All the birds, singing av Evie Wyld

Nu har jag läst en sådan märklig liten bok igen! Fast märklig på ett bra sätt, om det nu är möjligt.
Jake Whyte bor ensam på en gård på en ogästvänlig ö i Storbritannien, där hon lever med sin hund Dog och en grupp får som enda sällskap. Jake är nöjd så, mänsklig kontakt är något hon skyggar för, och bara tanken på att gå till puben för att prata strunt med de andra invånarna i byn får henne att bli svettig av nervositet.
Men något eller någon tar död på hennes får. Jake hittar lemlästade får långt ute i hagen, och snart blir det ett problem som hon måste handskas med vare sig hon vill eller inte. Det kan vara så enkelt att det är rovdjur, rävarna smyger tätt kring husen och skriker långt in på nätterna. I skogen hittar Jake även en märklig och förvirrad man som knappt vet vad han själv heter och som det inte vore nog så stryker det runt en arg ung pojke som envist hävdar att han bor i Jakes hus.. Snart går även rykten om en blodtörstig best som river får på bygden.
Men det intressanta i den här boken är frågorna som nästan med en gång uppstår kring Jake. Vem är hon egentligen? De djupa ärr som går tvärs och kors över hela hennes rygg, vart är de ifrån? Och varför skyggar hon som ett skrämt rådjur så fort någon närmar sig? Jake Whyte rör sig som en vålnad på sidorna, ständigt flyende mina nyfikna läsande ögon.
I All the birds, singing får vi då, försiktigt pussla ihop Jakes historia. Jag säger försiktigt, för vi får små små brottstycken från olika delar av hennes liv, som så småningom gör bilden av henne klarare. Och jag blir mer och mer fascinerad av denna kvinna, som bär så mycket både utanpå och inombords. Hon påminner mig om sorgsen valsång en mörk natt, eller en loms ödsliga skrik över en insjö. Jake Whyte är som alla ensamma varelser inklämda i en enda person.
Det här är en drömsk roman, men med nattsvarta inslag som i allt det bleka skakar om djupt inom mig. All the birds, singing är både spännande, sorgsen och med en viss rå humor. Jag hoppas innerligt att den översätts till svenska, för det här tror jag är en bok att prata om! Slutet lämnar mig förvirrad och vilsen, men det känns ändå precis just så som det borde, efter att ha läst den här boken. När jag nu bläddrar lite i boken för att skriva något om den, så inser jag hur otroligt mycket jag tyckte om den. Och hur tydligt jag ser Jake Whyte framför mig, hur hon avvaktande går mot mig en dimmig morgon i juli med Dog bredvid sig. Skrämt ser hon på mig och jag på henne. Och något säger mig att vi två, vi skulle ha mycket att säga varandra. All the birds, singing är något alldeles speciellt.

/Malin