Kvinnan på övervåningen av Claire Messud

Nora Eldridge är 42 år och jobbar som lärare i en tredjeklass på en skola i Cambridge. Hon lever ensam och beskriver sig själv som en typisk kvinna på övervåningen: "Vi finns alltid en trappa upp. Vi är den tysta kvinnan i lägenheten längst bort i korridoren, hon som alltid sopsorterar, som ler och hälsar glatt i trappan och bakom vars stängda dörr det aldrig hörs ett knäpp. Vi lever våra liv i stilla förtvivlan, vi kvinnor en trappa upp, med eller utan en satans katt eller odräglig flåsande labrador, och inte en själ märker att vi är rasande. Vi är fullständigt osynliga."

Nora har länge varit en kvinna som tar det hon får istället för det hon verkligen vill ha, som försakar sitt eget liv för att kunna hjälpa sin sjuka mamma och ensamma pappa, som när en hemlig konstnärsdröm som det aldrig riktigt verkar bli något av. Men så en dag börjar det en ny elev i hennes klass på Appletonskolan. Reza heter han och han får snabbt en speciell plats i Noras hjärta. När Reza blir offer för en misshandel på skolgården lär Nora också känna Rezas föräldrar, Sirena som är konstnär och Skandar som är gästföreläsare på universitetet. Hon dras ohjälpligt till denna familj, fäster sig vid var och en av familjemedlemmarna på ett närmast besatt vis.

Sirena arbetar med ett konstprojekt som hon ska ställa ut då familjen återvänder till sitt hem i Paris påföljande år. Hon behöver en ateljé, och övertalar Nora att dela hyran med henne. De båda kvinnorna arbetar tillsammans om eftermiddagarna, och det är så fascinerande att läsa om skapandet av deras respektive konstverk. Sirena tillverkar en magisk Alice i Underlandet-värld som publiken själva ska bli en del av, och Nora bygger små små miniatyrer av några kända kvinnors rum.

Vad Nora egentligen känner för Sirena, eller för hennes man Skandar, är oklart också för henne själv. Hon vet bara att det känns som att de har gett hennes liv en mening som tidigare saknades, och att hon nu upplever att precis allt är möjligt. Men vad känner de för henne egentligen? Hur viktig är hon i deras liv och vad har hon rätt att kräva av dem?

Att allt inte kommer bli som Nora drömmer om framstår tydligt för alla utom henne själv, men exakt hur fel det kommer sluta vet vi inte. Det ger romanen en närmast thrillerartad stämning och jag är i författarens grepp från första sidan till den sista. Jag älskar hur Messud sätter fingret på Noras ilska, drömmar och behovet av att någon gång få vara den allra viktigaste personen i en annan människas liv. Sedan är språket i en klass för sig också.

/Helen