Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



torsdag 22 juni 2017

Ser fram emot sommarläsning

Sommaren 2017 kommer troligen att bjuda på en del oförglömlig läsning. Ett perfekt ställe att läsa är hängmattan mellan ett gammalt äppleträd och ett gammalt päronträd. Om det blir kyligt har jag en skön läshörna i min soffa inne i vardagsrummet.

Den första boken jag vill nämna är ”De kommer att drunkna i sina mödrars tårar” av Johannes Anyuru. Boken har blivit mycket omtalad och hyllad och den beskrivs som en dystopi om ett Sverige runt 2030 som präglas av rasism och skräck.

Nästa bok i bokhögen är ”Drick värmen ur min hand” av Bengt Ohlsson. Den korta beskrivningen av boken i bibliotekets katalog är: ”Martin är i yngre medelåldern och jobbar som socialarbetare på Sexköparsektionen. Han bor på Södermalm med sin fru och en tonårsdotter... Han är förälskad i en yngre polis, men vet att han aldrig kommer att göra något åt det. När en av hans klienter hamnar på sjukhus blir han övertalad att ta hand om hunden Rulle. I mötet med hundens villkorslösa kärlek händer något inom Martin.”

Det ligger ännu en bok som verkar oroande men förhoppningsvis också hoppfull i min bokhög. Den heter ”I skuggan av sommaren” och är skriven av Peter Strang. Boken beskrivs i en säljtext som ”en ljus bok mot en mörk bakgrund. En roman om livsglädje, livslängtan, manlig vänskap och kärlek.”

Följande två böcker ligger också och pockar i bokhögarna där hemma. De har spännande omslag och baksidestexter. ”En andra smekmånad” av Joanna Trollope samt ”Tiggaren och haren” av Tuomas Kyrö.

Eftersom jag försöker odla lite själv till husbehov kommer jag nog emellanåt att kika i bland annat böckerna ”Odla i pallkrage” av Eva Robild och ”Genvägar till köksträdgården : tänk som en trädgårdsmästare” av Linda Schilén.

Jag önskar alla en skön och säker sommar.
/Lotta

tisdag 20 juni 2017

Sommarläsning - Maze Runner-serien av James Dashner

Maze Runner-serien, tre böcker som bjuder på ett magnifikt spännande science fiction-äventyr för både unga och vuxna, utspelar sig i en postapokalyptisk värld där en skara ungdomar tvingas kämpa för sin överlevnad. Full av oväntade vändningar, överraskande avslöjanden och effektfulla cliffhangers och med ett tempo så högt att man får en rush som av att åka berg- och dalbana – det här är en bokserie som gjord för sträckläsning. I centrum för handlingen finns mångbottnade Thomas,en sextonåring som vaknar i en labyrint utan minne av sitt förflutna, och tillsammans med andra i hans ålder måste han besvara gåtan om vem han är och vad labyrintens syfte är. I den andra boken måste karaktärerna, varav många tonåriga flickor nu tillkommit i handlingen, fly under brännande sol genom ett ödelagt landskap. I den sista boken sker en slutstrid mellan ungdomarna och deras fiender som utsatt dem för ohyggliga prövningar. Förutom massor av action har böckerna ett engagerande driv och en unikt tät spänning, mycket tack vare de många fascinerande mysterierna. Utmärkt snabbläst sommarlektyr!

/Johan

fredag 16 juni 2017

Sommarläsning…

Egentligen är den bästa sommarläsningen den oplanerade, de där böckerna jag inte visste att jag vill läsa, inte ens visste att de fanns. Sådant som jag plockar upp på t ex Bergslagens bokloppis i Hjulsjö (Rekommenderas! Värt En Omväg). Men några volymer ligger ändå och väntar. Klas Östergrens ”Samlade noveller” har jag haft sedan han var i Karlskrona förra våren och det borde väl vara lämplig sommarläsning. Den vackra boken ”Slaggsten och slagghus” tänker jag läsa, och sedan har Bill Bryson kommit med en uppföljare på ”Notes from a small island” som heter ”The road to Little Dribbling”.

/Torsten

tisdag 13 juni 2017

Seven to Eternity av Rick Remender och Jerome Opeña

Image Comics är just nu inne i en gyllene period då de för närvarande ger ut en stor mängd kritikerhyllade serier. Den mest hyllade serien de senaste åren är Saga av Brian K. Vaughan och Fiona Staples, som tagit emot serievärldens finaste priser. Saga blandar fantasy och science fiction och en stor dos surrealism. Dock är det mer fantasyelement i Saga än inslag av science fiction. Seven to Eternity, också utgiven av Image Comics, utspelar sig däremot helt och hållet i en fantasyvärld. Hittills har bara en bok, The God of Whispers, i följetongen kommit ut, men detta är ett verk så fyllt av idéer och förundransvärd konst att det är som om många verk pressats samman till en enastående bok. Jag kan rekommendera en artikel av Paste Magazine om seriens betydelse och stora tjusning. Saga i all ära. Seven to Eternity ger mig en rikare läsupplevelse.

Liksom Vaughan återvänder serieskaparen Remender ofta till ämnet familj och temat i många av hans böcker är självuppoffring, vad vi är beredda att offra för att våra familjemedlemmar ska vara trygga. I den här serieboken, den första av vad jag hoppas blir många volymer, möter vi den döende Adam som måste konfrontera the God of Whispers, en tyrann som härskar genom att vara en oemotståndlig röst för de som är rädda för förändring, en röst som talar till människors mörka sida, deras misstro och hat mot allt annorlunda. Adams hopp om en ljusare värld är som ett trots mot det mörker tyrannen spridit då han med lögner manipulerat och tagit kontroll över det mesta av Zhal, världen där berättelsen utspelar sig. Adam tvingas lämna fru och sju barn utan att veta om han någonsin kommer se dem igen. Till sin hjälp i kampen mot rädslans tyranni finns Mozaks, vad som påminner om riddare men i en fantasifull version som är en fröjd att beskåda.

Seven to Eternity må stundtals vara en mörk serie om en mörk tid, som glimtvis liknar vår egen, men också om hur hoppet kan kasta starka strimmor av ljus genom allt mörker. En ofta bländande vacker serie, och jag kan inte rekommendera den nog.

/Johan

torsdag 8 juni 2017

Offermossen av Susanne Jansson

I Susanne Janssons debutroman färdas vi till Mossmarken, en plats höljd i dimmor, höga träd och ständigt gungade marker. Om Mossmarken har det i alla tider viskats i bygden. Viskningar om att det mossen tar, det kan även komma tillbaka för att locka dig i fördärvet.
Tillbaka hit kommer Nathalie, en ung biolog som ska jobba med sin avhandling om våtmarker och just här ska hon utföra sitt fältexperiment. Snart förstår vi dock att Nathalie har varit i Mossmarken förut. Hon är en återvändare med ett brokigt förflutet, men Nathalie planerar att flyga under radarn för att få svar på de frågor som för så länge sedan brändes in i henne. Ingen vet att hon är tillbaka, den flicka hon var när hon lämnade sitt barndomshem är inte den kvinna hon är idag.
Men snart så går allting fruktansvärt fel, och en kropp hittas i mossen inte långt ifrån Nathalies lilla hyrda stuga. Och så dras snaran långsamt åt, både hos Nathalie med även hos bygdens invånare, när Mossmarken verkar ha vaknat igen..
Det här blir en spännande resa, så där pass nagelbitande att en helt enkelt måste läsa klart för att se hur det ska gå. Offermossen är en berättelse om sankmarker, ond bråd död, om en barndom som stannade upp och om dimman som långsamt slingrar sig runt dina fötter samtidigt som du tappar grepp om tid och rum.
En perfekt berättelse att smyga ner i strandväskan i sommar eller att avnjuta i soffan en regnig dag. Om ni som jag är svag för böcker om en hembygd som aldrig lämnar en, så tycker jag ni ska kasta er över Offermossen!
Håll er på stigen bara, och följ inte de mystiska ljusen i våra svenska skogar. 

 / Malin

fredag 2 juni 2017

Pride!

Intresset för vår nya regnbågshylla är stort, vilket är glädjande! Här finns väldigt mycket att upptäcka. Jag skulle vilja tipsa om Stjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs som handlar om hur man även som vuxen söker efter kärnan av den man är. Huvudpersonen förälskar sig i en annan kvinna och passionen gör att hon kommer närmare sig själv. För fastän det är vad vi brinner för och strävar efter som definierar oss och berättar något viktigt om vår identitet, så är det vad vi älskar hos andra som inspirerar oss att sträva högre. Och att kunna vara öppen med positiva känslor är viktigt i en tid då teknologi både kan föra oss samman och göra oss mer isolerade och ensamma.

Pride är en hyllning till mångfald, alla de olika sätt kärlek kan yttra sig. Det finns något väldigt hoppfullt i gränslös kärlek. Hopp symboliseras av ljus och ljuset från solen innehåller alla spektrumets färger, en nyansrikedom som kommer fram i regnbågen. All form av mångfald, från naturens artrikedom som bygger upp livgivande ekosystem till de variationer av kulturer som ger själ åt mänskligheten, reflekterar det som gör världen och människan mångfacetterad. Att kärlek inte låter sig begränsas av det kön man råkar ha fötts med visar hur mångbottnat och otämjbart hjärtat är. Här är ett fint citat från Robert. F. Kennedy om hur hoppingivande det är när vi vågar stå upp för allas lika värde: "Varje gång en människa försvarar ett ideal, gör något för att förbättra andra människors lott eller slår ett slag mot orättvisan, åstadkommer hon en lätt krusning av hopp och dessa krusningar som möts och korsar varandra från miljoner centra, skapar till slut en våg som kan vräka undan också de väldigaste murar av förtryck och motstånd."

/Johan

onsdag 31 maj 2017

Rebecca av Daphne du Maurier


Att återbesöka en älskad klassiker är en nervpirrande väg som många av oss drar oss lite för att ta. Kanske den inte håller längre, kanske är jag inte den läsare jag en gång var? Och kanske den inte var så bra egentligen, utan mer att den boken passade mig precis just då?
Så det var med bävan jag öppnade Rebecca och återigen färdades till det mystiska Manderley. Boken har nu kommit i fin nyutgåva från Modernista. Rebecca var en av mina absolut största läsupplevelser när jag var den där tonåringen som ivrigt nosade på dörren till vuxenvärlden. Och jag kan inte nog beskriva glädjen när jag upptäckte att jag nu även som vuxen var tvungen att stanna uppe halva natten för att läsa klart. Som hon kunde skriva, Daphne du Maurier!
Rebecca, tillsammans med Jane Eyre var de två böcker som väckte min kärlek till de mörka historierna, där dimman smyger runt fötterna på en, det drar från osynliga dörrar i stora stengods, och ständigt hör man fotsteg av någon som inte finns.
De här två böckerna la grunden för min resa in i spök- och skräckhistoriernas värld, en värld som ständigt pockar på min uppmärksamhet. Jag har många gånger funderat över varför jag just så gärna vill återkomma dit, där det är mörkt och otäckt, men jag tror att det har att göra med den trygga rädslan där jag som läsare alltid har kontroll. Verkligheten har inte alls samma charmerande drag, om man så säger. Efter de här två klassikerna så kastade jag mig ivrigt över allt som bibliotekarien på mitt landsortsbibliotek kunde ge mig i skräck- och spökväg. Även om hen nog tyckte jag var lite väl ung för Pestens tid. Men det är en annan historia.
Den berömda inledningen med strofen; ”I natt drömde jag att jag kom till Manderley igen”, får läsaren att genast ana lummiga trädgårdar och drömsk herrgård. Vår berättare, den nya namnlösa Mrs De Winter talar med både kärlek och rädsla om Manderley, och vi förstår snabbt att hon och hennes make i bokens början befinner sig utomlands och att det som vi ska få vara med om i berättelsen, det har redan skett. Så börjar vår resa, med att den unga frun kommer hem till Manderley med sin betydligt äldre make, Maxim De Winter. Hon är blyg och nervös, och inte blir det bättre av att bara själva anblicken av godset vid vattnet väcker både förälskelse och rädsla. Snart förstår hon att skuggan av Max förra fru, Rebecca är mer levande än något annat och skräcken slår snart sina klor i henne.
Språket fångar mig som aldrig förr och jag kan som nästan ta på den mättade doften av vansinnigt blommande rhododendron och ljudet av steg som försvinner så fort man vänder sig om. Hur sentimentalt jag än må se på den här romanen, så kan ingen ta ifrån den att det är oerhört smart och vackert skrivet, och spänningen stiger med varje sida för att sedan sjunga ut i öronbedövande crescendo. Så om ni ska klämma en klassiker i sommar, slå er ner kanske redan nu, mellan hägg och syren för att färdas till Manderley igen.

/ Malin

fredag 26 maj 2017

”Ditt liv och mitt” av Majgull Axelsson

Jag har läst en oerhört angelägen och skickligt skriven bok och det är ”Ditt liv och mitt” av Majgull Axelsson.

I programmet Babel på SVT framträdde Majgull i ett avsnitt som bland annat berörde skräck och programledaren Jessica Gedin nämner bland annat skräcken i vad vi människor gör mot varandra. ”Ditt liv och mitt” fylls av elakheter mellan familjemedlemmar och ”kamrater”, elakheterna går över generationsgränser och drabbar de svaga.

Vi får inblick i hur man i början på 1960-talet i Sverige kallade människor för sinnesslöa och idioter. Hur dessa människor bland annat på Vipeholm i Lund tvingades till ett liv i tvångströjor, ett liv fastbundna i sina sängar med smutsiga blöjor och misshandlades till döds. Märit som är en av huvudpersonerna i boken får i dagens Lund höra från en tidigare ”vårdare” på Vipeholm hur han blev tillsagd att mata en av patienterna med en röra av både huvudrätt och efterrätt samtidigt eftersom ”det ska ju ändå blandas i magen”.
Det är Märits egna bror Lars som blir ivägsänd till Vipeholm när deras mamma plötsligt dör. Resterande vuxna familjemedlemmar – pappan, mormodern och morfadern – ser inte på Lars som en människa. Märit återser Lars en gång till i livet några år senare och det är just fastspänd i en säng på Vipeholm. Han kan inte prata men Märit hör ändå Lars säga detta till henne utan ett enda ord:

” Varför är jag fånge?
Varför kommer inte min mamma?
Varför skriker alla de andra fångarna?
Varför kan inte min mamma göra så att de blir tysta?
Varför slår vakterna mig när jag blir ledsen?...”


/Lotta

fredag 19 maj 2017

Kommissarie Maigret i ny kostym

Den belgiske författaren Georges Simenon skrev hela 75 deckare om kommissarie Maigret. En del av dessa ges nu ut på nytt på svenska, med nya snygga omslag, av förlaget Atlantis. Ett bra tillfälle att bekanta sig - eller återknyta bekantskapen - med Maigret!

Kommissarien kan verka butter vid första anblicken, alltid iklädd sin långa rock och med pipan i munnen. Men bakom fasaden döljer sig en eftertänksam personlighet med stor människokännedom, som löser brott med psykologi och samtalsteknik. Böckerna är pusseldeckare, de har ofta ett stort och brokigt persongalleri, och är omväxlande både dramatiska och komiska.

En av nyutgåvorna är Maigret på semester. För en gångs skull har Maigret lämnat Paris och åkt på semester till en liten fransk by, tillsammans med sin fru, madame Maigret. Redan efter några dagar blir madame Maigret sjuk och måste läggas in på sjukhus. Kommissarien får fördriva dagarna på egen hand. Han tillbringar mycket tid tillsammans med ett gäng bybor som samlas varje eftermiddag för att spela bridge. Maigret intresserar sig för invånarna i byn och upptäcker att där finns många dolda hemligheter och intriger. En dag när han har varit och hälsat på sin fru på sjukhuset, hittar han en lapp i sin rockficka. Någon ber honom besöka patienten på sal 15. När han kommer dit nästa dag är patienten död. Fler mystiska dödsfall i den lilla byn får kommissarien att koppla på polisinstinkten och snart är han inblandad i en mordutredning på sin semester...

/Åsa

onsdag 17 maj 2017

Public Library and Other Stories av Ali Smith


Den här novellsamlingen mottogs med idel beröm av brittiska tidningar. Bokens berättelser, som kännetecknas av Smiths frityglade fantasi, varvas med olika kända och okända personers biblioteksminnen. Exempelvis berättar Kate Atkinson att biblioteket gjort henne till den författare hon är idag. Man får också ta del av vad biblioteket betytt för Ali Smiths partner, Sarah Wood, som berättar att hon som barn på skolloven cyklade till biblioteket med en vän och att de läste sedan tillsammans i trädgården. Vi får ta del av många kärleksfulla biblioteksminnen och tänkvärda ord om bibliotekets betydelse.

Den fjärde novellen i samlingen, "The Beholder", nominerades till Sunday Times Short Story Award. Den handlar om en kvinna som drabbas av en mystisk åkomma som gör läkarna förstummade. Den mer humoristiska "After Life" berättar om en man som kommer hem från en semester i Spanien och upptäcker att den lokala nyhetstidningen av misstag skrivit att han dött. Tidningen rättar till felet under rubriken: "LOKAL MAN INTE DÖD NÄR ALLT KOMMER OMKRING". Den anspråkslöse mannen blir genast känd. Främlingar kommer fram till honom på gatan, kvinnor på hans jobb gör närmanden, barnen ser honom nästan som en kung som lurat döden. Vad som därefter följer är både sorgligt och roligt. Men min favorit är berättelsen om den lilla flickan som vill betala för en brödrost med en bukett blommor. Oavsett om novellerna är lättsamma eller allvarstyngda är det här berättelser som stannar kvar länge i minnet hos läsaren.

/Johan