Fjärilen i min hjärna av Anders Paulrud

”Fjärilen i min hjärna” är Karlskronaförfattaren Anders Paulruds sista roman som skrevs under hans tid som cancersjuk. Det hela börjar med en hjärntumör som likt en fjäril fladdrar omkring i hans inre, och som på röntgenbilden avbildar en fjäril. Men det är till slut hans kraftiga rökning som är den bidragande faktorn till lungcancern som ska ta hans liv. Läsningen är avslöjande, Paulrud skriver helt utan censur med tillbakablickar på sitt gångna liv samt vardagsbetraktelser från sin sista tid i livet. Han försöker dölja sjukdomen och arbetar in i det sista som kulturredaktör på Aftonbladet. En av dem som involveras är Solveig, exfrun som en gång lovade honom att ta hand om honom vid livets slutskede. Inte trodde de väl att det skulle inträffa redan vid 56 års ålder… Anders beslutar sig för att återvända till Paris innan det är för sent, där ska han skriva det som kom att bli hans sista verk. Resandet, skrivandet, kärleken till Solveig och minnet av barndomens Karlskrona driver honom framåt i både livet och skrivandeprocessen. Han flyttar sedan in hos Solveig och de spenderar återigen tid ihop tillsammans, beståendes av prat, kanelbullsbak, goda viner tills det att alkoholen bara smakar surt i gommen, promenader och dessa eländiga sjukhusbesök som alltid lindras med hjälp av en cigarett (även kallad likkistpinne). Anders planerar framåt genom att gömma små lappar och fotografier i sin och i Solveigs lägenhet, han vill fortsätta vara närvarande i hennes liv även efteråt... Relationen mellan dem är stark och intim, trots de svårigheter de går igenom. Egentligen är det här ingen roman om döden, snarare en storartad kärleksroman, ett avsked till hans egentliga livskamrat.

Det är korta men kraftfulla kapitel och ett fullkomligt bedövande vackert språk som går direkt in i hjärtat. Paulrud är nostalgisk, envis men framförallt ärlig, någon rädsla inför döden verkar knappt finnas. Själv läser han Joan Didions ”Ett år av magiskt tänkande” som handlar om hennes makes bortgång och hur hon hanterar den, för inspiration och eftertanke. Nu finns även Kristian Gidlunds dagboksanteckningar, "I kroppen min", inför döden, med samma spröda och poetiska stämning som går att finna i ”Fjärilen i min hjärna”. För döden är ingenting att gömma undan, det angår oss alla och vi ska alla möta döden någon gång, på något sätt enligt författaren själv. Det är svårt att inte bli berörd av Anders Paulruds allra sista roman som bör läsas långsamt.

Missa inte Café Bokstugan måndagen den 6 oktober kl. 18, stadsbibliotekets hörsal, då vi tipsar om författare från Blekinge.

/Sara