Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



tisdag 17 oktober 2017

På andra sidan väggen av Shari Lapena

Anne och Marco är bjudna till grannarna på middag. Tillställningen ska vara barnfri, så parets lilla dotter på 6 månader får stanna hemma med barnvakt. Men bara en timme före middagen ringer barnvakten och säger att hon fått förhinder.

Paret bestämmer sig för att gå på middagen ändå, grannarna bor ju bara vägg i vägg, de kan gå in och titta till dottern med jämna mellanrum. Dessutom tar de med sig babylarmet så de hör om hon skulle vakna.

Kvällen blir lång, och när Anne ska titta till dottern sista gången vid ett-tiden på natten, möts hon av att ytterdörren står på glänt. Fylld av onda aningar springer hon upp till dotterns rum och hittar sängen tom...

Snabbläst och spännande thriller om alla föräldrars värsta mardröm...

/Åsa

fredag 13 oktober 2017

Annabelle av Lina Bengtsdotter

Det lilla samhället Gullspång på gränsen mellan Värmland och Västergötland är i chock efter att den sjuttonåriga Annabelle försvunnit spårlöst efter en festkväll.

Nationella operativa avdelningen i Stockholm kopplas in för att bistå den lokala polisen. Kriminalinspektör Charlie Lager - eller Charline som hon är döpt till, får tillsammans med en kollega ansvar för utredningen. Charlie växte själv upp i Gullspång, med sin mamma som var alkoholiserad och tidigt blev svårt sjuk. Charlie själv har periodvis levt ett destruktivt liv med för mycket alkohol, men har hittat rutin och vardag i arbetet som polis. Återseendet med barndomsbyn blir jobbigt för henne. Inte mycket har förändrats, hon möter personer ur sitt förflutna, och tvingas konfrontera mörka minnen av det som hände innan hon som fjortonåring lämnade det lilla samhället. Parallellt pågår utredningen om vad som hänt Annabelle och vem hon egentligen var.

Annabelle är Lina Bengtssons deckardebut, och den är både spännande och välskriven. Charlie Lager är en komplex och intressant karaktär som jag hoppas vi får återse i fler fall.

/Åsa

måndag 9 oktober 2017

Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan


Ännu en härlig feel-good roman av Jenny Colgan som tidigare skrivit böckerna om Det lilla bageriet på strandpromenaden.

Historien denna gång handlar om den blyge Nina Redmond som arbetar som bibliotekarie på en filial i Birmingham. En dag läggs filialerna ner och allt ska samlas på en punkt och omvandlas till ett slags mediacenter. Nina som älskar böcker och att para ihop dessa med människor blir förtvivlad och vet inte vad hon ska göra längre. Nina försöker rädda alla böcker hon kan från att kastas men hennes bostad är överfull och rumskompisen Surinder har fått nog av detta.

Nina har alltid velat öppna en bokhandel, men det är dyra kostnader som hon inte har råd med. En dag hittar hon en annons om en skåpbil som är till salu i Skottland, hon tänker att driva en bokhandel från bilen inte är så dumt. Men att få tillstånd till detta i Birmingham är omöjligt, så hon bestämmer sig för att flytta till den lilla byn Kirrinfief i Skottland och åker runt dit det behövs med sin bokbil som hon kallar "den lilla butiken med lyckliga slut”. Här möter Nina den charmiga lokföraren Marek och den buttre bonden och hyresvärden Lennox och många andra människor som Nina hjälper hitta den perfekta boken till.

Författaren börjar med att tillägna boken till alla läsare och ger oss tips på var någonstans vi kan läsa, hur underbart är inte det? Det här är en bok som passar mig utmärkt, den är underhållande, mysig och handlar om just böcker! Att få läsa om en person som älskar böcker lika mycket som jag är fantastiskt. Det låter spännande att våga lämna sin trygga tillvaro och flytta till en främmande plats. Miljöbeskrivningarna av Skottlands landsbygd får en verkligen att längta dit, förhoppningsvis får jag själv besöka detta ljuvliga land i framtiden.

/ Veronica F

Livet av Åsa Moberg

Jag minns hur jag som barn såg Åsa Mobergs foto under hennes tidningsartiklar, och tyckte hon var så vacker. Så hade hon ju också samma namn som jag, det var jag annars ganska ensam om.

Åsa Moberg är journalist, författare och översättare. Hon har tidigare skrivit flera romaner, och nu har hennes självbiografi precis kommit ut. Hon föddes i Piteå men växte upp på Lidingö i ett borgerligt hem. Redan som sextonåring 1963 träffade Åsa den mycket äldre fotografen Tor-Ivan Odulf, och de levde sedan tillsammans fram till hans död 1988. Hennes föräldrar protesterade först mot förhållandet. Pappan stöttade henne dock alltid när det gällde, men med mamman var förhållandet mer komplicerat.

I den lilla stugan i Vitabergsparken levde paret spartanskt. De träffade och umgicks med många av de som skulle komma att bli stora kulturpersonligheter, som Christer Strömholm, Harry Schein, Marie-Louise och Carl-Johan de Geer. Diskussionerna i vänkretsen rörde sig ofta om politiska frågor. Gunnar Myrdals inlägg i Vietnamfrågan fick Åsa att börja skriva i ren ilska, och snart blev hon kolumnist i Aftonbladet.

Åsa Moberg har aldrig tagit den lätta vägen. Hon bröt sig loss från ett borgerligt hem för att leva ett bohemiskt konstnärsliv. Ofta var hon ensam kvinna i mansdominerade sammanhang. Hon engagerade sig tidigt i den feministiska rörelsen, och i kärnkraftsmotståndet. Hennes berättelse blir en odyssé både genom ett innehållsrikt liv, och en tid när mycket hände och förändrades i samhället. Boken slutar när Åsa träffar sin nuvarande make. Själv säger hon att hon hoppas få skriva en andra del i sin självbiografi, och som läsare hoppas jag också att det blir så!

/Åsa

fredag 6 oktober 2017

Den goda dottern av Karin Slaughter

Karin Slaughter har återigen spottat ur sig en tegelsten till spänningsroman, hon har ett imponerade sätt att lyckas skriva mycket och fort. Jag har läst Slaughters böcker i många år, hennes berättelser är alltid bita på naglarna spännande med många turer än hit eller dit innan man är i mål.
Hennes nya roman, Den goda dottern, är inget undantag. Kanske några sidor för lång, men jag har lätt överseende med det. Som läsare ska man dock ha klart för sig att i Slaughters böcker sparas det inte på våldet, det är rätt så grafiskt och riktas oftast mot kvinnor.
Den goda dottern handlar om familjen Quinn. En familj där fadern är en känd försvarsadvokat, som gjort det till sin business att försvara de brottslingar som många av oss kanske gärna skulle se att nyckeln till cellen råkade glömmas bort. Han försvarar våldtäktsmän, mördare och andra tunga brottslingar, för i Rusty Quinns värld så är alla värda ett försvar och en röst.
Att säga att familjen är populära i samhället de bor vore en grov överdrift, för i och med att pappa Rusty ställer sig på brottslingarnas sida så har familjerna till offren svårt att se mannen bakom lagen. Här växer så Rusty och Gamma Quinns två döttrar upp. I ett hushåll, visserligen fullt med kärlek och passion, men även med hot utifrån och faderns brottsplatsfoton utspridda i huset.
Så en dag knackar våldet på dörren, i form av två män. De är där för att hämnas på Rusty, som inte är hemma. Men modern samt hennes två döttrar Samantha och Charlotte är tyvärr det. Saker och ting urartar på ett ögonblick, och under pistolhot tvingas de två flickorna ut i skogen. Den ena flyr för sitt liv. Den andra blir kvar. 
Charlotte förlorar sin mamma och sin syster den dagen, och en stor bit av sin egen själ. Våldet lämnar som ett blodigt ärr över hela henne, ett ärr som aldrig läker eller kan tvättas bort.
Så går 28 år, både på ett ögonblick och oändligt långsamt. Charlotte bor kvar i samma stad, och ärren blöder fast hon själv inte ser det längre. Nu är hon själv advokat, och arbetar i samma hus som sin far. Livet, må det vara trasigt, har ändå gått vidare på något sätt. 
Men så skakas småstaden av ett nytt vansinnesdåd, en skolskjutning. Och återigen finner sig Charlotte i händelsernas centrum, av vad som tycks vara en slump. Snart spinns nätet hårdare runt familjen Quinn och det förflutna går plösligt hand i hand med nutiden.
Den goda dottern är en spännande bok, som läsare rycks jag med från första stund. Författaren är som alltid väldigt duktig på sina miljöbeskrivningar, jag kan riktigt ta på den inpyrda känslan av småstadsliv med allt vad det innebär. Och så retar jag mig ofantligt mycket på Charlotte mellan varven, jag vill bara sträcka in handen genom sidorna och ge henne en välmenande knuff i rätt riktning. Det är alltid ett tecken på väl utfört skrivande, om man som läsare investerar sina känslor så. Men våldet då? Är det nödvändigt med så grafiskt våld? Jo, det är det ibland faktiskt. Mäns våld mot kvinnor är något av det vidrigaste som finns, och det ska man aldrig skönmåla.
Så om ni letar efter en spännande och rå thriller i höstmörkret, då behöver ni inte leta mer!

/ Malin

måndag 2 oktober 2017

Alternativet av Karolina Bång och Uppgång & fall av Liv Strömquist

I manuset till mästerverket Watchmen, innan beskrivningen av den första scenen, tar Alan Moore tillfället i akt att peppa medskaparen Dave Gibbons och han avslutar med: "Let's get out there and make trouble!" En ambition som innebar att de tillät sig bryta mot konventioner och trotsa invanda synsätt, något som de har gemensamt med en del serieskapare inom den samtida svenska seriescenen. Det här inlägget presenterar två av dem.

Den femte oktober har vi på Karlskrona stadsbibliotek vad man skulle kunna kalla en comictoberfest, då vi bjudit in Karolina Bång som hedersgäst för att inviga vår nya serieavdelning. Mitt nörderi vad gäller serier består vanligtvis av att beundra verk utgivna av amerikanska Image Comics, en outsinlig källa till allmän geekout, men jag gör ett undantag för Bång och Strömquist, som gör fantastiska serier på svenska. Bångs Alternativet introducerar uppfriskande icke-konforma relations- och familjealternativ. På ett ögonöppnande sätt ifrågasätter hon de livsstilsval som självhjälpsböcker samt populärlitteratur inom psykologi oftast ställer upp som de enda möjliga för att uppnå lycka.

Liv Strömquists bok Uppgång & fall delar titel med en låt av Ebba Grön, och det finns en punkattityd i den här boken, en smittsam glöd och energi som hos de allra bästa låtar av band influerade av The Clash. Det finns också en nerv och intensitet som är svår att beskriva, men även en befriande satirisk humor, och tillsammans är det en perfekt brygd för att stå pall mot ett alltmer deprimerande nyhetsflöde. Att vår ängslan för framtiden och sorg över det förflutna är berättigade känslor blir bekräftat, men vi blir också upprymda av alla tankeväckande nya sätt att se på världen, som om Naomi Kleins böcker summerats och tonsatts av Joe Strummer och framförts av Kathleen Hanna. Allting vi tagit för givet omprövas här, och då du kommit till sista sidan vill du läsa allt igen. Genom att omkullkasta gamla synsätt gör Strömquist världen ny igen och vi är lyckligt skattade att ha hennes snillrika böcker.

/Johan

torsdag 28 september 2017

Seveneves av Neal Stephenson

Ord räcker inte till för att uttrycka hur beroendeframkallande vissa berättelser är. Att säga att Seveneves är spännande är som att säga att det är varmt på Venus, jordens tvillingplanet där skenande växthuseffekt resulterat i en medeltemperatur på 462 grader Celsius. Men hur mäter man en boks spänningsnivå? Spänningen Seveneves bjuder på är bara en ingrediens som höjer dess läsvärde skyhögt. Med supersmart fantasifullhet, knivskarp humor och oväntade vändningar är den underhållande till max.

Jag läste Stephensons Snow Crash i slutet på 90-talet efter att ha läst att en av bandmedlemmarna i Hole rekommenderade den. En briljant bok, med otroligt högt tempo, en handling som skjuter iväg och sedan bara accelererar. Seveneves är av en annan typ. Här finns rum för både whiplash-snabba scenbyten och täta actionscener, men också eftertänksamhet och en stor dos worldbuilding. Vi får följa karaktärer man lätt identifierar sig med och fattar sympati för, och omsorgsfullt beskriven karaktärsutveckling gör huvudpersonerna så levande att man ser dem tydligt framför sig. Särskilt de intelligenta och empatiska Ivy och Dinah, rymdstationerade ledande experter inom sin forskning, vars vänskap skildras rörande ömsint.

Dessa två starka kvinnor, tillsammans med de flesta av personerna vi får följa, tvingas bygga en ny civilisation ovan jordens atmosfär, då en oförutsedd händelse, kanske skapat av ett svart hål, får månen att splittras i sju delar. Livet på jorden har två år kvar innan efterverkningarna av månens förstörelse gör planeten obeboelig i tusentals år. Hur några utvalda ur mänskligheten skapar ett mikrokosmos av jordens kulturer, runt Internationella rymdstationen, är oerhört fascinerande. En filmatisering av boken är på gång, men jag har svårt att tro att filmupplevelsen i det här fallet kommer kunna mäta sig med den här omåttligt spännande bokupplevelsen.

/Johan

tisdag 26 september 2017

Finns det hjärterum av Sara Lövestam

För sin första bok om Kouplan, den papperslöse detektiven, fick Sara Lövestam den 20 september ta emot det prestigefyllda franska deckarpriset Grand Prix de Littérature Policière, för bästa översatta kriminalroman.

När vi nu återser Kouplan för fjärde gången är han inte längre papperlös, han har äntligen fått uppehållstillstånd. Han hyr också ett eget rum hos ett par kompisar, och har fått en praktikplats på ett bibliotek.

Kouplan fortsätter leta efter sin bror, som han är övertygad om lever på flykt någonstans. Han återvänder till lägenheten där han bodde tillsammans med andra papperslösa när han arbetade under slavliknande förhållanden på snabbmatsgrillen. När han möter de nya människor som nu lever samma liv och styrs av samma tyranniska arbetsledare, bestämmer han sig för att försöka hjälpa dem. Det försätter både honom själv och de han vill hjälpa i livsfara. Samtidigt får Kouplan för första gången ett livstecken från sin bror, som kanske finns närmare än han tror...

Boken är enligt författaren själv, sista delen om Kouplan. Den blir också som ett bokslut över tiden sedan han kom till Sverige. Personer han mött och hjälpt återkommer nu och ställer upp när Kouplan behöver hjälp. Han återfår till slut också kontakten med sin egen familj. Jag kommer verkligen att sakna Kouplan, men ser med spänning fram emot vad som ska komma ur Sara Lövestams skarpa penna härnäst!

/Åsa

torsdag 14 september 2017

Crossroads of Canopy av Thoraiya Dyer



Genren fantasy återanvänder ofta gamla idéer. Allra oftast är det en Tolkien-inspirerad värld vi får träda in i eller, som i George R.R. Martins och Joe Abercrombies böcker, en värld inspirerad av medeltida historiska händelser och folktro. Därför är det välkommet med fantasy-romaner som vågar skapa en helt ny värld, vilket ger författare möjligheten att utforska andra idéer än de vi är vana vid att ta del av. Detta är en sådan roman.

Världen Thoraiya Dyer öppnar upp för oss är en regnskogsvärld vars gigantiska träd skulle få våra högsta skyskrapor att te sig små som sandslott. Träden, över tusen meter höga, över tvåhundra meter i diameter, stora nog att rymma hela städer, innehar samhällsskikt där de med störst makt bor högst upp. I denna fantasieggande värld följer vi Unar, en sextonårig tjej som drömmer om att bli livvakt till en reinkarnation av en gudinna. Liksom Jon Snow i första boken av Sagan om is och eld, ser hon det som sitt öde att uppnå sin dröm, men utför en moralisk handling som hindrar henne att nå dit, och hamnar bland de utstötta och marginaliserade.

Vi får veta att Unar tidigare flytt då hennes föräldrar skulle sälja henne som slav. När hon nu följer sitt samvete och hjälper slavar blir hon tvungen att lämna sitt nya hem och sin dröm. Hon hamnar långt ner i den vertikala världen, och får där veta hemligheter som ändrar hennes syn på sig själv, kunskap som hotar hennes världs samhällsordning. Hennes resa präglas av hennes passion att uträtta stordåd och hennes dröm att finna den reinkarnerade gudinnan och kunna återvända hem i triumf.

Boken är fylld av kärlek till regnskogens magi och hemlighetsfullhet. Bara en bråkdel av allt levande i vår världs regnskogar har upptäckts och i den till synes outtömliga artrikedomen har vi redan gått miste om många av skogens hemligheter som för alltid försvunnit. Dyer har hämtat inspiration från den ännu bevarade regnskogen i sina hemtrakters New South Wales. Fantasy i skogsmiljö har gjorts förut, men en värld i regnskogsmiljö, där människor förhållandevis är mindre än insekter, deras civilisation bräcklig som en termitkoloni – detta är något väldigt originellt och oändligt spännande. Jag är full av förväntan inför nästa del i den här planerade trilogin!

/Johan

tisdag 12 september 2017

Den blå poetens kärlek av Lone Theils

En ovanligt vacker titel har danska Lone Theils andra deckare om journalisten Nora Sand. Hon är korrespondent i London åt den danska tidningen Globalt. Den första boken om Nora var Flickorna på Englandsbåten, läs här vad jag skrev om den.

Även denna bok utspelar sig både i Köpenhamn och London. En nobelprisbelönad poet flyr från Iran och söker asyl i Danmark. Nora får i uppdrag att försöka få en exklusiv intervju med Manesh Ishmael. Han ställer dock ett villkor för intervjun, att Nora hjälper honom att hitta hans fru Amina, som försvann under flykten. Hon borde ha kommit fram till London där paret skulle återförenas, men hon är spårlöst borta. Samtidigt vill Noras chef att hon ska göra ett porträtt av en framgångsrik företagare inom läkemedelsbranschen i England, med dansk bakgrund. När Nora börjar gräva i hans affärer hittar hon en del konstigheter, och kanske också en koppling till vad som hänt Amina...

Privat blir Noras liv riktigt rörigt. I förra boken återsåg hon ju Andreas, en bekantskap från ungdomen, som nu är polis vid Scotland Yard, och de blev till slut ett par. Nu hör Andreas exflickvän av sig och berättar att hon är gravid - och det är Andreas som är fadern. Det blir många turer mellan London, där både Nora och Andreas är stationerade, och Köpenhamn där Manesh sitter hjälplös på en flyktingförläggning och väntar på nyheter om sin hustru.

Precis som förra boken är också denna välskriven och spännande!

/Åsa