Åh, denna har jag längtat efter! När jag hade läst Ina Ekegårds förra bok, hennes debut "Schimpansen från Munkfors" så kände jag mig alldeles lyrisk. Och härligt nog har hon kunnat följa upp med en lite annorlunda bok, men som även den gör mig lite lycklig. Återigen en bok som innehåller väldigt många olika ingredienser utan att det blir för splittrat, och med ett språk som ligger som honung i min mun. Jag läser ovanligt sakta, njuter av ordval och formuleringar, och tycker den tar slut alldeles för fort.Här får vi följa två olika personer, som är berättarröster i vartannat kapitel. Dels är det Julia, som sommarjobbar på ett äldreboende i Göteborg, tillsammans med den dryga snyggingen Adam. Och dels är det den rullstolsburne CP-skadade Patrik i Stockholm, som tillsammans med sin "nästan-syster" Elvira (vars mamma är Tuva från Schimpansen från Munkfors!) åker till Göteborg för att begrava Elviras farfar från Julias äldreboende. Dessa fyra personers vägar korsas, och de beslutar sig för att köra till Karlskrona (!) för att köpa en minibuss, som Patrik och hans bästis Anton ska dra till Grekland med, tillsammans med deras assistenter. Och av detta blir det en helt sanslös roadtrip där den ena märkligheten efter den andra inträffar, och de mest sorgliga sår öppnas. Jag blir så gripen av dessa inblandade människors livsöden, och allt det tunga de tvingas bära runt på, utan att egentligen lyckas så himla bra. Alla har de sina bördor, och de är inte lätta kan jag säga. Samtidigt så finns så mycket varm klokhet inbakat, och det är väldigt svårt att inte tycka om alla dessa människor, trots deras tillkortakommanden. För livet är verkligen inte lätt att leva. Men ibland kan man hitta vägar ut ur mörkret, tackochlov!
/Tuija
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar