Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



torsdag 6 september 2018

Höstens nya biografier

I höst kan vi se fram emot många intressanta och spännande biografier i bokutgivningen. Här kommer tips på några böcker jag ser särskilt fram emot!

Stina Wollters bok Kring denna kropp kommer ut i september. Här berättar om hon om sig själv och om människor hon mött. Teman som återkommer är normer och kroppsideal, frågor som hon ofta tar upp både på sitt Instagramkonto och i programmet Kroppskontakt som kan höras i P1.

Jens Liljestrands biografi över Vilhelm Moberg är redan utkommen och omskriven. Mannen i skogen söker närma sig en av våra mest omtyckta och lästa författare, som det skrivits förvånansvärt lite om. Recensenterna verkar överens om att det är ett ärligt men inte alltid så smickrande porträtt av en komplex personlighet.

Gun-Britt Sundström har en lång skrivargärning bakom sig som författare, kritiker och översättare. I boken Skrivliv som kommer i september har hon samlat sina dagböcker. De sträcker sig från 60-talet då hon gav ut sin första bok, och slutar på 70-talet, några år efter utgivningen av Maken, som blev hennes stora succé.

/Åsa

måndag 3 september 2018

Vi två av Andy Jones

Detta är historien om Fisher och Ivy. De har bara varit ihop i nitton dagar och knappt lämnat sovrummet under den tiden, de känner båda att de är ämnade för varandra. Efter ett besök hos Fishers familj drar sig Ivy undan och året som följer sätter deras förhållande på prov, att bli förälskad är lätt men att förbli det är svårare.

Boken är skriven från Fishers perspektiv vilket gör att man får en tydlig bild av hans personlighet och hans känslor för Ivy. Man lär inte känna Ivy lika bra och det fanns stunder då jag inte kunde förstå varför hon agerade som hon gjorde. Det fanns ingen förklaring till varför hon kände på ett visst sätt eller vad som pågick i hennes huvud. Detta gjorde att jag stundvis inte kände alls för Ivy, hon var kall mot Fisher och jag visste inte varför.

Boken har även en sorglig sidohistoria som handlar om Fishers bästa vän El som lider av en obotlig sjukdom och hans partner Phil, denna sjukdom tar långsamt Els liv och hans personlighet blir helt förändrad.

Det var svårt att förutspå hur boken skulle sluta, hur ska det gå för Fisher och Ivy? Kommer det sluta lyckligt eller kommer de inse att de är för olika? Det var spännande med denna ovisshet, i vissa historier förstår man direkt hur det ska sluta.

Det finns stunder av humor i boken men även sorg, boken är vackert skriven och jag blir nyfiken på att läsa mer av Andy Jones.

/ Veronica F.

torsdag 30 augusti 2018

Höstens nya deckare

Jag tror vi är rätt många som ser fram emot hösten efter en lång och varm sommar. Mörka kvällar med regn mot rutan, klara kalla dagar med färgglada höstlöv, och så förstås - höstens utgivning av nya deckare!

I september kommer Francesca, Lina Bengtsdotters andra bok om polisen Charlie Lager. I den första boken återvände hon ju till sin barndoms Gullspång, och konfronterade såväl sina egna demoner som en barnamördare. Även denna gång vänder hon tillbaka till sina hemtrakter för att lösa fallet med den försvunna unga kvinnan Francesca.

Ragnar Jónasson är islänning och en ny bekantskap för mig. På Island är han en etablerad författare, men det är första gången han ges ut på svenska. Mörkret, som kommer i oktober, är första delen i en trilogi om kommissarie Hulda Hermannsdóttir. Strax innan sin pensionering får hon ta sig an ett fall med ett förmodat självmord, där hon snart hittar tecken på att det handlar om ett mord.

Några gamla kära bekantskaper dyker också upp i höstens deckarutgivning. I september kommer Vild Eld av Ann Cleeves, som ingår i andra Shetlandskvartetten. Vi möter återigen Jimmy Perez, som får ett svårt fall där en nyinflyttad familj får ta emot anonyma hot som slutar med ett mord.

Elizabeth Georges senaste bok om det omaka radarparet Lynley och Havers heter Det straff hon förtjänar och kommer ut i september. I den lilla byn Ludlow anklagas en högt uppsatt medborgare för pedofili - och snart efter det dör han under mystiska omständigheter. Lynley och Havers kallas in för att hjälpa den lokala polisen.

Ett spännande återseende för oss läsare, men nya bekantskaper för huvudpersonerna - Håkan Nesser låter för första gången sina båda kommissarier mötas i De vänsterhäntas förening som kom ut i augusti. Van Veeteren och Barbarotti tar sig an ett gemensamt fall vars rötter går långt tillbaka i tiden.

En härlig tid ligger framför oss som gillar deckare och hösten!

/Åsa

onsdag 22 augusti 2018

Kvinnan i fönstret av A. J. Finn


Sent omsider har även jag läst boken som beskrivs som sommarens bästa thriller. Barnpsykologen Anna Fox har inte lämnat sitt hus på nästan ett år. Hon lider av agorafobi, och kan inte vistas på öppna platser. Maken och dottern har lämnat henne, och katten är hennes enda sällskap. Matvarorna får hon levererade till dörren och hennes hyresgäst i källarvåningen hjälper henne med praktiska saker. Anna tillbringar sina dagar på ett internetforum för personer med agorafobi, ser gamla svartvita filmer, och dricker alldeles för mycket. Och så håller hon koll på grannarna. En dag flyttar en ny familj in i huset mittemot. Till synes är de den perfekta familjen, men en kväll ser Anna genom sitt fönster ett fruktansvärt brott begås i grannhuset. Men vad var det egentligen hon såg? När polisen kommer till platsen är inget som det verkar vara, och plötsligt är det Anna som blir bemött med misstänksamhet. Lite i taget får vi också ta del av de tragiska händelser som lett fram till Annas isolerade tillvaro. Intrigen med huvudpersonen som inte kan lämna huset och råkar bevittna ett brott känner vi igen sen tidigare, kanske framförallt i Hitchcock-filmen Fönster åt gården. Passande nog har filmerna en mycket central roll för Anna och bokens handling. Kvinnan i fönstret är spännande och snabbläst, och innehåller ett par riktigt överraskande vändningar!

/Åsa

torsdag 16 augusti 2018

In memoriam: Aretha Franklin 1942-2018

“American history wells up when Aretha sings,” har Barack Obama, en av de bästa talarna genom tiderna, sagt om Aretha Franklin, en av tidernas bästa sångare. “Nobody embodies more fully the connection between the African-American spiritual, the blues, R&B, rock’n’roll – the way that hardship and sorrow were transformed into something full of beauty and vitality and hope.”

Aretha Franklin, som idag gått bort, har för mig varit någon jag förknippat med glädje och hopp, och få röster har samma förmåga att trollbinda och beröra så som hon gjort. Även om hennes röst var ojämförlig går det att nämna sångare vars röster på samma sätt som hennes hade en unik förmåga att framkalla gåshud, även om de gör det på helt olika sätt: Marvin Gaye, Otis Redding, Nina Simone. Det är en sorgens dag idag, och världen känns inte densamma utan Aretha Franklin.

Må hennes själfulla röst för alltid leva vidare inom oss.

/Johan

måndag 13 augusti 2018

Comics - 10/10!

De flesta gör topplistor ungefär lika ofta som en exhibitionist blir generad, men jag har gjort så många att jag börjat rangordna listorna och har topplistor över mina bästa listor. I sommar har jag även betygsatt olika betygsystem! Den 10-gradiga betygskalan får 10/10. Den 5-gradiga skalan får 5, vilket låter jättebra, men inte om man beaktar att detta är på en skala från 1 till 10. De underkända 4- och 3-gradiga skalorna får 3 respektive 2 i betyg medan recensioner som endast väljer att ge tummen upp eller ner får 1.

Trots att skalan 1-100 är den mest fingradiga är det ändå den 10-gradiga jag använder när jag betygsätter för eget nöjes skull och för de kompisar som har oturen att befinna sig i närheten när jag återigen sett den bästa filmen jag någonsin kommer se. Vad står då varje grad för? Detta: 0 - Olidlig, 1 - Förfärlig, 2 - Mycket dålig, 3 - Dålig, 4 - Otillfredsställande, 5 - Medioker, 6 - Tillfredsställande, 7 - Bra, 8 - Mycket bra, 9 - Briljant, 10 - Perfekt.

Vilka serier har jag då uppskattat i så hög 10-gradig grad att de fått perfect 10 i betyg? Här är ett axplock av dessa, tre fantasy-serier ni kan hitta på Karlskrona stadsbiblioteks serieavdelning.

Sleepless - En serie som är som en magisk brygd, vars effekt vi i vår kemiska värld skulle kunna beskriva som en oxytocin-rusch av romantik mixat med endorfin-kittlande humor och en hel del adrenalin i dess spänning. Om vi får en sund dos av oxytocin, ofta kallat kärlekshormonet, vid kärleksscener, får vi även vid stridsscener en dos av testosteron, för även i en fantasyvärld behöver båda könen viss aggressivitet för att överleva. Serien handlar om en prinsessa och hennes livvakt, en man som lever i sömnlöshet för att oavbrutet skydda henne från lönnmördare.

Seven to Eternity - En döende man får ett erbjudande av en manipulativ ledare av ett vilselett folk. Ledaren har en förmåga att säga precis det hans efterföljare vill höra och trycker på deras känsloknappar för att få dem att hata och vara rädda för minoriteter och flyktingar.  Den döende mannen i centrum för handlingen har en familj som han lämnar för att eskortera den tillfångatagna ledaren. Som nästan alla Remenders böcker handlar den här serien främst om familjer som faller isär och hur de försöker pussla ihop sin sammanhållning igen.

Isola - Ju mindre jag säger, desto mer lämnar jag till fantasin, och denna serie, en av årets allra bästa, är en hyllning och kärleksförklaring till gränslös vild fantasi.

Den sista sommarveckan kommer vi ha ett comics-quiz på bibliotekets bakgård. Som vanligt bjuder vi på cider, popcorn, chips, och noga utvalda låtar (inte nödvändigtvis i den rangordningen), och på något sätt hinner vi även med att ställa quiz-frågor. Välkommen torsdagen 30:e augusti, kl. 20:00!

/Johan

måndag 6 augusti 2018

Minimalism och döstädning

Jag är förmodligen sist på bollen här, men nu har jag också läst det senaste årets två storsäljare inom området städa och rensa. Hejdå saker av Fumio Sasaki och Döstädning av Margareta Magnusson har ett gemensamt mål; att hjälpa oss rensa ut bland våra prylar, men metoden och syftet skiljer sig åt.

Fumio Sasaki är 35 år, arbetar på ett bokförlag i Tokyo, lever på 20 kvm och äger endast ett skrivbord, en madrass och en trälåda. Och han har aldrig varit lyckligare. Redan här blir jag lätt provocerad. Sasaki redogör för sitt tidigare liv då han hade mycket saker på liten yta och ständigt kände ett behov av att köpa nya prylar. Han mådde inte bra varken fysiskt eller psykiskt. När han stegvis introducerade sin nya minimalistiska livsstil förändrades allt. Sasaki bygger sitt resonemang på traditionella österländska läror och söker på ett närmast missionerande sätt förmedla alla fördelar med sin nya livsstil; det är ekonomiskt, miljövänligt, ger mer tid för meningsfulla saker och - inte minst - det är mycket lättstädat.

Margareta Magnusson är konstnär och befinner sig ”någonstans mellan 80 och 100 år”. Hon ger praktiska och konkreta råd i konsten att döstäda, dvs att själv rensa ut bland sina saker, för att skona sina anhöriga i framtiden. Själv lämnade hon en stor villa vid makens död, och flyttade in i en liten tvåa. Hon beskriver hur hon gick tillväga för att gå igenom alla sina tillhörigheter och bestämma vad som skulle sparas, skänkas eller kastas. Även om Margareta Magnusson ofta upprepar att döstädning kan göras när som helst i livet, och leder till ett enklare liv för alla, så ligger betoningen ofta på sådant vi ska, eller inte ska göra för våra efterlevandes skull.

Jag tycker nästan det blir lite tragiskt ibland. Exempelvis har Fumio Sasaki alltid drömt om att bli en skicklig fotograf. Men nu har han gjort sig av med all sin fotoutrustning, vilket ju är som att ge upp en dröm. Margareta Magnusson ärvde ett vackert armband efter sin mor som hon värdesatte mycket, men sålde det för att undvika att hennes barn en dag blir oense om vem som ska ärva det. Ibland får jag intryck av att tvånget att äga saker bara har ersatts av ett annat tvång - att göra sig av med saker.

Ja, som ni märker är jag inte helt frälst av någon av dessa metoder, även om båda visst har sina guldkorn. Jag har själv nyligen rensat ur mitt föräldrahem och upplevde det visserligen som jobbigt, men också väldigt givande. I processen med att hantera alla dessa föremål fick jag samtidigt möjlighet att hantera minnen och känslor.

/Åsa


torsdag 2 augusti 2018

Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht


1943. Korea är ockuperat av Japan. Den koreanska kulturen och språket är förbjudet och koreanerna är andra klassens medborgare i sitt eget land. Hana är sexton år gammal och arbetar som fridykare och hon har sedan flera år tillbaka lärt sig att hålla sig undan de japanska soldaterna. Något hon lyckas med till den dagen hon låter sig själv tillfångatas för att skydda sin lilla syster. Hana förs bort från ön hon vuxit upp på och från det liv hon haft där – för att leva ett liv som sexslav på en militärbordell långt in på fastlandet.

2011. Sydkorea. Emi har under hela sitt liv försökt förtränga sina minnen av stora systern som offrade sig själv för att rädda henne. Nu när hon levt ett nästan fullt liv, hennes barn är vuxna och har flyttat hemifrån och hon börja känna av tidens gång i kroppen, står hon inför ett svårt val. Att konfrontera det förflutna eller att ge upp chansen att någonsin får möta systern igen.

Systrarna Hana och Emis historier löper parallellt med varandra, den ena i 1943 och den andra i 2011, genom hela boken. Författaren har ett språk som fångar en direkt och som läsare transporteras man direkt in i händelserna i boken. Bracht behandlar en svår fråga i sin berättelse och har använt sig av flertalet historiska resurser för att kunna skapa den värld som existerar i romanen. Vit krysantemum tar upp anskrämliga gärningar både under den japanska ockupationen såväl som under mer moderna tider.

När vi i vanliga fall tänker på Andra världskriget brukar våra tankar mest dras till kriget i Europa och koncentrationslägren och sedan i andra hand till Pearl Harbor och atombomberna. Men det finns så mycket om händer under den tidsperioden och årtalen efteråt som inte får lika mycket uppmärksamhet och den slagkraft som de behöver för att inte glömmas bort eller sopas under mattan. Men i ett västvärldsperspektiv är det lätt att inte lägga uppmärksamhet på vad som har hänt utanför vår egen hemisfär.

Allt om allt har Bracht skapat en fängslade historia som är svår att släppa både fysiskt när man väl börjat läsa såväl som mentalt när man tillslut läst sista sidan. Den får en att tänka efter och ställa frågor till sig själv om varför man inte kände till detta tidigare såväl som frågan hur hemska människor egentligen att kapabla till att bli. Jag skulle rekommendera att man läser författarens kommentarer i slutet av boken då det ger lite mer inblick i konfliktens historia och status i vår samtid. 

/Erika

tisdag 31 juli 2018

En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell

Shaun Bythell äger och driver ett antikvariat, The Book Shop i det lilla skotska samhället Wigtown. I ”En bokhandlares dagbok” delar han med sig av vardagens vedermöder och glädjeämnen. De förstnämnda får definitivt mest utrymme i boken.

I form av dagboksanteckningar, och med mycket humor berättar han om roliga, jobbiga och pinsamma möten med krävande och ibland otrevliga kunder. Även hans personal är påfallande ofta opålitliga och samarbetsovilliga. Böcker ska ständigt hämtas, packas, sorteras och skickas - och de står ju aldrig på den hylla man kunde vänta sig. Jag får nästan intryck av att Shauns vardag skulle vara betydligt enklare om han slapp kunderna, medarbetarna och böckerna! Ett annat återkommande orosmoln är ekonomin och de stora nätjättarna som står för en allt större del av bokförsäljningen, och som även antikvariatsägarna är beroende av för att få sälja sina böcker. Shauns förhärdade bokhandlarhjärta mjuknar dock vid åsynen av barnet som läser högt ur en Harry Potter-bok, och den tufsige tonårskillen som köper ett slitet ex av ungdomsklassikern Räddaren i nöden. Även en förstaupplaga med skyddsomslaget kvar kan fortfarande få honom att leva upp en smula.

Det är rolig och lättsam läsning som också ger en tankeställare till alla oss som älskar antikvariat och bokhandlar. Om vi vill att de ska finnas kvar ska vi förstås gynna dem genom att köpa våra böcker där, och dra nytta av den kunskap som finns hos bokhandlaren. För den som i likhet med mig har jobbat i bokhandel är igenkänningsfaktorn i boken stor! Även vi som arbetar på folkbibliotek kan känna igen oss i många av de situationer som uppstår i The Book Shop.

/Åsa

måndag 23 juli 2018

Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Caroline Ringskog Ferrada-Noli skildrar i Rich boy tre generationer kvinnor. Mormor Gully är född på 20-talet, hela hennes värld är i hemmet som maka, hemmafru och mor till fyra barn. Dottern Marianne växer upp på 60-talet, präglad av revolutionsåren och kvinnans frigörelse. Dotterdottern Annika är född på 80-talet och är frilansande journalist i 2000-talets motsägelsefulla tillvaro präglad av ömsom självförverkligande och ömsom självdestruktivt beteende. Av de tre kvinnorna är det Annika vi får komma närmast. Gully beskrivs ganska kortfattat och distanserat, och Marianne får visserligen mer utrymme men på något sätt kommer vi henne ändå inte nära.

Boken är närmast ett skolexempel på hur mönster upprepas, hur sorg och kärlekslöshet går i arv mellan generationerna, liksom de skador som tillfogats kvinnorna, främst av männen. I romanen är de huvudpunkten i kvinnornas liv, men ganska ensidigt skildrade. Gully avgudar sin Tord, och efter hans alltför tidiga död finns ingen kärlek kvar till barnen, bara vardagsslitet. Mariannes Kaj är utåt sett charmig och bildad, men slår och trycker ner henne hemma. Annikas förhållande med Johan framstår som det mest sunda, även om det också präglas av obalans. Johan är den som har pengar och arbete. Han lagar mat och fixar hemma, och det är hans familj och vänner som paret umgås med. Annika erkänner för sig själv att han är den som är mest kär, och därför den mest sårbara i relationen. När förhållandet tar slut är det dock Annika som helt tappar fotfästet i tillvaron.

När jag läser en bok noterar jag ofta hur författarens sätt att berätta påverkar min upplevelse av texten. Jag brukar se det som ett gott tecken när jag inte gör några särskilda iakttagelser om berättarstilen - då är det ju själva berättelsen som står i centrum och fastnar hos mig. I Rich Boy är stilen överlag avskalad, ibland till och med nästan styltig och lite obekväm. Men samtidigt kan den i samma stycke skifta mellan klinisk observation och rent poetiska formuleringar. Är det ett berättartekniskt knep eller bara författarens egen röst? Hur som helst är Rich boy en bok jag rekommenderar och vars karaktärer och händelser dröjer sig kvar hos mig efter läsningen.

/Åsa