Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



onsdag 28 september 2016

"Of Dice and Men" av David M. Ewalt

"Dungeons and Dragons", det allra första och fortfarande det mest populära rollspelet, introducerades 1974 i USA. Vad är det som gör detta spel, även kallat D&D, så högt älskat att det blivit synonymt med fenomenet rollspel? Är det för att rollspel, vars värld upplevs i spelarnas fantasi och vars berättelse har en handling som styrs av spelarnas val, stimulerar berättarlusten och tillåter spelarna att samarbeta i spännande hypotetiska situationer? Eller är det för att rollspelandet eggar och vidgar fantasin och uppmuntrar kreativitet, då man tillsammans med vänner aktivt lever sig in i en annan värld, i vilken det ofta krävs list och uppfinningsrikedom för att överleva? Skulle man kunna beskriva rollspelande som en antites till vardagens passiva absorberande av information och underhållning? Sanningen är nog att rollspelande, likt läsupplevelser, har olika betydelser för var och en som tagit del av det.

Vad jag fann när jag som liten upptäckte rollspel var hur det påminde om den skaparglädje jag upplevde då jag och kompisar ritade serier tillsammans och de berättelser som växte fram medan vi tecknade och brainstormade. Jag växte upp innan datorspel fanns, då lekkamrater med stor fantasi stod för all spänning och då ensamhet alltid var en understimulerad tillvaro. Skolans lektioner var dessutom för mig ofta så enformiga att jag sjönk ner i en dvala och bara tycktes vakna till liv igen då vi fick teckna. Detta skedde dock alltför sällan, vilket gjorde att jag upplevde det som om min fantasi höll på att tyna bort, likt hur Fantásien försvinner i Intet i ”Den oändliga historien”. Rollspel, upptäckte jag, släppte fantasin fri, vilket kunde skapa oväntade vändningar i en gemensamt upplevd berättelse. I vuxen ålder har jag insett att rollspel även öppnade upp min fascination för språk, eftersom både spelare och spelledare hjälps åt att med målande ord göra det spelade äventyret både så fantasifullt och så realistiskt som möjligt.

Med tanke på vilken enorm roll fantasin och lusten att skapa har för rollspel är det inte konstigt att "D&D" haft stor betydelse för många författare. Oavsett om hyllningen av rollspelet kommer från Jon Michaud, som säger att "D&D" räddade hans liv, eller från Sharyn McCrumb, som menar att ett välgjort äventyr kan vara som en roman i sig själv, eller från Junot Diaz, som har beskrivit sitt rollspelande som en lärotid inför historieberättande, är det tydligt att det är ett spel som influerat många kreativa människor. För mig har rollspel alltid representerat oändlig potential. De oändliga valmöjligheterna, i alla sina kombinationer, gör varje äventyr unikt (ett äventyr inte kan spelas på samma sätt två gånger), eftersom det inte finns någon ände på de scenarier en spelgrupp tillsammans kan skapa. David M. Ewalts "Of Dice and Men" ger oss läsare, oavsett om vi spelat rollspel någon gång eller bara är nyfikna på dess tjusning, en inblick i vad det är som gör "Dungeons and Dragons" så älskat, så att vi åtminstone kan komma lite närmare hemligheten bakom dess lockelse.

"Of Dice and Men" är allt jag önskade den skulle vara. Den otroliga men sanna berättelsen om hur D&D kom till är underhållande och återgivningen av ett testspel är bara en av många komiska anekdoter som fick mig att skratta högt. Framför allt lyckas Ewalt med att insiktsfullt sammanfatta vad det är som gör rollspelande till en så speciell upplevelse. Så vi som fylls av nostalgi vid blotta nämnandet av D&D nickar igenkännande när vi läser att anledningen till att man gläds så åt ens karaktärs framgång är för att man är känslomässigt fäst vid sin rollperson, som man upplevt så mycket tillsammans med och ägnat åtskilliga timmar att bygga och utveckla. Ewalt beskriver D&D som en unik sorts underhållning, ett kollektivt berättande som är mer interaktivt än datorspel, mer uppslukande än tv och film, och mer socialt än böcker. D&D och liknande rollspel har en särskild plats i många hjärtan. Ewalt låter oss förstå varför och han har en smittande entusiasm, och jag rekommenderar hans bok varmt.

/Johan

måndag 26 september 2016

Läs "Stjärnlösa nätter" och lyssna på Arkan Asaad!

På onsdag får stadsbiblioteket besök av författaren Arkan Asaad som berättar om sitt liv och sitt skrivande. Han debuterade 2011 med boken "Stjärnlösa nätter" som bygger på upplevelser ur hans eget liv.

Amár är 19 år, och har just slutat gymnasiet. Han är en helt vanlig svensk kille, uppvuxen i en kurdisk familj. Han har ett problematiskt förhållande till sin far, som är mycket dominant och håller sin fru och sina barn i strama tyglar. Familjen gör en semesterresa till faderns familj i norra Irak. Amár känner sig främmande inför kulturen och språket, som han inte behärskar, men tycker det är roligt att återse sina kusiner. Efter en tid förstår han chockerad att hans far och hela faderns familj förväntar sig att han ska gifta sig med sin kusin Amina. Amár vägrar först, men när han utsätts för utfrysning och påtryckningar från familjen börjar hans motståndskraft brytas ned...

Boken är mycket snabbläst och svår att lägga ifrån sig. Språket är direkt och okomplicerat, det känns som om det är Amár som talar direkt till oss och berättar sin historia. Det är bitvis jobbig läsning, om en ung man som blir intvingad i ett arrangerat äktenskap, och om hur detta får tragiska och långtgående konsekvenser för alla inblandade. Det är ett annat perspektiv som öppnas för oss, då det oftast är unga kvinnor vi hör talas om i denna situation.

Om du vill läsa boken innan du lyssnar på författaren, så finns den både som bok, ljudbok och e-bok hos biblioteken i Karlskrona. Arkan Assad kom 2014 ut med ytterligare en bok, "Blod rödare än rött", som du också kan låna hos oss. Där får vi lära känna Amárs far och hans historia, och vad som gjort honom till den person han är.

Välkommen till stadsbibliotekets hörsal på onsdag den 28 september kl. 18 för att lyssna på Arkan Asaad - fri entré!

/Åsa

fredag 23 september 2016

"Binas historia" av Maja Lunde


När jag fick denna bok i min hand kunde jag inte motstå att ta hem den. Efter att ha läst boken Galen i Humlor av Dave Goulson har jag blivit mer fascinerad av humlor och bin, så denna bok blev ett solklart val att börja läsa.

Vi börjar raskt i Kina år 2098, alla bin är borta och det är svår tillgång till mat. Tao jobbar som handpollinerare; hon klättrar upp i träden och stryker blommorna med pollen för att det ska bära frukt. Ett jobb som kräver finess och försiktighet. En bruten gren innebär mindre betalt. Hemma kämpar hon för att hennes son, Wei-Wen, ska börja gå i skolan, inte hamna i samma liv som hon själv. Under en ledig dag bestämmer sig familjen för att ta en fika utomhus, och så händer det som inte får hända: Wei-Wen blir akut sjuk. Frågorna är många som Tao inte får svar på, och hon blir tvungen att jaga allt mer efter svaren, alltmedan nya frågor uppstår.

I England 1852 har William varit deprimerad i flera år, och ligger ofta till sängs för att få dagen att gå. Varken hans fru eller någon av hans sju barn kan få honom på fötter igen. Han har varit deprimerad sedan Rahm, en professor William var assistent till, kritiserade Williams framtida roll och jämförde honom till slut med en galt. William blev så pass chockad av hans ord att han gick hem till sin säng och stannade där. En dag ligger boken New Observations on the Natural History of Bees på hans skrivbord. En bok som han själv hade köpt när han studerade men aldrig hann läsa vid den tiden. Han öppnar boken och sjunker ner i sina gamla anor och inser att detta är vad han vill göra: att utveckla en ny och bättre bikupa.

I USA 2016 kämpar biodlaren George med sin bikoloni. När grannarna runtomkring honom drabbas av bikollaps känns det som han gör rätt med sina kupor; han stressar dem inte och är så försiktig han kan med de små liven. När han upptäcker den första bikupan med försvunna bin på sin egen gård börjar hans eget liv att kollapsa i takt med att bina försvinner.

Alla tre karaktärernas liv vävs samman i slutet på ett överaskande sätt, och det är intressant att se vad varje persons liv har för inverkan på nästa.

En underbar bok om människor och vad bin har för påverkan i deras liv. Man märker att författaren, Maja Lunde, har gjort en gedigen research om bina. Även ett passande ämne då bina och humlornas framtid är lite osäkert i dagsläget. Väl värt en läsning! Den finns att låna på stadsbiblioteket och kan även laddas ner som e-bok.

/Helen

onsdag 21 september 2016

"De första tolv" av Justin Cronin

För tre år sedan läste jag "Flickan från ingenstans" och bloggade här om den. Den var så spännande att jag ville vänta med att läsa fortsättningen tills den sista delen i Passagen-trilogin kom ut, så att jag då kunde läsa allt som återstod av berättelsen i ett svep. Nu när del tre kommit ut har jag läst den andra delen, "De första tolv", och kan direkt ge mig i kast med att läsa hur allt slutar. Och det är skönt att inte behöva vänta, för man vill snabbt veta hur det går för karaktärerna man lärt känna väl.

Handlingen i "De första tolv" förs framåt med obeveklig hastighet, saktar in med en stillsam scen bara länge nog för att vi ska hämta oss innan det är dags för nästa framstörtande mot upplösningen. Innan dess har vi fått ta del av hur en ny civilisation växer fram ur Amerikas ruiner. Större delen av jordens befolkning har utplånats i en epidemi och de få som överlevt är vid liv endast för att livnära viraler, vampyrliknande varelser. I skildringen av denna nya, ofta mardrömslika värld utforskar Cronin, delvis genom att använda sig av historisk och religiös symbolik, den mörkaste delen av den mänskliga naturen. Att historien upprepas – all dess ondska, alla dess värsta brott – efter den nya tidräkningen tydliggörs av Homeland, en diktatorisk stadsstat styrd av ett nytt släkte som är hybrider mellan människa och viral. Cronin intresserar sig för hur människor handlar i kris, hur en mörk sida kan ta över i särskilda provocerande situationer, i det här fallet då hybriderna använder sig av slavar i koncentrationsläger. I en tillbakablick i bokens inledande parti, handlar allting om flykt. När Homeland har växt fram, efter att boken hoppat fram hundra år, har tanken på flykt bytts till beslutsamhet att slå tillbaka.

Med ett ihållande högt tempo upprätthåller boken en oupphörlig spänning, och det är en njutning att följa med i den actionfyllda handlingen. Fastän berättarrösterna kommer från flera olika personer förenas berättandet av en återkommande känsla av andlös flykt. På bokomslagets insida beskrivs den som en thriller och recensenter har även kategoriserat den som skräck och science fiction, men vad som är tydligast är vilket välskrivet litterärt verk det är, oberoende av dess genre. Cronin kommer in under skinnet på sina karaktärer – oavsett om det är en ung autistisk busschaufför eller en medelålders kvinnlig läkare – utan att de inkännande beskrivningarna gör att tempot mattas av. Karaktärerna känns som verkliga människor med brett känsloregister, och att de ofta visar prov på medkänsla gör att man bryr sig om dem och tillsammans med dem fasar för det värsta. I deras flykt och i deras beslut att gå till motangrepp fångas en känsla av berättigad desperation och tid som håller på att rinna ut; alla rädslor tycks befogade, alla faror på riktigt.

Scenernas intensitet och de väl avvägda scenväxlingarna gör att man inte kan vända bladen fort nog. Men kanske är Cronins största styrka att han levandegör en rörande sammanhållning mellan vitt skilda individer. Vi får följa nyansrika karaktärer vars bakgrund inte kunde vara mer olika. Gemensamt för dem är att de överlevt civilisationens kollaps och måste anpassa sig till en värld där allt som en gång gjorde tillvaron bekvämlig försvunnit, ersatt av ödemark. Cronins skildring av apokalypsen är ett överlevnadsdrama draget till sin spets, något som tar fram både de mörkaste och de ljusaste sidorna hos mänskligheten. Här finns ohygglig ondska, men också outsägligt vackra ögonblick av självuppoffrande; glimtar av ömhet mitt i allt utslocknande av liv, empatin som lyser igenom bokens karaktärer trots att världen faller samman runt om dem. Som när Grey, en vaktmästare ingen brytt sig om, riskerar sitt liv för att hjälpa Lila, som mist sin förstfödda dotter och nu är gravid och livrädd att förlora även det kommande barnet. Deras öden sammanlänkas efter att Lila i chock förnekar sanningen och väljer att leva i en fantasivärld. Man förstår henne. När du tar del av Cronins fantasi lämnar du den grå vardagen långt, långt bakom dig.

/Johan

tisdag 20 september 2016

Vi av Kim Thúy

Den senaste boken av geniet Kim Thúy lämnar mig egentligen utan ord kvar. Men jag ska göra ett försök ändå. För jag är helt matt när jag läst klart. Varenda mening i den här boken är som en hel värld som skjutsas rätt in i mig och stannar där för eviga tider. Och jag avundas er som har den här berättelsen framför er.
I Vi fortsätter Kim Thúy att utforska vad jag gissar är en del av hennes egna förflutna. Även i hennes förra böcker, Ru och Mãn, svävar samma tema över sidorna. Flykten från Vietnam, familjen, modern, kärleken och den ensamma känslan av att vara på flykt och aldrig riktigt stanna trots att man lämnat båten för länge sedan. Men en del av en lever kvar i landet man lämnat, och det är en del som man aldrig får igen. Ständigt är den delen på flykt, men ändå varken hit eller dit. I Vi får vi följa Bao Vi och hennes resa tillsammans med delar av sin familj, från Vietnam via diverse hamnar tills slutmålet Kanada är nått. 
I varje kort kapitel möter vi en ny plats, antingen i de varma färgerna och dofternas Vietnam eller i det drömlika men skrämmande utlandet. Vi slungas mellan hopp och förtvivlan, kärlek och tyst acceptans av det som inte blev, mellan skratt och stilla gråt. Thúy kan som ingen annan ladda varje vardagligt litet ting med ett vackert och bitterljuvt skimmer. I flera kapitel får jag träffa olika människor i Baos familj, nu som då, hur de träffar sin stora kärlek för att sedan förlora den i ett hjärtslags hastighet. Och modern, denna ständigt närvarande djupa moderskärlek som tar sig så många olika uttryck. 
Boken består av ömsinta minnen, både dåliga och bra, och jag är som fylld av tacksamhet för att jag får vara med på resan.
På blott 150 sidor ryms allt det här, och ändå känns det som jag har läst en lång episk roman när jag slår igen boken. Det är något det! 
Vem du än är, vilka böcker du än brukar föredra, så tipsar jag om Vi ändå. Det är liksom en sådan där berättelse som man kan sticka i händerna på vem som helst. Och jag slutar aldrig att förundras över vilka skattfyllda magiska resor en bok tar med mig på och vilka djupa spår den kan lämna kvar i mig.
Kim Thúy kommer till Bokmässan i veckan, och jag hoppas så klart att både kunna lyssna och kanske få en bok signerad av henne, även om jag kommer att få tunghäfta och bli blossande röd. Så ser ni någon tomat i mässvimlet så vet ni vem det är. 

/ Malin

måndag 19 september 2016

Dags för bokmässan!

På torsdag den 22 september är biblioteken i Karlskrona stängda, eftersom vi som jobbar här befinner oss på bok- och biblioteksmässan i Göteborg, och samlar på oss boktips, inspiration och spännande möten - samt naturligtvis tygkassar och annat roligt... :-)

Torsdagen och halva fredagen är främst till för branschfolk, men fredag från ca 14, lördag och söndag är det öppet för alla. Om du har tid och en slant över, kan du köpa seminariekort, som ger tillträde till en massa intressanta intervjuer och paneldiskussioner. Men har du bara en dag att spendera på mässan, brukar det vara fullt tillräckligt att gå runt i montrarna och lyssna på de program som erbjuds gratis.

Nytt för i år är Mångspråkstorget, där samlas förlag och organisationer som sysslar med utgivning och försäljning av böcker på ett 40-tal språk, varav många är svåra för biblioteken att finna via de vanliga inköpskanalerna. Andra spännande ställen där det händer mycket är till exempel Kockteatern, Psykologiscenen, Ung scen - och förstås Biblioteks- och berättarscenen.

Som vanligt är lördagen den stora deckardagen. Hos förlagen syns många författare som är aktuella med nya böcker i höst, bland andra Sara Lövestam, Cilla & Rolf Börjlind, Lone Theils, Roslund & Hellström, samt förstås far och dotter - Leif GW Persson och Malin Giolito Persson.

Här finns hela programmet för bokmässan. Och här hittar du vår nya fina hemsida, där du kan låna e-böcker, låna om dina böcker och reservera - även när biblioteket är stängt p.g.a. bokmässa!

/Åsa

tisdag 13 september 2016

The girls av Emma Cline

Den här boken hade jag både läst och hört en del om innan jag själv kom åt den, och jag hade höga förväntningar. Som vanligt så var det då med skräckblandad förtjusning som jag plockade hem The Girls av Emma Cline, som även precis har kommit ut på svenska med titeln Flickorna. Men jag blev inte besviken! Snarare tvärtom. Historien om Evie Boyd var som en feber i mig, och lite som ett sår man inte kan sluta klia på. Fast på ett bra sätt, om det nu låter logiskt.
Sommaren 1969 sjuder Kalifornien, av dallrande värme och ett USA i förändring. Men för 14-åriga Evie Boyd så står allt still. Ingen ser henne, ingen hör henne och livet det bara trippar på i all sin förutsägbarhet. Evie längtar efter något men hon kan inte sätta fingret på vad det är. Tills den dagen hon ser dem, Flickorna. I parken drar de förbi, med långa trassliga hår, sina smutsiga fötter och halvtrasiga klänningar. De rör sig med en aura av världsvana och lojt ointresse. Evies hjärta slår dubbelslag och hon längtar på en gång att få tillhöra dem. De flickorna som med ett flin snor mat i containern och retas med butiksinnehavarna. Genast vill Evie vara med i en gemenskap långt mer olikt något hon haft. Och som en knuff av ödet så ser flickorna henne. Susanne, den outtalade ledaren i flocken ser Evie. Snart sitter hon i en rostig bil omgiven av kvinnor och med hopp om ett annat liv. Ute på farmen lever Susanne och de andra i ett slags trasigt kollektiv med Russel som ledare. Russel som är väldigt mycket äldre än Evie, men som omges av en mystisk stjärnglans. Ryktena om farmen har länge spridits, om smuts och rent av svält, om sex och sekter. Och om Russel. Vem är han egentligen och vad är det för planer han smider där ute på gården? Snart dras Evie in i något hon knappt hittar ut ifrån.
Boken börjar med att vi i nutid träffar Evie, och vi får på en gång veta att det som hände den varma sommaren är ett sår som inte bara ständigt blöder hos Evie utan att det är ett nationellt sår som fortfarande ärras. The Girls är enligt författaren inspirerad av Charles Manson och hans ”familj” och de fruktansvärda brott de utförde, vilket på många sätt är oerhört skickligt genomfört av Emma Cline. Mystiken kring Manson och hans följare dras här fram i det disiga sommarljuset med hjälp av Russel och hans flickor. Det är obehagligt, det är stickigt och det är nervpirrande.
Men framförallt så är The Girls en roman om hur verkligheten då och idag ser ut för unga kvinnor. Att de ständigt lever på något slags undantag, att de hela tiden måste synas men ändå vara nöjda med den oftast sjaskiga uppmärksamhet de får av män. Om den evinnerliga maktlösheten i en fruktlös dans med de små maktmedel en ung tjej eventuellt har. Det är ett solindränkt helvete som Evie Boyd och andra tjejer lever i. Russel rör sig i periferin som en ständig påminnelse om ett hot som aldrig försvann, det hot som kvinnor och tjejer över hela världen känner alltför väl.
The Girls är en oerhört fascinerade läsning och jag rekommenderar den varmt till alla. På svenska finns den både som tryckt bok och e-bok på biblioteket, och på sitt helt ljuvliga originalspråk erbjuder vi den som tryckt bok och ljudbok.

/ Malin

måndag 12 september 2016

Tips på ny läsning i höst!

Hösten är verkligen bokutgivningens tid, och det känns ju väldigt passande, när kvällarna blir mörkare och det är tillåtet att kura inomhus med en god bok! Här är några böcker som jag är lite nyfiken på i höst...

"Änkan" av Fiona Barton handlar om Jean som är änka efter Glen, som dömdes för ett fruktansvärt brott. Efter hans död berättar hon äntligen historien om vad som egentligen hände, och vilken roll hon själv spelade. Barton är journalist och debuterar som thrillerförfattare.

"Swede hollow" av Ola Larsmo skildrar en hittills okänd grupp bland svenskarna som emigrerade till Amerika vid 1800-talets slut. De som inte lyckades i det nya landet hamnade utanför samhället och tvingade bosätta sig i ett slumområde, där de sågs som paria av lokalbefolkningen.

"Norma" av Sofi Oksanen handlar om en flicka med magiska egenskaper, som bara hennes mamma känner till, och de två har en nära relation.  När modern dör i vad som verkar vara en olycka, försöker Norma ta reda på mer om hennes död, och vad hon egentligen visste om dotterns gåvor.

"Vid foten av Montmartre" av Britta Röstlund utspelar sig i Paris, och verkar vara precis sådär charmig och vindlande som gatorna och gränderna i Montmartre. Röstlund är journalist och debuterar som romanförfattare, och hon har själv bott länge i Paris.

Vill du ha fler boktips ur höstens utgivning? Boka redan nu in Café Bokstugan på stadsbiblioteket tisdagen den 18 oktober kl. 18. Då tipsar vi om höstens böcker, och som vanligt blir det fika och bokutlottning!

Höstens första bokcafé går av stapeln redan den 11 oktober kl. 18 på Nättraby bibliotek. Alla datum för våra bokcaféer hittar du här!

/Åsa

fredag 9 september 2016

"Jag är här" av Clélie Avit


En oerhört vackert skriven kärlekshistoria av det något ovanligare slaget har fransyskan Clélie Avit skrivit. Visst finns det beröringspunker med romaner som t ex den oerhört populära ”Livet efter dig” av Jojo Moyes, och ändå inte… men den kommer säkert att tilltala samma läsekrets.

Romanen kretsar kring Elsa, en ung, driven alpinist, som gjorde sitt livs misstag på en glaciär i Alperna. Det resulterade i en fallolycka där hon begravdes under snömassorna, vilket ledde till att hon nu ligger i koma på sjukhuset sedan flera månader. På samma sjukhus, några rum bort, ligger en annan ung människa, en man som i rattfylla orsakat två 14-åriga flickors död och samtidigt åsamkat sig själv rejäl skada. Han har en bror, Thibault som nästan dagligen skjutsar dit deras mamma, men själv inte klarar av att gå in till brodern – han kan inte förlåta brodern misstaget att köra bil onykter. Han brottas med sig själv och sina känslor, och en dag när han bara vill dra sig undan hamnar han av misstag i Elsas rum. Där är det alldeles lugnt, bara ljuden från alla livsuppehållande maskiner runt Elsa bryter tystnaden, och av misstag somnar han därinne medan han väntar ut sin mor. Via journalen som hänger på Elsas säng har han läst in sig lite kort på vem Elsa är, och fascinerats av den unga kvinnan och hennes öde. Han blir dock påkommen med att sitta hos Elsa, både av hennes vänner, familj och läkare, men utgör sig för att vara en vän till henne, och lyckas därigenom luska ut mer och mer om den gåtfulla vackra kvinnan i sängen. Han kommer på sig själv med att vilja gå in till Elsa fler gånger, och börjar till slut längta efter dagarna han ska köra sin mamma till sjukhuset. Han pratar med henne trots att hon antagligen ingenting hör, och kommer på sig själv med att vänta ut dagen hon ska vakna upp ur koman. Han är kär. Mot allt vett och sans har han förälskat sig i en kvinna som ligger i koma, som han egentligen inte ens känner.

Elsa å sin sida (henne får vi följa genom hennes tankar) har sedan en tid tillbaka upptäckt att hon fått hörseln tillbaka, och redan från första dagen, när Thibault ramlade in på hennes rum, har hon med spänd förväntan sett fram emot besöken som bara blir fler och fler. Hon fascineras, och är oerhört nyfiken på människan som tar sig otroliga friheter i hennes rum, och inser att hon längtar oerhört efter besöken från en människa hon bara hört rösten på. Men hon hör också läkarnas diskussion med föräldrarna, som rör ett avslut av de livsuppehållande åtgärderna. Ingen vet att hennes hörsel är tillbaka, och frågan är hur hon ska lyckas få alla att förstå att hon kanske är på bättringsvägen innan det är försent?

Om inte detta är ett mardrömsscenario så… Samtidigt är det en viktig inblick i hur det kan te sig att vara totalt, verkligen totalt utlämnad - att inte kunna kommunicera, att inte kunna röra sig överhuvudtaget. Det är starkt. Och det är spännande!

/Tuija

tisdag 6 september 2016

Operation Fritham av Monica Kristensen


En deckare som utspelar sig långt upp i Norge och på Svalbard med andra världskriget som kuliss är inget som jag kan motstå, ni hör ju att det redan där låter spännande som bara den! Jag läste den förra boken av Kristensen, Kolbarnet, med stort nöje om den även var lite spretig. Operation Fritham är hennes nya roman, som kom ut på svenska i våras.
I romanen så rör vi oss mellan krigstid och nutid, dels på Svalbard men även i Norge. För under våren 1942 så smids det planer i Nordnorge. Planen är att återta Svalbard från tyskarna, eftersom det mitt ute i det smällkalla isfyllda vinterlandet finns små tyska radiostationer som rapporterar all den sjötrafik som rör sig i området. Men i den topphemliga operationen finns skuggor som rör sig där det borde vara solklart. Män som har lik i garderoben, och vars identitet inte är den man tror.
I vår tid vankas det minnesceremoni över kriget, 60 år efter stridigheterna. Veteraner från Norge, England och Tyskland har bjudits in till en helg på Svalbard, för att prata smärtsamma minnen men även enas över gränserna och förlåta det som varit. Men istället uppdagas vad det var som egentligen hände de där dagarna i maj för 60 år sedan, och i gruppen med veteraner sitter någon som har blodiga hemligheter... Och sysselmannen på Svalbard får plötsligt en hel massa att göra.
Den här boken har en väldigt bra grundstory, som faktiskt är så spännande att det knappt går an och det märks att Kristensen kan sin krigshistoria. Men. Operation Fritham är lite rörig och det känns som att texten behöver skruvas åt. Men jag förlåter det, för handlingen rör sig kring ett skeende i krigshistorien som numera inte får så stort utrymme. En godkänd thriller som utspelar sig i den vildaste av miljöer, en lättsmält polarkaramell nu när vädret börjar skifta. För att citera en annan författare; Winter is coming.

/ Malin