Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



Visar inlägg med etikett författare. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett författare. Visa alla inlägg

tisdag 13 november 2018

In memoriam: Stan Lee 1922-2018

Bara de ljusa minnen vi fått tack vare Stan Lee lyser upp den dunkla sorgen över hans bortgång. Det värmer oss att minnas hur stort hjärta han hade.  Hur samvetsfullt ansvarskännande, som Peter Parker. Hur jämlikt inkluderande av alla annorlunda, som Xavier. Hur fördomsfritt välkomnande av mångfald, som T'Challa. I direkt motsats till de vi är i våra sämsta stunder, då vår misstro isolerar oss från varandra, representerar Stan Lee empatisk hoppfull tro på det bästa inom oss, vilket innebär att alla kan bli superhjältar. Till och med en tanig, fattig, tonårig vetenskapsnörd från Queens. Till och med en skygg, socialt avig forskare som har svårt att hantera starka känslor, som rädsla och ilska. Jag lyfter mitt glas för Stan Lee, tidernas främste serieskapare inom superhjältegenren. Excelsior!

/Johan

torsdag 25 januari 2018

In memoriam: Ursula K. Le Guin 1929-2018

Det är en stor sorg för mig att Ursula K. Le Guin gått bort. Hon har haft gränslös betydelse för science fiction och fantasy och är en av de författare vars fantasi jag beundrar mest. I sinnesvidgande verk avslöjade hon vår världs trasighet genom att öppna upp andra världar. I The Word for World is Forest är det inte andra som hotar oss på jorden, utan vi som invaderar en annan planet och exploaterar andra och naturen de lever av, en bok om människans inneboende destruktivitet men också om vår vilja att reparera den skada vi orsakat. I The Dispossessed tror invånarna i två världar att de lever i motsatta ekonomiska system, medan deras makteliter i själva verket drivs av samma egenintressen, deras trånga synsätt likt fängelser de inte tillåter sig själva att lämna, isolerade i en konformitet som blockerar ifrågasättande. I The Left Hand of Darkness eliminerar hon könsroller för att se vad som finns kvar, vad människans hjärta består av. Om dessa sf-böcker är tankeexperiment, så är den mystik och symbolik vi möter i de klassiska Earthsea-böckerna i högre grad karaktärsdrivna känsloexperiment, en dekonstruktion av universella myter och arketyper. Det finns många andra fina böcker lika fyllda av idéer och spänning, som den historiska romanen Lavinia, men dessa är axplock av verk av en mästerlig berättare, vars fängslande röst lever vidare i berättelser som aldrig kommer att tystna.

/Johan

tisdag 11 april 2017

Stockholmsskildringar

Efter de hemska och ledsamma bilder vi sett från Stockholm under helgen som gick, vill vi gärna lyfta fram några exempel på hur denna fina stad skildrats i litteraturen genom tiderna. Många tänker nog direkt på Fogelströms serie som börjar med ”Mina drömmars stad”. Den unge Henning är på väg till Stockholm för att söka arbete och i bokens inledning får han en första skymt av staden. ”Den väntade på honom, staden som så länge funnits i hans drömmar. Kvällssolen slickade tak och torn glänsande blanka, slängde glitter i vattenflikarna som smög in mellan gyttret av hus. Grå berg reste kala klippor över trädgårdarnas och tobaksfältens frodiga grönska.”


I Röda rummets första kapitel ”Stockholm i fågelperspektiv” gör Strindberg en berömd inflygning över staden, samtidigt som han presenterar sin huvudperson, Arvid Falk. ”Långt nere under honom bullrade den nyvaknade staden; ångvinscharna snurrade nere i stadsgårdshamnen, järnstängerna skramlade i järnvågen, slussvaktarnas pipor visslade, ångbåtarna vid Skeppsbron ångade, Kungsbacksomnibussarna hoppade skallrande fram på den kullriga stenläggningen; stoj och hojt i Fiskargången, segel och flaggor som fladdrade ute på Strömmen […]”

En liknande beskrivning av staden från ovan gör Louise Boije af Gennäs i ”Högre än alla himlar”, första delen i hennes trilogi som utspelar sig i Stockholm i början av 2000-talet. ”Ett skimrande istäcke låg över Riddarfjärden likt ett tunt lock av glas på det fyragradiga vattnet i behållaren Mälaren med dess stillastående, sömniga invånare fyllda av drömmar om somrar som gått och somrar som komma skulle, över sedan länge glömda båtvrak och myntsamlingar täckta av slam liksom över sjögräsklädda sluttningar och kvävemättade stenbumlingar nere i kolmörkret.” Med början på nyårsafton 1999 får vi följa sex nära vänner under det nya millenniets första dramatiska decennium.

Andra författare som låtit sina böcker utspela sig i Stockholm, med fina skildringar av staden under olika tider är t.ex. Hjalmar Söderberg, Klas Östergren, Agneta Pleijel, Heidi von Born och Astrid Lindgren.

/Åsa

fredag 17 mars 2017

Torgny Lindgren 1938-2017

 

Författaren Torgny Lindgren avled igår efter en tids sjukdom, 78 år gammal. 

Han debuterade 1965 med diktsamlingen Plåtsax, hjärtats instrument. Det stora genombrottet kom 1982 med Ormens väg på hälleberget som också filmatiserades av Bo Widerberg. Torgny Lindgren har tilldelats många pris och utmärkelser genom åren, bl.a. Augustpriset och Sveriges radios romanpris. 1991 valdes han i Svenska Akademien, på stol nr. 9. 

Hans sista roman blev Klingsor från 2014, som också har gått som radioföljetong i P1 uppläst av författaren själv.

Torgny Lindgrens böcker finns att låna på biblioteken i Karlskrona, många av dem även som e-böcker, här är ett axplock:

Brännvinsfursten (1979)
Merabs skönhet (1983)
Pölsan (2002)
Norrlands akvavit (2007)
Torgny om Lindgren : i samtal med Kaj Scheuler (2013)

/Åsa

måndag 31 oktober 2016

Flickor och kvinnor i boktitlar

Jag blev tipsad om en artikel som beskriver ett fenomen som nog många av oss känner igen; de senaste årens många boktitlar som innehåller ordet flicka/girl i någon form. Artikelförfattaren Emily St. John Mandel (själv författare) har en teori om att det började med Stieg Larssons Millennium-serie. Första delen gavs ut 2005 på engelska med titeln "The girl with the dragon tattoo". Sen dess har vi bland annat läst "Gone girl", "The girl on the train" och sommarens snackis, "The girls".

Läs gärna hela artikeln, den är både rolig och tänkvärd - men kanske inte helt vetenskapligt tillförlitlig... Författaren har dock gått igenom över 800 titlar och gjort bland annat följande iakttagelser:

Större delen av de karaktärer som betecknas som flickor i boktiteln, är i själva verket åldersmässigt kvinnor. Det är vanligare att kvinnliga författare har ordet flicka/girl i boktiteln. Om boken är skriven av en man, är det betydligt större risk att "the girl" inte överlever i slutet. Författarens teori är att ordet flicka/girl i titeln ger intryck av oskuldsfullhet och utsatthet, mer än kvinna/woman, och att detta kan vara anledning till den flitiga förekomsten.

Hon förutspår dock också att nästa trend är att flickorna kommer att växa upp till kvinnor, även i boktitlarna. När jag gör ett lika ovetenskapligt försök att tillämpa teorin på årets utgivning hittar jag "Kvinna inför rätta" och "The woman in cabin 10" - men också " Flickan med alla gåvorna" och "Flickorna på Englandsbåten"...

En annan artikel på samma tema, berättar om en ny trend på Twitter. Under hashtagen #TrumpaNovel ges kända romaner nya titlar till Donald Trumps ära(?) Bland de mer träffande finns "Belittle women"...

/Åsa

måndag 26 september 2016

Läs "Stjärnlösa nätter" och lyssna på Arkan Asaad!

På onsdag får stadsbiblioteket besök av författaren Arkan Asaad som berättar om sitt liv och sitt skrivande. Han debuterade 2011 med boken "Stjärnlösa nätter" som bygger på upplevelser ur hans eget liv.

Amár är 19 år, och har just slutat gymnasiet. Han är en helt vanlig svensk kille, uppvuxen i en kurdisk familj. Han har ett problematiskt förhållande till sin far, som är mycket dominant och håller sin fru och sina barn i strama tyglar. Familjen gör en semesterresa till faderns familj i norra Irak. Amár känner sig främmande inför kulturen och språket, som han inte behärskar, men tycker det är roligt att återse sina kusiner. Efter en tid förstår han chockerad att hans far och hela faderns familj förväntar sig att han ska gifta sig med sin kusin Amina. Amár vägrar först, men när han utsätts för utfrysning och påtryckningar från familjen börjar hans motståndskraft brytas ned...

Boken är mycket snabbläst och svår att lägga ifrån sig. Språket är direkt och okomplicerat, det känns som om det är Amár som talar direkt till oss och berättar sin historia. Det är bitvis jobbig läsning, om en ung man som blir intvingad i ett arrangerat äktenskap, och om hur detta får tragiska och långtgående konsekvenser för alla inblandade. Det är ett annat perspektiv som öppnas för oss, då det oftast är unga kvinnor vi hör talas om i denna situation.

Om du vill läsa boken innan du lyssnar på författaren, så finns den både som bok, ljudbok och e-bok hos biblioteken i Karlskrona. Arkan Assad kom 2014 ut med ytterligare en bok, "Blod rödare än rött", som du också kan låna hos oss. Där får vi lära känna Amárs far och hans historia, och vad som gjort honom till den person han är.

Välkommen till stadsbibliotekets hörsal på onsdag den 28 september kl. 18 för att lyssna på Arkan Asaad - fri entré!

/Åsa

tisdag 16 augusti 2016

H K Rönblom i nygammal skepnad

Nyutgivningen av svenska pusseldeckare från 1900-talets mitt, har ju tagit fart de senaste åren. Både Maria Lang och Stieg Trenter har fått en andra guldålder med nya läsare. Böckerna har kommit ut i fina nyutgåvor och - i Langs fall - även blivit filmatiserade. Nu är det äntligen dags för H K Rönblom att träda fram i ny skepnad. Han var samtida med Lang och Trenter, men har nog tyvärr hamnat lite i deras skugga. Därför är det roligt att Modernista nu satsar på nyutgivning av hans böcker. I första skedet är det "Död bland de döda" (1954) och "Höstvind och djupa vatten" (1955) som fått nya snygga omslag. Hans Krister Rönblom var faktiskt född här i Karlskrona 1901, men tillbringade större delen av sin uppväxt i Stockholm och Uppsala, där han studerade. Han var fil. dr. i statskunskap, och arbetade som journalist, bl. a. på Aftonbladet.

Rönbloms detektiv heter Paul Kennet, och är läroverksadjunkt i den fiktiva norrländska staden Sundhamn. Hans yngre syster Susanne förekommer också ofta i handlingen i en Watson-liknande roll. Full av små tips hon plockat upp från sin läsning av Agatha Christie, bistår hon gärna sin bror i detektivarbetet.  I "Höstvind och djupa vatten" tar sig Paul Kennet an ett fall som har anknytning till ortens godtemplarloge. Efter ett sent möte hittas en av medlemmarna död nära sitt hem. Elavläsaren Bäck har uppenbarligen bragts om livet, då någon spänt upp en ståltråd tvärs över den gränd han måste korsa på sin moped, på väg hem. Fallet visar sig ha kopplingar till en olycka som skedde i bygden under beredskapsåren. Och som vanligt gör Paul Kennet iakttagelser kring brottet som den lokala polisen har förbisett!

Rönbloms böcker följer exemplariskt mallen för pusseldeckarens anatomi. Läsaren får hela tiden ta del av samma information som detektiven, och som om inte det vore nog, redovisas i slutet alla ledtrådarna som ledde fram till gåtans upplösning - med sidnummer! Beskrivningar av miljö, personer och samtida fenomen inom kultur och politik ger ytterligare behållning av Rönbloms böcker. Dessutom skriver han med en rejäl dos humor, man skrattar gott många gånger, särskilt vid person-
beskrivningarna! Sin deckarhjälte, Paul Kennet, beskriver han såhär:

"Ehlevik klassificerade honom som en oförarglig teoretiker. Han såg ut som mannen som förlorat sitt paraply. Hans ansikte var menlöst som på ett passfoto."


Lägg därtill en väl konstruerad intrig, ett fantastiskt språk med många litterära anspelningar, och det är inte svårt att förstå varför det är värt att upptäcka - eller läsa om - H K Rönbloms pusseldeckare!

/Åsa

måndag 2 maj 2016

"Systrarna Brontës värld" av Ann Dinsdale

I år är det 200 år sedan den engelska författaren Charlotte Brontë föddes. Hon och hennes systrar Anne och Emily gav ut ett antal romaner - förvånansvärt få - varav i stort sett alla numera ses som klassiker. Med anledning av jubiléet har det kommit ut en mycket vacker och läsvärd bok om syskonen Brontë, med många bilder och unikt material. Författaren Ann Dinsdale är museichef på Brontë Parsonage Museum i Haworth, där syskonen växte upp.

Alla familjemedlemmar porträtteras i ord och bild, men vi får också lära känna miljön och landskapet där romanernas karaktärer kom till. Följ med ut på hedarna där Cathy's osaliga ande (från "Svindlande höjder") för evigt irrar omkring och söker sin älskade Heathcliff, eller till herrgården som stod modell för Mr Rochesters Thornfield, där han håller sin galna fru inspärrad på vinden, och där kärlek till slut uppstår mellan honom och den unga guvernanten Jane Eyre. Drömmen vore ju att göra en resa på engelska landsbygden med Dinsdales bok som guide! En författare som gjort slag i saken och bokstavligen vandrat i systrarna Brontës fotspår, är Samantha Ellis, vilket hon beskriver i boken "Mina hjältinnor", läs här vad Malin skrev om den.

Charlottes mest berömda roman är "Jane Eyre". I en artikel i Guardian har ett antal välkända författare fått skriva om vad boken har betytt för dem. Jag har tidigare här på bloggen skrivit om "Jane Eyre", som förmodligen är det litterära verk jag läst flest gånger - några gånger av egen vilja, och några gånger var jag därtill nödd och tvungen! Många anser dock att "Villette" är Charlottes bästa roman, och den kom faktiskt i svensk nyöversättning förra året, och den ska jag förstås läsa under detta jubileumsår. 

/Åsa

PS! Missa inte Café Bokstugan imorgon tisdag 3 maj. BG, Henrik och jag har samlat ihop en hög med bra boktips inför vårens och sommarens lässtunder! Vi ses i stadsbibliotekets hörsal kl 18. Som vanligt blir det också fika och bokutlottning! Välkomna!

måndag 18 april 2016

"Hustrun" av Meg Wolitzer

I lördagens DN skriver Stina Otterberg om att många av litteraturhistoriens stora manliga författare varit gifta med kvinnor som haft en betydelsefull del i skrivandet. Om detta handlar också Meg Wolitzers roman "Hustrun" som gavs ut på engelska 2003, men först nu blivit översatt till svenska.

Joan Castleman är gift med Joe, framgångsrik amerikansk författare, som räknas som en av "de stora". Något Nobelpris har det ännu inte blivit, men han har just fått veta att han tilldelats det prestigefyllda Helsingfors-priset. När Joe och Joan är på väg till Finland och sitter på planet, inser hon plötsligt att hon måste lämna honom, hon står inte ut med att leva ihop med honom längre.

Joan ser tillbaka på sitt liv med Joe, från att de träffades på college - han var då lärare och hon student. Han berömde och uppmuntrade hennes skrivande, men när de blev ett par slutade hon skriva för att stötta honom i hans författarkarriär. Joe lämnade sin första fru för Joan, och detta beteende återkommer ständigt under hela deras relation, Joe är notoriskt otrogen men återvänder alltid till Joan.

Efter hand som deras liv tillsammans rullas upp i Joans huvud under besöket i Helsingfors, börjar hon revidera sin berättelse för läsaren, och det visar sig att allt inte är riktigt som det ser ut...

Detta kanske låter som en ganska ordinär relationsroman, av vilka vi fått oss till livs ganska många de senaste åren. Men på några punkter skiljer den sig från massan. Joan är en s.k. "opålitlig berättare", vi vet inte riktigt om vi kan lita på henne. Hon beskriver också sitt liv med den store författaren på ett både sakligt och självkritiskt sätt, och dessutom med mycket humor, hon är inte alls någon martyr i det avseendet. Berättelsen innehåller också en twist, som den uppmärksamme läsaren nog hade kunnat förutse. Kritiken består möjligen i att man känner sig lite snopen när boken är slut. Den handlar ju egentligen om en fråga som man hade önskat läsa betydligt mer om. Men resonemanget utvecklas däremot i Otterbergs artikel, som nämndes ovan, och rekommenderas för läsning!

/Åsa

fredag 1 april 2016

1684 sidor om kvinnlig vänskap

Ännu är Elena Ferrantes identitet inte avslöjad men jag gissar att det finns många som just nu gör allt för att bli den som gör det. Har svårt att tänka mig att hon kommer att lyckas hålla sig hemlig genom den berömmelse som bara ökar hela tiden. Namnet Elena Ferrante är en pseudonym för ett författarskap som började redan 1992 men det är först nu som hennes böcker slagit igenom. "Elena Ferrante" gjorde redan från början valet att inte ge ut böckerna under eget namn. Ibland har dock intervjuer per mail gjorts via den italienska förläggaren. Inför sin första bok skrev hon ett brev till sin förläggare som klargjorde hennes inställning :  

"I believe that books, once they are written, have no need of their authors. If they have something to say, they will sooner or later find readers; if not, they won’t"

Efter att ha läst ut sista delen i den Neapolitanska serien kan jag inte sluta tänka på hur hennes böcker kommer att tolkas i den planerade tv-serien (samma produktionsbolag som gjorde TV-serie av Roberto Savianos bok  "Gomorra" ). Några av nyckelscenerna i boken kan jag redan nu se  som en cliffhanger i någon av de 32 delar som planeras; ett väl ljussatt Neapel där smuts, skönhet och våld går sida vid sida. Bröderna Solara kommer ut på kyrkbacken efter begravningen och efter det går berättelserna isär... vad var det som hände?

Men åter till böckerna. Jag har precis läst de fyra delarna om de två vännerna Elena och Lila och deras uppväxt och liv som tar sin början i 50-talets Italien: My Brilliant Friend , The story of a new name, Those who leave and whose who stay, The story of a lost child. Berättarperspektivet är en återblick på vännernas liv av Elena . Hon får i nutid ett samtal av Rino, Lila son, som berättar att Lila är spårlöst försvunnen. Elena bestämmer sig då för att skriva deras berättelse för att bevara hennes minne och försöka förstå vad de betytt för varandra.

Du kommer genast att bli indragen i berättelsen. Språket flyter sömlöst mellan skolgång, familjeproblem, moderskap, feminismens och kommunismen utveckling, maktförhållanden i familj och samhälle, maffians ständiga närvaro och jag hade aldrig trott att skildringen av arbetet i en korvfabrik kunde bli så levande och skrämmande. Men mest handlar det om Elena och Lila och deras relation. De utvecklas och upplever sin samtid nästan i symbios på både gott och ont. Elena är den duktiga, ambitiösa men ibland försiktiga medan Lila tar risker, är kreativ och får oftast som hon vill men ibland till ett högt pris.

Romansviten har en mycket bred ansats och gestaltar både samhällsutveckling och personlig utveckling. Hela denna komplexa väv koncentreras och berättas med ett väldigt flyt i texten. Som om du satt och lyssnade på när en klok vän berättar vad det egentligen var som hände. Ibland växlar texten fart och koncentreras sammanfattande både bakåt och framåt och i en glipa kan du även se delar av ditt eget liv förklaras via det budskap som ges. Om du väljer att läsa böckerna kommer Elena, Lila, Nino och bröderna Solara att stanna kvar hos dig långt efter den sista sidan.

Första delen av sviten "Min fantastiska väninna" kommer nu ut på svenska, och finns på biblioteken i Karlskrona.

/BG

fredag 4 mars 2016

Berättarkraft 6-13 mars

Under nästa vecka pågår festivalen Berättarkraft i hela Blekinge. Det talade och skrivna ordet står i centrum då årets tema är "Ord som fängslar", med anledning av att den svenska tryckfrihetsförordningen i år firar 250 år. Biblioteken är medarrangörer och det kommer förstås att hända spännande saker på biblioteken i Karlskrona också.

Här är några höjdpunkter du inte får missa!

Tisdagen den 8 mars är det Café Bokstugan i stadsbibliotekets hörsal kl. 18. Bibliotekspersonalen tipsar om bra böcker. Fri entré och fika för liten slant samt bokutlottning.

Onsdagen den 9 mars kan du lyssna på "Fängslande historier" med Michael Helgesson, som berättar om Karlskronas fängelser. Kl. 18 på stadsbiblioteket.

Torsdagen den 10 mars gästar författaren Åsa Foster Bibliotekets vänner. Kl. 18 i stadsbibliotekets hörsal. Entré: 60:- för medlemmar/120:- för icke medlemmar.

Missa heller inte att vi delar ut fina noveller från Novellix till resenärer på Blekingetrafikens bussar på linjerna 2, 4 och 5 under onsdagen och torsdagen!

Välkommen att fira det fria ordet med oss!

måndag 29 februari 2016

"Dark Corners" blev Ruth Rendells avsked

Den brittiska deckarförfattaren Ruth Rendell gick bort i maj 2015. Hon hade då givit ut ett stort antal böcker, varav många om kommissarie Wexford, men även fristående psykologiska thrillers och spänningsromaner under pseudonymen Barbara Vine. Med viss bävan tog jag mig an det som blev hennes sista bok, " Dark Corners". När man tillbringat så mycket tid i sällskap med en författare, vill man gärna få ett värdigt avsked.

Carl är författare, och bor i ett stort hus i London som han ärvt av sin far. För att få in lite extra pengar hyr han ut övervåningen. Hyresgästen, Dermot, är en lite udda figur, men Carl är nöjd så länge han betalar hyran i tid. Carls far hade samlat på sig en stor mängd läkemedel som fått stå kvar i ett av husets badrum. När Carl en dag har besök av sin väninna Stacey, beklagar hon sig över att hon gått upp så mycket i vikt att hon inte längre får några roller som skådespelerska. Carl minns då att det finns piller för viktminskning i badrumsskåpet, och Stacey övertalar honom att få köpa en del av dem. Några dagar senare får Carl veta att Stacey hittats död i sin lägenhet. Bredvid henne låg en karta tabletter. Utredningen visar att det var dessa som orsakade hennes död. Carl blir först förkrossad, men lyckas sen intala sig själv att ingen kunde förutsett detta, och att det inte var hans fel.

Allt verkar återgå till det normala, tills Carl blir uppsökt av sin hyresgäst, Dermot. Han visste om medicinskåpet och dess innehåll, och såg dessutom Carl ge tabletterna till Stacey. Nu erbjuder han sin tystnad mot att han aldrig mer behöver betala någon hyra... Det hela utvecklar sig till en komplicerad utpressningssituation. Samtidigt har Staceys väninna Lizzie, som var den som fann henne död, bosatt sig i hennes luxuösa våning, och har inga planer på att flytta därifrån, trots att lägenheten nu tillfallit Staceys kusin i arv...

"Dark Corners" har allt det bästa man förknippar med Ruth Rendells författarskap, och jag tror inte någon av hennes många trogna läsare blir besviken. Som så många gånger tidigare skildrar hon vanliga människor, som genom något litet misstag plötsligt finner sig indragna i en mardrömslik situation. Rendell var en mästare på att skildra människors psyken under press och de irrationella gärningar de kan begå. Hon förnyade och breddade deckargenren, och vi är många som kommer att sakna hennes böcker. Jag kan i alla fall glädja mig åt att jag fortfarande har några av de äldre böckerna olästa!

/Åsa

onsdag 9 september 2015

Genreöverskridande författare

Många författare som i huvudsak skriver samtidsrealistiska eller historiska romaner har någon gång skrivit science fiction. Ofta använder de sig av den här genren för att undersöka existentiella och moraliska frågor som berör alla människor, oberoende av kultur eller ideologi. Handlingen må vara förlagd till framtiden eller till en annan värld, men detta är ett grepp för att säga något om oss människor och om vår tid, ibland för att varna om vart vi är på väg, ibland för att kritisera det nutida samhället, men alltid för att avslöja och sanningsenligt spegla det mänskliga villkoret. Här är några exempel på internationellt kända verk av genreöverskridande författare: "Ada or Ardor" (1969) av Vladimir Nabokov, "En överlevares minnen" (1975) av Doris Lessing, "Tjänarinnans berättelse" (1986) av Margaret Atwood, "I de sista tingens land" (1993) av Paul Auster, "Människors barn" (1993) av PD James, "Blindheten" (1995) av José Saramago, "Under skinnet" (2001) av Michel Faber, "Never let me go" (2005) av Kazuo Ishiguro, "Vägen (2006) av Cormac McCarthy och "Stengudarna" (2009) av Jeanette Winterson.

De mest betydelsefulla svenska verken inom science fiction är rymdeposet "Aniara" av Nobelpristagaren Harry Martinson, och dystopin "Kallocain" av Karin Boye. Andra science fiction-verk av etablerade svenska författare är Vilhelm Mobergs "Det Gamla Riket" (1953), Sven Delblancs "Eremitkräftan" (1962), Sven Christer Swahns "Vår man i Nyhavn (1967), Bertil Mårtenssons "Detta är verkligheten" (1968), PC Jersilds "Efter floden" (1982), Jan Guillous "Gudarnas berg" (1990) och  Peter Nilssons "Rymdväktaren" (1996). Ivar Lo-Johanssons framtidsroman "Elektra" (1967) har en särskilt nämnvärd handling: en vetgirig man från nutiden blir nedsövd för att vakna upp år 2070 och ställer i den framtida världen frågor om tekniska framsteg, lycka, Guds existens och döden. Berättelsen drivs framåt av en elektrifierande kärlekshistoria i en tid där revolutionerande fusionskraft gjort nästan allt mänskligt arbete överflödigt. Likt "Hungerspelen" har våldsam idrott blivit en samhällsplikt och gränsen mellan reklam och underhållning har sånär som på suddats ut. Den framtida kvinnan, personifierad av Elektra, beskrivs som transcendent intellektuell, överskridande de jordiska villkoren, oberoende av män, ständigt sökande, mot inre ändlösa fantasisfärer och yttre stjärnsystem.

/Johan

måndag 17 augusti 2015

Kingens bästa?

11/22/63Ja, stora ord i rubriken - jag vet! Men i sommar tog jag mig äntligen an "11.22.63", Stephen Kings tegelsten om Jake, en helt vanlig gymnasielärare av typen "your average guy" (Kings ständiga alter ego?), som får den ovanliga möjligheten att resa tillbaka i tiden, och kanske förhindra mordet på John F Kennedy. Berättelsen är faktisk olik allt annat jag läst av King, även om den visar tecken på många av hans bästa sidor; skildringar av barndom, småstad och så förstås 50- och 60-tal. Den väver ihop fakta om historien bakom mordet på JFK och personen Lee Harvey Oswald, som jag utan minsta faktakoll, kan tänka mig överensstämmer helt med verkligheten. King konstruerar också ett eget och ganska komplicerat regelverk för hur det här med tidsresor funkar, som i ett slag skickar mig tillbaka till traumat med " Tillbaka till framtiden"-filmerna som jag skrev om här.

ÅrstiderMin återförening med Stephen King, tonårsidolen, har hittills varit över förväntan. Jag hade verkligen sett fram emot nästa läsupplevelse av "Mr Mercedes", och uppföljaren "Finders keepers". MEN efter Malins inlägg om boken - läs här - (och jag litar verkligen på hennes omdöme) är jag mer benägen att snegla mot omläsning av de äldre böckerna, och särskilt då de nya fina utgåvorna av bland annat "Årstider" och "Jurtjyrkogården" som står så snygga och väntar i min bokhylla.

Om någon hade frågat mig om Kingens bästa innan jag läste "11.22.63", hade jag nog tvekat en bra stund mellan "Pestens tid" och "Det", med "Maratonmarschen" som farlig uppstickare, då den utan tvivel är den som fastnat mest (och värst) i mitt minne...

Går det egentligen att kora en "bästa" i ett så digert och mångfacetterat författarskap som Stephen Kings? Om man får välja en gammal och en ny då...? Vad säger ni? Malin? Johan? Någon annan...?

Åsa

torsdag 2 april 2015

En hyllning till Barbro!

I år är det 50 år sedan Barbro Lindgren debuterade med sin allra första barnbok "Mattias sommar" (1965). Hon står bakom våra mest älskade barnboksfigurer såsom Max, Vilda Bebin, Loranga, Masarin och Dartanjang med flera. Vad många kanske inte känner till är att hon skrivit en hel del för vuxna. 1975 vuxendebuterade hon med "Molnens bröder" som utspelar sig på ett mentalsjukhus där vi som läsare får lära känna patienterna. Romanen har dramatiserats och finns tillgänglig på Sveriges Radios hemsida under "Radioteatern".

Teman såsom döden, längtan och ensamhet är vanligt förekommande i Barbros texter samtidigt som hon använder sig av ett något naivt och barnsligt språkbruk. Det går alltid att spåra någon form av svärta i hennes verk trots att de ofta inbjuder till skratt.

Barbro är idag 78 år och bor numera på sin lilla gård i Glömminge, på Öland. Där lever hon sedan några år ett mer eller mindre stillsamt liv men är fortfarande produktiv och har bland annat gett ut kortromaner på förlaget Kabusa, som jag tidigare bloggat om, nu senast "Varför inte tala såsom ett barn" (2014). Den senaste bilderboken, "Nu leker vi den fula
ankungen" utkom 2014 och blev även augustnominerad det året. Hon har genom åren mottagit en hel del litteraturpriser och vann 2014 det ärofyllda ALMA-priset (ett litteraturpris till minne av Astrid Lindgren).

På tisdag, efter påskhelgen, bjuder vi in till bokcafé där kvällens tema är Barbros litteratur för barn och vuxna. Vi ses som vanligt i stadsbibliotekets hörsal kl. 18. Välkomna!

/Sara

torsdag 19 mars 2015

Amanda Svensson till Karlskrona

Foto: Andreas Rasmusson
På onsdag besöker en av mina favoritförfattare stadsbiblioteket, nämligen Amanda Svensson. Rubriken för kvällen är "Allt det där jag sa till dig var sant - om poeter, pirater och en senaste romanen". Vi har tidigare bloggat om romanen Allt det där jag sa till dig var sant, som utkom våren 2014, Maja beskrev den då som "suggestiv, mörk och svårgenomtränglig" men "som berör och skakar om". Majas inlägg finns att läsa här. Enligt förlaget avslutar Svensson därmed en löst sammanhållen trilogi där egensinniga kvinnor som söker sin egen väg står i fokus.

Amanda Svensson är från Malmö och hennes berättelser utspelar sig ofta i Skånetrakten. Ett vanligt förekommande tema är, som jag tidigare nämnde, unga identitetssökande kvinnor. Hon arbetar även som kulturjournalist och är verksam på bland annat Expressen och Sydsvenskan. Svensson debuterade tidigt med Hey Dolly (2008) som har lyfts fram som en generationsroman. Den utspelar sig i Malmö och handlar om den något dysfunktionella Dolly som längtar efter något annat, något större, en verklighetsflykt, bort från Malmö och hennes genomtråkige och ospontana pojkvän Mårten. Jag läste den för några år sedan och blev helt knockad av det rappa men fram för allt roliga språket. Jag ska nu läsa om boken inför bibliotekets läsecirkel och det ska bli intressant att se om jag uppfattar den idag. Därefter utkom Välkommen till den här världen (2011) som blev nominerad till Augustpriset. Åsa läste och bloggade om den vilket går att läsa här. 

Amanda Svensson skriver lekfullt och i ett högt tempo, ofta med en stor portion humor och värme, men hennes texter är även laddade med en hel del svärta. Missa inte hennes föredrag på onsdag, den 25/3, kl. 19. Biljetter finns att köpa på stadsbiblioteket.

/Sara