Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



måndag 21 maj 2018

Pride 2018!

Innan ordet "pride" kom att stå för stolthet stod det fornengelska ordet, prud, för ypperlighet, ett ord som i sin tur kom från det fornfranska adjektivet prouz, "modig". När något konstnärligt skapats vi inte sett tidigare kan vi se det som något modigt att vara stolt över, då det är riskfyllt, oprövat och otryggt, utan etablerad publik, ofta resulterande i ekonomisk förlust. Ett verk kan också bryta mot en konventionell bild av vad vi förväntas vara, vilket kan väcka starka reaktioner som kräver mod att möta.

Vad gäller serieböcker tillåts våld i de flesta former, medan spegling av olika former av attraktion och kärlek ses som farlig, inte minst för förlagens vinstintressen. Att göra det farliga, som kan väcka starkt motstånd, och göra det av kärlek, är beundransvärt. Bingo Love av Tee Franklin och Blue Is the Warmest Color av Julie Maroh är två modiga serieböcker om kärlek mellan kvinnor, den ena mellan ett par på ålderns höst, den andra mellan ett par på ålderns vår. Båda har min beundran, får min varmaste rekommendation.

På Karlskrona stadsbibliotek har vi dessa två sista veckor av maj en Pride-utställning. Det är dessutom i samband med Pride gratis att låna en film i vår stora filmsamling, där ni bland annat kan hitta en ypperlig filmatisering av Blue Is the Warmest Color. Happy Pride!

/Johan

onsdag 9 maj 2018

Vägen till Sugar Maple Inn av Louise Miller

Oliva ”Livvy” Rawlings är konditor på en exklusiv klubb i Boston, men efter ett litet missöde som resulterar i att klubben sätts i brand, säger hon upp sig och tar sig ut på landsbygden. Hon hamnar i den idylliska småstaden Guthrie i Vermont. Det är inte meningen att hon ska stanna mer än över helgen, men hennes tillvaro i den lilla småstaden blir lite mer permanent när Margaret Hurley, ägaren till pensionatet Sugar Maple Inn, behöver anställa en ny konditor. Men Margaret behöver inte bara en konditor till själva pensionatet utan hon behöver någon som kan hjälpa henne att återta första platsen i stadens årliga äppelpajstävling från den fisförnäma Jane White.

Vissa av invånarna i staden Guthrie är inte alls glada över att Livvy är där. Hon tog ett jobb som de anser tillhörde en av deras egna och hennes stora varghund springer lös i hagarna på eget bevåg, inte för att han skulle göra en fluga förnär, men det är själva principen. Medan en viss andel av Guthrie anser att de inte behöver henne, så behöver Livvy Guthrie. I Boston hade hennes liv varit krångligt och stressigt och hon hade ingen fast grund att stå på, ingenstans att slå ner rötter. Hon arbetade långa timmar, alla stora helgdagar och hade en romantisk affär med sin chef. Hon har ingen familj och inga nära vänner i området. Ingenstans som kändes som att komma hem vid slutet av dagen.

Vägen till Sugar Maple Inn är en hjärtevärmande berättelse om att komma hem, eller kanske om att hitta själva känslan av att komma hem. Det är en berättelse om familj, kärlek och vänskap som får sin läsare att må bra. Och om bakning. Det märks tydligt att författaren, som är konditor, vet vad det handlar om när Livvy bakar eller pratar om olika efterrätter och kakor. Det är lätt att det vattnas i munnen. Det är i stora lag en lättsam bok, dock med ett par klichéer inkastade i texten. En typisk feel good-roman. Dock måste jag komma med en varning. Boken bör inte läsas på fastande mage.

/Erika

fredag 20 april 2018

Jenny Erpenbeck, Gå, gick, gått

Jenny Erpenbeck är en tysk författare, och boken utspelar sig i Berlin. Där möter vi Richard, som är nybliven pensionär. Han var i många år professor vid Humboldtuniversitetet. Arbetet var för honom en stor och viktig del av hans liv. Nu måste han vänja sig en helt ny tillvaro, och han känner sig onyttig och vet inte riktigt var han ska göra med all tid han plötsligt har fått. Han bor ensam i ett stort hus i forna östberlin sedan hans fru gick bort, och de hade inga barn. 

En dag ser han på nyheterna om en grupp afrikanska flyktingar som slagit läger på Alexanderplatz, i protest mot att de inte får uppehållstillstånd så att de kan arbeta. Richard följer männens öde, och får reda på att de inhysts i ett f.d. ålderdomshem i närheten av där han bor. Han beger sig dit och börjar prata med männen. Han börjar gå dit regelbundet och engagerar sig deras livsöden. 

Richard försöker också hjälpa flyktingarna, i kontakten med myndigheter och advokater. Plötsligt får hans liv en ny mening och han får återigen mål och rutiner i tillvaron. Men allt är mer komplicerat än det först verkar. Och en god vilja räcker inte alltid och goda gärningar belönas inte alltid med gott.

Inför den här boken har författaren gjort intervjuer med flyktingar. Och det märks, ibland känns den mer som ett reportage än en roman. Det blir ändå inte moraliserande, det är inga tillrättalagda slut.

/Åsa

onsdag 18 april 2018

Lisa Jewell, Och sen var hon borta

För tio år sedan försvann Laurels femtonåriga dotter Ellie spårlöst. Polisen var övertygade om att hon hade rymt hemifrån, men Laurel kunde aldrig tro att det var så. Ellie var en glad och positiv tjej, det gick bra för henne i skolan, hon hade kompisar och pojkvän. Dotterns försvinnande har förändrat Laurel och överskuggat hela hennes liv. Numera är hon skild från Ellies pappa, och hon har inte så bra kontakt med sina andra två barn, Ellies äldre syskon.

Men så träffar Laurel en ny man, och för första gången på mycket länge börjar hon se lite ljusare på tillvaron. Floyd lever ensam med sin nioåriga dotter Poppy. Första gången Laurel träffar flickan får hon en chock. Poppy är en kopia av hennes försvunna dotter Ellie. Ännu märkligare blir det när Floyd berättar att Poppys mamma försvann spårlöst för fem år sen efter att hon lämnat dottern hos Floyd.

Lisa Jewell är en välkänd brittisk författare som skrivit många romaner. Detta är hennes första thriller. Boken är spännande, och intrigen är bra konstruerad. Det är en grym historia - inte så att den innehåller blodiga skildringar och liknande - utan mer på ett psykologiskt sätt. Det handlar om vad människor kan göra mot varandra i pressade situationer.


/Åsa

fredag 13 april 2018

Flätan av Laetitia Colombani

I "Flätan" får vi följa tre kvinnor i olika delar av världen. De lever under mycket olika förhållanden men ändå har något gemensamt.

I en liten by i Indien lever Smita med sin man och dotter. Familjen är kastlösa, de lägst stående i byn. Smitas uppgift är att dagligen tömma andra människors latriner med sina bara händer. Hon drömmer om ett annat liv för sin dotter, men inser att hon aldrig kan få det i byn. En natt tar Smita med sig sin dotter och beger sig ut på en lång resa, på jakt efter ett bättre liv för sig och sin dotter.

Sextonåriga Guilia bor med sin familj på Sicilien där hon arbetar i sin fars perukmakeri, ett familjeföretag som gått i arv i flera generationer. En dag råkar fadern ut för en olycka och hamnar i koma, och Guilia får ta över ansvaret för företaget. Hon upptäcker att de är nära konkurs, och måste göra något radikalt för att rädda familjeföretaget.

I den kanadensiska staden Montreal lever Sarah. Hon arbetar hårt på en framstående advokatbyrå, och har offrat mycket för att nå den ställning hon har idag. Hon har tre barn och två skilsmässor bakom sig. Hennes liv är hårt inrutat med vattentäta skott mellan arbete och privatliv. En dag faller hon ihop i rättssalen. Hon får till slut diagnosen cancer, och hela hennes välplanerade tillvaro rasar samman.

Det är tre porträtt av starka kvinnor som har det gemensamt att de vågar utmana och trotsa det som enligt traditionen eller normen förväntas av dem. Det är också en smart upplagd berättelse, där kvinnornas liv flätas ihop på ett väldigt fint sätt i slutet.

/Åsa

onsdag 11 april 2018

Scrappy little nobody – Anna Kendrick

Ni känner säkert igen Anna Kendrick från filmer som Pitch Perfect, Twilight och hennes Oscarsnominerade roll i Up in the air, här kommer hennes självbiografi – Scrappy Little Nobody. (Vilken underbar titel!) 

Anna bjuder in oss i hennes värld, allt från hennes barndom till hennes genombrott i Hollywood. Hon började tidigt uppträda på Broadway och pendlade sedan tillbaka till skolan i Maine.

Anna är oerhört charmig i hennes skrivande, när man läser känns det som hon pratar direkt med en vän, man kan inte annat än att älska henne. Hon berättar om familjen, förhållanden, och flytten tvärs över landet, Anna är otroligt rolig, ärlig och väldigt jordnära. 

Vi får läsa om en kvinna som längtar efter att slänga av sig eleganta klänningar och högklackade skor och få på sig joggingbyxor och äta skräpmat. Anna skriver om det inte alltid så glamorösa kändislivet och det känns som man verkligen lär känna henne.

Jag hoppas att hon i framtiden släpper ännu en bok, detta var en jag inte ville lägga ner, flera gånger skrattade jag högt och hela tiden hade jag ett leende på läpparna. Denna kommer jag absolut läsa om! 


/ Veronica F.

måndag 9 april 2018

Wake Me When I'm Gone av Odafe Atogun

Denna nyutkomna roman av den nigerianske författaren Atogun är en rappt berättad historia om Ese som bor i en fattig by som ännu inte har tillgång till el. Trots att hela hennes omvärld förväntar sig att hon ska gifta sig med byns rike hövding vägrar hon detta, fylls av avsky över tanken. Hon gifter sig och får ett barn med en man hon älskar, för vilket hon blir förskjuten av sin familj. Eses olydnad går emot tron på att rikedom är vägen till lycka, men hon rättar sig inte efter traditionella normer och följer sitt hjärta.

Efter att hennes man dött i en olycka får hon veta att traditionen kräver att en änka måste gifta sig inom ett halvår eller förlora vårdnaden av sitt barn. Från sitt palats skickar hövdingen en vakt för att fria till henne en andra gång, men hon låter sig inte skrämmas till underkastelse. Många uppvaktar Ese, men hon förblir ensam, för de älskar henne för hennes skönhet, som en ägodel, inte för hennes hjärta. Hennes son blir svårt sjuk och då han svävar mellan liv och död vill han i sin feberyra att hon ska lova att hon väcker honom när han är borta. Hon beger sig till en ung medicinalväxtodlare, som säger att en dag kommer hennes son att leva igen. Efter att Ese förlorar sin son hotas hon med att hängas då hon bryter mot ett tabu, vilket gör att hon måste fly.

Boken har snabba scenbyten, utan att det känns skissartat. Ofta i böcker återges långa konversationer, som om berättaren har en övernaturlig förmåga att ordagrant komma ihåg vartenda ord som sagts för länge sedan. Odafe har valt ett fantastiskt stilgrepp, låter bara de repliker som fått starkast fäste i karaktärernas minne citeras, speglande hur vi bara minns fragment av alla konversationer vi tar del av, vilket blixtsnabbt når kärnmeningen. Atogun får oss att fästa oss vid karaktärerna och i korta stycken ger han oss inblick i de händelser som formar dem för att sedan effektfullt avsluta en scen och röra sig vidare till nästa steg i karaktärsutvecklingen.

Boken är en berättelse om vikten av att inte vika för traditionens krav, att inte ge efter för hämmande sociala konventioner och begränsande konformitet. Boken låter oss se att om vi inte ifrågasätter tidigare generationers trosbundna världsuppfattning ärver vi en defaitistisk trångsynthet som hindrar självständigt tänkande. Med ytterst noga utvalda ord i korta passager, desto mer effektfulla för deras fåordighet, lyckas Atogun fånga karaktärer och levandegöra dem med exakt passande uttryck. Starkt rekommenderad.

/Johan

tisdag 3 april 2018

Vaggvisa och Café Bokstugan

Myriam och Paul Massé kan knappt tro att det är sant när de på en bekants rekommendation hittar barnflickan Louise. Hon gör det möjligt för dem att lösa vardagspusslet med arbete, hem och barn. Pauls karriär inom musikbranschen börjar just ta fart, och Myriam har fått ett bra men krävande arbete på en juristbyrå efter barnledigheten. Louise tar hand om barnen Mila och Adam och håller dessutom familjens våning i Paris i toppskick. Hon tar allt större ansvar och gör sig till slut oumbärlig för Paul och Myriam. Men paret börjar snart se tecken på att allt inte är som det ska med Louise. De drar sig dock för att konfrontera henne, och under tiden rasar Louises liv samman, och hon blir alltmer desperat.

Vaggvisa är skriven av Leila Slimani, och redan på bokens första sida får vi veta att något fruktansvärt hänt i familjen Massé. Berättelsen är spännande och välskriven, men samtidigt olustig eftersom läsaren anar att katastrofen närmar sig. Min enda invändning är att vi inte får tillgång till Louises tankar och känslor, och hennes handlingar blir därför ibland svårförståeliga. Det är snarare mamman, Myriam, som vi får lära känna bäst. Men kanske är det författarens avsikt? Myriam intalar sig att allt är som det ska. Hennes barn är i händerna på en kompetent och förtroendeingivande barnsköterska, och då kan ju inget hända dem.... väl...?

Fler tips på spännande, skrämmande, intressanta och upplysande böcker blir det i kväll kl. 18 på stadsbiblioteket då vårens sista Café Bokstugan går av stapeln.

Välkomna!
Åsa m.fl.

tisdag 27 mars 2018

Persepolis av Marjane Satrapi

När Herald Scotland utnämnde de 50 bästa serieböckerna någonsin, valde de Persepolis som den allra bästa. Nyligen såg jag The Shape of Water, den bästa fantasyfilm jag sett, och trodde det skulle gå lång tid innan jag blev lika fängslad av en berättelse. Strax därefter sträckläste jag dock Marjane Satrapis mästerverk, och det är inte bara den bästa självbiografiska seriebok jag läst, utan en bok som med sällsam avväpnande kraft fick mig att förlora mig själv i någon annan och lämnade mig genuint hoppfull.

Jag skattar Persepolis så högt att jag skulle vilja att historielärare använde den i sin undervisning för ungdomar i övre tonåren. Vare sig du är vuxen eller står på tröskeln till vuxenlivet kunde du inte vara snällare mot dig själv än att läsa denna bok, om en flicka som blir kvinna under krigstid. Förutom dess skarpa insikt i komplexa konflikter där Iran ingår i ett världshistoriskt sammanhang, finns här en uppslukande berättelse om en rebellisk punktjej med stort rättspatos som går från leva ett tryggt liv till att bli flykting, inom kort tid boende på gatan i Wien, där hon nästan dör av lunginflammation. En tjej med brinnande ilska, briljant intelligens, gripande ärlighet, och ett underbart mod att använda allt detta för att förändra en trångsynt värld.

Boken har under en tid förbjudits på vissa skolor i USA. Inte på grund av dess redogörelse för radikala politiska åskådningar, där feminism, socialism och kamp för de svaga och förtryckta får lika stort utrymme som teokrati och oreglerad kapitalism, utan för våldsskildringar. Dess naket uppriktiga skildringar av sexuellt uppvaknande och droganvändning bidrog förmodligen till förbudet. Att hon vågar beskriva hur hon vid en tidpunkt i sena tonåren, i djup sorg över att inte ha levt upp till sina krav på sig själv efter att ha återvänt till Iran, överväger självmord följer ett återkommande element: längtan efter rättvisa. För även här söker hon en värdig väg ut ur ett ovärdigt, orättvist lidande. Det må vara ett tabubelagt ämne, dock något många kan hämta styrka från att få läsa om, att få veta att de inte är ensamma.

Herald Scotland menar att detta är serieromanens tidsålder. Det finns mer än ett korn av sanning i detta. En stor del av de mest inkomstbringande filmerna just nu är berättelser tagna från DC och Marvels serieböcker.  Många kritikerhyllade prisbelönta filmer har dessutom serier som förlagor, exempelvis Blå är den varmaste färgen och Vi är bäst! Även Persepolis har blivit film och är en av de mest rosade animerade filmerna genom tiderna. Det är lätt att förstå varför, för jag är full av beundran inför Satrapis själfulla, stärkande berättelse om vikten av att försvara och hjälpa upp de nedtrampade, att följa sitt samvetes röst och att vara ärlig mot sig själv.

/Johan

fredag 23 mars 2018

En ny tid av Ida Jessen

Här föll jag återigen för ett vackert omslag, och löftet om en lågmäld berättelse med ett fint utmejslat kvinnoporträtt, och jag blev inte besviken. Boken var för mig också en anledning att bekanta mig med Ida Jessen, en populär dansk författare som skrivit ett antal romaner, noveller och barnböcker, och som även översätter från norska till danska.

En ny tid handlar om Lilly som lever i den lilla jylländska byn Thyregod under 1900-talets första decennier. När berättelsen börjar är året 1927 och Lilly har just blivit änka. Hon ser tillbaka på det liv som har gått, och även framåt på det liv som nu väntar henne. Lilly kom till byn som lärarinna, och gifte sig snart med distriktsläkaren i byn. Deras äktenskap varade i 20 år innan han gick bort i sjukdom. Äktenskapet var varken lyckligt eller olyckligt. Maken, Vigand, var en mycket rationell person, som höll sina tankar och känslor för sig själv, och släppte inte in hustrun, inte ens när slutet började närma sig. Han kritiserade henne ofta för att hon lät sina känslor styra, och hon kände aldrig att hon levde upp till hans ideal. Därför blir hon förvånad när det efter Vigands död visar sig att han gjort ett antal arrangemang för att trygga hennes framtid. Han har satt undan pengar och även ordnat med en ny bostad, när hon måste lämna läkarvillan. Som änka får Lilly också en helt annan status än den hon haft både som ogift och som hustru till doktorn. Plötsligt blir livet friare, och hon möts av en annan respekt från byborna. När hon en gång kom till byn var hon den första kvinnan som cyklade, och nu blir hon den första kvinnan i byn som kör bil. Hennes känslor är kluvna, de pendlar mellan saknad efter maken och en lättnad över att ha fått ett nytt liv. Det visar sig också att ingenting i livet är för sent, och kanske är det inte heller för sent för Lilly att få uppleva kärleken igen...

Boken är verkligen en liten pärla. Den är ett porträtt av en intressant kvinna, och en skildring av kvinnors villkor under den här tiden. I höst utkommer författaren med ytterligare en bok som berättar historien ur maken Vigands perspektiv.

/Åsa