”H som i hök” av Helen MacDonald

Helen MacDonald är författare och historiker. Hennes liv förändras plötsligt när hennes far hastigt dör i en hjärtinfarkt. Helen och hennes far stod varandra väldigt nära. Det var genom honom som hon fick sitt stora fågelintresse. Det var också han som introducerade henne i falkenerarkonsten, alltså att tämja rovfåglar för att använda dem vid jakt.

Helen hamnar i en djup depression efter sin fars död. Då hittar hon en liten bok som hon läst många gånger förut. Den heter ”Goshawk” och är skriven av Terence Hanbury White, mest känd som författare till ”Svärdet i stenen”. White var också väldigt intresserad av vilda djur, och boken handlar om en hök som han försökte tämja. Helen blir besatt av tanken på att skaffa sig en egen duvhök. Hon har tämjt rovfåglar förut, men aldrig en duvhök, som anses vara den fågel som är svårast att tämja. Hon köper en ung hona av en fågeluppfödare, och nu börjar kampen med att vinna fågelns förtroende. Helen drar sig undan världen helt och isolerar sig hemma med duvhöken som hon döper till Mabel. Frysen är full med köttbitar till höken, och hon går ständigt omkring med kaninlår och kycklingvingar i fickorna. Steg för steg lyckas hon få den tam, men det är en lång väg, som kräver tålamod och uthållighet. Och under processen förändras Helen själv också.

Att tämja duvhöken blir ett sätt för Helen att bearbeta sorgen efter fadern. I arbetet med att tämja höken, lär hon sig också att tämja sorgen och saknaden efter sin far. Jag är nog inte särskilt intresserad av fåglar, men blev helt uppslukad av berättelsen. Beskrivningen av hökens väsen och falkenerarkonsten är helt magisk. Hennes sätt att berätta har också något allmängiltigt och lätt igenkännbart över sig. Inte så många av oss har erfarenhet av att tämja rovfåglar – men många av oss har varit med att förlora en närstående, och kan känna igen de stadier Helen går igenom.

/Åsa