Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



fredag 28 november 2014

De oanständiga profeterna i Tibet...


…är titeln på Arto Paasilinnas senaste alster. Och hela historien är precis lika sanslöst befängd som titeln. Den börjar med att två barndomsvänner, varav den ena är en OppfinnarJocke-typ och den andra just blivit arbetslös, får för sig att vilja starta upp en produktion av tekniskt moderna bönekvarnar. För det har det ene av dem just uppfunnit. En bönekvarn som går att tillämpa på alla slags religioner, på alla tänkbara språk – det är bara att programmera in det man vill ha. Och sen kan köparen använda sig av det, för eget bruk, mest passande innehållet. Så de ger sig iväg till Indien för att sondera terrängen för massproduktion och marknadsföring. Sedan drar de vidare i sina ambitioner via Dalai Lama, vidare till Peking för att ta supersnabbtåget över den tibetanska högplatån till Tibets huvudstad Lhasa, med svepskälet att skriva en bok om tågfärden. Väl i Lhasa ogillar kineserna deras dolda agenda med en bönekvarn, så de fängslas i ett gammalt munkkloster, lyckas rymma och vandra sig över Himalaya tillbaka till Indien. Och passar på att skapa en egen religion av bara farten – fri från gudar och profeter. Och väl hemma i Finland igen skapar de en gigantisk pilgrimsplats i norr för utövarna av den nya tron ”Världsalltet” som bygger på att göra goda gärningar… Ja, det är en skröna utan dess like, och gillar man Paasilinnas berättarstil och typ av humor så är detta antagligen ett säkert kort. För det händer rasande mycket. Men det är också egentligen det enda – det bara händer en hel massa. Personligen känner jag mig som en betraktare av en stumfilm eller sittandes med en kikare studerandes ett händelseförlopp på avstånd, utan att egentligen komma nära någon av huvudkaraktärerna. Jag har ett behov av mer kött på benen för att få ut något av en bok, och därför var väl detta kanske inte något för mig, trots att jag blev nyfiken på själva historien som sådan. För den är ju både makalös, sanslös och skruvad, och inte det minsta trovärdig. Vilket ju inte är meningen heller. Men egentligen vet jag inte ens hur rolig jag tycker att den är. Det är bara en vansinnigt massa händelser som staplas på varandra i ett högt skruvat tempo. Och utan någon egentlig knorr, ens på slutet… Men – smaken är ju tackochlov olika, och säkert finns det läsare som njuter mer av Paasilinna än jag.

/Tuija

torsdag 27 november 2014

Presidentens hatt av Antoine Laurain


Det hela sker av en ren slump. Sedan vilar den i Daniel Merciers händer, presidentens Francois Mitterands svarta filthatt, och den besitter oanade krafter… Kvällen börjar med en storslagen middag beståendes av skaldjur och vin som Daniel unnar sig i sin ensamhet då hans familj är bortrest. När självaste Frankrikes president slår sig ner med ett sällskap vid bordet bredvid är kvällen fulländad för Daniel. Han tjuvlyssnar på deras samtal och njuter av att vara en fluga i rummet. När sällskapet lämnar restaurangen upptäcker Daniel att Mitterands hatt är kvarglömd. Efter en kort betänketid rafsar han åt sig hatten och försvinner därifrån. Daniel har aldrig mått bättre. Hatten ger honom självförtroende och mod, den bidrar till och med till att Daniel blir befordrad till ett kontor i en stad utanför Paris. Dagen då familjen flyttar händer det som inte får hända, hatten glöms kvar på tåget från Paris…

Vi får sedan följa hattens vandringar från den ena till den andre och ta del av de tillfälliga ägarnas förändrade beteende och beslut som görs mycket tack vare hatten och den auktoritet den skänker dem, beslut rörande allt från kärleksuppbrott till att göra karriärframsteg…

Daniel kan dock inte glömma Mitterands hatt och gör allt för att spåra den. Efter att ha satt in en kontaktannons i tidningen får han till slut kontakt med den kvinna som fann hatten på tågets hatthylla. Hon lämnade i sin tur hatten på en parkbänk där en nedstämd man som sysslar med att framställa parfymer blir den nya ägaren… Men tro inte att jakten slutar där!

"Presidentens hatt" är en fransk, charmig, lättläst feel good/pusseldeckare med en knorr på slutet. Romanen har funnit flertalet priser i Frankrike, USA och England och kommer säkerligen uppskattas av många i och med sina många likheter med succéromanen ”Igelkottens elegans”.

/Sara

tisdag 25 november 2014

Burnt Shadows av Kamila Shamsie


För några år sedan läste jag den här otroligt vackra boken, Burnt Shadows av Kamila Shamsie. Det är en bok som jag minns än idag, så bra var den. Och nu har boken precis kommit på svenska, med titeln Brända Skuggor, så därför passar jag på att tipsa om den! Båda utgåvorna finns så klart att låna på biblioteken i Karlskrona.
Burnt Shadows tar sin läsare på en resa från Nagasaki 1945, över världen, och slutar i USA 2002. Under de åren följer vi en familj och deras öden, och hur omvärlden formar deras väg. Hiroko står på sin balkong i Nagasaki den 9 augusti, hon har precis släppt iväg sin kärlek Konrad. Hon är tjugoett år gammal, och giftermålet med Konrad står för dörren. Konrad, som nu går där nere på gatan, och Hiroko som står på balkongen och ser efter honom och sin framtid. Men så blir världen vit, atombomben har fallit och livet blir aldrig detsamma igen. Bara ärren är kvar, de som Hiroko bär inom sig, men även skuggorna på ryggen efter svanmönstret på den kimono som brändes in i hennes hud när bomben slog ner. Hon reser till Indien och där, där hon trodde livet var färdigt, att alla känslor smält bort, så möter hon livet igen, i en indisk man.
Den här boken tar mig från Japan, till Indien, Pakistan, Afghanistan och ett New York dagarna efter 11 september. Till en kall bil i Kanada och till en obegriplig smuggel båt full med människor i Iran. Till religion, kärlek och hur människor bara lever sina liv. Läsningen går långsamt, men inte för att det är händelselöst, snarare tvärtom, utan för att språket är så vackert. Varje mening, varje ord vill etsa sig fast. Nu har jag inte läst den svenska översättningen, men är texten ens hälften så bra som den engelska utgåvan, till och med då blir det bra!
 
Som jag nämnde så är det några år sedan jag läste Burnt Shadows. I maj 2011, för att vara exakt.
Det minns jag för att precis samma natt som jag läser klart den här historien, som till stor del utspelar sig i Pakistan och Afghanistan, dör Osama Bin Laden i ett hus i just Pakistan. Jag ska inte avslöja för mycket, men att den händelsen sker i verkligheten samtidigt som jag befinner mig i bokens fiktiva värld, gjorde läsupplevelsen näst intill overklig. Och jag minns att jag rös dagen efter. Detta spelar så klart in i att jag kommer ihåg Burnt Shadows så väl. Men det som framförallt fastnade hos mig var det vackra språket. Och en särdeles fascinerade historia.

/ Malin

 

måndag 24 november 2014

Eben Alexander: Till himlen och tillbaka – en neurokirurgs nära-döden-upplevelse

Eben Alexander är läkaren, neurokirurgen och forskaren som har rönt mycket uppmärksamhet i USA och media. ”Till himlen och tillbaka” är hans egen berättelse om hur han vaknar en dag, känner sig sjuk, tänker att det nog är en släng av influensa men bara några timmar senare är han medvetslös och hämtas med ambulans till närmaste sjukhus. På sjukhuset hamnar han i koma, en djup koma som varar i sju dagar. Läkarna kommer framtill att han har drabbats av en ovanlig och allvarlig form av hjärnhinneinflammation. Hans chanser att överleva bedömdes som mycket små.

I detta tillstånd upplever han vad han själv kallar en nära-döden-upplevelse, en färd bortom tid och rum eller som titel säger ”Till himlen och tillbaka”. Som läkare och vetenskapsman avfärdade han tidigare denna typen av upplevelse som något hjärnan fabricerar. Han kände till begreppet och var ibland med om att patienter försökte förmedla upplevelsen till honom. Men att det var något som hände ”på riktigt” kunde han inte tro som läkare.

Mirakulöst nog vaknar Eben Alexander upp ur sin koma och har kunnat komma tillbaka till ett normalt liv. Något läkarna inte trodde skulle vara möjligt. Med sig har han sin unika upplevelse. Och han ser det som sin mission att berätta och dela med sig av upplevelsen till andra, särskilt andra läkare och vetenskapsmän. Budskapet är att vi är mer än våra fysiska kroppar.

Detta är helt klart en gripande berättelse, inte minst hur livet ställs på ända från en dag till en annan för hans fru, söner, släkt och vänner. Själv är han ju bortkopplad i sitt djupa koma-tillstånd, men runt omkring honom förbereder sig nära och kära på hans bortgång. Hur man vill läsa hans erfarenheter av färden i det han kallar andra dimensioner av tillvaron är upp till var och efter tro och övertygelse.

/ Carina

fredag 21 november 2014

De små prinsarna...

… är verkligen inte vilka små prinsar som helst, som Conor Grennan berättar om i sin biografi med undertiteln – en mans kamp för att hjälpa Nepals förlorade barn tillbaka hem. Det är en helt fantastisk historia om föräldralösa barn, den mest hjärtevärmande historia man bara kan tänka sig, som serveras – det är bara att sluka; jag sträckläser i ett rasande tempo, vill bara få veta hur det går, hela, hela tiden. Och det som berättas är historien om hur den ca 30-årige amerikanen bryter upp från sitt inrutade liv i Europa, för att ge sig ut på en jordenruntresa på ett år. Som ska inledas med 3 månaders volontärarbete på ett barnhem i Nepal. Men barn har han ingen erfarenhet av, inte heller fattigdomen i Asien. Men det blir en vistelse som sätter oerhört djupa spår, och hans förbehållslösa kärlek till de här små föräldralösa prinsarna på barnhemmet Små prinsar, kommer att förändra hans liv fullständigt. För vad han fått klart för sig under den här tiden är att barnen inte alls är föräldralösa, utan föremål för en fruktansvärt cynisk människohandel. De oerhört fattiga föräldrarna i de avlägsnaste av trakter har helt enkelt betalat stora belopp för att deras barn ska räddas undan det maoistiska kriget mot kungen - i tron att barnen skulle få en bättre framtid, med utbildning och näringsrik mat, i Katmandu. Istället har de sålts vidare som slavar eller tjänstefolk, eller helt enkelt dumpats på gatan. Och somliga har alltså lyckats bli omhändertagna av olika organisationer, och framlever sina liv på barnhem istället.

När Conor ska resa vidare lovar han både sig själv och barnen att han ska återvända, vilket han också gör något år senare. Men då har han också lyckats starta upp en verksamhet, som ska utmynna i ett eget barnhem, men framför allt ska han göra sitt yttersta för att försöka hitta de små prinsarnas familjer. Vilket blir ett fullständigt makalöst äventyr i sig, med livet som insats; veckolånga vandringar på de vackraste av platser – världens tak, under Himalayas svindlande höjder.

Det här är en bok som gör mig både varm och lycklig inombords, både över beviset på - i alla fall somliga - människors inneboende godhet, men också över de helt galet underbara små barnen.
Så olika lottade vi ändå är - och hur olika vi hanterar detta. Grennans berättelse gör skillnad, sådana här dokumentationer är viktiga för vidare hjälp till utsatta. Men även om det är en dokumentation i första hand, så är det också en oerhört välskriven och skickligt berättad sådan. Som verkligen förtjänar att läsas av många!

/Tuija

torsdag 20 november 2014

Straff av Paula Polanski

Håkan Nesser har gett röst åt pseudonymen Paula Polanskis debutroman ”Straff”. Romanen gränsar till att vara en pusseldeckare, men väljer själv att klassa sig som ”en tät och gåtfull thriller”. Författaren Max Schmeling, vår huvudkaraktär, får ett mystiskt brev från en avlägsen bekant. De har inte haft någon kontakt sedan barndomstiden och nu ber avsändaren om en tjänst av Max. En tjänst som Max tveksamt nästlas in i. Barndomsvännen, även kallad Tibor Schittowski, har skrivit ner sin livshistoria som han ber Max läsa igenom där det mot slutet kommer att uppdagas vad för typ av tjänst Tibor vill ha hjälp med. Tibors berättelse bjuder på en saftig läsning för Max, som hela tiden slåss mot att inte ryckas med i Tibors privata anekdoter. För varför ska han hjälpa en man som han knappt känner? Vad har han för förpliktelser gentemot Tibor Schittowski?

Tibor levde som ung i Barcelona där han förälskade sig i den vackra Kristiana Henkel, en kvinna från Tibors och Max hemstad som även Max haft en intim relation med. Problemet är att Kristiania är gift med den våldsamme affärsmannen Carlos Fuentes som hon inte vågar lämna… När Kristiania blir gravid med Tibor smider de fram en plan om det perfekta mordet på Carlos. Men det hela går inte alls som planerat, Tibors liv förändras drastiskt och nu behöver han Max hjälp för att komma i kontakt med sitt förlorade barn.

Max har nog med sina egna problem då han brottas med gamla uppbrott och ex-fruar som han fortfarande bearbetar hos en psykolog… Samtidigt dras han till fallet då hans gamla flamma Kristiania är inblandad, högst ovetandes om vilka konsekvenser detta kommer att ha för hans liv…

En minst sagt klurig och smart skriven thriller som lurar läsaren ända till slutet… Frågan är vem som döljer sig bakom pseudonymen Paula Polanski? Vissa spekulerar att det är Nesser i egen hög person…

/Sara

tisdag 18 november 2014

En mörk och förvriden flod av Sharon Bolton


Jag läser inte så mycket deckare, jag dras i regel mer mot skräckhistorier. Jag är en av dem som släcker ned än mer i rummet, för att locka ut monstren i garderoben så att jag kan ta mig en ordentlig titt. Desto mörkare böcker, desto bättre alltså!
Med det sagt så har Sharon Boltons deckarserie om Lacey Flint ändå passat mig utmärkt. Det är smutsiga miljöer, trasiga huvudpersoner och ond bråd död. Första boken i serien kom för några år sedan, den i mitt tycke helt briljanta Nu ser du mig. En otroligt spännande historia som jag sträckläste. Efter det så har Bolton skrivit två böcker till om Lacey Flint, och nu kommer den fjärde delen; En mörk och förvriden flod. Jag har tyckt att böckerna tappat lite fart efter den rafflande inledningen, men nu är Bolton tillbaka med besked! För att hänga med i historien och det som har hänt Flint, så tror jag att det är en fördel att ha läst de andra delarna i ordning.

När vi nu återser Lacey Flint så har hon lämnat sitt arbete vid The Metropolitan Police, ärren hon bär inom sig är för djupa, så nu har Lacey tagit anställning vid Londons flodpolis och bosatt sig på en husbåt med förhoppningar om en lugnare tillvaro. I sitt hjärta bär hon med sig Mark Joesbury, mannen hon älskar men aldrig kan vara med. En man som dessutom försvunnit från jordens yta och oron för vad som hänt honom tär på Lacey.

Men den lugna tillvaro hon har tänkt sig får ett slut, redan innan den börjat. En morgon när Lacey simmar i Themsen, vilket för övrigt är en aktivitet med livet som insats, hittar hon ett kvinnolik. Trots att Lacey har lämnat kriminalpolisen bakom sig, så kan hon inte låta bli att börja nysta i fallet. Vem är kvinnan i floden? Och lämnades inte liket misstänkt nära Laceys husbåt? Är det någon som vill att Lacey Flint ska bli indragen? Och vem är det som simmar runt hennes båt på nätterna?

Jag tycker om Lacey Flint, hon har sina djupa sår och sina trauman, men hon har ändå stor integritet
och ett driv som jag tycker utvecklar karaktären. Dock så känner jag nu henne ganska väl. Det Bolton då gör i En mörk och förvriden flod är att hon låter andra personer ta plats, människor som mest figurerat i bakgrunden i de första böckerna. På så sätt så fortsätter jag att intressera mig för Lacey och hur det ska gå för henne, utan att tröttna. Kapitlen är korta och skiftar från en person till en annan, vilket gör att jag tänker: Äsch, bara ett kapitel till! Poff, så försvann halva natten.

Och det är en mörk och förvriden flod vi får lära känna, Themsen rinner som ett varigt sår genom staden och genom historien. Floden håller hårt i sina hemligheter, tills plötsligt allt flyter upp till ytan. Under bokens gång så tar floden en roll som antingen fiende eller vän, och med hjärtat i halsgropen undrar jag hela tiden vad vattnet ska ta mig, och Lacey Flint.
En mörk och förvriden flod är en deckare fylld med mörker och våld. Det är då ingen mysdeckare, om vi säger så. Men jag tycker mycket om den, och jag längtar redan efter mer!

/ Malin

måndag 17 november 2014

Elly Griffiths: The outcast dead

Detta blir den sjätte boken om rättsarkeologen Ruth Galloway och kommissarie Harry Nelson. Ruth har hittat en benrester efter en kvinna vid en utgrävning vid slottet i Norwich. Ruth är övertygad om att det är lämningar efter en kvinna som kallades ”Mother Hook”. Kvinnan hängdes år 1867 anklagad för att ha mördat fem små barn som hon hade vårdnaden om. Detta är upptakten till historien som utvecklas till en berättelse om små barn och deras mödrar. Harry Nelson utreder samtidigt ett fall där en åtta månaders baby har dött under misstänkta omständigheter. Barnets mor anklagas för att ha mördat barnet. Ruth dras in en våg av nya och spännande händelser med anledning av fyndet av ”Mother Hook”. Ett tv-bolag är intresserade av att göra en dokumentär om utgrävningen och historien kring ”Mother Hook”. Ruths chef på universitetet går i spinn över utsikterna att medverka i tv. Så tv-inspelning blir det och Ruth träffar nya och intressanta människor i tv-teamet. Speciellt en amerikan. En ny kärlek på gång för Ruth kanske?

Så händer det värsta, ett barn rapporteras som saknat.

Böckerna om Ruth Galloway är trivsamma mycket på grund av Elly Griffiths sätt att skildra alla inbördes relationer och bygga upp trovärdiga karaktärer.

The Outcast dead heter De utstötta i svensk översättning.

/ Carina

fredag 14 november 2014

Filmnyhet: The Selfish Giant



The Selfish Giant är en brittisk film som utspelas i Bradford, en stad i norra England. I filmens centrum står två trettonåriga pojkar, Arbor och Swifty. De lever båda i dysfunktionella, fattiga familjer och blir utsatta för glåpord och mobbing från andra elever i skolan. Arbor och Swifty utgör på flera sätt varandras motpoler: Arbor är impulsiv, har stora koncentrationssvårigheter och blir lätt arg medan Swifty är lugn och omhändertagande. Mellan Arbor och Swifty finns en varm och stark vänskap. För att tjäna in pengar till sina skuldsatta familjer börjar Arbor och Swifty samla skrot till skrotsamlaren Kitten. Han är en skrupelfri, våldsam man som inte skyr några medel för att hålla sin verksamhet igång. Arbetet visar sig snart bli farligt för Arbor och Swifty, men det är för sent att dra sig ur...

The Selfish Giant är en oerhört stark och gripande film. Regissören Clio Barnard är från början dokumentärfilmare och detta märks till viss del. Vi får följa pojkarnas vardag och den bistra verklighet de lever i på nära håll. Filmens titel kommer från en saga av Oscar Wilde, Den själviska jätten, som handlar om en jätte som stänger ute barn från sin vackra trädgård eftersom han vill ha den för sig själv. Då förbannas trädgården med evig vinter ända tills jätten inser sitt stora misstag och släpper in barnen i sin trädgård igen. Denna saga finns med som ett ständigt eko genom filmens gång.

Några av städerna i norra England räknas till de fattigaste områdena i EU och det är omöjligt att missa samhällskritiken som förs fram av filmen. Detta tillsammans med det vackra bildspråket och de fantastiska skådespelarna Conner Chapman och Shaun Thomas som Arbor och Swifty gör The Selfish Giant till en av de bästa och mest gripande filmer jag har sett i år.

/Maja

torsdag 13 november 2014

Ondskans spår av Mats Ahlstedt

Den tredje, helt fristående, deckaren med f.d. fängelseprästen Johannes som huvudkaraktär, som dessutom lär vara den sista. Och det kan nog bli bra, det, för jag upplever nog att Ahlstedts Göteborgsdeckare som han skrev tidigare, var bättre på något diffust sätt – jag vet inte om det är, det ibland, en smula naiva uttryckssättet jag stör mig på, som jag inte kan påminna mig ha reagerat alls på, förut. Men själva historierna är det inget fel på, de är skickligt uppbyggda, har många trådar som lyckas bli snyggt ihopknutna på slutet – även om man som läsare länge, länge har svårt att se kopplingarna mellan olika mysterier. Som även denna gång.

För här tar sig Johannes an uppgiften som en kvinnlig bekant ber honom om – att försöka luska reda på vad som hänt hennes dotter, som försvann spårlöst för tolv år sedan. Flickan gick bokstavligen upp i rök efter ett restaurangbesök, och har blivit ett nedlagt fall, men mamman vill få ett avslut. Men någon får oförklarligt veta att han börjat rota i fallet, och tipsar honom, märkligt nog, om var hon ligger nedgrävd. Men den som faktiskt ligger nedgrävd är inte alls flickan utan en underhuggare till ”Juggemaffian” , som dessutom var den servitör som meddelade flickan på restaurangen om att hon behövde skynda hem till sin sjuka mamma. Ja, var finns kopplingarna..? Det blir Sören Högströms, men framför allt Fatima Wallinders stora huvudbry, när maffiahistorien bara växer och växer, och det dessutom visar sig att Fatimas fästmans tvillingbror är en internationellt efterlyst krigsförbrytare från Balkan, som tycks vara högsta hönset i hela historien och dessutom är i Sverige, på jakt efter sin bror?

Mycket spännande läsning, som manar till sträckläsning. Kanske lite extra för mig, eftersom varenda buske känns bekant från mina barndomstrakter…

/Tuija

tisdag 11 november 2014

The Paying Guests av Sarah Waters


Jag fullkomligt slukade den senaste boken av Sarah Waters, Främlingen i huset, som kom för några år sedan. Det var nästan så att jag villade bort mig i de miljöer som författaren beskrev, det var som att jag själv smög omkring där i det stora ödsliga huset. Sen fanns det ett rätt så tydligt spökinslag, vilket jag är barnsligt svag för!
Dock är Waters nya bok, The Paying Guests, något helt annat! Även om de mustiga miljöbeskrivningarna känns igen. Boken utspelar sig i London 1922, en stad mellan två krig, en fattig och överbefolkad stad. På gatorna driver före detta soldater omkring, soldater med fysiska och psykiska sår, män som har svårt att hitta arbete. Det är kärva tider, helt enkelt!

Kärvt är det även för Frances Wray och hennes mor Mrs Wray. De bor i ett vackert, stort hus i det fina kvarteret Champion Hill. Pengarna är på väg att ta slut, hemhjälpen har fått lov att gå och Frances skurar själv golven och försöker få mjölken att räcka till. Det finns ingen utväg, de måste annonsera om inneboende till övervåningen för att ha råd att behålla huset.
In på scenen stiger då herrskapet Barber, Lilian och Leonard, ett ungt modernt par. Snart fylls övervåningen i den annars tysta och mörka villan med skratt, musik och rökelse. Lilian och Frances blir oväntat vänner, en vänskap som snart får konsekvenser för hela hushållet. Och berättelsen vrids upp, till en mörk och hotfull historia.

 The Paying Guests är till en början en långsam läsning, och boken är en ren njutning att läsa på engelska. Som jag nämnde innan så är författarens miljöbeskrivningar riktigt fina. Snart vandrar jag runt i huset på Champions Hill, rättar till en spetsduk som hamnat på sned, eller nyper av skott i den lummiga trädgården. Som läsare blir jag lätt invaggad i ett falskt lugn, att allt är som det ska. För att på nästa sida slungas in i något helt annat.

 Det är svårt att definiera boken, men ett relationsdrama med thrillerinslag om jag nu ska sätta en etikett. Jag tyckte mycket om The Paying Guests, den lever kvar i mitt minne, framförallt den just lugna känslan av en dimmig trädgård med trötta humlor blandat med en stickande känsla av olust inför att det kanske kommer att gå illa. Och när jag lägger ifrån mig boken, så har jag hungrat mig igenom de 564 sidorna, och jag är helt uppskruvad.

/ Malin

måndag 10 november 2014

Möte med Modiano

”En cirkus drar förbi” utkom 1993, och är kanske inte den mest kända titeln av årets Nobelpristagare i litteratur, Patrick Modiano. Den utspelar sig i Paris under tidigt 60-tal, och handlar om 18-årige Jean, som en dag kallas till polisförhör, på ganska vaga grunder. När han kommer ut från polisen möter han en ung kvinna som är på väg in. Han blir helt fängslad av hennes uppenbarelse och bestämmer sig för att vänta på henne tills hon kommer ut igen. De inleder då ett samtal och det visar sig att kvinnan inte heller vet varför hon blev förhörd av polisen. Hon är dessutom i en svår situation då hon måste lämna den bostad hon hyr hastigt, och inte har någonstans att ta vägen för natten. Jean erbjuder sitt eget hem som tillfälligt uppehälle och tillsammans beger de sig dit kånkande på kvinnans väldigt tunga väska. Jean och hans mystiska väninna befinner sig båda i en tid av uppbrott, då han snart måste lämna den våning han hittills betraktat som sitt hem, men som ägs av hans far, som efter ett långt och hårt liv beslutat dra sig tillbaka till Schweiz och sälja bostaden i Paris. Tillsammans gör det unga paret upp planer för framtiden trots att de så nyligen träffats. Men Jean blir snart varse att kvinnan han just mött har bekanta och hemligheter som kan försvåra deras gemensamma framtid...

Boken är ganska snabbläst med sina ca 140 sidor, och det är faktiskt en viss känsla med böcker man kan läsa ut "i en sittning". Det blir mer som att läsa en lång novell - eller en kort roman - man ser berättelsen mer som en helhet. Språkligt utmärker den sig inte särskilt, vilket förvånade mig lite, som aldrig tidigare läst något av Modiano (och kanske hade förutfattade meningar om Svenska Akademiens grunder för utmärkelsen). Dock framkommer Modianos kvaliteter som skildrare av hemstaden Paris med all önskvärd tydlighet. Man upplever sig stå bredvid Jean på Gare de Lyon när han vinkar av sin far vid tåget. Mötena mellan de olika karaktärerna blir också mycket intensiva och dialogerna är fulla av underförstådd mening i Modianos berättelse.

Utan att ha läst något mer av Patrick Modiano, vågar jag mig på chansningen att "En cirkus drar förbi" är ett ganska typiskt verk av författaren, och ett bra val om man vill lära känna både hans miljöer och hans berättarstil.

/Åsa

fredag 7 november 2014

Kunskapens frukt av Liv Strömquist


Äntligen är tre års väntan över... Sedan "Ja till Liv" ges nu Liv Strömquists efterlängtade seriealbum "Kunskapens frukt" ut. Och om man som jag får Liv-abstinens mellan varven så figurerar hon i två poddar, dels Lilla Drevet, en podcast innehållandes politisk satir som ges ut av Aftonbladet Kultur samt En varg söker sin podd som Liv driver tillsammans med författaren Caroline Ringskog Ferrada-Noli i samarbete med Expressen Kultur.

Serieboken sätter det kvinnliga könsorganet i centrum. Liv ger oss en historisk överblick över vulvan. Här möter vi till exempel flertalet (idiotiska) män som intresserat sig för det kvinnliga könsorganets delar (i en alldeles för hög grad), menstrationens betydelse samt kvinnlig onani som i de flesta fall kopplats till något smutsigt, fult och mindre värt. Ett exempel ur boken är den diskussion som förekom angående huruvida Drottning Kristina egentligen var kvinna eller ej då hon besatt så många manliga egenskaper. Hennes färdigheter inom matematik, astronomi och filosofi samt att hon sällan kammade sig eller bar smycken gav upphov till spekulationer och drev så småningom en grupp forskare och präster till en öppning av hennes grav (!) 1965, där man inte kunde konstatera någonting nytt på grund av hennes alltför förmultnade kropp... Ett skräckexempel där frågan om könets betydelse gått alldeles för långt.

Strömquist pekar på den okunskap som historiskt sett alltid funnits kring kvinnans kön såsom bibliska texter som fördömer menstruationen och biologiböcker som används i dagens undervisning och innehåller felaktiga uppgifter om klitorisens storlek och funktion samt ger oss en bild av det kvinnliga könet som en konstruktion efter mannen, där vulvans enda syfte är komplettera det manliga könsorganet. Men det framhålls även att vulvan till viss del dykats, mystifierats och avbildats på flertalet religiösa platser runt om i världen.

Kunskapens frukt är fruktansvärt rolig läsning, likt allt Liv tidigare skrivit, men även skakande om kvinnors komplex över vulvans utseende och mens som något skambelagt. Liv knäpper i vanlig ordning dessa förkastliga åsikter och maktstrukturer på näsan och ger oss en portion vett och sans. Nu håller jag bara tummarna för att boken ska ingå i grundskolans biologiundervisning. En bok som varje människa bör läsa. Heja Liv!

/Sara

onsdag 5 november 2014

"The Windup Girl" av Paolo Bacigalupi

Klimatkris, överbefolkning, ekologisk kollaps, terrorattentat, spridning av sjukdomar utanför vår kontroll, ohållbar konsumtion av jordens resurser. Vad innebär dagens eskalerande kriser för morgondagen? Olika kriser tas upp i olika science fiction-berättelser. Huvudfokus för "The Windup Girl", en prisbelönt debutroman av amerikanen Paolo Bacigalupi, är – likt alla stora berättelser – dess karaktärer. Men det som prövar karaktärerna och tar fram det bästa och det sämsta ur dem är deras omvärld, tiden de lever i. Det är berättelsens värld som ramar in handlingen och driver den framåt, och i framtidsvärlden vi får uppleva i "The Windup Girl" har dagens mest kritiska kriser drivits till sin spets.

Bacigalupi har förlagt handlingen i framtidsskildringen "The Windup Girl" till en värld som påminner om vår, kanske för att få oss att se att små saker vi gör idag – vare sig det är uppoffringar eller egocentrism – har enorma konsekvenser i en inte alltför avlägsen morgondag. I boken har vår generations stora misslyckande med att minska utsläpp av växthusgaser straffat den framtida generation som får ärva en brusten värld, tom på vild natur, överfull av själsdöda människor. De som är mest vid liv och fortfarande känner hopp är ironiskt nog artificiellt konstuerade människor, genetiskt modifierade för att vara slavar till ett elitiskt maktskikt. Det är en kamp för dessa människor att bryta sig fria från ett av människor skapat öde. De är inte bara slavar till sin omgivning utan även till sina gener som ger dem en benägenhet att vara undergivna sina skapare. De är oftast designade för tungt kroppsarbete, men även designade sexslavar existerar. I många av jordens länder är konstgjorda människor vanliga, men i Thailand, där romanen utspelas, är genmanipulation tabú. Bokens huvudperson, Emiko, som designats att vara en underdåning tjänarinna, måste gömma sig. Emiko har skapats för att vara vacker och då hennes porer är mikroskopiska kan hon lätt överhettas. I Thailand kan hon inte vistas utomhus i dagsljus. Ute i det öppna finns dessutom fördomsfulla människor som hatar hennes konstgjorda släkte. Boken handlar om flera andra personer och konflikter uppstår mellan mäktiga personer som är lojala till såväl statsapparater som storföretag. Men det är Emiko som är intressantast. Fastän det var länge sedan jag läste den här boken har jag ett starkt minne av henne. Hon är en kluven karaktär, ambivalent till sig själv och osäker på om hennes känslor är äkta eller konstgjorda. Detta öppnar upp för frågor om fri vilja och hur mycket någon människa under mänsklighetens historia någonsin varit helt fri, i sken av att vi alla ofta styrs av våra gener som driver oss att överleva och reproducera för att föra generna vidare till nästa generation.

/Johan

måndag 3 november 2014

Missa inte deckarkväll i Bokstugan!

Ikväll får Café Bokstugan riktigt fint besök av Kerstin Bergman, docent i litteraturvetenskap vid Lunds universitet, forskare och författare till flera böcker om deckaren som litterär genre. Hon är också ledamot av Svenska Deckarakademin, som varje år delar ut priser till deckare som utmärkt sig i olika klasser.

Hos oss kommer hon främst att tala om pusseldeckaren som genre, med anledning av att en av dess främsta företrädare i Sverige skulle ha fyllt 100 i år, nämligen Maria Lang. Lotta, Sara och jag har grävt djupt i bibblans magasin och tipsar om våra favoriter bland alla Langs pusseldeckare!
 
Som vanligt träffas vi i stadsbibliotekets hörsal kl.18. Systrarna Lindqvists café & surdegsbageri serverar fika för liten slant, och kvällen avslutas med bokutlottning.
 
Varmt välkomna!
 
/Åsa