Finns det en genre som heter feel good-deckare? Om inte, skulle jag härmed vilja inrätta en sådan! Feel good-deckaren är trivsam, humoristisk och framför allt oblodig. Damernas detektivbyrå är ett utmärkt exempel.
En som definitivt har placerat sig i det här facket i och med sin nya bok är Marianne Cedervall. Hennes debut Svinhugg utspelade sig på Gotland, men i Svartvintern har hon bytt miljö till Lappland. Huvudpersonerna är dock fortfarande de omaka väninnorna Mirjam och Hervor.
Mirjam flyr från Gotland efter en tragisk incident med en friare och en dynggrep (!) Hon åker till Hervors hemby Kuivalihavaara långt upp i Lappland. Hervor kommer också dit, och tillsammans ser de fram emot en välförtjänt lugn vinter.
Stora förändringar är dock på gång i byn. Det gamla hotellet har stått tomt och öde i många år, men nu har en ny ägare dykt upp, operasångaren Ralph från Stockholm. Han möts med en viss misstänksamhet från bybornas sida, och inte blir det bättre när det uppdagas vilka planer han och pojkvännen har för hotellet. När gamla benrester hittas i hotellets källare blir oron stor i byn, och Mirjam och Hervor blir förstås indragna i historien.
Svartvintern är på många sätt bättre än Svinhugg, formen känns säkrare och huvudpersonerna har liksom ”hittat hem”. Stilen påminner mycket om Karin Brunk-Holmqvists böcker, det är humoristiskt och trevligt, och även spännande emellanåt.
Boken i webbkatalogen/Åsa
Vampire weekend hör till senare års rad av experimentella indepopakter från Brooklyn, N.Y. Deras mix av pop med afrikanska inslag och beats har tidigare fått recensenter att jämföra bandets musik med Pauls Simons Graceland. Nya skivan Contra har även denna fått bra betyg av flertalet recensenter, och även om den kanske inte erbjuder så många nyheter från det att det självbetitlade debutalbumet släpptes för ett par år sedan, så är Contra spått att kommas ihåg om inte som ett av årets så iallafall vårens intressantare popsläpp.
Inlägg
