Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



måndag 31 oktober 2011

Bokcirkeln Gösta Berlings saga den 25 oktober

För tredje gången den här hösten bänkar vi oss kring bordet på verandan med varsitt exemplar av Gösta Berlings saga i handen. Den här gången kändes läsningen lite annorlunda mot tidigare; många korta kapitel, många olika sagor. En del av oss gillade det, andra inte. Vi var dock överrens om att vissa saker börjar komma på plats nu. Några av kapitlen blev ju som avslut över olika människors livsöden, vilket känns lovande inför den sista delen av boken. Vi är ganska nöjda över att den elaka Märta Dohna och hennes inbilske son får sina straff! Här är det godheten som segrar, det är tydligt. Samtidigt mildrar författaren synen på grevinnan Märta genom att berätta att hon ”var godhjärtad och levnadsglad när hon var ung” i det fina avslutet på nittonde kapitlet.

Vi funderar över vad det är som binder kavaljererna så starkt till Ekeby. Har de svårt att klara vardagen och behöver spänningen och äventyren i kavaljersflygeln? Liljecrona har fru och barn i ett idylliskt hem men klarar ändå inte att stanna hos sin familj mer än några dagar i taget. Patron Julius har i sjutton år gjort försök att resa hem till sin gamla mor, utan att komma längre än ett par kilometer. Ekebys ära är så viktig att kavaljererna lägger ner en otrolig möda på att ge sken av att de självklart har lyckats producera lika mycket järn som tidigare år. De går lika självklart i enad front till protest mot greve Dohna och gör det som så många andra hade velat men inte vågade. Det vilar ett romantiskt skimmer över kavaljererna på Ekeby, helt klart.

Selma Lagerlöfs sätt att skriva har vi lite olika syn på. Hon upprepar gärna samma mening flera gånger, och meningsbyggnaden kan bli lite snårig emellanåt. Vissa delar kan behöva läsas om några gånger för att man riktigt ska förstå innebörden. Det förekommer en del gamla ord som vi får anledning att diskutera när vi träffas. Den här gången var det bland annat roskvarter, täckbåge, fjällstickning och krumhorn.

Det förekommer också en hel del kategoriserande i boken, och vi får veta att i Värmland beter sig människor på ett visst sätt och ser ut på ett visst sätt. Den stackars kvastförsäljerskan, Gösta Berlings tilltänkta brud, kommer från en by där folk i allmänhet av någon anledning anses ha sämre förstånd. Som tur är har hon i alla fall utseendet för sig, då hon ”tillhör en melankolisk, madonnalik skönhetstyp, sådan man ännu finner hos vackra flickor vid stränderna av Lövens långa sjö”. Vi konstaterar att en del sådant lever kvar ännu i våra dagar, att smålänningar är snåla och norrlänningar sävliga är väl allmänt känt?

Slutligen diskuterade vi den här bokens förtjänster som en bok att diskutera i bokcirkel. Vi kom fram till att det finns många olika ingångar och sätt att tolka händelser i boken och många karaktärer att
diskutera kring. Sedan kanske det inte är den första boken man skulle komma att tänka på att läsa på egen hand. Det är ju en mycket positiv sak med bokcirklar, att man får läsa böcker man kanske annars hade missat!

Nästa gång vi ses är det sista gången och boken är utläst. Tur att det finns en hel hög med andra berättelser av Selma Lagerlöf att läsa!


/Helen

fredag 28 oktober 2011

Bokstugan på turné

Som en favorit i repris drar nu Bokstugan ut på turné med start i Rödeby. För nu när höstrusket nått oss är det väl trevligt att söka sig till bibliotekets värmande bokcaféer för att få inspiration. Konceptet är det samma: vi tipsar om våra bästa läsupplevelser och guldkorn och du får gärna gärna tipsa om dina egna favoriter. Ingen föranmälan, bara kom! Så enkelt är det. Det är följande tisdagar som gäller:

Tisdag 1/11 kl 18.00 på Rödeby bibliotek

Tisdag 8/11 kl 18.00 på Nättraby bibliotek

Tisdag 15/11 kl 18.00 på Jämjö bibliotek

och slutligen tisdag 22/11 kl 18.00 på Lyckeby bibliotek
 
Varmt välkomna!
/Sara

torsdag 27 oktober 2011

Vända blad av Julie Jézéquel

Vända blad utspelar sig i Frankrike och handlar om Clara, en kvinna i 40-årsåldern. Hon är manusförfattare för teve och har skrivit manus till många välkända teve-serier. När hennes närmaste chef vill att hon ändrar slutet på ett manus för att få det lite mer publikfriande, så protesterar Clara, och det slutar med att hon blir av med jobbet. Det kan ju också ha något att göra med att hon välte ett skrivbord över sin chef. Nu är hon arbetslös och måste hitta ett sätt att försörja sig och sin tonårsson. Skriva är ju allt hon kan. Hon lägger ut en annons på internet att hon åtar sig uppdrag som spökskrivare, alltså en person som skriver biografier åt kända människor som inte kan eller vill skriva själva. Hon får faktiskt svar från en man, en framgångsrik företagare. När de träffas visar det sig att han inte alls vill att hon ska skriva hans livs historia - han vill att hon ska hitta på ett helt nytt liv åt honom…

Författaren, Julie Jézéquel, är själv manusförfattare, och har skrivit manus till många franska teve-serier. Det är lite spännande att få en inblick i tevevärlden, och hur det kan gå till där. Boken är ganska lättsmält och både rolig och lite sorglig. Det blir lite komiskt ibland hur Clara kämpar med att försöka vara en bra mamma till sin son, och även hur hon försöker tackla det märkliga uppdrag hon har fått. Det är uppenbart att Claras uppdragsgivare inte är nöjd med sitt liv, vilket kommer fram lite i taget. Det får också Clara att fundera över sitt eget liv och de val hon har gjort.

/Åsa

tisdag 25 oktober 2011

Dammsugerskans fyrtiotvå uppdrag – om konsten, livet och andra svårstädade utrymmen (2011) / Gittan Jönsson

Dammsugerskan är främmande i sin omgivning, hon passar inte in men hon låter sig inte hindras. Hon dansar omkring med sitt vidhängande bihang som en annan orädd böna som inte ber om lov. Hon pockar på”.

Gittan Jönsson (f. 1948) är konstnär och feminist, en expressiv satiriker. Hon är kanske mest känd för sin målning Diskkasterskan från 1978, den vackra hemmafrun med de strutformade brösten (likt en av Madonnas scenkostymer) som flinkt kastar disken omkring sig, en modern klassiker. Gittan Jönsson tycker om att provocera och belysa framför allt den osynliga hemmafruns arbete av städande och fejande.

Gittan Jönssons dammsugerska i denna nya biografi utkommen på Carlssons förlag i år, stiger gärna in i lånade kända konstverk, helst uppburna manliga konstnärskap som Zorn, Frances Bacon eller John-E Franzén. Men hon finns även i Gittan Jönssons egna bilder. Den platta siluetten av en dam med en dammsugare i ett fast grepp, nästan som en naturlig förlängning av kroppen (ursprungligen en reklambild från 50-talet), kliver in i bilderna, städar och rensar upp. Ibland väcker hon uppmärksamhet – som när någon av misstag råkar komma med i bild fastän det borde vara utanför kameravinkeln. Ibland finns hon bara där, så naturligt, att vi inte ens lägger märke till henne. Varje bild förtydligas med en liten text som på något sätt alltid passar in i sammanhanget. Det är roligt och det är träffsäkert. Konsten är som bäst när den väcker uppmärksamhet och provocerar.

Hon kom till världen för mycket längesen, i tidernas begynnelse, vid självaste BIG BANG. Hon virvlade runt i solsystemet under några ljusår innan hon landade.

/Therese

Boken i webbkatalogen

måndag 24 oktober 2011

”Rikitikitavi – en folkhemsberättelse” (2011), av och om Rikard Wolff

Att läsa en biografi kan vara som att lära känna en människa. Jag har just fått möjligheten att lära känna Rikard Wolff – skådespelaren, sångaren, poeten och nu författaren.

På ett öppet, ärligt och naket sätt berättar Rikard Wolff i sin självbiografi ”Rikitikitavi” om sin uppväxt och sitt liv så här långt. Han skriver om en pojke med små och stora funderingar, en pojke som tror att han ska dö, om upptäckten av sin homosexualitet, om passionen för de franska sångerskorna Edit Piaf och Barbara, om kärleksrelationer och om sorg då vänner drabbas av hiv, om misslyckanden och om lyckliga tillfällen i livet, som att få barn, om hur det kan kännas när livet passerat 50-strecket och då konsekvenserna av att inte alltid ha levt ett hälsosamt liv börjar visa sig.

Framför allt är det en oerhört varm kärleksförklaring till en mor och en far; två personer som har strävat på i folkhemmets Sverige, en hårt arbetande far, som med jämna mellanrum hamnat i kläm när landet ska utvecklas och rationaliseras, om en mor som inte ville annat än att arbeta, men som råkade befinna sig i hemmafruns tidevarv. När han beskriver sin faders död och saknaden av sina drömmars pappa, att sommarloven nu är borta, fäller jag en liten tår.

Rikard Wolff är en skicklig berättare. Han skryter inte med sitt liv och sina gärningar. Han väljer att delge oss sin livsberättelse om vi vill ta emot den.

”Miraklen i mitt liv har handlat om möten”, skriver han. ”De stunder när jag har blivit berörd av en annan människa. Det har varit några sekunder eller flera år. Jag lever för de ögonblicken.” Jag har i alla fall blivit berörd av mötet med Rikard Wolff. Läs hans berättelse eller kom och träffa honom i samband med arrangemanget Bok 11 den 3:e november då han kommer till Karlskrona.

/Therese

fredag 21 oktober 2011

Bokcirkeln Gösta Berlings saga den 18 oktober

Det hade nästan börjat skymma när vi möttes för andra gången på bibliotekets veranda för att diskutera vad som hänt fram till och med kapitel 12.

Vi kom genast in på att det här är en bok som måste läsas långsamt och att man ibland helt enkelt blir tvungen att läsa om vissa stycken. Några av oss var förvirrade av kronologin. Eftersom det är en berätterska som berättar sagan för oss och det ibland också finns en berättare i berättelsen så kan det vara svårt att få grepp om tidslinjen i boken.

Boken är sammanfogad av stycken där varje kapitel är en berättelse för sig med en tydlig början och ett tydligt slut. Vi får pusselbitarna, sen är det personerna och miljön som binder ihop berättelsen. Förklaringen till detta finns i ett utdrag ur ”En saga om en saga och andra sagor” som en av deltagarna hade med sig. Där beskriver Selma Lagerlöf hur boken kom till. Boken bygger på muntliga berättelser och skrönor som Selma hört i sin barndom. Berättelser som hon sedan skrev ner kapitel för kapitel, men dock inte i den ordning som finns i boken. Först efter flera års arbete blev romanen färdig 1891.

Liksom i sagornas värld är det något ödesmättat över personskildringarna. Naturen eller en högre makt kan ställa allt till rätta så att alla blir vinnare till slut. Det kan vi tydligt se i kapitlet ”Den stora björnen i Gurlita klätt”.

Männen skildras som patriarker, kvinnorna fogar sig. Vi konstaterade att karlarna måste ha haft en oerhörd makt på den här tiden. ”Det har de väl än idag!” utbrast en av deltagarna och skratt utbröt i gruppen.

När Marianne Sinclair drabbas av kopporna och mister sin skönhet blir detta en befrielse för henne. Blir man en lyckligare person om man är vacker? Kan det till och med vara en nackdel att vara för vacker?

Gösta Berling är en ombytlig, snarstucken men charmerande man, men vi hade olika åsikter om honom visade det sig. ”Ja, jag hade fallit för honom” säger någon. ”Han är inte min favorit”, ”Han har en yta utan innehåll” ”Han ser bara resultatet” var andra åsikter som kom fram.

Sist men inte minst kom vi in på författarinnan - att få Nobelpriset i litteratur och dessutom komma in i Svenska akademin måste ses som en närmast ouppnåelig framgång för en kvinna i början på förra seklet. Vi jämför med den samtida Victoria Benedictsson som ju inte alls nådde samma erkännande under sin livstid. Men så var också hennes författarskap av mer radikal karaktär än vad Lagerlöfs var - så radikal att hon skrev under den manliga pseudonymen Ernst Ahlgren.

Det ska bli spännande och se vad som hänt personerna i boken när vi träffas nästa tisdag. Då ska vi ha betat oss fram till och med kapitel 24.

/Annika

torsdag 20 oktober 2011

Brott av Ferdinand von Schirach

En skulle kunna kalla den här boken för en novellsamling. Men jag kallar den hellre för en samling brott. Det är advokaten och numera även författaren Ferdinand von Schirach som har skildrat händelser ur hans faktiska arbetsliv, resultatet är fantastiskt. På bokens baksida går att läsa: "En omtyckt och respekterad läkare slår efter fyrtio års äktenskap ihjäl sin hustru med en yxa. En till synes beskedlig man tar med skrämmande precision livet av två nynazister på en tågstation. En lovande cellist dränker sin bror av barmhärtighet."

Det här är alltså ingen deckare, utan som Schirach själv säger: kriminallitteratur. Det är sanna och framförallt udda berättelser. Genom hela boken finns även en sorts förståelse och empati för gärningsmannen. För ja, kanske hade jag slagit ihjäl min fru med en yxa om hon utsatt mig för psykisk misshandel under cirka fyrtio års äktenskap. Och ja, kanske hade jag dränkt min bror om han mist förståndet och tvingats amputera båda sina ben, för att rädda honom eller kanske rädda mig.

Språket är stramt och återhållsamt, som sig bör. Han svävar inte ut och boken är sparsam med detaljer. Det är det mest nödvändiga som kommer fram. Min favoritnovell är den sista: Kärlek. Där ett kärlekspar som varit tillsammans i två år umgås på tu man hand. Den unga kvinnan ligger i pojkvännens knä och blottar sin ryggrad vilket gör honom mycket upphetsad. Han tar sin kniv, vilket han tidigare beskurit ett äpple med, och skär ett lätt snitt i ryggraden. Flickvännen blir av naturliga skäl bestört och rusar därifrån och lämnar därefter in en anmälan på honom. I samtal med Schirach erkänner mannen att kärleken för sin flickvän var så pass stor att han ville smaka henne. Absurt. Men i lagom mängd. Precis min smak.

Boken i bibliotekets webbkatalog.

/Sara

onsdag 19 oktober 2011

Bokcirkeln: En dåre fri

I måndags kväll var det dags för andra träffen med de två grupperna i stadsbibliotekets bokcirkel, och kvällens bok var Beate Grimsruds En dåre fri. Boken handlar om Eli, framgångsrik författare och filmmakare, men också drabbad av psykisk sjukdom och periodvis inlagd på en psykiatrisk avdelning. I hennes huvud finns hela tiden pojkrösterna; Espen, Emil, Erik och Eugen som omväxlande tröstar henne och uppmanar till destruktiva handlingar.

Vi kom ganska snabbt in på det självbiografiska inslaget i boken. Det vi vet om författarens eget liv stämmer i hög grad in på bokens Eli. Hur mycket är självupplevt och hur mycket är fiktion? Spelar det någon roll? Ja - det konstaterade vi att det uppenbarligen gjorde eftersom vi inte riktigt kunde släppa ämnet. KAN man skriva så ingående om något man själv inte varit med om? Författaren säger i intervjuer att hon vill att diskussionen ska handla om verket och inte om henne själv. Vad kan det finnas för skäl till detta?

Rösterna i Elis huvud hade vi tolkat lite olika, som en del av sjukdomsbilden, eller som betydelsebärande för den situation Eli befinner sig i när de uppträder. Kanske är inte Eli vuxen fullt ut, det kan vara detta som rösterna symboliserar. Hon verkar tidlös, men samtidigt alltid "fel i tiden", som barn är hon lillgammal, som vuxen beter hon sig ibland som ett barn - hon är "osynkad" sa någon! Vi frågade oss också vad författaren vill med boken. Den kan ses som en beskrivning av hur det kan vara att leva med psykisk sjukdom, kanske också som kritik av psykvården? Någon berättade att skönlitteratur ofta används i vårdutbildningar, här kan boken vara en viktig inblick i hur det är att leva med en psykisk sjukdom. Eller är det kanske så att boken är ett försvarstal för den skapande individens rätt till sin egen konstnärliga originalitet, en frihet som inte går att förena med av samhället fastställda normer. Eller som Eli säger ”Jag vill inte vara en representant för de sjuka. Jag vill vara författare.”

Det sammantagna omdömet var lite olika, några tyckte inte alls om den och några tyckte mycket om den. Alltså goda förutsättningar för en bra diskussion! Har du läst boken? Vad tyckte du om den? Svara gärna i kommentarerna!

Till nästa gång läser vi Kniven i hjärtat av Björn Ranelid.

/Therese och Åsa

tisdag 18 oktober 2011

Tips på bra deckare!

Svenska Deckarakademin har med anledning av sitt fyrtioårsjubileum sammanställt 221 bra deckare som du bör läsa innan du mördas. Titeln anspelar på 221B Baker Street, den fiktiva adress där Sherlock Holmes bodde.
Deckarna presenteras i kronologisk ordning och varje presentation upptar en sida. Alla tips är försedda med en eller flera symboler som står för olika genrer som polisromaner, pusseldeckare, rysare, spion/agentroman med mera.
I anslutning till varje deckare finns även en karta där en dolk markerar författarens nationalitet.
Vissa böcker som finns med har jag inte betraktat som deckare, till exempel Selma Lagerlöfs Herr Arnes penningar och Dickens Bleak House.
Recensionerna är skrivna av bland annat Inger Frimansson, Aino Trosell, Ulla Trenter och Ulf Durling. Boken avslutas med en förteckning över priser utdelade av Svenska deckarakademin.
Detta är en bok som presenterar många guldkorn och som inspirerar till läsning.
/Katarina

måndag 17 oktober 2011

Nominerade till Augustpriset 2011

Idag presenterades de böcker och författare som är nominerade till Augustpriset 2011.

Årets svenska skönlitterära bok:
Sören Bondeson: En kubikmeter jord
Tomas Bannerhed: Korparna
Eva-Marie Liffner: Lacrimosa
Caroline Fredriksson: Flod
Bengt Ohlsson: Rekviem för John Cummings
Amanda Svensson: Välkommen till den här världen

Årets svenska fackbok
Elisabeth Åsbrink: Och i Wienerwald står träden kvar
Johan Svedjedal: Spektrum – den svenska drömmen
Lennart Pehrson: Ni har klockorna – vi har tiden. USA tio år efter...
Lasse Berg: Skymmningssång i Kalahari Läs Katarinas inlägg här!
Christel Kvant: Trädets tid
Magnus Bärtås och Fredrik Ekman: Alla monster måste dö! Gruppresa till Nordkorea Läs Thereses inlägg här!

Årets svenska barn- och ungdomsbok
Viveka Sjögren: I den tysta minuten mellan
Jessica Schiefauer: Pojkarna
Sara Lundberg: Vita streck och Öjvind
Lotta Olsson: Konstiga djur
Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren: Cirkeln
Maria Nilsson Thore: Petras prick

Den 21 november avslöjas pristagarna vid en ceremoni på konserthuset i Stockholm

/Åsa

JA till Liv!

Liv Strömqvist har äntligen kommit ut med ett nytt seriealbum, Ja till Liv! - Liv Strömqvists ABC. Både Carina och jag har ju skrivit oss varma om hennes serier tidigare här på bloggen. Hennes stil liknar ingen annans, en kombination av att hon är oerhört påläst inom olika områden, har en förmåga att nosa upp fenomen som är typiska för vår tid, att hon är orubblig feminist i alla lägen - och så är hon helt enkelt väldigt rolig också...
Hennes nya album innehåller serier som tidigare publicerats i bland annat dagstidningar och veckopress. Som vanligt är det en brokig samling personer (mest män) som får sig en släng av sleven, bland andra Robert Gustafsson, kungen och Barbapapa(!), de flesta inte helt oförtjänt. Jag kan dock inte låta bli att tycka lite synd om Niklas Strömstedt. Jag menar, det KAN ju faktiskt vara en tillfällighet att tre av hans fyra fruar har jobbat på TV4...

/Åsa

fredag 14 oktober 2011

Bokcirkeln "Gösta Berlings saga" den 11 oktober

Så var det dags igen. En vacker oktoberkväll träffas vi, tio förväntansfulla bokcirkeldeltagare redo att låta oss förtrollas av en av våra främsta svenska klassiker – Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf. För några av oss blir det första mötet med boken, medan andra har läst och läst om den flera gånger. En deltagare hade lyckats få tag i ett vackert exemplar av boken på ett antikvariat, med en julhälsning från tidigt 1900-tal på försättsbladet.

Vi kom snabbt in på Selma Lagerlöf som person. Hon är ju fascinerande och beundransvärd, det var vi alla eniga om. Vi tycker också att hennes person lyser igenom så tydligt i boken, man kan riktigt höra henne berätta sina historier. Hennes kärlek till Värmland var stark, vilket märks i det vackra landskapskapitlet. När majorskan är på väg för att rädda sitt kära Ekeby undan kavaljerernas förstörelse är det lätt att tänka sig att författaren har sitt eget Mårbacka i tankarna när hon skriver: ”Det finns nog många, som ha lidit av samma sorg. Inte är hon den enda, som har sett förstöringen gå fram över ett älskat hem…”.

Människosynen i boken känns förvånansvärt modern, även om en deltagare uttryckte besvikelse över hur kvinnorna framställs och hade väntat sig mer av Selma. Överlag verkar de kvinnor vi stött på hittills vara vackra och inte så mycket mer, de har ingen direkt personlighet att tala om och skildras som ganska svaga. Undantaget är förstås majorskan, men att hon är som hon är förklaras med att hon har blivit sårad tidigare i livet. Nu är hon i stort sett som en man. Gösta Berlings personlighet diskuterade vi också en hel del. Vem är han egentligen? Är han elak eller bara feg? En charmör eller rentav en psykopat? Det känns som att han är snabb att ta den enklaste vägen ut ur svårigheter, och så beskriver Lagerlöf honom också på s. 13: ”…Vid varje smärta, som övergår dem, skena de åstad på vilda vägar mot gapande avgrunder.”

Det är många olika karaktärer i boken och det kan kännas lite rörigt och svårt att hålla ordning på alla i början. Någon liknade boken vid skvaller, man får bekanta sig med små delar och fragment av olika personer och händelser. Vi reagerade också på att det förekommer många tvära kast i handlingen och att en enda liten detalj kan förändra så mycket. Vi får se hur romanen fortlöper tills vår nästa träff. Kommentera gärna vad du tycker om romanens inledning!

/Helen

torsdag 13 oktober 2011

Minnet av en smutsig ängel av Henning Mankell

På ångfartyget Lovisa arbetar kockan Hanna Renström. Hanna kommer ursprungligen från en fattig familj från Funäsdalen men hamnar så småningom hos den förmögna handelsmannen Forsmark vilken sätter henne på ett fartyg med slutdestinitation Australien. På skeppet arbetar även kapten Lundmark som Hanna fattar tycke för. De gifter sig i en gästhamn men hinner enbart vara gifta i två månader då Lundmark insjuknar och dör på grund av en kraftig feber. Han sänks till botten av havet och Hanna blir ständigt påmind av hans bortgång från det dundrande havet.

En natt lägger fartyget till i den portugisiska hamnstaden Lourenco Marques i södra Afrika. Hanna tar ett snabbt beslut, packar ner Lundmarks skärmmössa, sjöfartsboken, klockan, bröllopsfotot och till sist ett portugisisk lexicon. När Hanna vaknar upp i den nya staden har hon kraftiga smärtor från underlivet och blöder även därifrån. Hon befinner sig i ett kalt stenrum där hon inte är ensam. Vid henne står en barbröstad negress som serverar henne sött te. Påfåglarna skriker och Hanna somnar utmattat om. Fyra dagar senare får hon reda på att det inte är ett hotell som hon tagit in på, utan en bordell. Under dessa dagar har hon blivit omhändertagen och vårdad av de prostituerade som arbetar på bordellen. Bordellens ägare, señor Vaz, rasist men ändock de prostituerades trygga punkt, förälskar sig i denna mystiska kvinna som bara av en slump dykt upp på hans bordell en natt. Han gör Hanna till sin fru men även detta äktenskap blir kort då señor Vaz's hjärta stannar en natt i deras gemensamma hem. Plötsligt har Hanna Renström, en gång piga, sedan kocka, blivit ägare till en bordell i södra Afrika. Kvar lämnar señor Vaz även sin apa, Carlos, som tyr sig till Hanna. Carlos får en speciell roll i boken som länken mellan det djuriska och det mänskliga, där han valsar omkring med cigarr i mungipan iklädd vit kavaj och finns till för Hanna i svåra situationer.

De prostituerade samt de övriga svarta i byn visar stor respekt för Hanna. Särbehandlingen mellan svarta och vita är något som hon inledningsvis har svårt att ta till sig och förstå. Hanna blir tillsagd följande:
"Dom svarta är bara skuggor av oss. Dom har ingen färg. Gud gjorde dom svarta för att vi skulle slippa se dom i mörkret. Och vi skulle heller aldrig glömma varifrån dom kom."
Rasismen är hela tiden påtaglig och det är något som Hanna dagligen måste slåss mot för att inte bli delaktig i. Den dagen hon tar upp kampen för en svart kvinnas rätt vänder hela den vita befolkningen henne ryggen vilket även försämrar hennes företags rykte. Genom hela romanen får vi följa Hannas vardag på bordellen och hennes tvivel över att antingen stanna kvar för att fortsätta kampen för de svarta eller återvända hem till Sverige. En bok som smärtar och rör om. Rekommenderas.
/Sara

tisdag 11 oktober 2011

Populära mp3-böcker

Allt fler upptäcker mp3-boken, där man till skillnad från cd-boken enbart behöver hantera en skiva, vilket kan underlätta. En annan fördel med mp3-boken är smidigheten med att föra över den till en mp3-spelare eller iphone med hjälp av datorn vilket gör att du kan lyssna på boken medan du exempelvis motionerar. Mp3-boken förutsätter dock att du har en någorlunda ny cd-spelare, som har mp3-funktion, men det går precis lika bra att spela den i datorn samt i dvd-spelaren och lyssna genom tvn. Förhållningssätten till mp3-boken är många och kanske är det därför som mediet växer, friheten i att du kan lyssna på så många olika sätt. Under året som gått har följande mp3-böcker blivit mest utlånade:

1. Från vaggan till deadline av Robert Gustafsson
2. Den farliga leken av Marie Jungstedt
4. Det lömska nätet av Helene Tursten
5. Postcard killers av Liza Marklund
6. Inkräktaren av Håkan Östlundh
7. Torpeden av Bodil Mårtensson
8. Vredens tid av Stefan Tegenfalk
9. De redan döda av Robert Karjel
10. Hon som tittade in av Karin Wahlberg


/Sara

måndag 10 oktober 2011

Causa mortis av Elias Palm

Elias Palm har skrivit två deckare om rättsläkaren Ella Andersson. Den andra är alldeles nyutgiven och heter Causa Mortis. Ella blir kontaktad av en internationell organisation som specialiserat sig på att spåra upp krigsförbrytare från andra världskriget och se till att de ställs inför rätta för sina brott. Deras verksamhet har intensifierats på senare tid då många av de som deltog i kriget börjar bli till åren komna. Nu har det uppstått ett problem. En person inom organisationen har börjat spåra ur och har förvandlat jakten till en personlig vendetta där hans mål är att ta livet av de istället för att ställa dem inför rätta. Två misstänkta krigsförbrytare har hittats döda i sina hem i New York på kort tid. Organisationen vill ha en neutral åsikt om de verkligen dog en naturlig död, eller om någon hjälpt dem på traven. Ella blir tillfrågad om att sköta obduktionerna. Anledningen till att just Ella blir tillfrågad har att göra med hennes far. I den första boken, Corpus Delicti, fick man veta att Ella alltid trott att hennes pappa dog i den brand som förstörde familjens hem när hon var sex år. Det visade sig dock att fadern lever, och i andra boken framkommer det att han har en anknytning till den organisation som anlitat henne.

Båda böckerna är mycket välskrivna. Det är intelligenta historier med många trådar och tidsplan som kräver lite av läsaren, det är inget man bara slöläser eller ögnar igenom. Elias Palm är själv rättsläkare, och det gör att man får en intressant och säkert ganska verklig inblick i det arbete en rättsläkare utför. Det ska sägas att det visst förekommer en del närgångna beskrivningar av obduktioner, men de skildras på ett nästan dokumentärt sätt, det är absolut inget frosseri i blod och kroppsdelar. Man får också veta mer om det viktiga arbete rättsläkaren utför, även när det gäller levande människor, och som man kanske inte tänker på. De undersöker ju också människor som utsatts för t.ex. våldtäkt och misshandel, och kan stärka deras berättelse i rätten om personen ifråga inte själv minns vad som hänt eller kanske inte blir trodd. Spännande och välskrivet!

/Åsa

fredag 7 oktober 2011

Om Tranströmers poesi

Om poesi är den förtätade textens konst så är Tranströmer ett lysande exempel. Ibland blir varje mening en egen berättelse med både början och slut. Och däremellan oväntade vinklar och metaforer som öppnar sig mot ett försök till en förklaring av vad det innebär att leva. Färdiga svar får man leta efter hos andra.

Jag mötte Tomas Tranströmers poesi första gången på ett litet litet filialbibliotek i Lerum. 25 m2 stort tror jag det var. Men man hade skyltat med diktsamlingen "För levande och döda". Låter intressant tänkte jag. Efter ett halvår hade jag köpt på mig en hyllmeter blandad poesi. Så kan det gå om man läser Tranströmer. Upptäckte också efter den där hyllmetern att inte all poesi har Tranströmers lätta tyngd. Men ofta kan man bli förflyttad till en ny plats där världen känns ovan och spännande men ändå bekant. Pröva.

Var ska man då börja i Tranströmers författarskap? Börja varsomhelst, bli överraskad. Ibland kan det vara bra att låta slumpen bestämma. I synnerhet i ett så jämnt författarskap. Men här kommer två av mina favoriter, båda ur "Det Vilda Torget" från 1983:

Minnena ser mig

En junimorgon då det är för tidigt
att vakna men för sent att somna om.

Jag måste ut i grönskan som är fullsatt
av minnen, och de följer mig med blicken.

De syns inte, de smälter helt ihop
med bakgrunden. Perfekta kameleonter.

De är så nära att jag hör dem andas
fast fågelsången är bedövande

Eldklotter

Under de dystra månaderna gnistrade mitt liv till
bara när jag älskade med dig.
Som eldsflugan tänds och slocknar, tänds och slocknar
- glimtvis kan man följa dess väg
i nattmörkret genom olivträden.

Under de dystra månaderna satt själen hopsjunken
och livlös
men kroppen gick raka vägen till dig.
Natthimlen råmade.
Vi tjuvmjölkade kosmos och överlevde.

"Minnena ser mig" är också titeln på en kort memoarbok där Tranströmer beskriver sin uppväxt. Också klart läsvärd.

Och till sist en sån där mening som står för sig själv lösryckt ur dikten. Från Vermeer ur "Levande och döda" 1989:

"Det gör ont att gå igenom väggar, man blir sjuk av det men det är nödvändigt"

/BG

torsdag 6 oktober 2011

Och vinnaren är...


Nobelpriset i litteratur 2011 går till

Tomas Tranströmer

med motiveringen:
"för att han i förtätade, genomlysta bilder
ger oss ny tillgång till verkligheten".

onsdag 5 oktober 2011

En underbar roman av Karin Stensdotter

Jag läste nyligen ut Karin Stensdotters nyutgivna roman med titeln En underbar roman. Karin Stensdotter debuterade 2004 med romanen Arnes Kiosk som tog mig med storm, därför hade jag något höga förväntningar på den här relativt tunna (nämligen 140 sidor) berättelsen. Den så kallade underbara romanen, grep inte tag i mig på samma sätt som jag mindes att Arnes Kiosk gjorde för ett antal år sedan, däremot hade den en enorm mysfaktor. Jag läste medan regnet smattrade på fönstrena och jag hade balkongdörren öppen på glänt för att försöka få in lite av söndagsnattens höstluft, i den stunden passade En underbar roman, alldeles utmärkt. Vi får följa Gertrud, en äldre dam som är bosatt i Paris. Hon lever ensam då hennes man gått bort sedan en tid tillbaka. Hon lever ett behagligt liv där hon ägnar dagarna åt att promenera omkring i staden, tänka tillbaka på sin tid som ung för att avsluta dagen med ett gastronomiskt äventyr, matlagning är nämligen ett av Gertruds stora passioner då hon förknippar och minns med hjälp av maten. En dag får hon ett brev från sin broder i Sverige. Hans barnbarn Harry, 9 år, behöver någon som ser efter honom i cirka tio dagar och lotten föll på Gertrud. Gertud, vars dagar är tämligen händelselösa tackar ja till erbjudandet. Tillsammans med Harry återupplever Gertrud Paris. Ålderskillnaden skapar otroligt nog inga problem utan de två kommer genast överrens och utbyter kunskap och lärdomar. Getrud visar Harry det franska kökets specialiteter medan han i sin tur ger henne en utförlig lektion i hur en digitalkamera fungerar. Romanen är mycket trivsam och stillsam, med vackra miljöbeskrivningar av Paris som på något sätt alltid binds ihop med Gertruds stora intresse ...mat: "Själva höstens intåg i staden, doften av boeuf bourgignon. Dimman som om morgonen börjar i grått, pärlstickad dimma som i en av Karlas finare sjalar - den i grå silketyll - men som så småningom bleknar och lämnar endast en mjölkig skiftning kvar, suddar ut det avlägsna. Torr pastellkrita." Romanen är kanske inte briljant eller underbar, men den är nödvändig för alla dessa regniga söndagskvällar som vi har framför oss. Jag skulle vilja kalla den: En fin liten roman som lämnar en behaglig känsla i mitt bröst.

/Sara

tisdag 4 oktober 2011

Vem vinner Nobelpriset i litteratur?

På torsdag klockan 13.00 tillkännages vem som vinner det ädla Nobelpriset i litteratur. Det spekuleras vitt och brett om vilka möjligen kan vinna. Som vanligt finns Tomas Tranströmer med i beräkningarna, så även Haruki Murakami, Amos Oz och Philip Roth. På hemsidan http://www.braodds.com/nobelpriset-litteratur kan man se hur rangordningen ser ut just nu bland favoriterna. Idag har även Dagens Nyheter en intressant artikel där detta diskuteras som finns att läsa här. Vem tror du vinner årets Nobelpris? Kommentera och diskutera gärna!



















/Sara

måndag 3 oktober 2011

Svart himmel av Arnaldur Indridason (Norstedts 2011)

Äntligen en ny Indridason! Ja, han är helt klart en av favoritförfattarna. ”Svart himmel” utspelar sig under samma tidsspann som förra årets ”Mörka strömmar”, då man fick följa Erlendurs kollega Elínborg. I ”Svart himmel” är det kollegan Sigurdur Olí som blir vittne till en dödsmisshandel. Kvinnan som misshandlas är anklagad för utpressning och misstankarna går till att överfallet är ett beställningsjobb av en torped. Sigurdur Olí är personligen insyltad i utpressningsmisstankarna. Han borde inte jobba med fallet men kör över spaningsledaren för att få fortsätta. Något som visar sig vara ödesdigert, Sigurdur Olí ser inte klart på det som pågår. Sigurdur Olí är en trevlig bekantskap. I de andra böckerna uppfattar man Sigurdur Olí som en bra polis men en något dryg snobb. Han är en snobb - klädmässigt, men annars är han en karaktär med integritet som inte backar inte för något. Mordhistorien är huvudspåret, men författaren har även fått med en kritisk inblick i Islands bankväsende innan den stora kraschen 2008. Fortfarande kvarstår frågan vart Erlendur har tagit vägen. Kommer svaret i nästa bok?

/ Carina