Skymningslandet av Marie Hermanson

Marie Hermanson är en författare som jag räknar till mina favoriter, trots att jag fortfarande har mycket oläst av henne. Jag älskar den stämning man ofta försätts i när man läser hennes böcker, och hennes senaste roman, Skymningslandet, är inget undantag.

Martina är en ung kvinna som hamnat lite i utkanten av samhället. Hon har ingen utbildning och svårt att komma in på arbetsmarknaden, och tvingas därmed slita ordentligt och stå ut med lite vad som helst när hon väl får jobba. Hon hyr en lägenhet i andrahand, och står en dag utan tak över huvudet då hennes hyresvärd vill ha tillbaka lägenheten omgående. Föräldrarna har gått vidare med sitt liv och bokstavligt talat rivit väggen till Martinas barndomsrum. I denna situationen stöter hon ihop med Tessan, en före detta klasskamrat, som berättar att hon minsann har ordnat det perfekta jobbet!

Tessan tar med Martina hem till Florence, en äldre dam som bor i ett stort gammalt hus i underbara omgivningar. Tessan är anställd av Florence som husa, då Florence i sitt huvud lever kvar på 40-talet. Hon anställer snart Martina också, som sekreterare. Tjejerna lever väl i det fantastiska huset, och tycker inte att det är så ansträngande att spela med i Florences låtsasliv. Om kvällarna dukar de upp inför överdådiga kalas, putsar silvret och hjälper Florence att fundera över bordsplaceringen. Problemet är bara att dessa gäster sedan länge är döda... Kvällarna slutar istället med att Tessan och Martina skålar i vin som de "lånat" ur Florences enorma vinkällare, klädda i hennes vintageklänningar. Under tiden sover Florence på ovanvåningen, för att morgonen därpå komma ner och berätta om hur fantastisk gårdagskvällen var.

Så småningom dyker det upp fler ungdomar på vift hemma hos Florence. Hon tar dem alla under sina vingar och tilldelar var och en någon passande roll i sin 40-talstillvaro. Men självklart kan denna bubbla där tiden står still inte vara för evigt. En dag ställs allt på sin spets och sedan går det bara utför, i rejäl fart. Just slutet av boken är jag inte jätteförtjust i. Kanske hade jag liksom Martina och Tessan helst velat stanna kvar i Florences magiska värld för alltid...

/Helen