar.

Vi får följa Cora som är sexton år. Hon är född och uppvuxen som slav på en bomullsplantage i Georgia. När den gamle ägaren till plantagen dör, och hans grymma söner tar över verksamheten, blir våldet och bestraffningarna värre. Tillsammans med sin vän Caesar lyckas Cora fly från plantagen och få en biljett att resa med den underjordiska järnvägen norrut.

Vännerna skiljs åt tidigt och vi får följa Cora som hamnar på olika platser på sin väg norrut. Ett tag är hon barnflicka i en fin vit familj, hon blir skådespelare på ett museum, en period tvingas hon leva gömd på en vind. Men förrymda slavar blir ju efterlysta i annonser, de jagas av så kallade slavjägare, som får belöning när de återför en slav till dess ägare. Cora löper ständig risk för upptäckt, kan inte stanna någonstans. En person som ständigt återkommer är slavjägaren Ridgeway. Han lyckades inte få tag i Coras mor, när hon rymde, och nu blir han besatt av att hitta dottern, Cora.

Boken rymmer både skrämmande realism och magisk realism. Avsnitten om Coras resor med den underjordiska järnvägen är som hämtade ur Harry Potter. Järnvägen ser olika ut vid olika stationer, ibland är det bara en skakig godsvagn och ibland en fin dressin med stoppade säten. Detta står i skarp kontrast mot de brutala skildringarna av det hårda arbetet och de grymma bestraffningarna på plantagerna. Det är starka personporträtt som författaren målar upp, men det är lite svårt att komma nära Cora, och hennes tankar och känslor, men man anar samtidigt författarens mening med detta. Hon hade förmodligen svårt att lita på människor, och var rädd för att lämna ut sig eller avslöja sig. Boken är spännande, skrämmande, och ibland helt fruktansvärd, men viktig.

Colson Whitehead är en amerikansk författare. Han har tilldelats det prestigefyllda Pulitzerpriset för den här boken, som är hans sjätte roman.

/Åsa

Kåda av Ane Riel

Boken är en slags spänningsroman eller thriller, men den handlar också mycket om relationer och om psykisk sjukdom.

Första meningen i boken lyder: Det var mörkt i det vita rummet när far dödade farmor.

Den som berättar är den sjuåriga flickan Liv. Hon bor på en enslig gård på en dansk ö, tillsammans med sina föräldrar. Hennes pappa, Jens är snickare och odlar också julgranar. I byn anses han lite udda, men hans accepteras som en av många avvikande figurer på ön. Hans samlarmani gör att varenda utrymme på gården och i huset är fyllt med prylar och skräp. Han kan inte göra sig av med någonting, är ständigt rädd att bli av med sina saker. Mest rädd är han för att förlora sin familj. Mamman, Maria, ligger mest till sängs och äter, och blir bara större så att hon snart är fånge i sitt eget sovrum. Mamman och hela familjen har isolerat sig mer och mer efter en händelse när Liv var väldigt liten. Liv har lärt sig allt hon kan och vet på gården, av sina föräldrar, och träffar mycket sällan andra människor.

Två saker händer ungefär samtidigt som hotar familjens skyddade tillvaro. Livs farmor kommer på besök efter många år helt utan kontakt med familjen. Hon har åsikter om såväl allt skräp som samlats på gården, som att Liv hålls borta från jämnåriga vänner. Samtidigt börjar myndigheterna intressera sig för flickan. Hon har ju fyllt sju år och då ska man enligt lag börja skolan. Detta sätter igång en kedja av fruktansvärda händelser. Och det blir plötsligt tydligt hur mycket Jens är beredd att göra för att få behålla den lilla värld han skapat åt sig själv och sin familj.

Boken är en hemsk berättelse om en dysfunktionell familj som befinner sig i sönderfall. Det handlar om ätstörningar och så kallad hoarding, alltså samlarmani. Men den är spännande och välskriven, och det är bra karaktärer. I stilen påminner den faktiskt om den brittiska deckarförfattaren Belinda Bauer, som ofta har ett barn som berättare, och den naiva ton detta ger berättandet. Och hon skildrar ju också ofta människor som lever i samhällets utkant.

Ane Riel är en dansk författare. Kåda är hennes andra roman för vuxna, hon har även skrivit för barn. Boken tilldelades Skandinaviska kriminalsällskapets pris Glasnyckeln för bästa 2016 och den är också nominerad till Svenska deckarakademiens pris för Årets bästa översatta kriminalroman 2017.

/Åsa