Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



fredag 12 januari 2018

Årets TV-serie, film, musik och seriebok

På Golden Globes fick skaparna av The Handmaid's Tale emotta priset för årets bästa TV-serie i dramakategorin. Inför stundande prisutdelningar inom film- och musikvärlden kikar vi på vad några av världens främsta film- och musikredaktioner utnämnt som 2017 års bästa i olika kategorier. (Filmskapare och musiker har ännu inte kontrat och utsett årets bästa redaktion.) Vi kollar även in vad olika redaktioner utsett till årets bästa seriebok.

Då tidskriften NME listade årets 50 bästa album utnämnde de Melodrama av Lorde till det bästa. På andra plats placerades Visions of a Life av Wolf Alice, i mitt tycke förra årets allra bästa. The Guardian valde St Vincents Masseduction till årets album. Q Magazine, Rolling Stone Magazine, New York Magazine och Pitchfork valde Kendrick Lamars Damn, medan Jay Som med albumet Everybody Works tilltalade redaktionen Paste Magazine allra mest.

NME skriver främst om musik, men har gjort en lista över årets 10 bästa filmer där de, liksom The Atlantic och The New Yorker, utsett Get Out till årets film. På femte plats finner vi Call Me by Your Name, en av de finaste filmer jag sett. Min favoritrecensent vad gäller film, New York Times-skribenten Manohla Dargis, hade Dunkirk överst på sin årsbästalista. En lista där vi även finner Wonder Woman, vilket får mig att jubla, för med en livslång crush på serietidningskaraktären är den efterlängtade filmen om henne den superhjältefilm jag älskar mest.

Till sist – serier! Tidskrifterna Paste Magazine och New York Magazine utnämnde My Favorite Thing Is Monsters av Emil Ferris till årets seriebok. Även Wired valde den till sin lista. Och på Dagens Nyheters lista över årets bästa böcker hittar vi Mats Jonssons Nya Norrland. Shazam utnämnde Vei av Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnsson till årets bästa svenska seriealbum och årets bästa seriealbum är även här boken av Ferris.

/Johan

tisdag 9 januari 2018

Strandcaféet av Lucy Diamond

Detta är den första boken i en serie om Evies liv i Cornwall, ännu en härlig feel-good roman i stil med Jenny Colgans böcker, så gillar du dem kommer du tycka om denna också.

Boken handlar om Evie Flynn, familjens svarta får. Hennes två äldre systrar är gifta, har barn och karriärer men Evie har aldrig riktigt lyckats med sina drömmar att slå igenom som fotograf, sångerska eller skådespelerska. Hon jobbar som vikarie, hoppar runt på olika arbetsplatser och trivs inte alls. Hon lever i ett stillsamt förhållande med Matthew, som är ordningsam och motsatsen till Evie.

En dag får Evie en fruktansvärd nyhet, hennes älskade moster Jo har dött i en bilolycka. Det blir ännu en chock när familjen får veta att Jo lämnat sitt strandcafé i Cornwall till Evie, som inte har någon som helst erfarenhet av driva en verksamhet. Familjen tycker att Evie ska sälja men hon låter sig inte övertalas utan bestämmer sig för att åka till Cornwall.

Väl på plats inser hon att invånarna i byn inte är så förtjusta i att Evie fått ansvaret för det populära caféet, hon möter även motstånd från sin personal som inte tagit något ansvar för stället i Jos frånvaro. Efter några försök med att driva caféet från hemmet i Oxford inser Evie att hon måste ta tuffa beslut både med caféet och privatlivet.

Jag har säkert nämnt tidigare att jag är förtjust i böcker som handlar om mat eller andra läckerheter, denna gör mig inte besviken. Författaren har så snällt tagit med ett recept på scones som Evie bakar.

Det är en härlig roman som är mycket somrig med beskrivningarna av stranden och havet men går självklart att läsa året om! Lite förutsägbar kanske på vissa ställen men jag vill ändå inte lägga ner den, jag vill veta hur det kommer gå för Evie.

Jag får upp klara bilder på hur caféet och omgivningarna ser ut, det hade blivit en mysig film tänker jag hela tiden! (gäller de flesta feel-good romaner jag läst) Kan ju hoppas att någon filmskapare tänker i samma banor.

/Veronica F.

fredag 5 januari 2018

Stadsbibliotekets utställning om David Bowie

Få artister har varit så nyskapande som David Bowie. Det går inte ens att säga att det enda förutsägbara med honom var hans oförutsägbarhet eftersom det inte gick att förutsäga hur han skulle omvandla sig själv härnäst. I en intervju sa han en gång att förändring har varit något som präglat hans liv och konst. Denna tro på nödvändigheten att ständigt omskapa sig själv för att nå högre höjder än tidigare skiner igenom i hans musik då han ständigt skapade nya uttryckssätt.

För att fira Bowie och all glädje han skänkt oss med det han skapat har vi en utställning på stadsbiblioteket från och med den 8:e januari, datumet han föddes på. Vi visar upp alla de titlar vi erbjuder som finns med på Bowies lista över de 100 böcker som betytt mest för honom. Även böcker som handlar om artistens liv finns med i vår utställning. En av de biografier om Bowie som fått fint mottagande av både av kritiker och fans är The Age of Bowie, av Paul Morley. Den finns snart i vår Bowie-samling, så håll utkik efter den och reservera den sedan gärna på vår hemsida!

/Johan

fredag 29 december 2017

Årets bästa läsning

Året går mot sitt slut, och det börjar bli dags att summera läsåret 2017. Som vanligt har jag inte ens läst en bråkdel så mycket som jag hade önskat. Det har kommit ut så många fina och intressanta böcker, som fortfarande ligger kvar på läslistan, och får följa med in på det nya året. Jag har valt ut fem böcker från det gångna året som jag minns lite extra...


Romanerna om Patrick Melrose av Edward St Aubyn
Den första delen är väldigt stark i sin beskrivning av de övergrepp Patrick utsätts för som barn, med faderns grymhet och moderns passivitet. Språket genomsyras av en torr humor med mycket sarkasm, som känns väldigt brittisk.

En engelsk gentleman av Jane Gardam
Boken tecknar ett fint och bitvis rörande porträtt av en gammal man som försöker försonas med det som blev hans liv, och hitta sin plats i en tillvaro han inte längre känner igen. Historiskt är det också en intressant period som skildras med andra världskrigets olika fronter, och det brittiska imperiet som går mot sin upplösning.

Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead
Boken utspelar sig under slaveritiden i USA. I verkligheten fanns det ett nätverk av frivilliga som hjälpte förrymda slavar att fly från söder till norr. Flyktvägen kallades den underjordiska järnvägen. Vi får följa Cora som är sexton år. Hon är född och uppvuxen som slav på en bomullsplantage i Georgia. Tillsammans med sin vän Caesar lyckas Cora fly från plantagen och få en biljett att resa med den underjordiska järnvägen norrut. Boken är spännande, skrämmande, och ibland helt fruktansvärd, men viktig.

Kåda av Ane Riel
Boken är en hemsk berättelse i thrillerform om en dysfunktionell familj som befinner sig i sönderfall. Det handlar om ätstörningar och så kallad hoarding, alltså samlarmani. Men den är spännande och välskriven, och det är bra karaktärer.

Sidonie & Nathalie av Sigrid Combüchen
Större delen av boken utspelar sig under 1944, då Frankrike var ockuperat av Tyskland. De båda kvinnorna Sidonie och Nathalie möts av en slump, de är båda på flykt norrut genom Europa, från den fransktyska gränsen. Det är en intressant tid ur historien som skildras, och det finns ju också paralleller till vår egen tid. Fortfarande flyr människor från sina hem och ger sig ut på långa riskfyllda vandringar. Det är också fascinerande och gripande människoöden, och inte minst starka kvinnoporträtt.

Gott nytt läsår!

/Åsa

fredag 22 december 2017

Min julläsning


Varje jul och nyår då det förhoppningsvis smyger sig in i alla fall några lediga dagar, så brukar jag plocka ihop en liten hög med böcker som får följa med på firande. Den där högen brukar aldrig läsas igenom, då det är mycket annat som pockar på uppmärksamheten. Men det är ju i vilket fall trevligt med en liten trave böcker, och en stunds läsning i julgranens sken hoppas jag ändå att jag ska få till.
Shirley Jackson är en gammal favorit hos mig, jag vurmar lite extra för läskiga historier. Och till min lycka ges nu hennes romaner ut i nyutgåva. Jag tänker läsa Hemsökelsen på Hill House, en bok som jag älskade på originalspråk men aldrig läst översatt. Perfekt med mystiska, stora och ödsliga hus där det hörs märkliga ljud på nätterna. Och en grupp människor, ensamma och utlämnade åt det främmande. Det låter väl som en smällkaramell!
Jag skulle även vilja ta mig an Hannah Kents nya bok, Det goda folket. Jag var väldigt förtjust i stämningen i hennes förra roman, En mörderska bland oss. Jag hoppas att denna är lika bra och drömskt skriven! Det goda folket handlar om Nora som förlorat båda sin man och dotter, och nu är ensam kvar med den 4-årige sonen. Det sprids snart rykten på byn, och Nora spinner allt djupare in i mörkret.
En annan bok jag gärna vill läsa är den prisbelönade Sing, Unburied sing av Jesmyn Ward. Också den ett familjedrama som dock utspelar sig i USA, där det utlovas tung läsning, vackert språk och kanske till med en typ av spöke.. Jag tror den är riktigt bra, och att den tar sig an ämnen som är viktigare än någonsin idag så som rasism och utanförskap. 
 Finns det tid och ork så är jag även intresserad av 1793 av Niklas Dag och Natt, en historisk roman som utspelar sig i ett Sverige styrt av Gustaf Adolf Reuterholm. Ett Sverige där konspirationer och misstänksamhet styr och där det snart sker ett märkligt fynd i Stockholm. Den här boken verkar både mustig och spännande, prima att läsa i mellan skinka och knäck.
Det var lite av de böcker jag kan tänka mig att läsa lite i under storhelgerna. Vi får se hur det slutar!
Men ett sista tips, om ni längtar efter lite julstämning i bokform så kan jag varmt rekommendera Jeanette Wintersons nya bok, Juldagar- 12 berättelser och 12 festmåltider för 12 dagar. Det är en helt fantastisk samling noveller och recept, Winterson blundar varken för det som är rosaskimrande med julen eller för det som är svartare än natten. En sagobok för vuxna helt enkelt!
Med det önskar vi på Bokstugan er en God Jul och ett Gott nytt År!


/ Malin

torsdag 14 december 2017

Mot den glittrande snön vid världens ände av Eowyn Ivey


Den här boken tycker jag ni alla ska låna, klicka hem eller smyga ner i varje julstrumpa ni kommer åt! För en mer perfekt roman att ägna lediga vinterstunder åt, det vet jag då inte om jag kan hitta just nu.
Jag ville aldrig att den skulle ta slut, och drog ut på läsningen så mycket jag bara kunde. Jag var väldigt förtjust i Ivey´s förra bok, Snöbarnet, även den var oerhört vacker och sinnlig läsning.
Vi befinner oss i Alaska, 1885, och tiden står och stampar. Det är innan den stora guldrushen, och efter att ryssarna har dragit sig tillbaka. Och Alaskas karta är fortfarande till stor del outforskad. Överste Allen Forrester, en krigshjälte med år av erfarenhet i ryggen får det prestigefyllda uppdraget att leda en expedition längs den beryktade Wolverinefloden i Alaskas vildmark. Ryssarna har försökt och misslyckats, och andra amerikaner likaså. Det går även rykten om att just en av de ryska expeditionerna aldrig kom tillbaka igen, det viskas om att de istället blev föda åt ursprungsbefolkningen..
Längs Wolverinefloden lever folktron kvar med ett starkt grepp, monster och underliga ljud ses som vardagsmat. Forrester ger inte så mycket för de ryktena dock, han anser sig vara en seriös upptäckare, och ser fram emot ett år utlämnad åt naturens nycker. Med sig har han en liten tapper skara, som nu ska leva och färdas tillsammans. Snart upptäcker gruppen att inget av det de tror sig veta om livet och världen är värt något. För ute i de vildaste av världar ska de finna båda sitt mod och möta sina djupaste rädslor.
I Vancouver finns Allens hustru kvar, Sophie som är gravid. Hon hade mer än gärna följt med sin make, för i henne lever en lika stark längtan efter att få upptäcka nya saker, att få styra stegen dit ingen förut har gått. Sophie försöker få tiden i staden att gå, som ensam och gravid så är inte Vancouver så värst förlåtande eller lockande. Hennes år är även det ett farligt äventyr med snårigheter. Där ryms rädsla, upptäckarlust och djup sorg.
Vi följer dessa båda själar på drift genom deras dagböcker och brev till varandra. I deras ord återfinns den djupa kärlek som Allen och Sophie delar, trots sitt korta äktenskap. Deras drömmar och förhoppningar, farhågor och mardrömmar.
Det här är en speciell bok, den lyfts framåt som på ett stormigt hav av en båt i mjukaste silke. Språket är som en smekning, trots att kapitlen är fyllda av spänning och iver att läsa vidare. Det är en långsam bok fast det är ändå en sträckläsningsbok. Det är som en saga för vuxna!
Jag fylls av drömmar om blåa berg och vilda skogar, om himlastormande kärlek och vänskap, om magi och trolldom. Den väcker även vrede över hur den vite människan alltid tar sig grymma friheter mot ett folk som ständigt blir av med just sin frihet. Och jag fyller min att-läsa-lista med titlar om Alaska, upptäcksresande och texter av ursprungsbefolkningen.
Så, lös er biljett på resan som är Mot den glittrande snön vid världens ände. Ni kommer inte att ångra er! Kanske går ni som jag, en nyans rikare och mjukare därifrån.

 / Malin

måndag 11 december 2017

Sidonie & Nathalie av Sigrid Combüchen

Större delen av boken utspelar sig under 1944, då Frankrike var ockuperat av Tyskland. De båda kvinnorna Sidonie och Nathalie möts av en slump, de är båda på flykt norrut genom Europa, från den fransktyska gränsen. De har förlorat allt utom kläderna på kroppen. Efter en lång och strapatsrik vandring kommer de med båt till Sverige och stiger i land i Limhamn. Där tas de om hand av människor som hjälper och gömmer flyktingar. De får nya identiteter, och blir istället Siv och Nanna. De kommer så småningom till en stor gård där de får arbeta mot mat och husrum.

De båda kvinnorna är väldigt olika. Sidonie är som en kameleont, finner sig direkt i nya miljöer, anpassar sig och gör allt för att smälta in. Hon har också väldigt lätt för att lära sig nya språk, så hon blir snabbt omtyckt och finner sin plats på gården. Nathalie är mer ovillig att anpassa sig och lära sig språket. Hon håller sig mest för sig själv och talar inte gärna om sig själv, vilket gör att de andra inte riktigt vågar närma sig henne.

Vid ett tillfälle blir kvinnorna ombedda att visa sina identitetspapper, och då kommer det fram lite mer om deras bakgrund, som man redan anat som läsare. Nathalie har en bakgrund inom överklassen, hon har varit gift och haft tre barn. Sidonie kommer från enklare förhållanden. I hennes papper står att hon är kallskänka och att hon har suttit i fängelse under ett och ett halvt år.

Kvinnornas relation är mycket speciell. Trots att de tillbringat så mycket tid tillsammans och hjälpt varandra i kritiska lägen, så har de ändå medvetet hållit en distans till varandra, och undvikit att prata om sina tidigare liv. På ett sätt är de främlingar för varandra men samtidigt står de varandra närmare än de gjort med någon annan människa.

Parallellt med berättelsen från krigsåren får vi följa Nathalie långt senare i livet. Hon har precis firat sin 90-årsdag med släkt och vänner, och det väcker många minnen och tankar om händelser tidigare i livet.

Det är en intressant tid ur historien som skildras, och det finns ju också paralleller till vår egen tid. Fortfarande flyr människor från sina hem och ger sig ut på långa riskfyllda vandringar. Det är också fascinerande och gripande människoöden, och inte minst starka kvinnoporträtt.

/Åsa

fredag 8 december 2017

Katten Cleo av Helen Brown


Helen bor på Nya Zeeland med sin familj och en golden retriever. Hon är ganska tydlig med att hon är en hundmänniska och vill absolut inte skaffa en katt. Men hennes äldste son, Sam, älskar djur, och vill gärna ha en katt, så Helen ger med sig och de tittar ut en liten kattunge som Sam ska få i födelsedagspresent.

Men så händer det som inte får hända. Sam blir påkörd av en bil och dör. Sorgen är stor. Lillebror Rob, som ser hela olyckan, har skuldkänslor. Mitt i sorgen dyker kattuppfödaren upp med den lilla svarta kattungen. Helen vill inte ha den, men så ser hon Rob lysa upp och le för första gången sedan Sam gick bort, och bestämmer sig för att behålla katten som kommer att heta Cleo.

Boken är väldigt sorglig i början. Man får följa med i författarens tankar och känslor precis efter Sams död. Cleo hjälper dock familjen genom sorgearbetet, hon hittar på roliga upptåg och får hela familjen att skratta. Hon formar även ett speciellt band med Rob.

Detta är en av mina absoluta favoritböcker. Att det är en sann historia gör bara berättelsen bättre och verkligare. Trots det tunga ämnet är boken väldigt lätt skriven och man kommer lätt in i historien.

Om någon sedan är intresserad så finns det en fortsättning som heter Katter och döttrar – kommer inte alltid när man ropar.

/Therese

onsdag 6 december 2017

A Book of American Martyrs av Joyce Carol Oates

Med motsättningen mellan aborträttsförespråkare och abortmotståndare som sitt huvudfokus har den här boken en brännpunkt runt vilken många konflikter flammar upp. En bok om avgrundsdjupa klyftor - mellan män och kvinnor, överklass och underklass, religiös fundamentalism och vetenskaplig rationalitet. Oates rannsakar ett USA där människor som lever intill varandra befinner sig i totalt skilda verkligheter, där män med extrema ställningstaganden har makten.

Vi får följa två familjer, den ena strikt religiös och oblidkelig i sitt abortmotstånd, den andra förespråkande kvinnans rättigheter att bestämma över sig själv. Luther upplever att Gud vill att han ska gå i krig mot abortläkare, och han skjuter två utvalda offer till döds. Han är villig att dö ärofyllt som en martyr för sin tro, en paradoxal dödslängtan hos någon som predikar om livets helgd. Handlingen flyger iväg i ett rasande tempo, och trots att boken har över 700 sidor är den otroligt snabbläst, då det finns ett unikt medryckande flyt i berättandet.

Det är som om Oates ibland skriver som i trans, då hon har tillgång till vilt olika personers tankar och känslor. Inlevelseförmågan är häpnadsväckande, smittar av sig, får dig att känna att du för ett ögonblick är personen hon beskriver, även om det är en person med helt annan syn på världen. Som när hon beskriver konflikten mellan vapenliberaler och förespråkare för vapenreglering. För att skriva så inkännande från båda sidors perspektiv måste hon ha stor empati, även för människor hon inte delar uppfattning med. Det här är en mycket stark, orädd bok, med en vilja att överbrygga djupa och vida avstånd mellan oliktänkande människor.

/Johan

måndag 27 november 2017

Y: The Last Man av Brian K. Vaughan och Pia Guerra

Y: The Last Man kunde inte ha fått finare beröm av Stephen King, då han har sagt att det är den bästa serieroman han läst. Berättelsen är gjord för att läsas utan avbrott mellan de fem böcker den är uppdelad i, något man gör med glädje, på samma sätt som man läser Pestens tid i ett svep. Brian K. Vaughan står för manuset och Pia Guerra för teckningarna, och tillsammans är de en skaparduo som här skapat ett mästerverk jämförbart med Watchmen och V for Vendetta.

Scenariot är ett tankeexperiment: Vad skulle hända om alla män plötsligt dog och bara kvinnor fanns kvar i världen? Det låter som en premiss som gjord för en film, och faktum är att en filmatisering länge varit på gång. Vid första ögonkastet skulle man kanske kunna tro att det här är en historia där man kan gissa sig till händelseutvecklingen, men Vaughan viker inte för komplexa frågeställningar utan enkla svar och är ypperlig på att orkestrera oanade vändningar och överraskande avslöjanden. Huvudkaraktären är Yorick, av allt att döma den ende man kvar på jorden som inte utplånats av en dödlig sjukdom som bara drabbar de med Y-kromosom, vilket alltså innebär att inga kvinnor dött. En stark vänskap uppstår mellan honom och Agent 355, den mest centrala kvinnan i handlingen.

Yorick måste ta sig runt jordklotet för att lösa mysteriet om vad som utlöst sjukdomen och varför han är den ende man som överlevt den. Det är ingen fara för mänsklighetens överlevnad då vetenskapliga framsteg gjort fortplantning med mäns hjälp överflödig. Vilka förändringar har uppstått? Så gott som samtliga av världens miljardärer är döda. Liksom över 85% av världens politiska makthavare. Israel har plötsligt världens starkaste armé, på grund av deras obligatoriska värnplikt för kvinnor. En stor andel kvinnor börjar strida för att skapa en värld fritt från de destruktiva system och hierarkier patriarkatet lämnat efter sig. Men de kvinnor som redan har makt inom existerande maktstrukturer vill inte ändra på systemet. Motsatta ideologier kolliderar med våldsamma följder.

När jag upptäckte den här serien kunde jag inte vänta på att den skulle komma ut i bokform utan köpte varje lösnummer av serietidningen. Så uppslukande är den här berättelsen, en av de absolut bästa serier jag läst!

/Johan