Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



onsdag 31 augusti 2016

"Finna dolda ting" av Anna-Karin och Daniel Linder Krauklis

Både Netflix största hit sommaren 2016, "Stranger Things", och den största filmsuccén sommaren 1982, "E.T.", inleds med en scen där några av huvudpersonerna spelar "Dungeons and Dragons" ("D&D"). Spelet har influerat författare och berikat livet för en mängd olika personer, inte minst filmskapare. Wizards of the Coast, som nu ger ut "D&D", har dessutom haft glädjen att rapportera att fler tjejer än någonsin nu har hittat till denna fantasistimulerande aktivitet, då 30% av alla som spelar detta spel i USA är tjejer.

"Drakar och Demoner", Sveriges första rollspel, lanserades av Äventyrsspel 1982, samma år som Spielbergs science fiction-klassiker introducerade "Dungeons and Dragons" för många svenskar. "Drakar och Demoner" är inte samma spel som "Dungeons and Dragons", men dess spelregler och dess värld bygger på ett regelsystem (BPR) och en kampanjvärld ("Magic World") som inte skulle ha kommit till utan "D&D". Detta får vi veta i den charmiga boken "Finna dolda ting", av Anna-Karin och Daniel Linder Krauklis, som berättar om rollspelens speciella historia i Sverige. Den intervjubaserade reportageboken följer de svenska rollspelens tillkomst och hur de togs emot. Ofta är den första kontakten med rollspel något som spelarna har ett tydligt minne av, och det är både upplysande och underhållande att läsa om dessa upplevelser. Boken redogör dessutom för den intressanta konflikten mellan inlevelse och spelmekanik, hur en del spel väljer berättarfokus, med enkla regler som stöttar berättande, medan andra spel är mer regeltunga och avancerade, med många tabeller och rollformulär på flera sidor. Liksom "Drakar och Demoner" blev alltmer unikt för Sverige, då man hämtade inspiration från isländska sagor, "Röde Orm" och "Sagan om ringen", blev även den postapokalyptiska världen i "Mutant", som från början byggt på kampanjvärlden "Gamma World", alltmer originell. "Mutant" har slagit stort och har även blivit en succé utomlands.

Vad som gjorde dessa spel så viktiga för mig och många andra som växte upp med dem var att man skapade berättelser som var unika för ens kompisgäng, då de byggde på varje spelgrupps säregna blandning av fantasi. Att dela berättelser svetsar samman grupper, skapar en känsla av tillhörighet. Rollspel tillät mig att leva mig in i en annan värld, ta del av en berättelse vi berättade tillsammans, upplevd i vår gemensamma fantasi. Genom ens karaktär var man hela tiden aktiv och påverkade berättelsens utgång, vilket gjorde att karaktären kändes verkligare än huvudpersonerna i en bok eller film. Vissa äventyr vi skapade tillsammans var mer fantasifulla än vad vi varit förmögna att skapa ensamma, och överträffade i sin lekfullhet och humor det vi fann i böckernas och filmernas värld.  I vuxen ålder har jag fortsatt spela rollspel och förstått att dessa spel delvis tillät mig prova på olika identiteter, delvis lärde mig om vikten av moral, och förberedde mig således för vuxenlivet. Men det som betyder mest med rollspelande är att man har kul i sällskap med kompisar och får bra historier att berätta och drömma sig tillbaka till. "Finna dolda ting" fångar mycket av rollspelandets magi, och kan läsas med behållning även om man aldrig spelat dessa spel.

/Johan

tisdag 30 augusti 2016

Gånglåt av Elin Olofsson


Den här boken läste jag precis efter jag spenderat över två veckor i först Abisko och sedan i Jämtland. Och kanske är det som gör att den här jämtländska berättelsen talar så till mig. Att jag känner platsen redan. Fast om jag ska vara ärlig så tror jag faktiskt inte det, utan Gånglåt är bara en oerhört bra bok som spelar på alla mina strängar från början till slut.
Vi befinner oss som sagt i Jämtland, detta gröna bergsrike, och det är mitt i sommaren. På släktgården i Gärningsberg står tiden lite och dallrar, inget kan vara som förut men hur förändringens vind ändå behöver blåsa så blir det mest en liten pust. Gun-Britt försöker förtvivlat ha kvar gården, och säljer våfflor och hjortronsylt till turisterna som inte kommer, med livet som insats. Och så kommer Sonia hem från storstaden, Gun-Britts syster. Sonia som är en numera lite avdankad sångerska, som mest lever på gamla meriter och bortglömda noter. Hon kommer hem för att genomsyra gården med sin förträfflighet, och för att tillsammans med systerdottern skriva sina memoarer.
De här båda kvinnorna börjar nu en sedan länge invand dans, med både kärlek och hat. Det är en ack så hårfin gräns däremellan, och sällan har jag sett det så väl skildrat som här. Sommaren i Gärningsberg blir en sommar fylld med dramatiska skeenden och huvudpersonernas allra sköraste sidor får sjunga sig hesa på sidorna.
De här två kvinnorna, våffeloset och björnvrålen bär jag med mig in i hösten. Och Nancybeth, systrarnas kusin är en karaktär som jag nog aldrig glömmer. Olofssons språk är precis så där hårt men samtidigt mjukt som gör en historia fascinerade.  
Gånglåt är en fantastisk roman om en hemkomst och en by som min egen, och lite som en ostämd sång i sommarens sista suck.

/Malin

måndag 29 augusti 2016

"Störst av allt" av Malin Persson Giolito

Just nu är jag väldigt förvånad (och lite ångerfull) över att jag aldrig läst något av Malin Persson Giolito förut. "Störst av allt" är hennes fjärde roman, och enligt många recensenter och bokbloggare hennes bästa. Själv säger hon i en intervju med DN: "Jag vet inte om jag någonsin kommer att skriva något så bra igen".

Scenen som möter oss i inledningen är en rättegångssal. Den åtalade är en ung tjej som kallas Maja. Läsaren förstår ganska snart att den händelse som lett fram till rättegången är en så kallad skolskjutning i en svensk gymnasieskola. Majas roll i dramat är dock länge oklar för oss, men uppdagas i hennes egen berättelse, och genom den information vi får av aktörerna i rättssalen.

Miljön är överklassens Djursholm, där ligger skolan som är skådeplats för dramat, och där bor Maja och de flesta av hennes kompisar. Maja är en skarp iakttagare, ofta med ett cyniskt tonfall i sina kommentarer. Hon ser bakom fasaderna hos de till synes perfekta människorna och familjerna som omger henne. Några återkommande teman i boken är skuldfrågan i det som hände, och klassproblematiken. Denna blir tydlig när Maja slits mellan pojkvännen Sebastian, vars pappa är en av landets rikaste och mäktigaste män - och klasskamraten Samir, som bor i Tensta, och kommer från ett betydligt enklare hem.

Som läsare blir jag väldigt snabbt indragen i Majas berättelse, och jag imponeras av hur väl författaren skildrar historien ur tonåringens perspektiv. Språket bara flyter på och inget stör berättandet. Allt som händer känns trovärdigt och vägen mot katastrofen tycks oundviklig. Det är både spännande och skrämmande läsning, och inte förrän i slutet får vi helt klart för oss vad som egentligen hände i det där klassrummet...

/Åsa

fredag 26 augusti 2016

”Vågspel” av Ann Rosman


Åh, vilken lycka när Ann Rosman släpper en ny bok, och åh, vilken sorg när den är utläst! Få författare lyckas fängsla mig såsom hon, hon är en fantastiskt begåvad och driven berättare, som skriver deckare som är så mycket mer än just det. Det är alltid spänning på hög nivå, men samtidigt får man en rejäl historielektion av bara farten, utan att man ens märker det. Och lyckan över denna, hennes senaste, är total… det känns som hennes bästa – av så många bra!

Denna gång skickas Karin Adler vid Göteborgspolisen, från Marstrand där hon bor – dock inte längre i sin segelbåt utan i en liten stuga uppe på ön – till de gröna och vindpinade Orkneyöarna norr om Skottland. Detta kommer sig av att man där funnit en segelbåt drivandes, tillhörande en saknad man boendes på en grannö till Marstrand. Mannen, Bosse, som är pensionerad Nordsjödykare, står inte att finna någonstans och man befarar att han fallit överbord, eller utsatts för ett brott. Varför han hastigt skulle begett sig till just Orkney är det ingen som vet och därför skickas Göteborgspolisen dit för att bistå utredningen.

Parallellt med det nutida mysteriet får vi följa Bosse under en dykexpedition utanför just Orkneyöarna under augusti 1977, som han anlitats till, för att leta efter guld i vraket av det brittiska krigsfartyget HMS Hampshire, som förliste där under första världskriget. Det är under stark hjärtklappning man läser om deras oerhört riskfyllda uppdrag under vattnet samtidigt som man får en nyttig dos av hur oljeindustrin under många år utnyttjat djuphavsdykare ansvarslöst. Och det är bl. a. dessa faktorer som är kopplingen till mysteriet Bosse idag. Som faktiskt har en viss verklighetsbakgrund – som vanligt när det gäller Rosman - och som gör skeendet än mer intressant.

Det här är så makalöst bra, och vansinnigt spännande – jag kunde inte komma hem fort nog för att läsa vidare under dagarna när jag slukade den – och jag avundas alla som fortfarande har den här läsupplevelsen framför sig. Tack Ann Rosman för ännu en pärla!

/Tuija

torsdag 25 augusti 2016

Upp i röven på dig av Valerie Solanas

onsdag 24 augusti 2016

"Första lagen" av Joe Abercrombie

Joe Abercrombies nyskapande och kritikerrosade bokserie "Första lagen" har funnits på engelska sedan 2008 och dess publik har sedan dess vuxit, även i Sverige, där Damm Förlag givit ut den här fantasyberättelsen i svensk översättning. Abercrombies författande kännetecknas av omsorgsfullt tecknade personporträtt och tydlig karaktärsutveckling. Karaktärerna i "Första lagen" förändras hela tiden, växer, formas av de omskakande händelser de är med om och når allt större mognad under berättelsens gång. Vår förutfattade mening om karaktärerna omprövas, då de personer vi från början ser som hjältar visar sig ha en mörk sida och de till synes hjärtlösa visar prov på medlidande och varmhjärtat hjältemod. Abercrombies förmåga att omkullkasta de uppfattningar vi har om karaktärerna och se dem i nytt ljus är något som särskiljer hans böcker från annan fantasy. Att situationerna som karaktärerna hamnar i tvingar dem till oväntade lösningar gör dessutom handlingen njutbart svår att förutsäga.

"Första lagen" utspelar sig i en fiktiv värld som liknar Europa under medeltiden, både vad gäller hur långt man har kommit i den teknologiska utvecklingen och vad gäller dess samhällsstruktur, med dess feodalsamhällen enade under kungahus som tillsammans med kyrkan besitter den yttersta makten. Abercrombies värld heter Världscirkeln. Böckernas händelser sker mestadels i det mittersta riket, Unionen, som härjas av angrepp både från norr och söder. Kungen av Nordmännen, Bethod, kan bara skapa sammanhållning över Nordmarkens krigiska barbarstammar, med dess många klanhövdingar, genom att leda dem i krig mot en gemensam fiende. Från söder invaderar det mäktiga Gurkiska Imperiet, som påminner om det Osmanska riket. Till råga på allt finns det en kontinent öster om Unionen som hotar dess kust, och till väster finns spillrorna av det Gamla Imperiet med krigsherrar som strider om makten och innebär också ett hot så snart fraktionerna står enade under en kung.

 Ena delen av serien följer en brokig skara individer som samlats av magikern Bayaz för att lägga beslag på ett uråldrigt föremål som kan användas som ett slags övermäktigt vapen. Växelvis med deras expedition följer vi även Sand dan Glokta, en av kungens Inkvisitorer, utsänd för att få svar på en mordgåta och för att—i egenskap av att vara torterare—inte sky några medel för att försvara riket från inre och yttre fiender. Utöver Bayaz och Glokta består persongalleriet av Jezal dan Luthar, en fåfäng, adlig svärdsman som tävlar i fäktning innan han blir en av Bayaz följeslagare, Logen Niofingrar, en barbar som vill sona för all skada han orsakat, Collem West, en officer med en tendens att tappa kontrollen vid vredesutbrott, Hundmannen, luktkänslig medlem i Logens tidigare krigarskara, och Ferro, ärrad före detta slav ute efter hämnd. Böckernas många trådar tvinnar samman till en tät väv av sammanhängande berättelser, allt skildrat ur dessa huvudpersoners perspektiv. Att Abercrombie inte skyggar för att låta en huvudperson dö gör att man ända fram till slutet är genuint rädd att den karaktär man fäst sig mest vid inte ska klara sig. Varmt rekommenderad.

/Johan

måndag 22 augusti 2016

Flickorna på Englandsbåten av Lone Theils

Idag är det första recensionsdag för Flickorna på Englandsbåten - deckaren som är den danska journalisten Lone Theils debut. Danmark kan ju med rätta ta åt sig sin del av äran för det som brukar kallas det nordiska deckarundret, med författare som Jussi Adler-Olsen, Sara Blaedel och Gretelise Holm. Redan i Theils debut anar man ett nytt lovande tillskott till den redan namnkunniga gruppen!

Precis som författaren själv är huvudkaraktären i boken journalist. Nora Sand är bosatt i London, men skriver åt den danska dagstidningen Globalt. På ett uppdrag i en liten engelsk kuststad köper hon en gammal resväska i en antikaffär. I väskan hittar hon några äldre foton av unga kvinnor. Två av dem känner hon väl igen. De unga danskorna var boende på ett behandlingshem i Danmark, och försvann på färjan under en resa till England på 1980-talet. Fallet har tagits upp ett antal gånger i danska medier, utan att man funnit några spår efter kvinnorna. När Nora börjar forska i historien bakom väskan och fotona, leder det henne till en dömd seriemördare, som hade för vana att spara sina offers tungor som troféer...

Det är nästan lite "När lammen tystnar-vibbar" över historien. Nora är ung, ambitiös och våghalsig. Hon får personlig kontakt med en mycket förslagen och grym man som redan har många unga kvinnors liv på sitt samvete. Hon vill veta vad som hände de danska kvinnorna, och är beroende av den information han eventuellt har. Det blir en spännande och oförutsägbar historia som slutar i en mycket dramatisk final. Fler böcker är planerade om Nora Sand, och jag läser gärna mer av denna författaren!

/Åsa

torsdag 18 augusti 2016

A hard days night av Richard Lester

På 60-talet rådde det total Beatleshysteri. I samband med att bandet skördade framgångar på scenerna så skapades också en av världens mest inflytelserika musikaler. "A hard days night" har haft en enorm påverkan på populärkulturen, inte minst i utformandet av exempelvis kanaler som MTV och VH1. Det är inte helt oförtjänt som Richard Lester kallats MTVs ursprungliga fader. Med hjälp av snabba klipp, handhållen kamera och en blandning av musikal och dokumentär har Lester skapat någoting helt unikt. Men hur många har egentligen sett filmen? Om man pratar om Beatles och musikaler så nämner de flesta "across the universe" som kom 2007. Det är dock en väldigt konventionell musikal och det enda dessa två musikaler har gemensamt är att delar musik. Förra året firade "A hard days night" 50-års jubileum och restaurerades i fin nyutgåva. Det tycks mig som att många faktiskt missat denna pärla.

Handlingen i "A hard days night" är nästan löjligt enkel. Vi får följa Paul, John, Ringo och George under ett hektiskt dygn. Bandmedlemmarna spelar sig själva och målet är att de ska uppträda i en TV-sändning på kvällen. Det blir dock en massa strul, Ringo kommer bort och bandet jagas av hysteriska fans. Med sig på resan har de också Pauls vilda farfar som vill ut och festa och dansa med damer. Det är som upplagt för knasiga förväxlingar. Men som man kanske kunde gissa så slutar allting väl och det blir en bejublad konsert.

Även om man inte är något Beatles-fan (det är inte jag) så är det omöjligt att inte kapitulera inför den här filmens charm. Det finns en lekfullhet och en rebellisk ton i filmen som känns så himla rätt. Grabbarna springer runt och busar med poliser och kivas med varandra. Alla fyra har fått lagom svåra repliker och det känns aldrig som att de behöver skådespela över sin egen förmåga. Allting gifter sig dessutom underbart med Beatles rockdängor. Musiken ramar in och förstärker varje scen. Det är som en lång musikvideo som aldrig blir tråkig! Inget glitter, inget överdriven glamour.
Bara fyra sköna grabbar och en hel värld framför sina fötter.
Tänk så enkelt det kan vara ibland!

/Henrik

tisdag 16 augusti 2016

H K Rönblom i nygammal skepnad

Nyutgivningen av svenska pusseldeckare från 1900-talets mitt, har ju tagit fart de senaste åren. Både Maria Lang och Stieg Trenter har fått en andra guldålder med nya läsare. Böckerna har kommit ut i fina nyutgåvor och - i Langs fall - även blivit filmatiserade. Nu är det äntligen dags för H K Rönblom att träda fram i ny skepnad. Han var samtida med Lang och Trenter, men har nog tyvärr hamnat lite i deras skugga. Därför är det roligt att Modernista nu satsar på nyutgivning av hans böcker. I första skedet är det "Död bland de döda" (1954) och "Höstvind och djupa vatten" (1955) som fått nya snygga omslag. Hans Krister Rönblom var faktiskt född här i Karlskrona 1901, men tillbringade större delen av sin uppväxt i Stockholm och Uppsala, där han studerade. Han var fil. dr. i statskunskap, och arbetade som journalist, bl. a. på Aftonbladet.

Rönbloms detektiv heter Paul Kennet, och är läroverksadjunkt i den fiktiva norrländska staden Sundhamn. Hans yngre syster Susanne förekommer också ofta i handlingen i en Watson-liknande roll. Full av små tips hon plockat upp från sin läsning av Agatha Christie, bistår hon gärna sin bror i detektivarbetet.  I "Höstvind och djupa vatten" tar sig Paul Kennet an ett fall som har anknytning till ortens godtemplarloge. Efter ett sent möte hittas en av medlemmarna död nära sitt hem. Elavläsaren Bäck har uppenbarligen bragts om livet, då någon spänt upp en ståltråd tvärs över den gränd han måste korsa på sin moped, på väg hem. Fallet visar sig ha kopplingar till en olycka som skedde i bygden under beredskapsåren. Och som vanligt gör Paul Kennet iakttagelser kring brottet som den lokala polisen har förbisett!

Rönbloms böcker följer exemplariskt mallen för pusseldeckarens anatomi. Läsaren får hela tiden ta del av samma information som detektiven, och som om inte det vore nog, redovisas i slutet alla ledtrådarna som ledde fram till gåtans upplösning - med sidnummer! Beskrivningar av miljö, personer och samtida fenomen inom kultur och politik ger ytterligare behållning av Rönbloms böcker. Dessutom skriver han med en rejäl dos humor, man skrattar gott många gånger, särskilt vid person-
beskrivningarna! Sin deckarhjälte, Paul Kennet, beskriver han såhär:

"Ehlevik klassificerade honom som en oförarglig teoretiker. Han såg ut som mannen som förlorat sitt paraply. Hans ansikte var menlöst som på ett passfoto."


Lägg därtill en väl konstruerad intrig, ett fantastiskt språk med många litterära anspelningar, och det är inte svårt att förstå varför det är värt att upptäcka - eller läsa om - H K Rönbloms pusseldeckare!

/Åsa

måndag 15 augusti 2016

Laboon av Henrik Tord

Titeln betyder ungefär ”vågen som äter människor” på moken, som är språket som talas av havsnomaderna utanför Thailands västkust. Och vågen som äter människor syftar ju förstås på en tsunami, och här den som påverkade livet för så oerhört många människor i december 2004. Det är en stark, nästan lite magstark skräckthriller, den tredje och sista i Tords Svart paradis-trilogi, som alla utspelar sig delvis i Asien och berör mänskligt mörker, kulturella skillnader, men framför allt är oerhört intressanta berättelser om komplexa skeenden i människors liv oavsett religion och kultur. Om Kum och Lasaros tårar har jag skrivit gott om på bloggen tidigare, gå gärna in och läs om du blir nyfiken!

Här får vi i alla fall följa Sandra, som tillsammans med sin man Matti förlorade den nioårige sonen Viktor på Annandagsmorgon, under samma skräckliknande former som så många verkligen gjorde, då när det hände. Men vi får också följa lille André, också nio år, som varit fosterhemsplacerad men nu blivit hämtad av sin pappa ”söderhavskungen” för att tillbringa tid med honom på hans dykskola i Khao Lak. Och mitt under tsunamin är de ute till havs och dyker, och överlever trots oddsen. Men båten är full av svenskar, som alla blir chockade när de närmar sig land och ser förödelsen som drabbat regionen. Andrés pappa Marko tar befälet och beordrar ut dem till havs igen, för nya vågor kan komma, och han tar dem med långt norrut, in på burmesiskt vatten, och tar iland dem på en obebodd ö som en av de thailändska besättningsmännen känner till. Där börjar sedan en ofattbar katt-och-råtta-lek utspela sig, för vad ingen vet är Markos bakgrund som grovt kriminell och efterspanad av andra sådana, och att han nu insett vilka möjligheter tsunamin gett honom och därför när drömmen om att de facto gå upp i rök en gång för alla – inte bara hålla sig undan, utan faktiskt passa på att ”dö” av tsunamin och sen kunna starta om på nytt. Men det kräver ett högt pris – han behöver se till att eliminera alla de andra svenskarna för att kunna genomföra sin plan. André anar men blundar, de övriga fattar ingenting när en efter annan dör under mystiska omständigheter. Men – plötsligt måste det finnas någon annan som är ute efter dem… För att inte tala om alla de mörka andar som bebor ön…

En modern variant av Agatha Christies Tio små negerpojkar”? Vansinnigt spännande och obehaglig i alla fall! Och jag hoppas och önskar att Tord inte slutar skriva för att denna svit är till ända. Han är alldeles för bra för det!

/Tuija