Jag ger dig solen av Jandy Nelson

En fantastiskt vacker titel, på ett fantastiskt vackert omslag. Till en alldeles sagolikt fantastisk bok. Troligtvis den bästa jag någonsin läst!

Och det är tvillingarna Noah och Jude som den handlar om - så lika och ändå så olika, som omväxlande älskar och hatar varandra, som ställer till livet både för sig själva och för varandra. Det är en historia om konst, så färgstarkt och sprakande som det borde vara omöjligt att kunna förmedla i ord, men också en historia om kärlek; till varandra, till föräldrarna, till potentiella pojkvänner… och inte minst till konsten.

Vi får möta dem i omväxlande kapitel – först berättar Noah om deras tillvaro när de är i trettonårsåldern – han som en udda enstöring som lever sitt liv genom bilderna han skissar både på riktigt och i huvudet, och hon som lever det desto mer intensivt och utåtriktat. I nästa kapitel berättar Jude om hur deras liv ser ut när de är sexton. Som ser totalt annorlunda och uppochnedvänt ut – ingenting är som förut. Deras mamma är död, de pratar inte med varandra, det är Jude som går på konstskolan som var det enda som Noah drömde om – och hon ville ju inte ens! Och Noah har slutat måla.

Och varför det ser ut på detta märkliga vis, vad det är för olika dramatiska saker som har hänt, som har påverkat livet i den riktningen det har tagit, det får vi som läsare sakta ta del av i växelvis kapitel, från trettonårsåldern och framåt.

Det är något alldeles magiskt över den här boken – den är så snyggt och intelligent uppbyggd, är så fantasifull i sitt uttryck, med ett alldeles säreget språk som gör att man förstår precis – inte bara nästan – hur berättaren känner sig. Men den har också en uppfriskande humoristisk ton trots att den handlar om de största svarta hål som kan finnas inuti människor, som mörka hemligheter, förlorad kärlek och oändlig sorg över olika saker. Och det finns så mycket ont och gott i alla människor – det är ingen ände på allt som de ställer till för sig. Och det finns dessutom så många oväntade sidor hos alla inblandade – de förändras framför ens ögon, precis hela tiden… man vet aldrig var man har dem.
Det här är verkligen en bok som går utöver det mesta – sällan har en bok påverkat mig så mycket känslomässigt, berört så djupt. Och jag kan bara gratulera alla som har den här magiska läsupplevelsen framför sig fortfarande.

/Tuija

Bokcirkel för män på biblioteket!

En av våra besökare har tagit initiativ till en bokcirkel för män. Kanske är det något för dig - eller någon du känner? Anmäl dig senast 9 januari på stadsbiblioteket eller via e-post: stadsbiblioteket[at]karlskrona.se

Ett mord på julafton!

I Maria Langs Tragedi på en lantkyrkogård befinner sig Puck Ekstedt på en prästgård i Västlinge över julen tillsammans med sin familj. Hon ser fram emot en fridfull jul hos sin farbror, byns kyrkoherde, Tord Ekstedt. Klockan nio på julaftonskvällen bultar Barbara Sandell på husets port - hennes man, köpmannen Arne Sandell är försvunnen! Sällskapet beger sig till affären är Puck snavar över den yxmördade köpmannen som ligger gömd under köpmannadisken. Vem kan ha mördat den omtyckte och charmige Arne Sandell på ett så brutalt sätt på självaste julafton? Misstankarna riktas mot hans mycket blonda hustru, Barbara men även den bråkige butiksbiträdet Connie. I vanlig ordning kallas kommisarie Christer Wijk in för att nysta i mordet. En pusseldeckare som passar utmärkt att läsa i julhelgen!

God jul önskar vi på Bokstuganbloggen!

/Sara

Beckomberga – Ode till min familj av Sara Stridsberg

Ibland drar jag mig för att läsa böcker som jag har så höga förväntningar på, och som är omskrivna och uppskrivna. Jag är alltid lite rädd att boken inte ska leva upp till dess rykte. Så det var med viss bävan jag gav mig på Sara Stridsbergs bok: Beckomberga – Ode till min familj. Men oj, vad den levererade!

Romanens egentliga huvudperson är mentalsjukhuset Beckomberga. Även när vi i boken färdas någon annanstans, så är det ändå det stora sjukhuset som lurar i bakgrunden. Här i de sjukhusluktande korridorerna och i trädgårdens bleka ljus möter vi Jimmie Darling, patient med tankar om att dränka sig i båda hav och sprit. Läkaren Edvard Winterson rör sig i periferin, med dolda motiv och lockar med nyckeln som släpper ut patienterna. Inger Vogel och andra sidan, lockar med medicin rum och gränser som dundras över. Här finns också Sabina och Paul, kärleken, vansinnet, hatet och rädslan. Till Beckomberga kommer även tonåriga Jackie. Inte som patient, utan för att hälsa på sin trasiga och missbrukande far, Jimmie. Och det är genom Jackie vi lär känna Beckomberga och dess människor.
Beckomberga – Ode till min familj är en mörk berättelse. Människorna vi möter är så sköra och så söndriga. Boken handlar om önskan att hålla den man älskar bredvid sig i ett krampaktigt grepp, när det enda den andra vill är att falla fritt ner i avgrunden. Med det sagt, så är samtidigt romanen otroligt vacker, författaren leker med ljus och natur, så att Beckomberga snart darrar i ett nästan magiskt smutsgult ljus. Och de trasiga människorna får vara just trasiga, precis som de är. Stridsbergs språk är bedövande vackert, hennes ord bränner verkligen.

Länge kommer jag bära Beckomberga- Ode till min familj med mig, vart jag än går.

/ Malin

NaNoWriMo 2014

Jag har nu under november månad spenderat tidiga morgnar och sena kvällar med att skriva en roman på 50,000 ord. Ca 1667 ord om dagen. Varför, kan man då fråga sig, och varför just 50,000 ord?

Jag hörde talas om NaNoWriMo (National Novel Writing Month) för ett par år sedan, och jag fastnade för idén direkt! Utmaningen (eller tävlingen, om man känner sig mer åt det hållet) är att skriva en roman på 50,000 ord under november månad. De enda reglerna är att den ska vara skriven i november (inte börja innan, eller fortsätta med en roman som man har pysslat med under årens gång) och att det ska vara ett sammanhängande verk, inte 10 korta små exempelvis, även om de två sista kanske inte följs med noggrannhet. Huvudsaken är att man har skrivit en roman på 50,000 ord, enligt mig.

Projektet började i San Fransisco 1999 med 21 deltagare och det har fullkomligt exploderat sedan dess. 2013 var det uppåt 400,000 deltagare, över hela världen.

På hemsidan finns det forum för att få hjälp, om man behöver lite tips till miljöbeskrivning, karaktärer, eller helt enkelt om man har fastnat i handlingen och behöver hjälp. Man får även pep-talks utskickad på mejl, (oftast) av författare för att få lite styrka och inspiration i skrivandets värld. Där finns även olika grupper från hela världen som man kan gå med i och prata med likasinnade i närheten. Jag var med i gruppen för svenskar, där man samlades ett par gånger i veckan, oftast på ett bibliotek, för att skriva och stödja varandra. Jag bodde lite långt ifrån för att vara med på de mötena, men det gick utmärkt att prata via forumet, eller chatt som också finns där.

Hur gick det då? Jag kan väl säga så mycket att på dag 28, kunde jag validera min roman på 50,000 ord, och därmed vann årets NaNoWriMo. (Alla som validerar sin roman på 50,000 ord innan första december har vunnit.) Men resan har inte varit helt lätt ska jag säga. Mycket sömn och andra intressen fick helt utebli för att jag kände att jag inte skulle hinna annars. De två första veckorna gick relativt bra faktiskt. Det var början på tredje som det började gå lite saktare, och sista veckan, när jag satt på 40,000+ ord, ställde jag mig frågan ”Varför gör jag det här egentligen?” Detta efter att ha suttit och grämt mig över romanen som fastnat ett par gånger i handlingen. Och sen ser man på forumen personer som har hunnit skriva över 100,000 ord på någon vecka, och då vill man nästan ge upp.

Men, när man väl lyckas ta sig över hindren, så är det väldigt roligt. Att få skapa sin historia till slut, med mina egna karaktärer och händelser var riktigt intressant. Jag som annars inte skriver mycket var rädd att jag skulle få s.k. ”writers block” från början, men det gällde att bara slänga ut ord tills man kände att man fick en rullning i det hela. Jag ska definitivt göra om det nästa år, och har redan börjat klura lite på miljö och handling…

Är det någon som vill ta sig an utmaningen nästa år? Eller är lite sugen? All information finns på nanowrimo.org att läsa.

Jag kan även nämna lite böcker som var skrivna under NaNoWriMo och som sedan blev publicerade: (finns även att låna på vårt bibliotek) Erin Morgenstern – Nattens cirkus, Sara Gruen – Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow,  Hugh Howey – Ull, Marissa Meyer – Cinder, Liz Coley – Berövad och Carrie Ryan – De vassa tändernas skog.

/Helen K

Systerland

… av den amerikanska författaren Curtis Sittenfeld är en fyllig roman om två tvillingsystrar, och deras liv och leverne. Titeln syftar egentligen på rummet de delade under sin uppväxttid och skylten satt uppe i många år på dörren, även långt efter att de blivit vuxna och flyttat hemifrån. Men den anspelar också på det gemensamma rum i tillvaron som de delar, som vuxna, vare sig de vill det eller inte. För det är en roman om systerskap, förstås, men egentligen än mer om tvillingskap, och allt vad det kan innebära, vare sig man är lika varandra eller olika, och vare sig man har den där extra speciella kopplingen till varandra, med en nästan telepatisk känsla för den andre, som ju många upplever. Men det är också en roman om synskhet – inte minst – och familjerelationer, småbarnsår… ja allt detta mer än om en jordbävningskatastrof, vilket är vad boken egentligen ska handla om.

För… Kate och Vi är födda med en synsk förmåga, som Kate under många år undertryckt för att hon tycker det är pinsamt och jobbigt på olika sätt. Vi däremot har odlat den här förmågan desto mer och livnär sig mer eller mindre på sina klärvoajanta uppdrag. Och detta är bara en faktor som skiljer dem åt – det finns massor, egentligen allt. De både älskar och hatar varandra känns det som, är som natt och dag i det mesta, och har i vuxen ålder en ganska ansträngd relation till varandra – tills det en dag inträffar en mindre jordbävning i Saint Louis där de bor. För då får Vi en föraning om att detta skalv bara var ett förskalv till något kollosallt mycket större som komma skall. Och detta går hon ut med i media, och får folk att antingen raljera över henne, eller att fly fältet. Men Kate får också en föraning, mot sin vilja, hon får ett datum några veckor fram i tiden, som Vi basunerar ut. Och detta skapar både skepsis, misstro, mediestorm och en mindre masshysteri bland folk. Och medan det magiska datumet sakta närmar sig får vi lära känna systrarna i mängder av tillbakablickar, men också genom nedslag i nuet, som gör att när dagen väl är inne, och alla väntar på skalvet, så händer en helt osannolik radda av händelser i Kates liv, som leder till en minst lika stor katastrof för henne som en jordbävning skapar.

Det är fängslande och intressant på många sätt, medan man bara väntar på att få veta om förutsägelserna stämmer, och man inser att en katastrof aldrig kommer ensam…

/Tuija

Nidstången av Åsa Larsson, Ingela Korsell med illustrationer av Henrik Jonsson.

Så här, veckan innan jul, kommer här ett lästips för de yngre bokälskarna! Och även för den som inte är så lässugen i vanliga fall. Kanske att lägga under granen, eller att läsa tillsammans under de lediga dagarna? Åsa Larsson känner många igen som deckarförfattare för vuxna, serien om Rebecka Martinsson har gjort stor succé. Men nu gör Larsson debut som barnboksförfattare, tillsammans med Ingela Korsell! Med illustratören Henrik Jonsson ger de ut fantasyserien PAX, där Nidstången är del ett.
I Nidstången träffar vi bröderna Viggo och Alrik, som bor i Mariefred. Bröderna har inte haft det så lätt, mamman har en del problem och därför har de nu flyttat till Mariefred och en fosterfamilj där. Livet är en smula skakigt, och Viggo och Alrik kämpar för att passa in. Och även om Laylah och Anders, som de bor hos är schysta, så känns det ändå orättvist att saker och ting inte är som de ska.
Men i Mariefred är det andra krafter som bubblar under ytan, tiden pulsar och magiska ting börjar väckas till liv. Mörka krafter och mörka tider nalkas. Under Gripsholms slott finns ett uråldrigt bibliotek med magiska skrifter, uråldriga kunskaper som nu måste skyddas från de onda väsen som vill åt dem. Snart verkar det som att just Viggo och Alrik är de två utvalda krigarna som har som uppgift att skydda biblioteket från ondskan! Plötsligt blir det farligt på riktigt, och bröderna måste enas och vara modiga för att överleva…
Det här en riktig slukarbok för både tjejer och killar i åldern 10 år och uppåt! Det är spännande nog för att sitta på nålar, samtidigt som det är lagom otäckt. Illustrationerna av Henrik Jonsson är väldigt snygga, och rätt så läskiga. Utöver själva fantasydelen av historien, så tar även boken upp ämnen som många barn brottas med, en familjesituation som inte fungerar, och att gå med en klump i magen till skolan för att på skolgården regerar mobbaren Simon. Det ger ett djup till Viggo och Alrik som jag verkligen uppskattar. Del två i serien, Grimmen, släpptes samtidigt och är lika bra den! Perfekta att läsa under jullovet.
Enda problemet med PAX-serien är att nästa del inte kommer förrän till våren. Hur ska jag orka vänta så länge på att få se hur det går för Viggo och Alrik?

/ Malin

"Utan personligt ansvar" av Lena Andersson

"Utan personligt ansvar" är Lena Anderssons andra bok om Ester Nilsson. Den utspelar sig ett par år efter händelserna i "Egenmäktigt förfarande" - läs här vad Sara skrev om den. Ester träffar skådespelaren Olof Sten när han gör en roll i en av hennes pjäser. Hon blir omdelbart förälskad och de börjar träffas. Han är dock gift, och redan från början öppen med att han inte har några planer på att lämna sin fru. De inleder ett förhållande som snabbt faller in i ett destruktivt mönster där Ester upplever att Olof ömsom uppmuntrar och ömsom stöter bort henne.Vad Ester vill med förhållandet är glasklart - hon vill dela sitt liv med Olof. Vad Olof vill är däremot höljt i dunkel. Han verkar slitas mellan känslorna för Ester (kärlek? åtrå?) och känslorna för sin fru (kärlek? skuld?).

Till det yttre kan intrigen låta misstänkt lik den i förra boken, men det är faktiskt en hel del som skiljer sig åt. Den här gången är det fråga om ett längre förhållande, där Ester och Olof hinner lära känna och komma varandra nära. I den här boken får man också följa Esters tankar och sätt att resonera lite mer ingående. Hon är en tänkande och analyserande människa - egenskaper hon tyvärr inte har så mycket nytta av i detta sammanhang. Gång på gång blir Ester besviken när Olofs handlingar inte stämmer med hennes beräkningar. Det är verkligen ingen rolig läsning, man lider med Ester och vill inget hellre än tala henne tillrätta - vilket hennes väninnor i boken också lägger ganska mycket tid på. Det är ändå en mycket läsvärd och välskriven bok, liksom allt annat som kommer ur Lena Anderssons penna...

/Åsa

"Den som vill ha hare till frukost måste jaga om natten" av Anna Hedlin

Boken med den långa titeln är en historisk roman som handlar om det engelska hovet under Tudor-renässansen. Den är skriven utifrån många förstahandskällor såsom brev och tal. Den är skriven i krönikeform. Huvudpersoner är främst Anne Boleyn och Henry VIII (Henrik VIII).

Vi slungas mellan de överdådiga middagarna med levande fåglar under pajskalen till stunderna när kungen sitter på sin ”toalett”. ”Låt oss tala om det absoluta förtroendet i att sitta bredvid Kungen då han, i sin innersta kammare, använder avträdesstolen med en sits stoppad av sammet fäst med gyllene nitar”.

Vi får veta en del om den brist på hygien som rådde, den bacillskräck kungen hyste och några av de sjukdomar han hade.

Anne Boleyn, den mörka och mystiska, är den kvinna som starkast framträder för våra ögon. Hon är den som först får kungen att vara ”så ägd av sina lustar att det är allmänt känt att om han kunde begära skilsmässa skulle han gifta sig” med henne. Senare när de blivit makar och några år har gått betraktar han henne som ”sin respektlösa hustru” och kungens tankar kretsar främst kring hur han ska bli av med henne. Anne och hennes bror George samt några andra män blir anklagade för i huvudsak otrohet och förräderi och döms alla till döden år 1536.

Boken är som sagt skriven i krönikeform och jag blev först konfunderad över en roman utan dialog men efterhand kom jag in i stilen och Anna Hedlin lotsade mig på ett fängslande sätt genom denna del av Englands historia. Jag rekommenderar boken varmt.

/Lotta

Lottas jul av Lotta Kühlhorn

Lotta Kühlhorn är kanske mest känd som formgivare då hon till exempel illustrerat några av bibliotekets allra vackraste bokomslag. Hon är även författare till böckerna "Rapport - en bok om att göra mönster" och nu "Lottas jul" - en bok full av inspirerande julpyssel för vuxna. Här har Lotta blandat traditionellt pyssel med en hel del nytänk, såsom ett gökur tillverkat av pepparkaksdeg, en bordslampa av kottar samt en egensydd jultrosa. När det gäller val av material flaggar hon ofta för återbruk, som att till exempel använda gammalt hyllpapper eller en äldre tidning till papperspysslet. Som sagt innehåller boken även pyssel som många av oss redan är bekanta med exempelvis hur man gör sina egna girlanger, julgransprydnader, smällkarameller, förslag på roliga julklappsinslagningar samt tips på goda och orginella julsnapskryddningar. För att slippa julstressen rekommenderar författaren att börja pyssla i tid och det är tillåtet att smygstarta redan innan advent!

En färgsprakande och rolig bok att ge bort eller låta sig själv inspireras av i jul.

/Sara