Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



torsdag 30 september 2010

Jag låter mig inte skrämmas – min kamp mot trafficking och korruption

Enligt Reportrar utan gränser har 65 journalister mördats i Mexico och ytterligare 11 rapporterats saknade de senaste 10 åren. Landet anses vara ett av de farligaste i världen för journalister att verka i. Författaren till Jag låter mig inte skrämmas, Lydia Cacho, är journalist och människorättsaktivist och driver Mexicos största kvinnojour CIAM Cancun.

När hon publicerade sin förra bok Demonerna i paradiset 2005 namngav hon några av Mexicos mäktigaste politiker och affärsmän och beskrev deras kopplingar till en stor barnpornografi- och traffickinghärva. Männen var bland annat guvernören Mario Marin, affärsmännen Kamel Nacif Borges och Succar Kuri. Men landet har så stora problem med korruption att det trots en knäckande bevisning i form av flera inspelade telefonsamtal och videofilmer tycks vara i princip omöjligt att få till någon form av rättvisa i fallet. Att Lydia Cacho vågade stå upp för de utsatta kvinnorna och barnen fick stå henne dyrt. Jag låter mig inte skrämmas handlar om hennes kamp mot de mäktiga männen efter 2005. Hon har hotats, kidnappats och misshandlats och lever idag under dödshot. Hon tystas ner i mexikanska medier och med boken fortsätter hon verka för att nå rättvisa på det enda sätt hon kan. Hennes stil är väldigt ”journalistisk” – det är rakt och enkelt. Ibland lite melodramatiskt och hela tiden engagerande. Nästan i slutet av boken skriver hon så här: "Sudda ut mig från medierna kan de, undanröja mig fysiskt också. Vad de inte kan förneka är att denna historia existerar, de kan inte ta ifrån mig röst och ord. Så länge jag lever kommer jag att fortsätta skriva och i det skrivna kommer jag att fortsätta leva."

Succar Kuri sitter nu i fängelse men guvernören, Mario Marin sitter kvar på sin post. Affärsmannen Kamel Nacif Borges har börjat tillverka Disney-leksaker och expanderar med sina företag världen över. Att Lydia Cacho inte låter sig skrämmas är nästan obegripligt. Hon försöker sig på en förklaring i styrkan hon fått med sig hemifrån, från sina föräldrar – men ändå! Hon tycks nästan omänskligt stark och motiverad och den vidriga historien blir därför trots allt hoppfull läsning.


Lydia Cacho fick svenska Pens Tucholskypris 2008 och Wallenbergmedaljen 2009
/Lisa

onsdag 29 september 2010

Du fattar ju ingenting : om manligt och kvinnligt i relationer

av Anna-Britta Ståhl och Julianna Weiss

”Du fattar ju ingenting!” Säkert är det många gräl som slutar så. Han tycker att hon tjatar och hon är trött på att tjata. Han skyller bråken på henne och hon på honom. Vad de inte kan se är att bråken ofta uppstår för att båda sitter fast i gamla invanda könsmönster. Trots att vi på ytan är friare och mer jämställda än någonsin med delad föräldraledighet och delat hemarbete sitter våra könsidentiteter djupt rotade i oss. Vi formas till flicka/pojke redan som nyfödda och processen fortsätter hela uppväxten. Könsmönstret skapas utifrån miljö, uppfostran, samhälle, kultur... och mycket av vårt agerande i kärleksförhållanden går tillbaka till vår första familj, alltså mamma och pappa. I den här boken möter man flera exempel på män och kvinnor som har problem i sina relationer. Många av konflikterna bottnar i manligt och kvinnligt, olika förväntningar på relationen och att man sitter fast i gamla könsroller. Exemplen vill visa hur man kan synliggöra de ofta omedvetna krafter som styr vårt agerande och hur man kan bryta mönstren. Här finns också svar på mannens resp kvinnans vanligaste frågor om honom resp henne. Boken är av självhjälpstyp och väcker åtminstone hos mig både en del eftertanke, aha-upplevelser och insikt. Att leva ihop är ingen enkel match och vägen till bättre relationer går oftast genom självkännedom.


/ Carina

tisdag 28 september 2010

Ny biografi om Stieg Larsson

Stieg Larsson: journalisten, författaren, idealisten är en politisk biografi skriven av Jan-Erik Pettersson. Författaren inleder med att klargöra att detta inte är någon biografi i traditionell mening, utan en bok om den offentliga personen Stieg Larsson, om ”hans verksamhet och skrivande, om samspelet mellan Stieg Larssons liv och verk och samhällsutvecklingen i stort”. Han vill också sätta in Millenniumtrilogin i ett större sammanhang, både i Stiegs offentliga liv, och Sveriges moderna historia. Boken är indelad i tre delar, den första heter ”Aktivisten”, och börjar ganska traditionellt med en beskrivning av Stiegs barndom i Skellefteå och ungdomsåren i Umeå. Vi får veta hur han tidigt engagerade sig politiskt i vänsterrörelsen, och hur han under några års tid reste runt i världen och såg krig och orättvisor, och om hans arbete som nyhetsgrafiker på TT.

Under rubriken ”Kartritaren” berättas om hur Stieg grundade tidningen Expo, om hans ständiga kamp mot fascism och rasism, och om hans omfattande arbete med att kartlägga den svenska högerextremismen. I det sista kapitlet ”Deckarförfattaren”, gör författaren en genomgång av den svenska deckarutgivningen, med början hos Maria Lang och med fokus på deckarens återuppståndelse i början av 90-talet med namn som Mankell, Marklund och Nesser. Han beskriver hur Stieg Larssons eget författande påverkades och inspirerades av andras framgångar. Författaren, Jan-Erik Pettersson, var Stieg Larssons förläggare på bokförlaget Ordfront.

Stieg Larsson var en person som höll sitt privatliv för sig själv, till stor del berodde det förstås på de hot som riktades mot honom för hans politiska engagemang. Därför blir det heller ingen personlig bok. Berättelsen om Stieg Larsson blir istället berättelsen om Sveriges moderna politiska historia. Recensenterna har haft olika uppfattning om den här boken. Lars Linder skriver i DN: ”att kalla resultatet för politisk biografi är snarast falsk varubeteckning”, medan Paulina Helgeson skriver i SvD att boken innehåller ”befriande lite om Larsson”. Själv tycker jag att det är en av de bästa biografierna jag har läst, eftersom den inte uppehåller sig vid biografiska detaljer som man själv kan slå upp, utan sätter in författaren i ett större sammanhang som går utöver den enskilda personens liv och verk.

/Åsa

måndag 27 september 2010

Fula ord - finns dom!?

Svaret på frågan ges på Stadsbiblioteket nu på onsdag! Med utgångspunkt i egna barndomsupplevelser på 1940-talet går Bengt Dagrin, författare och maledictolog, dvs expert på ”fula ord”, bakåt i ordhistorien för att visa hur vi människor uppfattat fult och fint språk i både tid och rum. Dagrin presenterar de äldsta kända beläggen för ett par av våra vanligaste könsord och demonstrerar hur han efter 25 års forskning i ämnet kommit fram till dagens fulaste ord. Han ger också exempel på hur man med hjälp av förskönande omskrivningar försöker tvätta smutsiga ord rena.
Dagrin har bland annat skrivit Stora fula ordboken.
Hörsalen 29 sept. kl 18.00. Fri entré. Välkommen!
/Lisa

Utsidans betydelse

”Don’t judge the book by it’s cover” brukar man ju säga, när man vill betona att utsidan inte är allt. Men är inte det precis vad man oftast gör? Här är ett exempel på att i alla fall jag ibland väljer boken efter omslaget…

Bokomslagets historia börjar under 1700-talet då böcker blev billigare att trycka, och fler fick möjlighet att läsa. Då blev det viktigt att bokens utseende var tilltalande för läsaren. Om detta fascinerande ämne har Helena Strömquist vid Lunds universitet skrivit en avhandling, läs mer här. (Tack för tipset, Katarina M!)

I den alldeles färska Barnbokskatalogen från Kulturrådet, kan man läsa vad barn tänker och tycker om bokomslagets betydelse. Det som är viktigt när barn och ungdomar väljer böcker är att de inte ser för barnsliga ut. Äldre barn föredrar också ett omslag med foto, för det ser mer realistiskt ut. "Barns smak" är ett läsfrämjande projekt som genomförts av bl.a. länsbiblioteket i Västerbotten, där barn själva har fått välja sin läsning genom att först välja bland bokomslag, sedan reflektera över sina val, och på så sätt hitta fram till sin egen smak och läslust. Här kan man läsa mer om projektet. Glöm inte att hämta ditt eget exemplar av Barnbokskatalogen på ditt bibliotek!

/Åsa

lördag 25 september 2010

Istället för bokmässan


Eftersom det inte blir något besök på bokmässan i år för min del, tröstar jag mig istället med ett gäng nyutkomna tidskrifter, för att försöka återskapa åtminstone en del av den fantastiska upplevelse ett besök på mässan är. I år är ju temat för mässan ”Afrika”, och det är flera tidskrifter som har hängt på detta tema. I senaste numret av Karavan presenteras intressanta författare från olika delar av Afrika. Som vanligt finns det också en jättefin avdelning med recensioner av böcker från hela världen. Tidskriften 10tal ägnar hela sitt nya nummer åt en spännande genomgång av Kenyas litterära landskap. Vi Läser har i sitt höstnummer träffat tre svenska kvinnliga författare, som alla är aktuella med varsin bok i höst, nämligen Unni Drougge, Katarina Wennstam och Maria Sveland.

Välkommen in på en litterär upplevelse i vår tidskriftsavdelning!

/Åsa

fredag 24 september 2010

Vi hänger på Bokcirkeln igen!

I våras avslutades Bokcirkeln på Lyckeby bibliotek med besök av Marie Lundström från P1 och vi antydde då att vi kanske skulle haka på radions Bokcirkeln också till hösten. Nu är hösten här och vi kan ge det glada beskedet att planeringen med att starta upp en bokcirkel igen är i full gång. Det är tänkt att den ska komma igång i början av november.

För att börja där vi slutade så kommer ett kort reportage att sändas från vårens bokcirkel i Lyckeby måndagen den 4/10 11/10 i P1:s Biblioteket. Programmet har sändningstid kl. 14:03, med repris tisdag 12/10 i P1 kl. 18:15.
 
Boken som vi ska läsa tillsammans i höst är den klassiska berättelsen om Jane Eyre av Charlotte Brontë. Vi kommer att följa samma läsplan som Björn Ranelid, Alexandra Coehlo Ahndoril och Johan Kling under ledning av Marie Lundström i P1.Vill du veta mer så är du välkommen in på biblioteket i Lyckeby eller ring 0455-30 35 40.
Varmt välkommen och läs och diskutera med oss!
/Annika

torsdag 23 september 2010

Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)

Det är egentligen inte så värst mycket man får veta om den berömda författaren och pedagogen i Annelie Jordahls bok om Ellen Key. Hon var sin pappas sekreterare som ung, sen undervisade och skrev hon, skrev och undervisade. Som äldre arrangerade hon ibland barnkalas för traktens ungar i sitt stora hus. Heidenstam nämns här och var som en återkommande gäst, Stridberg skymtar förbi. Och en bunt andra kändisar som rör sig kring Ellen Key. Men det är i stort sett det hela.

Men så är det ju ingen biografi heller, utan en roman! Det boken handlar om är det som hände och det Key kände däremellan – framförallt passionen till den gifte litteraturkritikern Urban von Feilitzen. Båda två var utpräglade ”ordmänniskor” och kärlekshistorien som utspelar sig mellan dem är i princip helt ordbaserad. De få gånger de faktiskt träffas blir det för det mesta fel. Ellen bygger upp förhoppningar men Urban är kylig och stel, Ellen känner sig klumpig och ful. Kärlekshistorien är hopplös från början. Urban kommer aldrig att kunna lämna sin fru. Men vilken kraft det är i deras postromans dessförinnan!  Det börjar med brev där de hjälper varandra i sitt yrkesmässiga skrivande och utvecklas via ”kära” och ”älskade” till den underdåniga meningen i bokens titel: ”Jag skulle vara din hund om jag bara finge vara i din närhet”. Den meningen är också det enda ur breven som Jordahl återger som är autentiskt, för de flesta av breven som Key och von Feilitzen skrev till varandra eldade Ellen upp.

Men Jordahls berättelse tar inte slut med Urbans slutgiltiga svek, utan fortsätter med Ellens märkliga relation till sin hushållerska, fröken Malin Blomsterberg, som kallar henne för ”Matte”. Det är en ganska tunn och luftig bok, och jag tycker om att Jordahl undviker att berätta för mycket – hon håller laddningen uppe och det är spännande läsning hela vägen. (Se om boken finns inne i webbkatalogen)

Det här är ett tips från förra Café Bokstugan, nästa gång det är bokcafédags är måndag 4 oktober kl 18. Missa inte det!
/Lisa

onsdag 22 september 2010

Snöleoparden av Britt-Marie Mattsson

Utrikeskorrespondent Caroline Maine har precis fått ett nytt jobb inom Utrikesdepartementet i Washington. Hon har inte hunnit mer än att installera sig då hon blir utskickad på hemligt uppdrag till Tibet. En säck med kurirpost från den amerikanska ambassaden i New Dehli på väg till ambassaden i Peking har försvunnit någonstans inne i det stängda Tibet. Hemliga handlingar som rör Kina är inte att leka med och kan få obehagliga politiska konsekvenser för USA. Caroline skickas iväg för att försöka spåra den kurir som fått uppdraget att leverera postsäcken.

Samtidigt hemma i Washington pågår en maktkamp mellan ledningen på UD och vicepresidenten om vem som har det yttersta ansvaret för dilemmat och hur de skall lyckas hålla medierna utanför och undslippa en politisk skandal. I detta pressade läge visar det sig att det finns såväl prestige som personliga skäl som gör att de inblandade till slut verkar stå sig själva närmast och agera efter det.

Britt-Marie Mattsson, svensk författare och journalist, har lyckats åstadkomma en spännande politisk thriller med en tydlig amerikansk accent. Ämnet är intressant och handlingen känns trovärdig. Britt-Marie Mattsson verkar med sina år som utrikesreporter med amerikansk politik som sitt specialområde ha en hel del fakta och egen erfarenhet att gräva ur och detta skulle gott och väl ha kunnat vara en historia hämtad ur det verkliga livet – även om det nu är skönt att det bara är fiktion.

Snöleoparden i webbkatalogen

/Therese

tisdag 21 september 2010

En kamp för frihet - Aung San Suu Kyi

Sedan 1989 har Aung San Suu Kyi har suttit den största delen tiden i husarrest, med bara korta perioder i frihet. Senaste gången det närmade sig frigivning var maj 2009 – då simmade en hängiven amerikansk beundrare, John Yettaw, över sjön som ligger vid hennes hus och tog sig in till henne. För de styrande i Burma som inte vill se Aung San Suu Kyi på fri fot kom hans aktion i helt rätt tid. Man hävdade att hon brutit mot husarresten och förlängde straffet med ett och ett halvt år. Där, med den händelsen, börjar Jesper Bengtssons biografi över Burmas frihetskämpe Aung San Suu Kyi.

Och det är en fascinerande berättelse han ger oss. Å ena sidan verkar det som att Aung San Suu Kyi hamnat i sin roll lite av en slump – hon studerade i London och gifte sig med en engelsman. Hon började jobba på FN, som av en slump, och tog intryck av den amerikanska medborgarrättsrörelsen på 70-talet. Hon drömde om att bli författare och åkte till Burma igen först när hennes mor låg för döden. Motvilligt började hon då inta sin plats i täten av den demokratiska oppositionen. Å andra sidan ser det ut som att allt var förutbestämt. Jesper Bengtson refererar till en mängd personer och källor som vittnar om Aung San Suu Kyis orubbliga lugn, hennes envisa propagerande för ickevåld och hennes karisma - den fantastiska effekt hon verkar ha på sin omgivning. Och senare – hennes målmedvetenhet för Burmas frihetskamp! Inte ens när hennes man Michael Aris var döende i prostatacancer nappade hon på erbjudandet att lämna husarresten och åka till honom i England. Hon vet nämligen att om hon lämnar Burma kommer hon inte att få återvända in i landet.

Hennes far var Aung San som ledde en styrka mot japanerna under andra världskriget och senare grundade den antifascistiska organisation som fick bilda regering i Burmas första allmänna val 1947. Hennes mor var ambassadör i Indien och fortsatte hela livet med Aung Sans politik. Så förväntningarna på vad Aung San Suu Kyi skulle få för betydelse för Burma var redan från början enorma. Det är ett riktigt hjälteporträtt Jesper Bengtsson tecknar och man vet knappt vad man ska tro. Men det verkar vara väl underbyggt och jag köper det rätt av! Dessutom får man en grundlig genomgång av Burmas senare historia som är väl så intressant som Aung San Suu Kyi själv. Aung San Suu Kyi fick Nobels fredspris 1991.
/Lisa
Boken i webbkatalogen

måndag 20 september 2010

Fortfarande Alice av Lisa Genova

Alice Howland är 51 år när hon får diagnosen Alzheimers sjukdom. Hon är professor i psykologi vid Harvard och forskar och undervisar i språkpsykologi. Språk är viktigt för Alice, och det är just i språket som de första tecknen på hennes sjukdom börjar visa sig. Det börjar med att hon glömmer ord under sina föreläsningar. Alice förklarar det med att hon är överansträngd och i klimakteriet. En dag när hon är ute på sin vanliga joggingtur tappar hon bort sig och minns inte var hon är eller var hon bor. Efter den händelsen blir hon rädd och söker upp sin läkare. Efter en rad olika prover och utredningar får hon till slut diagnosen Alzheimers. Boken följer Alice under två års tid, då sjukdomen förvärras snabbt och blir väldigt påtaglig, både för Alice själv, och för hennes man och deras vuxna barn.

Det Alice är mest rädd för är att förlora sitt språk, att inte längre kunna läsa och skriva, eller ens göra sig förstådd. I hjärnan sitter ju allt det som gör oss till unika varelser; personlighet, minne och språk. Boken ställer den viktiga frågan om vad som blir kvar av oss när alla dessa funktioner angrips. Svaret finns redan i titeln, Fortfarande Alice. Trots sjukdomen finns ändå något kvar som gör henne till den person hon är. Boken känns som en mycket trovärdig skildring av sjukdomen, sedd ur patientens synvinkel. Under läsningen märker man försämringen genom att språket i boken försämras i takt med att Alices sjukdom blir värre. I slutet minns hon inte längre namnen på sina nära och kära, så i tankarna kallar hon sina döttrar för ”skådespelerskan” och ”mamman”, och barnbarnen blir ”den rosa bebisen” och ”den blå bebisen”. Författaren, Lisa Genova, är neuropsykolog och arbetar med frågor som rör Alzheimers. Även om det är ett jobbigt ämne så är det en mycket läsvärd bok, som väcker tankar och frågor som stannar kvar hos en långt efter man har läst ut boken.

/Åsa

fredag 17 september 2010

Borta bäst

Sylvia är en medelålders kvinna med stil. Men något har hänt i hennes liv som har drivit henne att leva som en hemlös. Till en början bor hon i sin älskade bil, en statussymbol och livlina som hon håller hårt i, med sina fina kläder ordentligt packade i ett antal resväskor. Dagarna tillbringar hon på Ikea. Där kan man använda fräscha toaletter, gratisäta, strosa och prova möbler. Det är när en i personalen noterar att hon är där regelmässigt och ”provligger” (sover i) sängarna och kör ut henne som bubblan börjar spricka. Sylvia måste ge sig iväg.

Ödet gör att hon hamnar i förorten bland knarkare och kriminella. Där rör hon sig som en gäst i verkligheten samtidigt som hennes gamla liv börjar tränga sig på för att till slut komma ifatt. Sylvia är inte alls trovärdig som person, hon flyter liksom ovanpå hela tiden. Hon är helt världsfrånvänd, oförmögen att uppleva djupa känslor och känna empati med andra människor. Det uppstår många absurda situationer i Sylvias möten med andra. Bibliotek är ofta en tillflyktsort för vinddrivna existenser, så även för Sylvia under en period. Här målar Kadefors en riktig nidbild av en kulturtant. Den stackars ambitiösa bibliotekarien går till slut ”in i väggen” av sina ihärdiga försök att pracka på biblioteksbesökare böcker och sjunga läsandets lovsång. Borta bäst ger en del tankeställare om att hålla skenet uppe till varje pris och hur våra val och attityder påverkar vår omgivning, men främst är berättelsen underhållande och rolig att läsa.
/ Carina

torsdag 16 september 2010

Brev till framtiden

Tänk dig att det är 2030... "Vilka stora problem kommer att ha övervunnits, och vilka nya problem kommer ha skapats under tiden? Var placerar vi våra värderingar och varför? Vad kommer våra barn att aspirera till att bli? Vilka framtidsvisioner kommer folk i sin tur ha om tjugo år?". Fantasierna spinner igång - eller hur?

Frågorna är hämtade från webb- och bokprojektet Brev till framtiden. På webbplatsen uppmanas alla som vill att skicka in ett brev till år 2030. Breven kan handla om i princip vad som helst - fritt fram att skicka sina tankar till framtiden alltså. Saknar man brevskrivaridéer kan man få inspiration av att läsa utdrag ur andras brev på sajten. Breven ska under 2011 tryckas i bokform och framtidstankarna blir tillgängliga för vem som vill att läsa. Kul idé och spännande projekt tycker jag!
/Lisa

onsdag 15 september 2010

Ordets makt och vanmakt – mitt skrivande liv

Jan Guillou är kanske en av vårt lands största och mest mediala journalister. Han har under flera decennier värnat tryck- och yttrandefriheten och gått in för att försöka vaska fram sanningen, en sanning som kanske inte alltid varit fullständig och i många fall fått stora politiska konsekvenser som t ex IB-affären, Geijeraffären eller fallet Keith Cederholm.

Jan Guillou har författat sin egen runa om sitt skrivande liv i biografin Ordets makt och vanmakt. Att skriva sin egen biografi är att själv kunna välja ut det bästa och vinkla händelser till sin egen fördel eller sin egen sanning. Efter att ha läst biografin kan jag konstatera att det är ett otroligt händelserikt yrkesliv han har upplevt som journalist. Under åren har det blåst mycket och Jan Guillou har lyckats skaffa sig många ovänner, både inom journalistkåren och inom politiken. Han verkar ändå stå ovanligt stadigt förankrad med en enastående självsäkerhet och drivkraft, och verkar inte vika en tum från sina egna åsikter. Nyligen blev han anklagad för att ha varit KGB-spion och kritiserad för att inte ha tagit upp detta sin biografi. En ny upplaga har nu kommit ut av boken där han kommenterar denna s k KGB-affären i ett tillägg.

Det var egentligen inte journalist han ville bli, utan författare, vilket han också blev vid sidan av sitt journalistiska värv. Jan Guillou har gett oss två romanfigurer i underrättelseofficeren och spionen Carl Gustaf Gilbert Hamilton och Arn Magnusson, korstågsriddaren som från det heliga landet valde att ta med sig den arabiska kulturen tillbaka till Sverige. Båda två är hjältar som strider var och en för sin egen övertygelse.

Ordets makt och vanmakt – mitt skrivande liv är en kompakt biografi. Den ger en god inblick i Jan Guillous yrkesliv, men den ger framför allt en god inblick i vårt land sett ur ett politiskt och samhällsperspektiv från 60-talet fram till idag.

/Therese

tisdag 14 september 2010

Gösta Ekman: Farbrorn som inte vill va’ stor

I slutet av 70-talet stod Gösta Ekman för berättarrösten till den tecknade tv-serien Farbrorn som inte vill va’ stor. Klas Gustafsson, journalist och författare som bl a skrivit uppmärksammade biografier om Beppe Wolgers, Tage Danielsson och Monica Z, skriver i sin inledning till biografin om Gösta Ekman att ”vi som såg den [tv-serien] ansåg redan då att Gösta Ekman och farbrorn var befryndande, nu vet jag säkert. Barnet bor inom honom och leken är hans livsluft, fast han fyllt 70. Den farbroderlige Gösta Ekman undrar fortfarande vad han ska bli, när han blir stor.”

Att växa upp i den berömda Ekman-klanen, med en känd far (Hasse Ekman) och en känd farfar (hans namne), som t o m sägs spöka på Vasateatern i Stockholm, kan inte ha varit lätt. Ändå valde han att gå i sina fäders fotspår och började först som regiassistent åt sin far. Många är de roller som har gestaltats av Gösta Ekman under åren. Han är en stark karaktärsskådespelare. Det är framför allt som komiker vi känner honom bäst, men även i de seriösa rollerna kan man ana en tragikomisk gestaltning. Det finns ett djup och ett allvar i de flesta av Gösta Ekmans rolltolkningar. Rollerna är många på såväl teater som på film och i tv; allt ifrån politisk teater, ett långvarigt samarbete med Hasse & Tage i Svenska Ords produktioner, barnteater som i Mumlan och Mumintrollet, Papphammar, Charles-Ingvar Jönsson, Martin Beck, Gustav III och Fru Vennerman. På senare tid har han arbetat mycket tillsammans med sin hustru Marie-Louise och framför allt axlat regissörsrollen.

Farbrorn som inte vill va´stor bygger på många timmar av intervjuer med huvudpersonen och personer i hans närhet och som haft med honom att göra. På ett mycket seriöst sätt får vi stifta bekantskap med såväl Ekmans yrkes- som privata liv. Det är en ömsint och hänsynsfull biografi av en av de verkligt stora kulturarbetarna i vår tid som är väl värd att rekommenderas.

/Therese

måndag 13 september 2010

Själens osaliga längtan

Tidsresenärens hustru var för mig en sån där bok man aldrig glömmer utan liksom bär med sig in i nya läsupplevelser. Audrey Niffenegger är nu tillbaka med ännu en gripande och storslagen roman om hur stor och äkta kärlek kan trotsa alla hinder. I Tidsresenärens hustru var det tid och rum - i Själens osaliga längtan är det liv och död.

När Elspeth Noblin dör i cancer testamenterar hon sin lägenhet och sina tillhörigheter till sina systerdöttrar som hon aldrig har träffat. I testamentet står att tvillingsystrarna måste bo ett år i lägenheten innan de får sälja den. Julia och Valentina flyttar in i Elspeths lägenhet, nyfikna på den moster de aldrig lärt känna och som deras mor vägrar prata om. På våningen under bor Robert Fanshaw, Elspeths livskamrat. Han är inte förberedd på tvillingarnas slående likhet med Elspeth, och hur det påverkar hans känslor. Vad ingen av dem är förberedd på är att Elspeths vålnad finns kvar i hennes lägenhet, oförmögen att lämna den, och desperat att göra sin närvaro känd för dem hon älskar. I huset ryms också en annan tragisk kärlekshistoria. Martin och Marieke älskar varandra djupt, men hans svåra tvångssyndrom driver henne att lämna honom. Ensam och utlämnad åt sina tvångstankar, blir Robert och tvillingarna Martins enda länk till omvärlden.

Boken skildrar människors kärlek och ensamhet. Historien är varm och gripande, personerna tecknas på ett levande sätt. Bli inte avskräckt av att berättelsen innehåller vålnader och annat övernaturligt, för de tankar och känslor som skildras är helt naturliga och dem kan alla känna igen sig i.

/Åsa

fredag 10 september 2010

Mr Darcy i gott sällskap

Puffiga pastellkläder, tunga slott, dramatik och intriger! När höstvindarna börjar ta fart finns ingen bättre bot än att hänge sig åt långsamt berättad viktoriansk kärlek. I filmhyllan på Stadsbiblioteket har vi numera en riktigt fin samling för dig som, liksom jag, är svag för brittiska kostymserier.

BBC:s underbara filmatisering av Stolthet och fördom är förstås en storfavorit som håller, men det finns så mycket mer! Här kommer förslag på några:

Låna och njut!
/Lisa

torsdag 9 september 2010

Storslagen science fiction

Medan fantasy-böcker nästan undantagslöst förflyttar oss till en sagolik värld utan koppling till vår nuvarande tid, är det i science fiction ofta en mycket bekant värld vi träder in i. Detta trots att de flesta science fiction-verk utspelar sig långt in i framtiden. Det är slående att de mest fantasieggande framtidsvisionerna alltid är dem som bäst speglar nutida konflikter och farhågor. Under senare år har ett koppel namnkunniga författare sett sig omkring i vår nutida värld, förfasats, och beslutat sig för att varna oss genom att plocka upp och spinna på sci fi-tråden. Resultatet är böcker som inte bara griper tag i oss utan också har tänkvärda budskap. David Mitchells geniala "Cloud Atlas”, Margaret Atwoods "Oryx och Crake, " samt "Syndaflodens år”, en prequel till "Oryx and Crake" som nyligen kommit ut på svenska, är böcker som passar in i den beskrivningen.

Då handlingen i dessa verk bygger på överraskningsmoment som skakar om eller berör, likt slutscenen i "Apornas Planet" eller ”Citizen Kane”, ska jag inte förstöra nöjet i att själv upptäcka genom att ge en detaljerad beskrivning av dem. Dock kan jag säga att medan Atwoods "Oryx och Crake" och "Syndaflodens år" är uppgörelser med vår tids skenande genteknik och dess oanade konsekvenser angriper "Cloud Atlas" de former av exploatering som människor i alla tider utsatt varandra för. Fast "Cloud Atlas" är mer episk, omspänner många århundraden och har sex huvudpersoner och berättarröster beskriver båda böcker till stor del världen som finns kvar efter civilisationens undergång. Det glimtar också hopp, dock, i dessa storslagna framtidsskildringar. Detta gör dem ljusare än många andra science fiction-böcker med samma tema. En stor del av dagens science fiction ses av en vanlig läsare som alltför otrolig och den framtid som presenteras för svår att svälja. Men Mitchells och Atwoods böcker känns så realistiska (det behövs inte en enda nypa salt!), trots all lekfull fantasi som är deras gemensamma kärna, att avståndet till världen de beskriver är ett kort steg och inte ett jättekliv.

/Johan

onsdag 8 september 2010

Sorgesång av Siri Hustvedt

”Ibland går Fantomen på gatorna som en vanlig man” (gammalt djungelordspråk). Och ibland läser jag annat än deckare. Jag hade inte läst något av Siri Hustvedt tidigare, så när jag såg att vi hade Sorgesång i pocket, fick den följa med hem i kassen med semesterläsning. Och det var inget misstag, visade det sig. Jag tyckte väldigt mycket om den här boken, och blev snabbt ”indragen” i berättelsen, och inte minst sugen på att läsa mer av Hustvedt.

Erik Davidsen är psykoanalytiker och lever ensam efter en skilsmässa. Hans far har just gått bort och tillsammans med sin syster Inga går han igenom faderns efterlämnade papper som bl.a. innehåller anteckningar om hans liv. De hittar antydningar om en hemlighet, och kontaktar gamla släktingar och vänner för att få reda på mer. Inga har inte kommit över sin makes död för två år sedan. Max var en känd och framgångsrik författare. Nu kontaktas hon av en journalist som hotar att avslöja hemligheter om Max. En ensamstående mamma med en liten flicka flyttar in i Eriks hus. Han känner sig attraherad av kvinnan, men det visar sig att någon förföljer henne och dottern.

En rad händelser råkar sammanfalla i tiden och Eriks liv vänds plötsligt upp och ner. Boken handlar om ensamhet, sorg och saknad, och om hur vi påverkas av det förflutna, vare sig det är vårt eget eller någon annans. Liksom bokens Erik är Siri Hustvedt född i USA av norska föräldrar. Hon är gift med författaren Paul Auster.

/Åsa

tisdag 7 september 2010

Höstens första bokcafé

Höstens första bokcafé gick av stapeln på stadsbiblioteket igår kväll. Vi tackar er som var där för en mycket trevlig och givande kväll. Ett särskilt tack riktar vi till vår gäst, Marcus Sandekjer, som berättade för oss om hur det är att driva eget förlag, och gav oss några smakprov ur böcker som getts ut på Malexis förlag. Som vanligt hade vi laddat upp med boktips, igår var de på temat ”Ordens makt” som också är stadsbibliotekets månadstema för september. Här nedanför finns en lista över böckerna vi pratade om, med länkar till vår webbkatalog, där du kan beställa böckerna. Flera av dem kommer också att presenteras här på bloggen framöver.

Boktips
Hans Alfredson: Varför är det så ont om Q?
Jesper Bengtsson: En kamp för frihet - Aung San Suu Kyi
Lydia Cacho: Jag låter mig inte skrämmas - min kamp mot trafficking och korruption
Lisa Genova: Fortfarande Alice
Jan Guillou: Ordets makt och vanmakt - mitt skrivande liv
Anneli Jordahl: Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)
Britt-Marie Mattsson: Snöleoparden
Jan-Erik Pettersson: Stieg Larsson - journalisten, författaren, idealisten

Boktips från Malexis förlag:
Willem Elsschot: Ost
Nescio: Titaneller
Marcus Sandekjer: Sagor runt sista kriget

Nästa Café Bokstugan är måndagen den 4 oktober kl. 18 i stadsbibliotekets hörsal. Temat för kvällen är "musik". Varmt välkomna!
 
/Åsa

måndag 6 september 2010

Blå gryning av Ann Cleeves

Jimmy Perez sitter tillsammans med sin fästmö Fran i ett litet propellerplan på väg till Fair Isle, den minsta och mest isolerade ön av Shetlandsöarna. Flygresan är gropig, vinden sliter i det lilla planet och under dem stormar havet. Jimmy ska äntligen presentera sin fästmö för föräldrarna och visa ön där han växt upp. Men det som skulle vara en trevlig resa blir snabbt jobb för polisen Jimmy när ett mord begås på öns fågelstation. Skickligt byggs en förtätad och klaustrofobisk stämning upp. Fair Isle är avskuren från omvärlden av storm, varken båt eller flyg når fram till ön. På fågelstationen finns bara ett fåtal fanatiska fågelskådare kvar tillsammans med den lilla personalstyrkan. Någon av dem är en mördare… Jimmy Perez måste arbeta snabbt och på egen hand. Ann Cleeves lägger klassiska deckarpussel i Agatha Christies anda. Blå gryning är den fjärde och avslutande delen i hennes Shetlandskvartett. Läs alla fyra delarna (Svart som natten, Vita nätter, Rött stoft, Blå gryning) för det lågmälda tempot, personporträtten och framförallt den dramatiska Shetlandsmiljön som Cleeves målar upp med isolering, karg natur, hårda vindar, kokande hav och piskande regn.

/ Carina

lördag 4 september 2010

Bokcafé på Stadsbiblioteket med Marcus Sandekjer

På måndag 6 september är det dags för höstens första Café Bokstugan. Vi tipsar om nya och gamla böcker ur olika genrer – varje gång utifrån ett nytt tema. På septembercaféet är temat, passande nog så här i valtider, ”Ordens makt”. Men temat kan stå för mer än retorik och makten att övertyga. Det finns författare och journalister som tvingas i fängelse eller exil för makten deras ord har. Och så finns det rader av ord, hela böcker, som faktiskt förändrat vår syn på världen!

Förutom boktips, diskussioner kring läsning, gott fika från Systrarna Lindqvist och utlottning av bokpaket bjuder Café Bokstugan denna gång på en titt in i förlagsvärlden. Kvällens gästföreläsare är Marcus Sandekjer, som när han inte är näringslivschef i Ronneby driver bokförlaget Malexis i Karlskrona. Sandekjer har också skrivit en novellsamling som fick fina recensioner när den släpptes 2006.

Vi ses på måndag kl. 18.00 i Hörsalen! Fri entré och ingen föranmälan, först till kvarn gäller.
/Lisa

fredag 3 september 2010

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie

Minns någon Biafrakriget och de svältande barnen? En halv gul sol är berättelsen om den tiden i Nigerias historia. Olanna och Kainene är tvillingsystrar och så olika som systrar kan bli. De lever till en början bra, privilegierade liv i Nigeria. Men det är oroliga tider i landet och snart är kriget ett faktum. En berättelse som rymmer allt det en god berättelse bör innehålla; levande människor, kärlek, makt, fängslande öden, annorlunda miljö, krig och politik. I skuggan av fruktansvärda händelser försöker vanliga människor hålla fast vid ett värdigt liv.

/Carina

torsdag 2 september 2010

Sagor runt sista kriget

Nu drar IRL-varianten av Bokstugan snart igång igen, på måndag närmare bestämt. Till detta höstens första Café Bokstugan har vi bjudit in Marcus Sandekjer som driver Malexis bokförlag här i Karlskrona. Det är just som förlagsman som Marcus kommer att besöka oss, men efter en snabb sökning på vår gäst upptäckte jag att han faktiskt också är författare. Sagor runt sista kriget är en fin liten novellsamling som kom ut 2006. Eller fin och fin förresten - novellerna är ironiska och ofta dystopiska med titlar som "Ättestupelotteriet", "Måstereformer" och "Mental istid". Såväl läs- som tänkvärt är det hursomhelst!

Missa inte att lyssna på Marcus Sandekjer på måndag 6 sept. kl 18.00 i Hörsalen på Stadsbiblioteket.
/Lisa

onsdag 1 september 2010

Nya skivor

I augusti har vi fått in en hel drös ny musik på CD! Här kommer några axplock:

Sofie Livebrant: From here to here
"Live­brant har köpt en oexploaterad liten bit land bredvid Gillian Welch och gödslat den med folkmusikfioler, poesi och blues" skrev Svenska Dagbladet.
 
Roky Erickson: True love cast out all evil
Sonics recensent gav en 8 och skrev: "...som comebackalbum är det en stor triumf. Inga svaga kort, Roky Erickson sjunger otroligt bra, vid ett par tillfällen tänker jag på Vic Chesnutt, lite samma stuk i musiken, och - framför allt - likheter i rösten, det hörs att Roky Erickson tillbringat hela livet i den amerikanska Södern."

Audra Mae: The happiest lamb
Corren skrev: "Audra Mae har en säregen röst som kan pendla mellan styrka och knappt märkbara uttryck. Kanske beror röststyrkan på ett nära släktskap med Judy Garland."

Ola Magnell: Rolös
"Arrangemangen är enkla och fina, och uppriktigheten går inte att ta miste på" tyckte DN.

Jamie Lidell: Compass
"Det är lekfullt och detaljrikt, med till exempel frijazzflöjter mitt i en smidig Jackson 5-tribut, det är skitigt och svettigt, det är kort sagt autentiskt" skrev Nöjesguidens recensent.

I webbkatalogen kan du se hela listan på våra nyaste plattor och reservera dem du inte vill missa!
/Lisa