Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



måndag 5 december 2016

Jul i Bokstugan!

I morgon tisdag är det dags för årets sista Café Bokstugan med Lustläsarkväll på Stadsbiblioteket. Som vanligt slår vi oss då ihop med Bibliotekets vänner och det brukar bli minst dubbelt så bra! Ulla kommer förstås med julklappstips för stora och små, och Alex, Sara och jag har med oss tips på nyutkomna böcker, som passar att lägga under julgranen. Det blir också fika och utlottning av bokpaket.

Missa inte att ta en titt på vår fina bokgran!


För den som vill ha fler julklappstips serveras det julgröt och boktips på Nättraby biblioteks årliga Adventsmys, i morgon bitti kl. 8.30.

Välkommen till biblioteken i juletid!

/Åsa

söndag 4 december 2016

Christmas crime

För mig hör julen och deckarläsning lika nära ihop som köttbullar och rödbetssallad. Bland mina julfavoriter finns Maria Langs "Tragedi på en lantkyrkogård". Puck firar jul med familjen hos sin farbror kyrkoherden. I prästgården råder en varm julstämning, som dock kommer av sig lite när byns handlare hittas död bakom kassadisken. Christer Wijk får släppa pipan och tofflorna och ta sig an fallet!

Sara har ju redan tipsat om "Poirots jul", men även Agatha Christies kvinnliga detektiv firar jul. I "4.50 från Paddington" reser Elspeth McGillicuddy för att fira jul hos sin väninna Miss Marple. På tåget blir hon vittne till ett mord som sker på ett passerande tåg. Polisen tror henne inte, men Miss Marple tar sig förstås an fallet!

I "Maigrets jul" får kommissarien åta sig ett mysterium som dock inte innehåller något mord denna gången. Samtidigt gruvar han sig för julhelgen som alltid innebär en sorg för Maigret och hans fru.  

"Nådastöt" är Louise Pennys andra bok om kommissarie Gamache och den lilla byn Three Pines. En illa omtyckt invånare i byn hittas död under en curlingmatch, och visar sig ha ett förflutet fullt av hemligheter.

Viveca Stens skärgårdsidyll Sandhamn är vi vana att möta under sommaren och turistsäsongen, men "I farans riktning" utspelar sig under den karga vintertiden. På annandagen hittas en död kropp utanför Seglarhotellet och fler mord kommer att följa innan helgen är över...

Buthler & Öhrlunds djupt osympatiska karaktär Christopher Silfverbielke tar inte jullov, utan fortsätter sitt intrigspel på självaste julafton i "Uppgörelsen".

Läs också Saras fina tips på romaner som utspelar sig i juletid!

/Åsa

fredag 2 december 2016

Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske


En av de största kärleksromanerna i vår tid? Kanske inte. Men det är ändå svårt att hålla sig oberörd när Emmy Abrahamson berättar att hennes egen man var hemlös och att det har lett fram till en bok om hur de först möttes. Den gör inte anspråk på att vara självbiografisk, men efter att ha läst några intervjuer med Abrahamson tycks historierna ändå ligga ganska nära varandra.

Den annorlunda kärlekshistorien kändes både aktuell och lockande. En kärlekshistoria som ser förbi alla fördomar och gängse normer, och det är med stor nyfikenhet som jag hugger in i boken.

Huvudpersonen Julia har flyttat från Sverige och försörjer sig som engelskalärare i Wien, trots att hon egentligen drömmer om att bli författare. Dagarna ödslas bort på oinspirerade lektioner, utekvällar med folk som hon egentligen inte tycker om, och det mest tragiska av allt: marknadsundersökningar (!), som får henne att känna sig delaktig och behövd. Allt för att få dagarna att gå, i väntan på det fantastiska livet som aldrig kommer.

Men en dag sätter sig någon ner bredvid henne på en bänk i parken. Det är Ben. Han är smutsig, illaluktande och uppenbart hemlös, men trots att han är allt som Julia inte önskar sig tycks han vara den mest genuina och levande människa hon har mött på länge. Vilket är ett faktum som hon inte kan bortse ifrån. De börjar prata och när han ber henne möta honom vid samma bänk nästa vecka kan hon inte låta bli att gå dit och det blir början till en komplicerad men varm kärlekshistoria.

Boken är skriven med en underfundig humor och partierna som beskriver vardagens tristess dryper av träffsäker ironi. Däremot önskar jag att Abrahamson hade grävt ett lager djupare. Ibland känns romanen lite väl lättsmält och som att hon undviker de tusentals detaljer som paret behöver ta ställning till. Bäst är ändå de partier som återger Julias ensamhet (både i och utanför förhållandet) där man anar att författaren vet vad det innebär att traska gata upp och gata ner utan att hitta några lösningar. Men romanen uppfyller sitt mål. Jag har blivit underhållen och för ett tag känns det som att världen rymmer fler mirakler än man kan tro.

/Alice

onsdag 30 november 2016

"Det måste vara här" av Maggie O'Farrell

Maggie O'Farrells sjunde roman är mästerligt skriven. Sällan har jag blivit så trollbunden av en så – till synes – enkel berättelse, i det här fallet om förlorad kärlek, längtan tillbaka till det förlorade och sökande efter försoning. "Det måste vara här" berättar om avstånden mellan oss som kan tyckas omöjliga att överbrygga, och O'Farrell synliggör dessa avstånd genom att låta kapitlens karaktärer befinna sig långt isär, både i tid och rum och i deras vitt skilda upplevelser av samma händelser. De förenas av minnen av det som färgat deras liv, svunna skeenden som de finner svårt att släppa taget om.

Det finns många intressanta bipersoner, alla med distinkta röster och så levande porträtterade att man misstänker att O'Farrell hämtat dem från verkligheten. Men i centrum för berättelsen är huvudkaraktärerna Daniel och Claudette. Lingvisten Daniel, amerikan men nu bosatt långt från all bebyggelse i Irland, får veta att hans första kärlek dog kort efter deras dramatiska uppbrott. Han skuldbelägger sig själv och reser till läraren Todd, hans närmaste vän då Daniel var utbytesstudent, för att få klarhet i hur hon dog och om det var hans fel. Claudette, å sin sida, försöker begrava sitt förflutna som filmstjärna. Med hjälp av sin bror, som längtar efter barn och som bara har en chans till att bli pappa, försvinner hon från allmänhetens blick, börjar ett nytt liv, antar en ny identitet, en frigörelse och ett självförverkligande som kräver enorm styrka. Daniel och Claudette strålar samman och försöker båda bygga nya liv, alltmedan deras barn växer och blir vuxna. Men en del hemligheter kommer upp till ytan och de frågar sig om de någonsin känt varandra, eller sig själva, så väl som de trodde.

Det här är en bok fylld av berättarlust, och O'Farrell är talangfull nog att få läsaren att svepas med i det lekfulla, experimentlystna berättandet, vilket också ger en unikt lustfylld läsning. Boken har karaktärer det är väldigt lätt att fästa sig vid och relatera till, karaktärer som bryter sig loss från begränsande förväntningar, som finner mod i sig själva som de inte visste att de hade, som går från att vara maktlösa statister i livets skådespel till att bli dess författare och huvudpersoner. Det är en berättelse som tar en ut på ett vilt äventyr och man är glad och känner sig lyckligt skattad av att få ha tagit del av det.

/Johan

tisdag 29 november 2016

Expedition Kanchenjunga av Michelle Paver


Äntligen har Michelle Paver kommit ut med en ny spökhistoria! Eventuellt kan jag ha hjulat av glädje, i alla fall mentalt, när jag fick den här boken i handen. Pavers förra spökhistoria, Evig Natt, som utspelar sig på Arktis under några isande veckor var helt briljant.
Även denna gång använder sig författaren av en av världens farligaste och mest utsatta miljöer. Vi befinner oss vid foten av Kanchenjunga, ett av de farligaste och dödligaste berg som finns på jorden. Det är världens tredje högsta berg efter Mount Everest och K2, och räknas fortfarande som en av de mest svårbestigna. Kanchenjunga omges av mystiska berättelser om demoner som lurar i skuggorna och att det finns en krypande ondska längs dess sluttningar.
Dessa mytomspunna historier tar Michelle Paver till viss del fasta på i sin nya roman. År 1935 ger sig en expedition av från Darjeeling med sikte på Kanchenjungas topp. De följer i spåren efter en annan brittisk expedition som flera år tidigare misslyckades med sitt toppförsök, och bara två medlemmar kom levande ner från berget. Utan att ta lärdom av det som hände så har 1935 års expedition med två tävlingsinriktade bröder i spetsen som mål att stå på bergets topp, oavsett konsekvenserna.
Rätt så snart upptäcker gruppen att de inte är ensamma långt däruppe i vad som ena sekunden är ett vackert glittrande soldränkt naturundervek, för att i nästa sekund vara ett snödränkt helvete på jorden. De borde enligt alla regler som finns vara helt ensamma där. Men det är de inte.
Det här blir en ohyggligt spännande historia med ett isande hårresande crescendo. Ifall man har läst Pavers bok Evig Natt så känner man igen upplägget. Det är en grupp ensamma män som försöker tämja naturens element, men som upptäcker att därute finns saker som ingen naturvetenskap kan förklara. Men varken Evig Natt eller Expedition Kanchenjunga handlar bara om skräck och ond bråd död. Ensamheten och utsattheten är egentligen det tema som båda de här böckerna tar avstamp i. Dels den rent fysiska ensamheten i att du förtvivlat håller i tältduken på bergets sluttning medan resten av expeditionen är borta, men även ensamheten i en grupp där man inte riktigt passar in.
Jag tycker väldigt mycket om Expedition Kanchenjunga, den är både vacker, sorgsen och skrämmande. Det är en bok för stjärnklara kvällar och nätter, när du sitter i din fåtölj med en varm filt över benen. Där kan du tryggt sitta medan din läsning tar dig på en isig resa längs Kanchenjungas olycksbådande sluttningar. För du behöver något tryggt att hålla i när berget ryter åt dig och när någon bryter sig ut från skuggorna och tar sikte på dig.

/ Malin

söndag 27 november 2016

Berättelser där julen står för dörren…

Julen kan anses vara ett vanligt litterärt tema, i alla fall då vi tittar på böcker för barn och unga. Om vi istället vänder blicken mot skönlitteratur för en något äldre målgrupp, blir utbudet något smalare. Märkligt egentligen, för visst vill väl alla oavsett ålder uppleva julstämning även i litteraturens värld. Jag har tittat närmare på romaner där julen finns med, antingen som ett centralt tema eller i bakgrunden.

Jenny Colgan är författare till de populära feel good böckerna om Polly Waterford som driver ett bageri i den lilla fiskebyn Cornwell i England. Hon har hittills skrivit tre romaner om Polly och lagom till jul utkommer ”Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden” där det arbetas för fullt med att förbereda en julmarknad i byn.

En av mina personliga favoriter är Jonas Karlssons roman ”God jul” - en julberättelse som verkligen bryter av mot de klassiska julsagorna. Det är jul i kommunhuset och ledningen vill i år överraska kommuninvånarna med något spektakulärt, men det får gärna vara billigt, allra helst gratis. De beslutar sig för att bilda en julhälsning med hjälp av adventsljusstakar som ska placeras i valda fönster på kommunhuset. Men såklart uppstår problem och komplikationer eftersom samarbetsviljan inte är den bästa… En tragikomisk liten roman som jag verkligen rekommenderar!

Den irländska författaren Maeve Binchy är känd för sina hjärtevärmande relationsromaner. I novellssamlingen ” I år blir det nog bättre” har hon samlat noveller ”om typiska situationer förknippade med julen”. Det bjuds på stor igenkänning, om man så firar jul ensam, eller med vänner och familj.  

I Agata Christies pusseldeckare ”Hercule Poirots jul” har ett brutalt mord ägt rum på självaste julafton. Det är den förmögne Simon Lee som fått mista livet och samtliga gäster på julfesten misstänks. Vi följer sedan den prydlige belgiske detektiven Hercule Poirots försök till att lösa mordgåten. Och är du intresserad av fler mord i juletid så utlovas ett inlägg om ”julkrim” nästa söndag…

Andra böcker som utspelar sig kring juletid är t ex Hjalmar Söderbergs novell ”Pälsen”, ”En liten röd fågel i juletid” av Fannie Flagg, ”Den riktiga jultomten och andra julberättelser” av Vilhelm Moberg, Selma Lagerlöfs novell ”Julrosen”, Katarina Mazettis julkåserier ”Mazettis julblandning”,” En fröjdefull jul” av Viveca Lärn samt ”Julfritt” av John Grisham. Samtliga böcker finns att låna hos på biblioteken i Karlskrona.

/Sara

onsdag 23 november 2016

"Sånt händer inte här" av Sinclair Lewis

För några år sedan läste jag "Sånt händer inte här" av Nobelpristagaren Sinclair Lewis. Trots att boken kom ut 1935 har dess aktualitet tagits upp av de största dagstidningarna i USA och Storbritannien, The New York Times, The Guardian, samt av New Yorker, Salon, The Washington Post och Slate. Även Dagens Nyheter har uppmärksammat hur angeläget bokens budskap är för just vår tid.

Bokens handling kretsar kring Buzz Windrip, som vinner presidentvalet 1936. Han gör detta trots att han inte är en stor talare eller särskilt karismatisk. Han fäller ofta klumpiga kommentarer, något som får folket, som känner misstro mot etablissemanget, att känna att han är en av dem. Han är skicklig på att utnyttja ilskan hos de fattiga och på att exploatera rädslan för förändringar hos de välbärgade genom att lova dem att föra tillbaka nationen till gamla värderingar, till en tid då Amerika var rikt och mäktigt. Han ger även löften han vet att han inte kommer infria och låter sig vara talesman för kristna fundamentalister. För att samla nationen bakom sig behöver Windrip en yttre fiende, vilket blir Mexiko och den judiska befolkningen. Bokens dystopi kunde inte varit mer skrämmande.

Det finns många stycken i boken, särskilt Windrips antisemitism, som gjorde att jag kunde förstå hur man kände på 30-talet, då man såg vad som hände i Tyskland och Italien – högerpopulismen, xenofobin och personkulten. Bokens hjälte, journalisten Doremus Jessup, är förnuftets och vetenskapens röst, men få vill lyssna på honom under den rådande fascismens antiintellektualism. Boken fick mig också att inse hur det måste ha känts att bevittna hur fascisterna vann inbördeskriget i Spanien i slutet av 30-talet, då man kallades samman för att bekämpa fascisterna med en poster med budskapet "If You Tolerate This Your Children Will Be Next". Det var inte bara hjärtlösa människor som gjorde det möjligt för fascismen att få grepp om Europa på 30-talet, men många av dem visste vad de gjorde och är därför oerhört svårt att förlåta. "Sånt händer inte här", som jag läste på engelska, innehar många starka citat, men det som varit mest minnesvärt för mig var, "Forgive them not but curse them, for they know what they do!”

/Johan

måndag 21 november 2016

"Luften är fri" av Sara Lövestam

"Luften är fri" är tredje boken om Kouplan, den papperslöse detektiven. Han kom till Sverige efter att ha flytt från Iran och sitt arbete som journalist där. Efter att han fått avslag på sin asylansökan har han levt som papperslös, och hållit sig undan i väntan på att kunna söka asyl igen. Hittills har han alltid haft tak över huvudet tack vare snälla människor som tagit emot honom i sina hem.

Nu står Kouplan utan bostad, med bara några veckor kvar tills han kan söka asyl igen. Han sover under en järnvägsviadukt och tvättar sig på offentliga toaletter. Han tillbringar mycket tid på bibliotek, där han får sitta i fred, och även kan ladda sin mobil. Kouplan försörjer sig på uppdrag som privatdetektiv. Det är riskabelt eftersom han kan bli upptäckt och avslöjad som papperslös. De som anlitar Kouplan har dock sina egna skäl att önska diskretion.

Denna gången kontaktas han av Ulrika som fått hans namn av person som Kouplan tidigare har hjälpt. Hon är orolig för att hennes man har ett förhållande, och vill att Kouplan ska skugga honom. Ett ganska lätt uppdrag, tror han först. Redan första dagen visar det sig att situationen är mer komplicerad än han själv eller Ulrika kunnat ana...

Precis som i de tidigare böckerna är den stora behållningen att få följa Kouplan och få en inblick i hans liv, som ju tyvärr är verklighet för många människor idag. Det är dessutom en spännande och välskriven deckarhistoria Sara Lövestam bjuder på.

/Åsa

tisdag 15 november 2016

Kalldrag av Markus Sköld


Så fort jag får upp vittringen om nya svenska skräck-och spökböcker så måste de bara bli lästa omgående, eftersom det inte är världens tätaste utgivning precis. En nyhet på bokhyllan är Markus Skölds bok Kalldrag. Med ett lovande läskigt omslag!
Under en stormig höst får vi följa med till det lilla samhället Gränshammar. Ett sådant där klassiskt svenskt samhälle där det mesta kretsar kring stålindustrin. De flesta jobbar där, och livet går sin gilla gång. Hit kommer Therese med sin man John och deras lilla dotter Sara. John har fått det prestigefyllda jobbet som vd på stålindustrin, och Therese som har tröttnat på sitt jobb som ekonom ska ägna tiden åt att fundera över sitt liv och vad hon vill fylla det med. I och med Johns jobb så får de flytta in den pampiga men nedgångna direktörsvillan.
Snart så blir Therese ensam på dagarna, då Sara går på förskolan och John arbetar mer och mer. Även om hon visste att jobbet skulle ta mycket av makens tid, så blir det väldigt fort ensamt. Väldigt ensamt. Men snart så märker Therese att hon kanske inte är helt isolerad i alla fall. För vem är det som ständigt öppnar dörren ner till den kolmörka källaren? Vem är det som Therese förnimmer står vid sängkanten under de mörka morgontimmarna? Och vad har det egentligen flugit i familjens nya katt, som blir mer och mer aggressiv.
Svaren verkar finnas uppe vid det gamla gruvhålet en bit från huset, där de för 60 år sedan grävde och sprängde allt för djupt. Något vaknade under Gränshammar den dagen, något som aldrig somnat igen.

Kalldrag är full av onda ting, illavarslande tecken, skuggor i fönstren, ljus som flimrar, steg från den som inte syns och ond, bråd död. Allt planterat i en svensk miljö som de flesta av oss känner igen. Jag gillar Kalldrag, den lovar gott inför fortsatta mörka äventyr av Markus Sköld. Visst, ibland är det lite väl uppenbart vad som väntar runt hörnet. Men och andra sidan är det ju lite så en bra spökhistoria ska vara. Vi förstår vart det barkar hän, vi vet att det där lär gå illa, men ändå hickar vi till av rädsla.
Eftersom jag är bibliotekarie så tycker jag nog ändå att Gränshammars lokale hjälte, bibblon J-O kunde fått vara lite mindre klyschig i sin bruna dammiga kofta, men jag är lite lätt partisk där.
Läs Kalldrag under en isande vinterkväll och vinka sedan adjö åt nattsömnen. Eller tänd en lampa och njut av att du blev skrämd på det tryggaste av sätt.
Boken finns både i fysisk variant här eller som e-bok här att låna. 

/Malin

måndag 14 november 2016

"The wonder" av Emma Donoghue

Författarens förra roman "Room" ("Inlåsta") blev en stor succé både som bok och film. "The wonder" utspelar sig på den irländska landsbygden under sista delen av 1800-talet. Hit kommer den engelska sjuksköterskan Lib, för att utföra ett uppdrag. Under 14 dagar ska hon vaka över den 11-åriga Anna, som sägs inte ha ätit på fyra månader. Familjen är djupt religiös, och vill att flickans tillstånd ska förklaras som ett mirakel.

Lib är en praktisk och rationell person. Hon har gått i lära hos Florence Nightingale och tjänstgjort under Krim-kriget. Hon är inte religiös och hon tror inte på mirakel. Hon ser det som sitt uppdrag att syna bluffen som hon är övertygad om ligger bakom fenomenet. Hennes teori är att flickan själv, eller någon i familjen smusslar in mat i hemlighet.

Lib märker snart att Annas familj utnyttjar ryktet kring flickans förmågor. Människor vallfärdar till deras hem för att träffa Anna, och överlämna gåvor. Lib och en annan sköterska turas om att vaka hos flickan dag som natt, och alla händelser dokumenteras. När en vecka gått utan att någon sett Anna äta, och hon fortfarande är vid god hälsa, börjar Lib tvivla på sitt omdöme...

Författaren har inspirerats av verkliga fall ur historien, där främst flickor har påståtts leva utan att äta. Tyvärr slutade många av fallen med att flickan avled av undernäring. Denna sanning - att ingen kan leva utan att äta, gör att den spännande historien ibland också känns kuslig och olustig...

/Åsa